Kvällstankar

solen har gått ner.. men det är fortfarande varmt ute..

I morgon blir en lång dag.. hela dagen på sjukhuset…

Det kommer att ta musten ur mig.. och jag som har så mycket jag måste göra.. Det blir ju så.. när städtanten har åkt på semester.. vem städar då?? Ordinarie personal.. Nä.. tror inte det.. man löser det med en vikarie.. som inte vet ett skit om hur det ska se ut när det är rent…

Hm.. undrar om de hyr ut folk som kommer och städar åt en.. eftersom jag är sjuk.. och inte orkar..

Den älskade maken ser nämligen inte hur skitigt här e…

Eller så prioriterar han det inte så högt som jag gör..

Nu funderar jag starkt på att krypa ner i sängen.. och jag tror faktisk att jag ska göra det…

Go natt på er

Min värld del 1

Genom att jag har fått cancer så börjar jag nu få rejäla flashbacks från min barndom och mitt liv fram till nu.

Detta ser jag som fullt naturligt. Det som inte är lika kul är väl hur mycket skit, rent utsagt, som kommer fram.

Jag vet bara att jag föddes en dag i april. Om vädret var fint eller inte minns jag inte och inte heller min mor. För hon säger själv att hon fick kämpa för att få ut mig, men så är det ju att föda barn.. det ska kännas.. :o)

Min mor jobbade inom vården och min pappa var bara hemma ibland.. genom att han var sjöman eller rättare sagt är.. för han lever fortfarande fast jag inte kan få in det i min trånga skalle..

Pappa var alltså borta i princip halva min barndom.. eftersom han då var till sjöss.. fast han kom ju hem med de mest roliga presenter ett barn kunde tänka sig.. bandspelare.. klockradio.. ja.. allt..

Jag fick en lillasyster när jag just fyllt 2 år.

Jag har en del obehagliga minnen från det jag var liten.. bland annat minns jag en gång när min far tar tag runt livet på min mor och lyfter upp henne högt upp i luften och börjar pussa på henne.. mamma blir sur och börjar slå på pappa.. och säger samtidigt: – Sluta göra så inför barnen!!

Idag känns detta så främmande för mig.. jag visar ju för mina barn att jag älskar min man och då blir det pussar och kramar och lite sånt. Konstigt att jag faktiskt har kunnat ha ett kärleksliv fast min mor gjorde så här.. För jag vet vad jag tänkte där jag satt i soffan.. jag tänkte att så ska jag aldrig göra mot en karl som har lust att kyssa mig…

Minns också hur mycket pappa skulle vila när han kom hem från fjärran land.. jag minns att han gick och köpte Se.. för det var så bra reportage i den tidningen.. Jag minns också hur det var om inte jag och syrran städade fort nog.. hur han började att säga att han räknade till Tre.. hur han börja på ett och så kom två och så kom 2,1 och 2,2 osv. och vilken rusch det blev på mig och syrran att städa så fort vi bara hann..

Nu har jag varit duktig..

i mina ögon.. jag har möblerat om.. så nu står alla mina pärmar och medicinböcker och omvårdnadsböcker prydligt i min egen bokhylla.. så nu behöver inte den älskade maken se dem när vi sitter i vardagsrummet..

Nu har jag min egen lilla vrå i vårt sovrum.. vilken skön känsla..

Nu är det bara lådorna i källaren kvar.. hehee.. att sortera och ta upp lite böcker som töserna kan ha när de är här…

Har också fixat diskvatten.. skall bli intressant att se om jag orkar med disken.. men jag är så stolt över mig själv som i alla fall har fixat det jag hade tänkt mig idag.. små mål är helt ok…

Gå och lägga mig tidigt ikväll.. då det blir sjukhuset hela dagen i morgon.. men det är en annan historia och en annan resa.. idag har jag gjort den här..

Ha det gött.. så hörs vi

God morgon bloggen

Nu är jag vaken…

Sitter och försöker få i mig en kopp kaffe.. för det är så gott på morgonen.. när man känner att livsandarna återvänder till min sargade kropp..

Känner att det är konstigt i munnen och upptäcker till min fasa att jag har fått en sån där ”förkylningsblåsa” i munnen.. på insidan av underläppen.. och den känns det är inte kul..

Idag skall vi fixa och dona lite.. för idag kommer möblerna.. fast vid mitt skrivbord gör vi iordning när möblerna kommer.. har jag bestämt..

Möblera om skall vi göra.. och så.. för nu är det så hemsk här att jag inte står ut.. min energi får läggas på det här idag.. och den negativa energin jag känner över blåsan får väl gå ut över köksgolvet.. :o)

Bröstet gör ont… det gör ont i min cancertumör.. man undrar om det ska göra det.. och själv tycker jag att den har blivit mindre.. alltså knölen..
Annars är det bara bra med mig..

Jag har skrivit jättemycket på bara två dagar.. om mina flashbacks.. får se om jag orkar publicera dem.. men jag tror nog att jag gör det.. för på ett sätt är det ett sätt att bearbeta allting..

Ha det så bra i sommarvärmen

Idag mår jag faktiskt rätt ok…

Efter att ha mått så dåligt igår.. så mår jag faktiskt helt ok idag..

Tog mod till mig och ringde Bröst SSK, (jag gillar inte att ringa till andra än de jag känner), och hon var hur gullig som helst..

Fast ett litet missförstånd blev det.. För hon trodde först att jag just hittat min knöl.. men när jag beskrev hur det var så frågade hon mig efter mitt personnummer och när jag sa det, så sa hon att det kände hon igen (ja, jag har ett personnummer som är lätt att känna igen). Så hon talade om för mig när jag skulle komma dit.. och att jag kommer att få en kallelse idag (läs igår) eller i morgon (läs idag).

Så nu vet jag vilken dag och vilken tid jag skall vara där.

På ett sätt så känns det skönt. För nu har jag ett datum att hålla fast vid.

Har jag riktig tur så hinner katten nedkomma innan den dagen.. För det är inte långt kvar nu.. Tänk små gosiga kattungar..

De ringde också från jobbet (min chef är underbar) och frågade om jag hade lust att jobba ikväll.. vilket jag har.. vill ju tjäna pengar…

Så idag är det en bra dag…

Nu skall jag och maken ut och röra på oss.

Undrar

om jag kommer att kunna sova inatt..

För varje dag som går så blir det en dag närmare besked.. och om jag nu får kallelsen och så måste vänta ytterligare några dagar.. kommer jag att kunna sova då???

Jag tror inte detta.. livet är så mycke mer än bara att vänta.. men som det känns nu så sitter jag i livets väntrum.. och jag undrar när tåget skall gå.. för ingen finns här att fråga och informationen jag har fått är knapphändig…

Nej, sängen ser ut att vänta på mig.. så jag gör ett försök…

Ps. lär väl somna om några timmar så där.. som tur är får jag sova en runda på eftermiddan.. oftast.. och det är skönt…

Usch imorgon är det MÅNDAG

I vanliga fall så gillar jag måndagar… För det är på något sätt en nerräkning till helgen.. Ja, jag är optemist.. för hade vi inte haft måndagar så hade vi inte kunnat njuta på samma sätt av helgen…

Precis som det är med vintern.. hade vi inte haft dessa kalla och läskiga vintrar med köld och mörker så hade vi inte kunnat njuta av sommaren på det sättet som vi gör… vi tappra nordbor

Men nu vill jag på något sätt att det skall bli måndag fort.. fast samtidigt vill jag att tiden stannar.. För på ett sätt så vill jag veta vad det är för knöl och på ett sätt vill jag inte veta.. Ja, knölen regerar.. knölen bestämmer över mitt liv.. och över vad jag gör och hur jag är.. det är hemskt… jag vet att jag inte skall bry mig om den.. men den är där.. hela tiden..

Den tar min tid i anspråk.. jag vill inte det.. jag vill inte tänka på den.. jag vill göra annat.. men nää.. den är där när jag vaknar.. den är där under hela dan och den är där när jag skall (försöka) somna…

Den besämmer över mig.. den har tagit mitt liv i besittning.. den har mig i sitt grepp…

JÄVLA KNÖL…

Sommar

Idag har varit en mysig dag..

Vi tog en cykeltur i det fina vädret och nu är det sommar känns det som.. Sonen uttryckte just detta att det lukta sommar när vi cykla förbi korna i hagen och det luktade koskit…

Flugorna surrar, svalorna flyger och lärkan drillar i skyn.. solen skinner och vattnet ligger spegelbland.. kan man något annat än att vara rofylld…

Jo.. knölen sitter där den sitter.. och det ömmar när man har cyklat på gropiga grusvägar…

Tvi…

Senare på dagen tankar

Tvi och jävulskap.. får man verkligen må så här… tankarna far omkring och ångesten gör sig påmind hela tiden…

Även om det är cancer jag har så vet jag att oddsen är betydligt bättre i dag än vad de var för säg 20 år sedan.. men ändå..

JAG VILL INTE… jag vill vara frisk och ha en fungerande hjärna som inte tänker på den här knölen hela tiden.. jag vill vara en glad prick.. men det är jag inte nu…

Jag är en riktig bitch.. jag blir irriterad för minsta lilla och jag tjatar och gnatar och när inte människor i min omgivning gör som jag säger så blir jag sur och irriterad och blir arg och börjar gråta.. jag säger saker jag inte menar och det är så tungt..

Jag vill ha besked nu.. i denna sekund.. jag vill veta vad det är för knöl.. och att den försvinner nu.. den skall inte vara i min kropp och ställa till det.. Den skall bort, bort, bort… bort från jordens yta…

Känslan att det skall vara cancer gör att jag känner mig som en liten skit.. det är knölen som bestämmer över mig.. och känslan är mig övermäktig..

Vad det någon som sa svårmod?? Ja, det är väl det minsta..

Denna ovishet är fruktansvärd.. jag vill bara lägga mig i fosterställning och ligga så tills jag vet vad det är för något som finns i bröstet..

Tanken på att alla kvinnor har det så här från det att de hittat en knöl tills de får ett besked på vad det är.. är skrämmande.. vi har en sjukvård här i landet som skall sätta patienten i centrum.. så fan heller.. (ursäkta mitt ordval).
Det är inte omvårdnad av en patient när man får gå i ett antal dagar med ovisheten om att det kan vara cancer man har utan att få någon proffesionel person att prata med.. Kuratorskontakt skulle sättas in så fort man har varit på vårdcentralen och blivit remiterad till sjukhuset.. Det är omvårdnad.. för detta är rent ut sagt rena tortyren av en människa.. Man bryts ner i sina atomer och så får man ingen kurator.. fast man mår skit och känner sig som ett ruttet lingon.. som ändå ingen bryr sig om…

Är det så att alla kvinnor som hittar en knöl i bröstet blir behandlade så här av den svenska sjukvården år 2006 så är det katastorf.. det får vara hur många bröstcancer galor det vill.. men kvinnan som står där ensam med sin knöl skall få proffesionel hjälp från det att hon tar kontakt med sjukvården.. fram tills dess att hon har fått besked…

Undrar hur det är med männen när de misstänker att de har fått prostatacancer och får vänta på besked.. om de också blir lämnade åt sitt öde fram till diagnos???????????

Jag är tuttfixerad

Har kommit på mig själv med att vara tuttfixerad.

Jag som tjej får ju inte vara detta och jag skäms nästan för att skriva detta. Men verkligheten har hunnit ifatt mig.

Var nämligen till affären för att handla och kom på mig själv med att titta på alla bröst som fanns i närheten. Det var mycket tankar som for omkring:

* Kollar hon sina bröst?
* Finns det en knöl i det där bröstet?
* Är det där bröstet äkta eller är det ett inlägg?

För att inte tala om alla unga tjejer man ser.. kollar de sina.. har de silicon och hur stor är då chansen att de skall hitta en knöl?

Jag har min knöl.. jag har något som inte skall vara i min kropp. Jag känner att det inte är en del av mig och jag vill att den skall försvinna.. men lik förbannat är den kvar när jag vaknar på morgonen tills dess att jag går och lägger mig…

Just nu är den vackert blå.. efter punktionerna.. och den ömmar.. det är inte knölen som ömmar utan själva bröstet..

Ovisheten på vad det är är smärtsam.. tankarna som far runt är också mycket smärtsamma..

Nu skola jag äta.. jag återkommer under dagen.. om inte tankarna tar överhand