Vita papper.. ingen tutteallisering idag..

För jag orkar bara att skriva ett blogginlägg om dagen.. för mina fingrar är som de är och efter ett tag så börjar det göra ont och jag får vila fingrarna lite… innan jag kan skriva en bit igen… varvid det kan ta långtid innan ett inlägg kommer…

Och idag blir det ingen tuttealisering för det låg tre vita kuvert i brevlådan.. och det ena visste jag vad det var för det hade jag och Onken redan prata om en vanlig röntgen av höftbenet för att se om det föreligger risk för fraktur.. för då ökar vi bara pamidronaten till var tredje vecka…
Vad de två handlade om visste jag inte.. och det första jag öppnade var från den ”förtjusande” onken.. som skrev att han hade tänkt till och genom min viktminskning så ville han ha ett ultraljud över buken och detta kan jag förstå… men ändå så kommer de där ”dumma tankarna” att varför vill han detta… misstänker han att det kan vara något.. alltså, metastasering till levern??

Jag
försöker att tänka logiskt eftersom kirurgen kände på min mage och hade jag haft något så hade han kanske reagerat och skjutit upp min operation innan jag gjort en buköversikt.. och jag har ätit lite.. och slutat med ölen… så på något sätt så tror jag att det är helt naturligt att jag faktiskt gått ner i vikt.. för det är ju sen april som jag gått ner 15 kg.. fast jag är rätt glad att jag har gått ner.. men inte så här môe.. måste gå upp i vikt… så en 5 kg..

Dessutom så har jag en make som kryper in under ett svart skynke av tankar och känslor.. för han förstår inte det medicinska och han blir livrädd så fort det kommer en kallelse till något och det är för att han inte är helt införstådd med vad som händer i kroppen vid cancer.. viket gör det betydligt jobbigare för honom.. så där försöker jag lugna honom och därmed mig själv när jag plockar fram mitt sjukdoms kunnande.. hjälper ju både honom och mig själv.. och jag har/håller på att slå in i huvudet på mig själv att det bara är en extra kontroll och onken vill vara på den säkra sidan…

Tur är så är mina undersökningar den 26, 27 och 28 april.. och sen hoppas jag att jag slipper vänta en halv evighet innan jag får resultatet….

Metastaser i levern efter det bombardemang som de har utsatt min kropp för.. har jag svårt att se att det skulle vara så.. eller om det har varit så att den cyton jag fått inte fungerar på levermetastaser.. eller så är det så att cyton ger åverkan på min lever… det vet jag ju inte..

Tempen visar på 25 grader.. men det blåser kallt från norr..

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

4 svar

  1. Jag tycker att du är fantastisk! Att du bara orkar! Jag har följt din kamp så länge du har bloggat, och jag hoppas verkligen att de dystra beskeden ska vara över för din del.

    (Jag tror inte att du vet vem jag är , men jag var kompis med Kakis förr i världen, och min syrra, Susanne, gick i Stefans klass)

    Ha det så gott du kan!
    Marianne

    Hej Marianne..
    alltid trevligt med nya kommentatorer… och jag får tacka så mycket att du har vågat börja kommentera.. fortsätt gärna med detta…
    Jag vill också att det ska bli skönt med paus just nu.. men nästa vecka slår nog rekord… 4 gånger till 3 olika sjukinrättningar.. först är det Avd. 73 26/4 och sen den 27/4 är det röntgen i M-stad, så dem 28/4 är det ultraljud över buken och den 30 är det provtagning på Vårdcentralen i hemorten…. så då kommer någon att vara helt jävla slut kan jag meddela..
    Stefan visste vem du var.. men inte jag.. jag är ju inte från orten så att säga..

    Kram Pysis

  2. Hej Pys.
    Ja då är det till att hålla tummarna igen då.Skall det inte vara nog nu med allt.
    Det blir ingen ro för dig ,emedan du skall grubbla på än det ena eller andra.Men kan hålla med ,att inte skulle dom gjort denna operation på dig om det var något.
    Förstår maken, vita kuvert är inget vidare tar hellre ett med en räkning i.

    Har läst ditt inlägg del 3,intressant att följa med, ser allt framför mig.
    Kram Lillemor

    Hej Lillemor…

    Lugn lär jag aldrig få känna.. är det inte det så är de det.. och har väl lugnet kommit så händer det något som gör att man faller ett par pinnhål igen… och så tar det ett tag att laga stegen så jag kan fortsätta klättra upp ur hålet jag befinner mig i… Vilket ibland kan vara jobbigt då det är långt mellan pinnarna.. tills man kommer till en passage där pinnarna sitter perfekt i och det är lätt att klättra upp… fast ibland blir det smalt mellan väggarna i den där gropen jag befinner mig.. och även om pinnarna sitter perfekt så blir det svårt att ta sig igenom en sån passage.. fast samtidigt så vet man att när man väl är igenom.. så gör det inte så mycket om man faller.. för då lär man inte glida ända ner utan bara till den där passagen…

    Hehee.. när det gäller Del 3.. men det var ju så…

    Kram Pysis

  3. Jag hoppas att det går bra med magen. Nu vill jag svära ramsor över den j-vla sjukdommen som plågar dig så.
    Vill berätta att Carolas dotter går och grubblar nu på om hon också kommer att få bröstc. nu hade inte Carola hormonell men den mest aggresiva, så jag försöker hjälpa henne med att berätta att det är bara 2 som fått i min närhet, syrran klarade sig hade hormonell, men de har koll på hennes dotter. Så läkaren ville ha information och kunns titta i min och min systers journal så klart får de. Tyvärr gick min svägerska bort 2006 och hon hade också hormonell och jag vet inte så mycket bakåt där mer än att hennes mor inte hade nåt. Min syster och dotter är dom första i min släkt. Jag tror jag kunde lugna henne lite. Att behöva tänka på det vid så unga år som min dotterdotter och systerdotter är inte lätt. Trots gentest kan de ändå inte vara riktigt säkra enligt läkare.

    Men framför allt så håller jag tummar och tår för dig nu.
    Varm kram från ett rätt kyligt norrland
    Birgitta, Carolas mamma

    En liten rättelse.. i all välmening.. det är inte den hormonella som sprids från mor/far till dotter.. utan den genetiska.. min är hormonell och när jag pratade med doktorn och frågade om jag skulle låta testa döttrarna så sa det att den inte ”smittar”… för den hormonella kan alla kvinnor (män?) drabbas av..

    Jag klarar mig.. för än så är det inget som gett sig på mitt jävlar anamma.. jag kan falla.. men jag reser mig upp igen..

    Kramar i massor du underbara och starka kvinna…
    Pysan

  4. Tack för svaret du har säkert rätt. Lite svårt hålla isär allt detta och oron finns hos alla oss mödrar och fäder.
    Tänk så olik information man kan få av läkare också.

    Det här med min dotterdotter handlade om gentest.
    Kan bara avvakta och höra hur det blir med det här.

    Ja du har ditt jävlar anamma, trots allt som händer så har du en härlig humor och kampanda.
    Kramen
    Birgitta, Carolas mamma

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: