Ett förlåt

Jag måste be om förlåtelse.. då jag inte har bloggat så som jag skulle.. men orken och tanken på att öppna bloggen har bara känts bläää..

Jag måste ha lust.. lust att skriva annars blir det bara skit av det.. och jag vill ha kvalitet istället för kvantitet på min blogg.. och bara sätta sig och öppna bloggen bara för att jag måste skriva varje dag går inte.. jag måste skriva när jag har lust.. och det börjar faktiskt komma tillbaka lite smått.. den där känslan att få skriva och därmed att blogga…

Julafton började med att jag upptäckte det hemskaste man kan på en julafton… jag har fått nageltrång.. på höger stortå.. och naturligtvis på utsidan.. alltså på vänster sida av nageln.. och det är inte ett litet nageltrång.. utan ett rejält som blöder och som varar.. det kommer inte kort på detta.. för det ser så räligt ut.. och det är långt till sjukhuset och det kommer att gå över.. men jag inser idag.. att det blir vårdcentralen i morgon.. tvi helvete…ont gör det.. och plåster går.. och så ska man utkämpa varje morgon.. att försöka få på stödstrumpa över ett nageltrång.. försök med det så ska ni få se… det räcker att man måste kriga för att få på sig strumporna.. och nu ska man tänka på att de där strumporna kör med biologisk krigföring.. och ser till att jag får ett nageltrång.. allt för att kriget ska gå åt strumpornas håll.. men än har jag inte vinkat med den vita flaggan och har gett upp..

Resten av julafton flöt kanon.. maken jobbade och slutade 15.00 och det ger mycket pengar.. för det är storhelg dessutom.. och det blir lite mer i kassan.. och i julklapp fick vi i princip det vi önskat oss.. 50 Euro var.. och snart har vi alla fickpengarna till vår stundande Tossa resa.. för vi ska dit i tidig höst.. så som vi gjorde i år.. Maken fick ju 50 Euro när han fyllde år.. och jag lär få samma.. av svärföräldrarna.. och så fick vi 30 Euro va.. av mamma.. fast sonen fick av mamma men inte av svärföräldrarna.. så det var 190 Euro..
Jag fick också en kalender för nästa år.. och jag har inte skrivit något i den än.. fast jag har två kallelser som ligger… En till avd. 73 och påfyllning av Xelodan och så ska jag få pamidronaten då.. och det är den 4 januari.. och den 15 januari och då ska jag träffa onkologen för att få prata om den där Göteborgsresan.. och då ska maken följa med… som moraliskt stöd…

Jag fick för ett tag sedan ett mail.. ett mail som talade om att jag skulle få prova en ny smak från Marabou… Smaken var ”Caramelized almonds & sea salt”… Och detta var från Kjell.. den enda jag känner som heter Kjell är min svärfar.. och han hade inte kunnat göra detta.. då han inte vet mycket om datorer.. och han vet definitivt inte min mailadress… för det var till yahoo adressen som mailet skickades.. så nu undrar jag om det är någon som vet något om detta..??

Hur går det då med håret.. jo, det växer som ogräs… Och jag har faktiskt redan använt kam.. vilket känns lite konstigt.. då jag inte kan använda kam när håret är långt…
Så här såg jag ut dagen innan julafton..

Nu ska jag svara på kommentarer… och sen leva livet..

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Advertisements

6 svar

  1. Hej Pys.
    Inte behöver du be om förlåtelse, förstår så väl att du måste ta det i din egen takt.Men det är klart det är roligt att se dig på bloggen.Det är underligt att en främmande person kan bli en en del i sin egen vardag.Tankarna far fram i huvudet och man undrar hur det är med Pys i dag då.
    Nageltrånget låter alldeles förskräckligt ont,vet för jag har haft ,men inte tillförnimmelse till att vara så hemskt.Det blir väl till att klippa upp strumpan, men inte så kul det heller då dom kostar en slant.
    Och ditt huvud ser ju så fint ut.Nu skall tummar hållas att det blir bra med tuttarna!!.
    Härligt att ha en resa som mål att se framemot.
    Många kramar Lillemor.

    Hej Lillemor…

    Lusten för att skriva måste finnas.. annars blir det inge bra.. och nu har jag åstadkommit ett inlägg till.. två stycken på lika många dagar.. så lusten är smått på väg..
    Vad du är söt som går runt och tänker på mig.. Detta gjorde mig varm långt in i hjärteroten.. sånt får en att känna sig extra glad…

    Nageltrånget är urhemskt.. det har bildas svalkött.. som har lagt sig över nageln.. men nu är jag bandagerad.. så det ska nog gå vägen tror jag.. och så har jag ytterligare en tablett att komma ihåg.. men jag har fyllt på i dosetten,, så då kommer den automatiskt med när jag tar mina vanlga tabletter.. det är lunchtabletten som jag inte får lov att glömma bort.. så en till postitlapp sätts upp på datorskärmen..

    Kram Pys

  2. Säger som föregående kommentator att du inte alls behöver be om ursäkt för att du inte skriver. Det är DIN blogg, bara DIN, att andra gillar att läsa den medför inga krav på dig.

    Det är ju så att jag vill skriva… jag vill blogga.. men tid och ork vet inte om de vill att jag ska göra det.. och då blir jag lite frustrerad.. jag vill blogga,.. men handen och orken vill inte att jag ska.. så nu kämpar jag mot dessa demoner.. undrar om det är de samma som hemsökte Ingemar Bergman??

    Kram Pysis

  3. Heeeej Pys!!
    God fortsättning på dig!!
    Alltid lika nice att se dig uppdatera!
    Vad mycket hår du har fått!! :-)) Va roligt!
    Sköt om så länge!!

    Kram

    Ima vännen.. jag har knappt bloggat.. än mindre varit inne och tittat till mina bloggvänner.. fast jag vill.. men orken finns inte just nu.. men den kommer sakta men säkert.. det känner jag… och då kommer du att få besök.. jag lovar jag storstilat.. jag låter det ta den tid det tar.. för jag kommer igen.. det lovar jag..

    Kram Pys

  4. GOD FORTSÄTTNING!

    Kramen
    Knytet

    Detsamma.. vännen…
    Kram Pys

  5. Var chokladen god?
    Det lät himla smaskigt i alla fall.
    =)

    Gällande frisyren så gör jag tummen upp.

    Chokladen var något av det godaste jag ätit.. men det är ingen sån där ”vräka i sig hela chokladkakan på en gång” choklad.. utan en bit efter maten var kanon.. fast det var salt i…

    Ja.. visst är frisyren kanon…

    Kram Pys..

  6. Känner jag igen det där… hjärnan kan och vill men kroppen klarar inte ens nästan samma tempo. Tar ett tag innan man accepterar att kroppen måste få bestämma takten. Men det är i alla fall DIN blogg, ingen läsare kan ställa krav på dig att skriva.

    Jag håller på att försöka lära mig att det är handen i första hand som ska bestämma takten.. men ibland blir man så arg att man bara har lust att ställa sig och skrika rakt ut…
    Jag känner att skrivklådan börjar återkomma… så det ska bli mer bloggande nu.. livsandarna har sakta men säkert börjat återkomma till mig..

    Kram Pysis

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: