En helt vanlig dag och så min glädje över Tusenmoder

I morgon börja jag med cyton igen… och då är det tidigare uppstigning än vad det är när jag har min vilovecka… så kl. 07.30 kommer väckarklockan att gå igång och sen ska jag ta och äta något kl. 08.30 och så är det medincin kl. 09.00.. för magen får inte var tom… sen tar det tolv timmar till innan det är dags för samma grej igen.. men då är det ju 20.30 resp. 21.00 som gäller..

Det töar och vi hade en mycket vacker dag igår.. och vi funderade på att gå ut och gå idag.. Vi skulle gå till det vi kallar ”Puh bron” för att se på bäcken som säkert är överfull.. men vi har ändrat oss när vi säg hur vädret såg ut i dag.. för det är mulet och regnet hänger i luften.. +7 grader har vi också.. så det är inte konstigt att det rinner överallt,,,

Tusenmodern som är ca en decimeter hög och har redan börjat att producera nya små tusenmoder.. så vill någon ha en rolig blomma så säg till så ska jag försöka skicka en liten växt till dig.. En bild på tusenmodern.. För burkar till detta har jag.. så det är ingen konst.. det ända jag behöver är i så fall din adress och den kan du skicka till min mail som står till vänster men jag skriver ut den här ändå.. vem_e_vimsig@yahoo.com
Den som undrar hur en tusenmoder ser ut så kommer här ett kort på den.. och ser man i bladvecken så har det kommit lite bebisar… söta är de i alla fall och ett häftigt sätt att föröka sig på…



Om
ni tittar ordentligt så sitter det små plantor i bladvecken.. Jag tror inte att den blommar.. men jag har småplantor snart..

Och i Tossakrukan växer det också så det knakar.. vet inte alls vad som kommer.. har jag tur så är det oliver som jag har stoppat ner sen Spanienresan.. eller så är det dadlar.. eller något annat.. vi får se vad det blir av det hela.. ska bli väldigt intressant i alla fall…

Magen: Detta börjar bli nästan som en daglig rapport.. tog droppar i fredags (20) och det hände inget.. så jag tog nya droppar (20) igår.. och idag kom det.. och nu snackar vi att det verkligen kom… i kolossala mängder.. men skönt att bli av med skiten.. rent ut sagt.. så nu vet jag inte om jag ska göra så att jag kör var 4:e dag istället och händer inget får jag ta droppar dagen efter också… för då vet jag att det kommer… och jag längtar till den dagen då jag kan gå på toa utan att ta droppar.. men jag måste nog sluta med morfinet innan jag överhuvudtaget kan börja se framåt när det gäller bajsoneringen..

Öfsadröpet
blir bara mer och mer och lyckan är på min sida..

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

7 svar

  1. Jag har just planterat om min tusenmoder (livsblad kallar jag den) Jag har tre små plantor som jag fick av en kompis förra året! Kul med blommor…jag tar ju Laktulos varje dag…bättre än såna där droppar, tycker jag. Kram på dig!!

    Laxoberaldroppar är det jag har.. fast de heter inte Laxoberal.. utan något annat.. har inte flaskan här…
    Jag har en som jag fick av dig.. och så fick jag en hel hög av mamma.. som har en stor som yngar av sig så fönsterkarmen är full av små plantor som släppt… fast så fick katten ryck och började gräva i en blomkruka.. och det var den med alla småplantor i.. så det är tre som överlevt och så den jag fick av dig..

    Kram Pysis..

  2. Här växer det överallt i små lådor under lysrör i olika våningar.
    Våren, var är du?
    Har också grott dadelkärnor och dom plantorna växer såååå låååångsamt… efter flera år finns bara ett par 40cm höga smaaaala blad… Tålamod!
    Har några lycheekärnor som gror, undrar hur dom ser ut?

    Du kan få skicka några dadelkärnor åt mig.. för då är det inte dadel.. för den här växer rätt så snabbt.. har du något annat kul så får du gärna skicka till mig.. jag försökte få tag på fröer.. på affären som har en del.. och jag ville ha riddarsporre.. den enda sorten som var slut… och de får inte in fler.. så i år blir det inga om mina jag fick i fjol har dött…

    Kram Pysis…
    Ps. du har ju adressen..

  3. Jag ska skicka dig en Chirita så fort temperaturen stiger lite ute! Har en hel del plantor…och dom är från systeryster så det blir ett litet minne…🙂

    Var det den du skickade förra gången? För jag fick ju frost på insidan av fönstret och en hel del av mina blommor har vandrat ut genom grinden de också.. och då följde den med.. och jag har gråtit över bröstsystrar.. och över bloggare och över mina små plantor.. som inte fixade den här vintern..och jag behöver påfyllning i mina fönster.. det är så bart nu…

    Kramar Pys

  4. Hej Pysan
    Skriver för jag tycker du faktiskt har en rätt rolig humor mitt i allt annat du får stå ut med. Måste le åt det du skriver om magen och dropparna, fast det är så jobbigt för dig att ha så, det är dina ord och beskrivning jag ler åt.
    Hoppas du får dadlar dem gillar jag men får äta dem ensam ingen annan vill ha men jag planterar inget.
    Ha det så bra och så gott du kan
    Kramar i massor
    Birgitta, Carolas mamma

    Jag skriver det mesta med glimten i ögat .. fast ibland är det för mycket allvar för att humorisera det.. men de flesta inlägg så försöker jag ha humorn med.. är lite lättare att leva då…
    Jag har en fråga till dig som mamma.. hur stor är chansen att man som mamma rent negligerar sin dotters sjukdom.. och att det är fasaden som är den viktiga hela tiden? Att inte ens komma hit och hälsa på.. utan det är barnet som får resa till sin mamma för att barnet ska komma ihåg sin mormor.. och hon är pensionär.. två gånger på dessa 4 årem har hon varit här…

    Kram Pys

  5. Ja du pysan det var en svår fråga, jag kan bara svara för mig själv som mor, jag var med min dotter varje dag och stund jag kunde under hela hennes sjukdomstid och skulle göra lika igen och göra så med de övriga barn och barnbarnen. Men det finns kanske de som inte riktigt förstår och flyr från det som är jobbigt. De är trots allt jag som satt dem till världen. För min del tänkte jag att allt måste bli rätt och att jag gjorde allt jag förmådde för utgången kan man aldrig veta. Jag struntade fullkomligt i hur jag själv mådde bara jag fick vara med henne. Fasaden skiter jag fullständigt i det enda som betyder något är mina barn, men det finns nog de som gör som du skriver. Det är beklagligt. Det måste kännas hårt för den som är sjuk. Numera hjälper jag min åldriga mor 88 år med att handla gå på apotek och följa med till läkare osv. Vi är 4 syskon och vi försöker alla hjälpa henne, hon är rätt pigg. Så nog är livet väldigt konstigt.
    Jag gillar dig och är glad för de framgångar du har.
    Önskar innerligt att ingen skulle behöva genomgå det du och andra gör av denna j-la sjukdom.
    Kramar
    Birgitta, Carolas mamma

    Tackar för ett långt och skönt svar.. att jag nu förstår att min mamma inte är som alla andra.. för där är fasaden så mycket viktigare… jag orkar inte resa till henne.. hon som pensionär hade kunnat komma hit och hälsa på jätteofta..men nädå.. man stannar hemma för det är så skönt.. för hon har blivit bekväm på äldre dag.. och fasaden har hon alltid haft.. vet inte hur många gånger som man har skämts genom saker som min mor har sagt så där lite halvhögt.. allt för att den person hon kritiserar ska höra det….

    Hade velat ha dig som mamma i stället…
    Kram Pys

  6. Tack pys, men jag är ingen perfekt mamma heller jag gör så gott jag kan. Min mor har inte heller varit perfekt men nog har hon funnit för oss. För det finns inga såna eller hur. Var ju ofta så på den tiden hon växte upp och sedan att vissa saker skall man inte prata om, men med åren har hon förändrats i synnerhet sedan min far gick bort 97 och vi syskon ser till henne. Numera kan hon till och med ge en kram helt av sig själv. Pappa var den mjuke av dem. Du har ju barn själv så du vet nog vad du skulle gjort för dem men tyvärr finns inte den rätta sympatin el empatin hos alla och det gör förfärligt ont när man behöver den som mest. Vad är en fasad utåt värd, inget, den blir genomskinlig efter ett tag eller hur.
    Hjärtekram
    Birgitta, Carolas mamma

    PS. Så långhårig du börjar bli och såna lockar, såna har jag bara på konstgjord väg. Fniss

    Ja.. det är synd att vi inte kan prata om allt.. se det här med döden som exempel… det ska vi inte prata om och definitivt inte veta om att det existerar… Jag har en historia om detta.. en kvinna berättade för mig hur det var när hennes man drabbades av cancer.. hon sa så här:
    ”När hennes man dog så kom hon med deras tre barn in i kyrkan.. hon i mitten, äldsta dottern framför henne och de två tvillingflickorna på varsin sida om henne.. och tanterna i kyrkbänkarna satt och förfasade sig om att hon tog döttrarna med sig på begravningen.. att döttrarna var med och såg deras pappa sakta tyna bort och låg med slangar här och slangar där och allt annat som finns i en sjuksal.. men någon som är svårt sjuk.. ! Denna historia säger mycket om vår ställning till döden idag.. vilket vi måste få bort.. vi måste kunna prata om döden.. på samma sätt som vi pratar om livet….

    Håret är en historia för sig… glad att det växer i alla fall…

    Kram i massor
    Pys

  7. Jag håller nog med dig, det är inte klokt hur en del beter sig, självklart skall barnen både vara med på begravn efter sin far el mor om de vill efter de gått bort. Men en del tror de skonar dem. En man berättade för mig att när hans mor dog fick han inte se henne ändå var han omkr. 14 år och ville. Det kan han inte glömma än idag och är över 60, sånt kan också sätta spår. Han hade ju även vårdat sin mor. Det måste ändras sättet att prata om sjukdom och död den finns och vi kan inte flyr från allt sånt. Jag pratar om min egen och hur jag vill ha det med barnen. För hur det än är så kommer den dagen. Rädslan för min egen död försvann med min dotters bortgång.
    Kram pys
    Birgitta, Carolas mamma

    Min morfar dog när jag var vuxen.. och hade små barn.. nu följde bara det ena barnet med.. för det var en lång resa för mig med två små barn.. hon var drygt 1½ år och då behöver inte hon följa med.. (hade hon varit större och velat så självklart).. den andra var två månader och låg i vagn under hela ceremonin.. och när den var över då började hon gny och ville ha mat.. några år efter detta så följde mormor efter morfar genom grinden.. och så fick barnen följa med… eftersom de ville båda två.. jag hade berättat för dem hur en begravning gick till.. så de var helt på det klara med vad som skulle ske…
    Jag minns fortfarande mina tankar när morfar gick bort.. jag kunde inte för mitt liv förstå att han som var min stora idol.. bara var borta.. och jag ville se honom och ta ett avsked av honom.. vilket jag inte fick för min mamma.. jag är vuxen.. jag har barn.. men få se min döda morfar fick jag inte.. fast jag sa till ett antal gånger att jag ville se honom… men mamma bad dem spika ihop kistan till jag kom.. och jag hade många år efter det svårt att förstå att han bara var borta så där.. (det gick nämligen väldigt fort).. så det är väldigt viktigt att man får vara med.. och man kan ta döden på ett annat sätt då…

    Kramar om dig jättemycket och tycker att du är jättestrong som orkar läsa min blogg med den erfarenheten du har med dig i bagaget..

    Kram Pysis

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: