En slags avslutning

Har funderat och grubblat en massa. Över om jag ska fortsätta bloggen eller inte. Jag kommer inte fortsätta blogga här. Det känns inte rätt på nåt vis. Jag har aldrig varit intresserad av att blogga. Det var Pysans grej. Det var här hon fick ut mycket av sin frustration, sorg och ilska. Det var här hon fick sånt otroligt stöd av er allihop. Det jag inte kunde ge henne fick hon här..och tvärtom. För mej var och är, det alltid att prata om saker och ting. Pysan kunde skriva av sej. Det kan inte jag på samma sätt. Detta är och förblir Pysans blogg. Den kommer inte tas bort..nånsin

Man måste orka släppa taget. På nåt jävla vis måste man hitta kraften att göra det. Att krampaktigt hålla sej kvar vid nånting man inte kan få tillbaka, gör inget bättre. Snarare tvärtom tror jag. Minnena bär jag med mej vart än jag kommer att gå. Saknaden likaså. Ensamheten är stundtals förlamande, men då är det som att jag hör Pysans röst: ”Jamen du och Jack kan väl sticka ut och cykla..eller åka till Mariestad eller vad som helst. Fast ni behöver ju inte göra av med alltför mycket pengar”.
Då måste jag ju inse att jag är ju inte ensam. Pysans sätt att prata, att resonera runt saker..det sitter ju i skallen. Vi kände ju varandra såpass mycket utan och innan så vi knappt behövde säja nåt till varann ibland. Saker bara skedde. Så hon finns ju kvar. Inom mej. Hela hennes väsen känns på nåt vis. Som om hon planterade en god och snäll horrocrux i mej (Ni som läst Harry Potter får förklara för dom som inte gjort det).

Några av er har redan addat mej på Facebook. Det är fritt fram för andra också som vill prata och minnas Pysan. Sök på Stefan Lundberg.

Pysan ville att jag och sonen, så gott det går, skulle fortsätta vara som vanligt. Fortsätta våra knäppa upptåg, leka SvampBob, ha fredagsmys och allt det där. Att veta att det är ok att skratta ändå. Man hittar en massa styrka i skrattet. Att minnas dom ljusa och goda minnena driver dom mörka och dystra på flykten. Jag får en massa lindring av det.
Det kommer funka så för er också. Så minns Pysan med ett leende. Det gör jag..

PS: Tänk på att uppföra er. Ta er fredagsöl eller vin eller läsk, ha kul med era vänner och ta hand om varann. Annars kommer en silikon-tutte att med kraft träffa er mellan ögonen..nånstans ifrån🙂

Miljoner tack och kramar
Stefan

«

45 svar

  1. Tack Stefan för det du skrivit. Förstår om du inte vill/orkar skriva på Pysans blogg men uppskattar det du hittills skrivit.Jag hoppas du får ett bra och underbart liv framöver och Pysan lever för alltid i våra minnen.
    kram catta

  2. Hej Stefan.
    Det låter så riktigt det du skriver minnena har man med sig.Kommer nog alltid att tänka på Pys när jag inmundigar mig en öl.. så då skålar jag med henne.
    Det är konstigt att man kan sakna någon som man inte träffat,men vad jag saknar Pys på bloggen och tänker på henne flera gånger om dagen.
    Önskar dig nu lycka till med vad du företar dig.Kram Lillemor.

  3. Tack för allt! Pysan lever vidare inom oss med sin härliga humor och kloka ord! Ha ett bra liv Stefan, kram Annika

  4. Ett bra avslut tycker jag! Och jag uppskattar att du inte tar bort Pysans blogg. Även om man inte har cancer så kan man hämta mycket kraft ur den. Hon var så ”vardagsklok” och full i sjutton!
    Du gör helt rätt som tänker att ni ska fortsätta leva i nuet, sörja kommer ni alltid att göra – men det är viktigt att våga vara glad oxå!
    Ta vara på er!
    Marianne

  5. Tack själv! Blogga gärna med en egen blogg om du känner för att skriva av dig! Kramar!!

  6. Tack för att du orkade skriva de här sista inläggen!
    Jag tror du gör rätt i inte fortsätta blogga här…..att inte klamra sig fast …..det kan ju ändå aldrig bli samma sak igen.
    Fortsätt med era liv, lite annorlunda men det kan bli lika
    bra igen…..Pysan har ni ju ändå alltid med er i hjärtat.
    Jag önskar dig och grabben ett härligt liv, fyllt av glädje, kärlek
    och galna upptåg….vi gick samma väg en liten, liten bit och
    nu skiljs våra vägar igen.
    Ett kort möte kan oxå vara värdefullt.
    Massor med kramar!

  7. Så rätt och fint att ha den inställning och kraft som finns inom dig – tillsammans med Pysan.

    Ha det så bra och tack för dina fina inlägg!

  8. Sitter här med tårarna rinnande nerför kinderna och skrattar samtidigt o duckar för siliconisen. Helst ska det lukta nypoppade popcorn när man dricker sitt vin med🙂

    Jag hoppas verkligen ni hittar styrkan i skratt och att vara tillsammans. Det åskade när igår och då tänkte jag på Vera…var det hennes humör måntro? Jag vill gärna tro det🙂

    Mod och styrka till er båda
    kram

  9. Vera är besegrad…..
    ……….besegrad av ”metastasdjävlarna”, som hon kallade sjukdomen. Att hon skulle bli en gemensam vän till oss, Elisabeth och mig, visste jag inte där på hösten 2006, när jag en regnig dag under semesterveckan på Kreta, satt på ett internetcafe´och startade en blogg. Pysan, som hon kallade sig på bloggen, var en av de första som svarade mig i kommentarsfältet, på min fråga: ”Kan man ha roligt fast man har cancer?”
    Klart man kan, skrev hon, fast på ett annat sätt, kanske!
    Det var underhållande att läsa Pysans blogg, hon hade många kommentarer och många bloggvänner.
    Vi inledde en bloggkontakt och vi hade samma diagnos, bröstcancer, behandlades under samma period och trodde så småningom att vi var ”friska”. Efter ett tag berättade jag på jobbet att jag läste och följde denna blogg, som Pysan hade. Vad lustigt sade jobbarkompisen Elisabeth, jag har en mailkompis som kallar sig för Mysan, vi väntade barn samtidigt och är med i samma mailgrupp, hon har också bröstcancer. Det visade sig att det var samma tjej, Vera. Denna tjej, med sin skånska dialekt, som skulle bli sjuksköterska, hade tre barn och en make som hon älskade och skrev mycket om, som tyckte om det goda i livet, en kall öl på fredagskvällen med något extra gott till, var vår gemensamma vän, många mil från oss. Världen är bra liten ibland. Vera var öppen med sin sjukdom, blev intervjuad av media och vi hade tänkt kämpa tillsammans, för en bättre kontroll av oss bröstcancerdrabbade, så blev det inte.
    Så småningom mailade vi till varandra, Vera och jag, vi pratades vid på telefonen, tröstade och stöttade varandra, skulle träffas i Stockholm och dricka den där kalla ölen, som vi båda tyckte om. Tyvärr blev det aldrig mer än några telefonsamtal, vi insjuknade igen, båda två, metastaser i lever och skelett. Nya behandlingar, nya telefonsamtal, jämförde krämpor och behandlingar, höll humöret uppe, kämpade på. Detta skulle besegras, det var vi båda överens om, fanns inget annat! När maj månad börjar närma sig sitt slut, med sin grönskande prakt, har Vera hunnit fylla 46 år, då somnar hon in, hemma i sin säng, lämnar sin make, Stefan och sina tre barn, många vänner från bloggvärlden och IRL.
    Vi höjer en skål för Dig Vera, Skål!

    Eva-Lena Sotterman
    Elisabeth Forssén

  10. Med tårar i ögonen och skrattet i halsen kommer jag hädanefter frukta en silikonis i bakhuvudet när jag inte sköter mig och tar hand om mina medmänniskor. Älskade Pysan som jag aldrig träffade.
    Ta hand om er!

    kramar Effie

  11. Tack Stefan för ditt avslut… Önskar det bästa till er som är kvar på denna sida grinden.

    Skriv på här, annars kommer det kanske farande en silikonis…
    http://www.natverketmotcancer.se/gor-din-rost-hord

  12. Å så sorgligt när jag läser om vad som hänt Pysan! Jag har följt bloggen sedan jag själv insjuknade för ett och ett halvt år sedan. Det var alltid så kul att läsa hennes roliga kommentarer och när man själv är drabbad vill man ju läsa en del om sjukdomen. Nu är jag opererad och OK men hur länge det varar, det vet man ju aldrig. Jag har även förlorat min enda syster i samma sjukdom som Pysan. Hon blev bara 48 år så jag vet hur hårt det är efter att jag sett hennes man lida så mycket. Tack Stefan för alla dina fina rader. Det föll en tår även om jag aldrig har träffat Pysan. Allt väl i framtiden önskar jag dig och din son! Kramar!

  13. Hittar inga ord!

    Kan bara sända mina varma tankar till er!

    Kram

  14. Stefan! Vad underbart du skriver! Du är fantastisk med språket! Jag ryser när jag läser och har tårar i ögonen……

    Jag känner er inte men vet vilka ni är, jag bor i närheten och ser er ibland.

    Fy vilken j:a skitsjukdom. Jag har alldeles för många i min närhet som också har bröstcancer. Några finns kvar andra har ”gått igenom samma grind” som Pysan:(

    Hoppas att du och sonen lyckas ta er vidare i livet. Önskar er all lycka och att ni har era minnen av Pysan att hämta kraft ifrån.

    Kram S

  15. jag forstätter på min blogg. Ibland..när det behövs så att säja

    http://denstoregonzo.wordpress.com/

  16. Det är orättvist. Det är orättvist att inte alla får bli riktigt gamla och skrynkliga. Det är orättvist att man ska behöva lämna livet när man ska ha så många år framför sig!

    Jag kände inte Pysan, inte mer än att jag läst hennes blogg sedan många år tillbaka. Det var hit jag vände mig ofta för att få någon slags ro i kroppen, en känsla av styrka. För hon var så stark och det kändes så skönt att läsa hennes ord, fastän vi var så olika och inte alls visste om varandra.

    Jag blir så ledsen, och det känns väldigt tungt just nu. Jag har liksom ingenstans att vända mig för att få den där dosen styrka som jag snabbt fick av ett besök hit.

    Usch, jag gillar det inte alls.

  17. Tusen kramar till dig Stefan och Jack
    åå vilket fint slut Pysan fick.
    Att vara älskad så
    Gråter nu
    kram kram Kerstin Bc besked dec 08 sedan ny dec 09

  18. Kan bara säga ”Skål för Pysan” och inspireras av hennes kämparanda!

  19. Fuck you cancer!!

  20. Hej Stefan!
    Jag förstår din sorg och saknad..jag trodde inte att Pysan skulle gå bort så snart, att hon skulle gå igenom den grinden hon pratade om….Hon har blivit en del av min vardag, har alltid kollat om hon skrivit något, ändå sen jag själv fick en knöl i mitt bröst som visade sig vara en ofarlig cysta..
    Jag hade tur, Pysan inte, men hon tröstade mig då jag var orolig oxh rädd och det är jag evigt tacksam över.

    Jag har inga ord som tröst annat än att jag tänker på dig och er son, och vet att Pysan tagits emot av de som gått före henne. Hon har en plats i mitt hjärta. Kram

  21. Så fantastiskt fint och vettigt skrivet av dig, Stefan!
    Jag har sparat all mailkontakt mellan mig och Pysan, från första till sista mail,
    med bilder på Gizmo som kattunge, då ni skulle komma hit med henne till oss, till det att jag och Stortott skulle komma till er för att lämna över Ojsan….

    Jag minns din fina Vera med oerhörd värme och sparar minnet av din familj, då jag hämtade er där på stationen.

    Varma kramar och omtankar.
    Knytet/ S

  22. Tänker på er!
    Kram Ewa

  23. Jag fick den tråkiga nyheten genom Annika och Maya. Jag hade ingen aning om att Mysan var sjuk. Vi tappade tyvärr kontakten när ni flyttade till Töreboda…

    Jag skickar många tröstekramar till dig, Jack och till flickorna. Jag kommer aldrig att glömma Vera, hennes röst, hennes åsikter och visdomsord🙂 Hon var en underbar och färgstark människa!

    Jag skickar även en stor cyberkram till dig Vera!

    R.I.P!

    önskar Inger – i Helsingborgsmammagruppen.

  24. Jag går fortfarande in här då och då och hoppas att ni ska skriva att det är ett skämt.

  25. TACK! Önskar dej det allra bästa du kan få Stefan. Jag vet vad du går igenom. KÄMPA-LEV-MINNS!! All styrka till dej. Kramar

  26. kram, hoppas ni har det så bra som det går.

  27. Du är inte glömd. Saknar dina inlägg! Var rädd om er alla!

  28. Saknar henne så mycket att det inte går att beskriva. Jag är funktionsduglig till 25 % ungefär. Hon fattas mej..

  29. Tror att du, Pysan, läser från din himmel, så jag lämnar en hälsning: Du är saknad här!!!!

    Och Stefan: Hoppas du tar dig framåt – en dag i taget!
    Kramar!/Tizzel

  30. Då jag slukat i mig all information jag kunnat komma över i samband med min pappas cancer, började jag läsa denna underbara blogg, ställa blygsamma frågor och även få mer hopp. Tyvärr dog min pappa, men jag fortsatte läsa….Hoppades hela tiden att det skulle kunna gå….
    Jag är otroligt ledsen..och jag beklagar er sorg.

  31. Lite läskigt att få email från ” vem_e_vimsig”, som jag fick häromda´n. Dessutom från yahoo också.
    Jag skulle verkligen kunna fråga nu: Är det nån som vet, om Pysan är död? Det var det ju nån, som gjorde under tiden hon levde! Då var det obefogat och inte så snällt!

    Kanske vill hon sända mig en hälsning från andra sidan! Jag hoppas det Pysan, och att du har det bra där!

  32. Har oxo fått. Vet inte varför men det verkar gå genom cancerfonden. Kan ju inte hennes lösenord så jag kan ändra det där tyvärr.

  33. Tänker på dig ofta fortfarande!

  34. you are actually a good webmaster. The web site loading velocity is incredible. It seems that you are doing any distinctive trick. Furthermore, The contents are masterwork. you’ve done a wonderful process on this matter!

  35. Hej Stefan. Det är drygt ett år sedan Pysan gick ur tiden. Jag har precis hittat hennes blogg, då jag nyss fått bröstcancerdiagnosen. Det är så skrämmande allting. Och jag led när jag läste hennes kamp. Det verkade ju så bra i början. Det skrämmer mig. Skall man behöva kämpa så mycket, och ändå inte leva sedan?

    Jag hoppas du har det så okey du bara kan. Förstår att det inte är lätt. Själv hoppas jag överleva, jag vill inte lämna mina barn. De har inte ens en pappa som bryr sig.

    Sköt om dig
    /Birgitta

  36. Tack för allting❤

  37. You sholuld think first about her but never should avoid to her.

  38. Tack för en rolig och trevlig blogg!

  39. Su artículo está lleno de información muy útil. Me aseguraré de volver a revisar sus mensajes para mi próximo informe.

  40. This is true quality content that I can relate to. Thank you for your candor and great passion for this subject.

  41. It’s hard to find knowledgeable people on this topic, but you sound like you know what you’re talking about! http://chexsystemsremovals.com

  42. Hittade ett gammalt inlägg från Pysan på vårt forum och gick in via hennes länk. Skrattar göttt och duckar…
    Längtar lite!
    Kram

  43. Thank you very much.Provide a useful information very useful

  44. Provide a useful information very usefulThank you very much.

  45. magnifique canada et quebec

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: