Ingen bra dag…

Vaknade och hade lite ont i magen.. tänkte att det är för att jag är hungrig.. så när maken ändå kokte gröt så bad jag också om att få en.. för dagen hade ju börjat så jävla dåligt.. jag sätter ju telefonen på väckning och jag kan ha tre olika väckningstider… och den första alarmet kan jag också sätta på snooze.. om jag vill.. och jag måste ha tryckt fel.. för istället för 06.30 så hade jag satt den på 03.30… och jag kom till och med upp på sängkanten innan Den älskade maken sa att klockan faktiskt bara var halv fyra.. så jag satte om väckarklockan.. för jag skulle ju ta taxi idag för planerat besök på avd 73… och taxin skulle gå 07.45… och jag skulle vara på sjukhuset 08.30.. men nu blev det ju inte så…

Jag satt där och åt min goda gröt.. och det gick bra.. lite bubbel i magen bara.. inte direkt något jag reflekterade över just då.. utan det kom senare.. så gick jag och satte mig vid datorn.. och skulle ta mina tabletter.. då började jag så smått att få ondare och ondare i min mage.. och jag kunde inte riktigt lokalisera den.. men nu tog jag två av mina mediciner.. och det bubblade.. men tänkte inte mer på det.. och så två tabletter till.. nu hade jag fått i mig omeprazolen och dalasin.. de relativt viktigaste.. och så var det panodilernas tur.. och de åkte ner.. men nu började helvetet.. jag började att få ont i magen.. rejält.. och kallsvettas.. och må tjuvens.. inte alls kul… och så hann jag ut på toa.. och det var tur det.. medicinen kom men inte gröten… och det var bara det att gå ut och avbeställa taxi och dessutom 73:an också.. dessutom fick jag även avbeställa ultraljudet av levern som jag skulle göra i morgon och även taxin i morgon.. skulle få ny tid hemskickad till mig..

Sen gick jag och la mig och sov hela förmiddagen.. medan maken handlade proviva och coka-cola till mig… han e snäll han.. och sen ett litet tag är jag uppe.. för annars somnar jag inte ikväll.. och jag behöver min sömn…

Nu sitter jag här och har gjort den sista saken över till en mapp som ska brännas.. och sen ska vi formatera det här gamla tröskverket.. för det behövs helt klart… Mycket skit som finns i den..

håll tummarna att Den älskade maken fixar det här.. så jag kan komma online.. Sonen har lärt sig cykla.. så nu ser vi inte mycket av honom..

Magsjuka är fan i mig inte kul…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

Bara tankar..

Har tänkt en del.. jobbiga tankar.. om de som skrev boken ”Livet kan inte vänta”.. och att två inte klarade kampen visste vi.. men för några dagar sedan fick jag veta att även den tredje gått igenom den där grinden som jag ser i ögonvrån.. men som jag varken tittar emot eller går emot… och det hade tydligen gått fort… från att vara full av liv till att gå igenom grinden tog en vecka.. då går det undan… man får nästa själv panik… för jag SKA inte närma mig den där grinden på flera år.. jag har ju lovat både mig själv och min omgivning att jag ska hoppa fallskärm när jag fyller 90 år.. för då gör det inget om det går åt helvete…

Dessutom så såg jag att Sabinas bok om henne och cancern har kommit ut.. ”Sabina och draken” heter den.. och 10 kronor per såld bok går till Sabinas barn… De kan beställas här och här..

Fast jag blir lite ledsen när jag ser priset.. 169 kr resp. 186 kr och då att bara 10 kronor per såld bok går till barnen… halva priset till Sabinas barn.. det hade varit något.. eller en 50 lapp.. men futtiga 10 kronor.. det verkar som de där prylarna som säljs till förmån för ”Rosa bandet” och bara en skitsumma går till Rosa bandet.. (Tänker speciellt på Viledas hink och mopp som kostade lite över 200 kronor och 10 spänn gick till ”Rosa bandet”).. det ska skos på andras olycka… grymt…
Barnen kan ju undra om inte de är värda mer.. eller att mamma inte var värd mer än 10 kronor…

Livet är grymt.. och cancern är både grym och lömsk.. och vi som har den kan bara fortsätta att kavla upp skjortärmarna.. dra ett djupt andetag.. spotta i handflatorna … spänna musklerna och ta fram vårt jävlar anamma… för här skall kämpas med allt vi har.. Ingen jävla sjukdom ska komma och tro att den är något.. för den är bara en liten fis i rymden…

Nä.. jag får fortsätta att kopiera webbadresser.. för jag ska formatera mitt gamla tröskverk… för det behövs.. helt klart…

Lev livet NU.. ingen annan kan göra det åt er.. och en dag är det försent…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , href=”http://bloggar.se/om/liten+fis”>liten fis

Tuttealisering del 4 (hemkomsten)

Idag blev jag väckt kl 06.00 av USKan som kom och tog tempen på mig.. och då var det även så att jag fick frukost.. För jag ville äta i lugn och ro innan jag gick till isotopen.. för jag hade tid på isotopavdelningen för injicering av det där radioaktiviteten för jag var tvungen att gå till centralreceptionen och anmäla mig.. och de som sitter där är alltid lite små sura.. som om de är i klimakteriet hela högen.. de har en viss tendens att stå och prata sinsemellan medan folk får vänta på sin tur.. och tro inte att det var en engångsföreteelse.. för jag sitter ju där när jag väntar på taxi och jag ser hur de beter sig så ofta.. och det är alltid likadant.. och hon var inte glad att jag inte hade min vita bricka med mig.. men jag sprang omkring i den där fina sviden man har på sjukan och som jag redan beskrivit i tidigare inlägg.. och min vita bricka var kvar på Avd… men efter att ha sagt mitt vackra personnummer så hittade hon mig och så knallade jag till isotopen.. injektionen gick bra.. och jag skulle vara tillbaka 10.45…

tillbaka så kom ronden.. och jag fick klartecken av Dr H att gå hem..jippie-kayj-eji.. de drog min nål som jag hade i port-a-cathen.. och jag fick mina sista tabletter (antibiotika+blodstillande)… och byte om till civila kläder… så skönt.. hemmet är inte långt borta..

Jag målade lite och så var klockan tid att gå till isotopen igen.. jag har så svårt för den där ”kistan”.. och det går rätt så bra om de sitter vid min sida.. tills jag kan se taket.. då är det ok att lämna mig åt mitt fortsatta öde.. och genom att detta är så svårt för mig att skriva om det är lite av en glädjens dag.. och ”kistan” är för jobbig att skriva om då.. men följ länken som är på ordet ”kinden”..

fick jag då gå hem och det var så skönt så… fick visa upp mitt vackra opärr för familjen.. och jag fick och så fick jag berätta om operationen och hur allt hade gått och min kära rumsgranne.. och sen satt jag vid dator ett tag och bara kände att jag var hemma.. och det var bara såå skönt… och sen knallade jag och la mig… och sov så gôtt så…

Edit: Sov gjorde jag sedan i två dygn till.. mer eller mindre..

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Vita papper.. ingen tutteallisering idag..

För jag orkar bara att skriva ett blogginlägg om dagen.. för mina fingrar är som de är och efter ett tag så börjar det göra ont och jag får vila fingrarna lite… innan jag kan skriva en bit igen… varvid det kan ta långtid innan ett inlägg kommer…

Och idag blir det ingen tuttealisering för det låg tre vita kuvert i brevlådan.. och det ena visste jag vad det var för det hade jag och Onken redan prata om en vanlig röntgen av höftbenet för att se om det föreligger risk för fraktur.. för då ökar vi bara pamidronaten till var tredje vecka…
Vad de två handlade om visste jag inte.. och det första jag öppnade var från den ”förtjusande” onken.. som skrev att han hade tänkt till och genom min viktminskning så ville han ha ett ultraljud över buken och detta kan jag förstå… men ändå så kommer de där ”dumma tankarna” att varför vill han detta… misstänker han att det kan vara något.. alltså, metastasering till levern??

Jag
försöker att tänka logiskt eftersom kirurgen kände på min mage och hade jag haft något så hade han kanske reagerat och skjutit upp min operation innan jag gjort en buköversikt.. och jag har ätit lite.. och slutat med ölen… så på något sätt så tror jag att det är helt naturligt att jag faktiskt gått ner i vikt.. för det är ju sen april som jag gått ner 15 kg.. fast jag är rätt glad att jag har gått ner.. men inte så här môe.. måste gå upp i vikt… så en 5 kg..

Dessutom så har jag en make som kryper in under ett svart skynke av tankar och känslor.. för han förstår inte det medicinska och han blir livrädd så fort det kommer en kallelse till något och det är för att han inte är helt införstådd med vad som händer i kroppen vid cancer.. viket gör det betydligt jobbigare för honom.. så där försöker jag lugna honom och därmed mig själv när jag plockar fram mitt sjukdoms kunnande.. hjälper ju både honom och mig själv.. och jag har/håller på att slå in i huvudet på mig själv att det bara är en extra kontroll och onken vill vara på den säkra sidan…

Tur är så är mina undersökningar den 26, 27 och 28 april.. och sen hoppas jag att jag slipper vänta en halv evighet innan jag får resultatet….

Metastaser i levern efter det bombardemang som de har utsatt min kropp för.. har jag svårt att se att det skulle vara så.. eller om det har varit så att den cyton jag fått inte fungerar på levermetastaser.. eller så är det så att cyton ger åverkan på min lever… det vet jag ju inte..

Tempen visar på 25 grader.. men det blåser kallt från norr..

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Tuttealiseringen.. del 3

Nu kommer del 3 av min tuttealisering… och det är den näst sista delen…

Väcktes kl 02.00 av att nattsköterskan kom in.. det var dags för medicinering.. Det fick jag i porten.. och det var följande: Antibiotika i förebyggande för att slippa infektioner.. och så fick jag 1g paracetamol i droppet.. och så fick jag oxystim som är för att jag inte ska blöda för mycket.. och allt får jag i droppet.. vilket är väldigt skönt… somna om..

Vaknade igen kl. 08.00..Fick de där urläckra byxorna i mörkblågrått och de har så bra passform… om man var en amöba vill säga.. sen fick jag också en cyklocapron för att blodet… eftersom jag har mycket lättare för att blöda.. och mina trombocyter vill ju inte koagulera som vanligt.. utan de tar lite längre tid på sig.. och för att inte förblöda efter op så får jag detta både under operation och efteråt.. och jag ska äta dem…

Ätit frukost.. lite yoghurt och två mackor med marmelad och en kopp med te i.. det där teet som börjar på L och slutar på ipton… deras mest spridda te… yellow label…

kom ronden och det bestämdes följande.. Bhn behöver jag alltså inte använda förrän vi börjar fylla bröstet.. jag ska också slippa att få antibiotika i droppet och gå över till tabletter lättare för både mig och för sköterskorna.. likadant är det med det blodstillande…
Mitt bröst ska också börja att fyllas om några veckor och sen får vi se hur mycket som kommer in per gång.. heller ett par milliliter än att bröstet spricker på mig.. för huden är skör och inte så där jättetänjbar som hade varit det ultimata.. då är det bättre att kanske fylla lite mindre och hålla på lite längre än det var tänkt från början… och jag ska ju inte till Tossa förrän i september och då kanske även vänster hinner bli fixat innan dess… Så nu ska jag klä på mig.. och lägga om det där förbannade nageltrånget… ett nageltrång som varat sedan 24 december.. och det är snart maj.. och det är inte bra än.. Fick av en bra bit av svallköttet.. för de hade ju äntligen fått tag på lapis från någon avdelning i huset.. Jag ska på återbesök till bröstSSK efter ca en vecka för sårkontroll och ny omläggning… och då får jag ju också en ny tid… till nästa kontroll.. och då bestäms nästa kontroll och fyllning…
Vi gick igenom operationen och så även att jag hade haft så ont på uppvaket… och när ronden ska gå så tar min kära granne sig ton och frågar doktorn följande: Ho ho.. doktorn.. kan inte jag få den där tabletten som hon fick när hon vakna?

För det är lite konstigt med min kära rumsgranne.. för hon klagar så fort som det är en USKa eller SSKa eller doktorn är på rummet eller de kommer och frågar henne om hur hon har det så säger hon att hon knappt kan resa sig ur sängen.. och hon knallar gladeligen iväg och fikar eller äter ner till matsalen.. och om man tänker att vi bor i första rummet när man kommer in på avdelningen och fika/matsalen är längst ner i korridorren.. och hon tar rollatorn.. men när hon går tillbaka så glömmer hon ofta sin rollator.. och går obehindrat med de smärtor som hon säger sig ha.. att benet knappt bär henne… men ändå tar hon inte rollatorn… dessutom haltar hon inte.. fast hon berättade för mig att det inte hade synts något på röntgen.. Så det är ett mysterium..

Sen kom SSK från smärtenheten upp och pratade med mig… så nu ska jag få morfin meda 20 mg utskrivet.. och det hjälper.. för jag har inte många kvar.. och det är inte kul att ta 6 tabletter istället för 3 stycken.. för det är inte dragerade utan börjar att smälta så fort de kommer in i munnen.. och smaken som är efter dem är nästan som ett kräkmedel… dör de smakar för jävligt..

Efter maten som bestod av köttbullar med sås och potatismos och broccoli och till efterrätt så var det ananasskivor.. så gick jag upp till 73:an för att få min NeoRecormon spruta som jag skulle ta den 12 april.. och jag fick sprutan med mig ner till 42:an..

Väl tillbaka på avdelningen så kom SSK M in med en lapp inför hemgång… med telefonnummer och dylikt som kan vara värt att veta när jag kommer hem.. och jag fick då veta att jag ska köpa hem en tejp som ska sitta i 6 månader.. den byts ut när man duschar och vid omläggningar.. och den ska ligga över ärret för att man ska få så snyggt ärr som det bara går att göra… och då är det någon som kommit på att om man tejpar så blir ärret så mycket snyggare om jag inte hade tejpat….

Jag satt och målade och detta gjorde jag ett bra tag.. det är avstressande och väldigt väldigt skönt.. och slutresultatet brukar bli fint.. och det är ju dit jag vill komma…

Vid
kvällsmaten var jag fortfarande mätt och det blir ju fika klockan 19.. en macka med marmelad och varm choklad som jag hittade vid tepåsarna.. och den var god på sjukhuset och jag ”tog” hem en till sonen och han tyckte också att den var god.. Packade ihop mina grejer eftersom jag nog får åka hem i morgon.. Och mitt i packningen tittade Dr H in och frågade hur det var… och så kollade han på såret eftersom USK M hade dragit mitt drän tidigare under dagen och nu ville han se så att det samlades en massa vätska i det blivande bröstet… och det var kul att han kom in och hälsade på..

Somnade vid halv 11 och sov gott fram till 01.15.. och somnade om igen vid 02.00…

Detta var del 3 av 4 och i morgon kommer 4:e och sista delen av Tuttealiseringen…


Läs
även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Dagen i dag..

När jag var på sjukhuset för tuttealiseringen så gjorde jag en skelett scint innan jag åkte hem.. jag skulle ju gjort den 12 april.. men då låg jag på operationsbordet.. för jag hade idag åb till den där ”älskvärda” onken.. som bara sitter och tittar i journaler och då och då hummar.. och nickar med huvudet upp och ner… och sen pratar han tyst att det är svårt att höra vad han säger…och när han väl öppnar munnen så svär han…  och så är han alltid sen.. men det är han inte ensam om som läkare.. för där finns det fler..

Åb idag gick väldigt smidigt.. någon måste ha talat med honom… för idag trodde jag inte mina ögon eller öron..  han talade så högt att man faktiskt hörde varje ord mannen sa.. förutom en gång.. då han mumlade fram något otydligt…

När jag kom in på avd och satte mig så hörde jag hans röst.. och jag hade ju tiden 09.30… och jag var på avd klockan 09.00.. så det var ju lugnt… trodde jag… för jag hade ju halva Pyreneiska bergskedjan på mina axlar.. (Säger detta i stället för Himalajiska bergskedjan.. för jag vill inte vara storsint..) tiden går.. och går och går.. vid 09.10 kommer paret ut och han undersöker mannen i ett angränsande rum..  kl. 09.15 är de klara för de säger adjö och jag hör hur onken går in och börjar att diktera.. och det tar inte en kvart.. vad han gjorde de sista 15 minutrarna som det tog innan han tog in mig vet jag inte.. men 09.45 fick jag så äntligen komma in till honom.. och de första 5 minutrarna som följde så berättade han om scinten.. och när jag fått veta att det inte blivit värre så drog jag en stor suck av lättnad… och Pyrenerena lyftes av mina axlar och ställde tillbaks till sin ursprungliga plats på gränsen mellan Frankrike och Spanien..

Han började med scinten som var samma som förut.. ingen förbättring.. men samtidigt ingen försämring.. så det tar jag som positivt…
Sen är det ju så att jag har rasat i vikt.. vid inskrivningen i april så tog vi en vikt.. för det är bra att de har en sån för framtiden… då visade vikten på 59 kg.. och idag när jag ställde mig på vågen höll jag på att få spel.. jag har gått ner i vikt… idag väger jag 46 kg.. med kläder.. och det är en viktminskning på 15 kg.. inte konstigt att jag är benig.. men vad gör jag.. jag kan helt enkelt inte äta en stor lunch eller middag.. så nu ska dietist komma och prata med mig… och så är det mitt, vid det här laget,  berömda Hb.. det ligger lågt.. men jag kör mina sprutor och det är ju då jag ser att jag har gått ner så mycket som jag har.. så en DIEP-lambå hade inte varit tal om idag… för det räcker inte ens till ett litet bröst… Så mötet var riktigt givande.. nu när jag hörde vad han sa.. och han hummade bara en gång…

Efter detta knallade jag ner till bröstSSK för såromläggning.. Hon drog bort bandaget och såret  såg väldigt bra ut… inget tecken på infektion.. som är vanligt vid bruket av Xeloda… att sår blir lättare att bli infekterade och inflammerade och därför extra sårkontroller… och omläggning av bröstet.. och min bröstSSK H är bra och jag har haft henne hela tiden… hon la om bröstet också.. för nu är det ett bröst… bild kommer.. vad det lider… för jag ska ta kort från början innan vi börjar fylla.. vilket kommer att bli i början av maj… men jag vill att lite av hematomen ska försvinna innan jag fotograferar min stilliga överkropp… så det kommer att bli jättebra… Bara jag har läkt ihop lite…

Sen gick jag iväg och tittade i den lilla presentaffären.. de har två feer där som jag vill ha.. men den ena kostar 97.50 och den andra 119.. men jag har sagt att den dagen som metastaserna börjat att gå tillbaka.. då ska jag köpa dem.. eller om jag får en fond… då blir de båda två på en dag… för de hade passat så bra i min lilla feesamling som jag börjar få till.. i affären ringer plötsligt Den älskade maken och berättat att han har varit med om två lite ovanliga saker.. först berättar han om de där flygplans-molnen.. märkena som blir efter flygplan.. han hade sett två stycken som hade svängt.. såg jättemysko ut.. (se kort sist i inlägget)… efter detta så fortsatte han sin promenad och så plötsligt känner han att det är något stort som släpper i kroppen, all hans spänningar och tyngder på axlarna bara försvann.. och han kände sig plötsligt flera kilo lättare… och det sa han var vid 09.50.. alltså samma tid som jag suckade.. och vi är 4,2 km ifrån varandra… snacka om att man har kontakt då alltså… för han visste inte vilket resultat jag fått… för det var ju positivt…

VT: Gick till affären och såg att scilla och tussilago stod i full blom…

Tuttealisering del 3 kommer i môra…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Tuttealisering… del 2 (operationen)

Idag var dagen O ifall mina värden var bra (kalium och Hb)…

Blev väckt kl. 06.25 för temptagning.. Jag som e lågtempad så var den 36.2 grader.. och så fick jag ordern jag väntat på: sätt dig upp på sängkanten.. och lägg dig inte ner.. så där satt jag med dinglande ben.. och målade sen..

Klockan 09.00 forsar plötsligt SSK M som en ljum sommarvind.. in och i handen har hon lite saker och säger att nu ska du premedicinera.. Hurra.. det blir op!!!
Jag frågade om proverna..  och de var 3,4 för kaliumet (jag vet faktiskt inte normalvärdet… men ska försöka få tag på det av SSK Å… hon är aldrig omöjlig.) och Hb:t som var 90 sist… hade fått frispel.. så det var, håll i er nu… 101
Hon bad mig att klä om till op kläder.. vilket betyder en vacker helvit sak med två armar som knöts lite vackert bak i nacken.. man känner sig riktigt fin.. och så strumporna.. de där knälånga sakerna som gör att man känner sig nästan som en ”Pinuppa”..

Var på op. klockan 09.25 och fick komma till salen direkt.. och det var bara att sätta på sig det där som e pricken över i:et… en liten fin mössa av pappersnät.. som träddes över min vackra frisyr.. så fick jag krypa över till op-bordet och la mig i mitten.. och så en arm åt varje håll så det blev nästan som en viss ”Brian” i en mycket rolig film… och så kommer det in en kvinna som jag inte uppfattade namnet på och dessutom så gnällde hon att de inte satt en nål… men hon har ju en port och den är till för att användas och där sitter redan en slang.. men jag ska komma åt och tvätta där.. och den sitter i vägen.. vem har satt den just där.. hade varit bättre ett par cm uppåt… och så fick jag masken över munnen och det var bara syrgas… och så efter ett tag så säger narkosen plötsligt.. ”Go´natt Pysan och sov så gott” och så somnade jag så gott.. så gott..
Vad de gjorde med mig under tiden har jag ingen aning om…

Vaknade av att jag låg och kved.. och hade fruktansvärt ont.. det drog, stramade, sved, värkte och gjorde ont som fan!!! Så jag fick morfin… och så tog det ett tag i drömmens rike… tills det var tid att vakna av smärtan igen…. och så rullade det på… jag fick till slut paracetamol (1 g) i droppform… för det kan ibland hjälpa med morfin och efter ett tag paracetamol… och nu sov jag nog i över en timme utan att det gjorde ont.. och så nästa gång jag hade ont så fick jag inte morfin.. utan oxynorm (som också är ett morfin preparat)…

Klockan 17.00 fick jag så äntligen komma upp på avdelningen.. till min snarkande granne… som just då inte var ”hemma”..
Väl här tog de bort droppet och så kom Dr C och Dr H… vi pratade och Dr H berättade att operationen gått som han ville.. men han hade inte kunnat fylla i någon vätska för det hade inte huden tålt utan spruckit.. och spruckna bröst vill vi inte ha.. Dr H tittade och det såg bra ut.. och så skulle USKorna ha på mig Bh och det där bandet som ska göra att det inte expandern kryper upp till hakan.. för det är inte där jag vill ha mina bröst… och sen skulle jag lägga mig…

kom en smärta så jag trodde att någon stack x antal knivar i bröstet… inte så där jättelångt in.. om jag ska försöka att beskriva smärtan… pannan blev kallsvettig och jag hyperventilera.. ingen trevlig känsla alls… för doktorerna satt och tittade på min läkemedels lista.. och om något behövde ändras… och jag låg och kved och fick en kall småfuktig tvättlapp (de där stora mjuka) som är hur tjocka som helst… men så bra… Medans jag låg där kom plötsligt SSK in och ville att jag skulle plocka fram mina mediciner… Tjena.. det var väl det sista ni kunde bett mig om där jag låg och led… Hon fick helt enkelt ner i lådan och leta upp dem.. för jag var inte direkt så ledad just då att jag kunde vrida mig åt höger.. dra ut en låda och därefter lyfta de grejer som låg ovanpå dosetterna… de kunde de glömma direkt.. hon gjorde sålunda och därefter så försvann hon.. med mina dosetter.. min smärta var outhärdlig… att jag knappt kunde prata.. bara nicka eller skaka på huvudet… så jag fick lite extra morfin… i väntan på doktorn..

kom de då hela gänget.. Dr C, Dr H och SSK M (inte den M som var på morgongen).. de stod runt sängen och jag frågade då om jag var tvungen att ha Bhn och bröstbandet på.. vilket jag inte behövde.. eftersom där inte är någon vätska i… det blir när vätskan kommer i..

Nu fick jag beröm.. för att jag hade sådan ordning på mina mediciner och skrivit upp allt jag tar på lappen som ligger i.. och hur mycket och när jag tar dem… det var tre personer som sa att om alla patienter hade det som jag skulle deras arbete bli så mycket enklare när det gäller mediciner och delningen av dessa… Nu hade också smärtan börjat avta och det var fruktansvärt skönt.. första och enda gången jag får det här.. för det var verkligen inte kul… då är det roligare att deklarera…

Sedan gick de… och jag slappade lite för att se om smärtan var borta.. vilket den i praktiken var.. så jag gjorde mina nattbestyr och sen gick jag och la mig…

VT: Har idag klippt ner allt dött som inte överlevt vintern.. jag var jätteledsen för att min julros dog… och tänkte att bra.. då kan jag plantera något annat i den krukan.. så jag sätter spaden i jorden.. och så gräver jag.. då ser jag något grönt.. och mer grönt.. de är Julrosen som kommer igen… Tjohej…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,