Det skrivs en del om (bröst)cancer just nu..

Jag läste en del igår.. jag orkar inte sitta så mycket vid datorn just nu.. Vilar mest. Fast en del intressanta artiklar tycker jag behöver komma fram lite.

För det första så läser man om det här. Fem timmars motion i veckan och du drabbas inte av brötstcancer… tror du.. men om man läser artikeln ordentligt så ser man att den sorten som jag har hade det kvittat om jag så motionerat 10 timmar i veckan.. jag hade ändå drabbats.. För motionen inverkar inte på den hormonella cancern… för den tror jag kommer ändå…

Den kan man inte skydda sig emot….

Sen läste jag det här.

Det är hemskt att hon har blivit felbehandlad. Det står så här i artikeln:

Jag citerar: ”Där fick hon genomgå åtta cellgiftsbehandlingar under hösten. Behandlingarna orsakade svåra biverkningar såsom blödningar i tarmen, håravfall från huvudet och kroppen, näsblod och trötthet.För kvinnan och hennes familj blev cancerbeskedet också en psykisk påfrestning. Kvinnan berättar att hon fick dödsångest, mardrömmar, försämrad aptit och djup nedstämdhet.”

Jag har genomgått 6 cytostatika behandlingar. Jag har tappat mitt hår.. jag har tappat hår på kroppen och jag har inte haft någon energi överhuvudtaget under hela sommaren.. Att få ett cancerbesked är en psykisk påfrestning.. och att man har dödsångest och mardrömmar hör dit.. och så att maten inte smakar en… det har med cytostatikan.. vissa dagar var rena mörkret.. Alltså.. läser man om henne så har hon de typiska biverkningarna av cytostatika som alla cancerpatienter får…

Det som är det hemska i denna historia är att läkaren sa till henne att hon hade cancer och att hon var fullständigt frisk. En läkare måste konsultera en annan läkare också för att kunna tolka röntgenbilder… tydligen har inte detta gjorts… så en anmälan är på plats..

Tydligen ska man inte käka godis och dricka läsk heller! 

Nu ska jag vila igen!

En dag som har försvunnit i något töcken

Åkte till sjukhuset och blev röntgad. Kände mig lätt dålig när de ber mig dra ett djupt andetag och hålla andan.. Jag kan inte djupandas utan att det gör ont!

Inte fick jag något vårdintyg att skicka in heller.. för de skriver inga såna.. så jag ska ringa mottagningen i morgon och begära ett sånt.. för jag vill inte betala någon taxiresa.. speciellt inte när jag inte orkar åka kommunalt…

Fick sitta och vänta medan doktorerna tittade på mina bilder och sen kom de ut och sa att nu kan du åka hem.. Hem? Japp.. för vi ska skicka svaret till remitterade läkare och sen tar han kontakt med dig.. Jaha….

Ringde taxi och den kom efter en kvart. Somna i taxin hem… sov gott då..

Så kom jag hem och maken höll på att gå upp i limningen när han fick höra om min dag. Han sa att nu ringer du VåC och så ser vi vad de säger.

Ringde dit och efter ett tag ringer det upp en jättetrevlig SSK som verkligen tog sig tid att höra om mig och mina bekymmer. Hon sa att de inte hade någon tid men att jag skulle se om jag kunde få KSS att faxa över röntgensvaret till dem.. men jag kom bara till växeln.. sen kom inte jag längre… Hon ringde mig igen och så börja hon efterforska… hon vet nu att mitt röntgensvar ligger på kirurgmottagningen och skulle se om hon kunde få över det till VåC. När denna SSK hörde att jag fått vänta 4 timmar på akuten och fått diklofenak utskrivet så tappade hon hakan. Hon frågade om jag fått hostmedicin eller något annat.. nej, diklofenak för jag hade ju ont… och hon höll på att inte tro mig.. Diklofenak. Det var inte det jag skulle ha.. inte för ont och andningsproblem.

Så i morgon ska maken ringa kl. 07.00 (han är ju morgontidig) och se till att jag får en tid på VåC. Allt som har hänt idag står ju i min journal där… så där står jag idag.

Maken tror att jag har lunginflammation.. och jag hostar rätt så bra… men jag klarar mig… Fast jag har ont i höger sida men det bli nog bra.. hoppas jag.. sover på en sida.. och ikväll blir det inga diklofenak utan tramodol istället…Ska se om jag sover bättre då..

Jag säger bara kul… (Pysan bloggar morbid)

Britney genom går en livskris.. och då rakar hon av sig håret…

Jag har också genomgått en livskris… en livsfarlig sådan.. för jag kan dö..  och jag behövde inte raka av mig mitt hår.. det föll ändå.. Fast jag rakade mig när det föll i för stora tovor…

Ikväll skämta Luuk om detta och hade gjort en bild av alla som skulle sjunga utan hår..

Det tyckte jag var kul…

Fast jag är ju lite morbid…

Jävla knöl.. jävla sjukdom.. jävlar anamma..

Skit och helvete

Inatt har jag sovit jättedåligt.

Jag drömmer konstiga drömmar om Oden och Tor och de andra gudarna. Knepigt så det sjunger om det. Till saken hör att de är mycket detaljer och mycket runt omkring som jag minns när jag vaknar. Jag brukar inte minnas drömmar.

Jag hostar och svettas och vaknar ett par gånger varje natt. Detta börjar slita på koppen.

Fast jag ska ju lungröntgas på måndag. Undrar om de hittar något då? Den älskade maken tror att jag har lunginflammation. Jag tror på metastaser. Fast jag är ju sån..

Har fortfarande ont i höger revbensbåge. Men diklofenaken hjälper till viss del. Så den tar jag innan jag somnar och så när jag vaknar. Annars så är det bara panodil som gäller under dagen.

Har också lagt in lite fler gamla inlägg under juni.. det rör på sig…

Ni får ha en bra dag.

Vad som hände igår

Vi klev upp vid 5. Sonen fick ju inte käka något. Kl. 06.07 gick tåget och när vi kom till Skövde så gick det en buss direkt upp till sjukhuset.

Så 06.50 var vi på avdelningen.

Sonen fick emla och plast utanpå. Det gick si så där.. för han var så rädd att det skulle göra ont när man tog bort bandaget. En timme gick och det blev dags för lugnande.. han drack upp allt och sen vart han sur.. för det smakade inte gott… och just då kom också kirurgen som skulle operera. Men det gick bra..

Så kom venflon sättningen… Sonen är jättestickrädd. Fast det gick bra ändå.. Mycket för att han fått emla och så lugnande.

Så blev det tid att byta om till opkläder och så åkte vi ner.

Jag följde med en lite full kille in för sövning.. Han låg och räkna alla op lamporna… och så tyckte han att det var många tanter inne på rummet.. Då gick den ena…

Sen sa vi godnatt och han somna så fint.. Så då passade jag på att gå upp på cytoavd. och hälsa på cytosyrrorna och träffade som tur var kuratorn.. så jag fick ett litet prat med henne.

Sen gick vi upp till barn igen. Där satt vi och kolla i tidningar.. men hade inte riktig koncentrationen på dem..

Så fick vi träffa sonens hormonläkare. Vi pratade lite och det blev ett bra samtal.

Sen gick vi ner och satte oss utanför op. För där fanns andra tidningar och det var lite lugnare där nere.

Så kom kirurgen och sa att han var klar. Det blev en lättnad. Han sa att vänster testikel suttit lite illa till och att den och bitestikeln inte suttit ihop vilket de ska.. så nu hade han dragit ihop dem och dragit dem så nära pungen han kunde. Det hade varit tekniskt lite svår op. Och nu ska vi vänta ett halvår ca och sen blir det en ny op. Då ska de se om testikeln skall plockas bort eller om den ska ner i pungen. Beror på hur den ser ut. Den har ett halvår på sig att rätta till sig. Så nu är sonen lite svullen.

Tandläkaren tog tid på sig. Jättelång tid. Men så fick vi komma in till postop. Sonen såg ut som en kanadensisk ishockyspelare. Utan framtänder och lite blod som rann i mungipan. Han låg och höll i tratten som han fick syrgas i. Han såg så liten ut.

Så satte han sig upp och börja hulka.. Kräktes upp lite blodblandat slem. Han hade ju svalt en del blod under op. Och magsäcken mår inte bra att få blod, det är därför man kräks.

Han kräktes tre gånger och sen somna han gott… och vi fick åka upp till avdelningen.

Naturligtvis så fick jag jätteont i skelettet. Så jag fick faktiskt en diklofenak på sjukhuset eftersom op tog längre tid än vad vi trodde. Jag tog ju inte med mig mina tabletter. Så nu har jag också lärt mig. Att jag ska ha tabletterna med mig när jag åker någonstans.

Där ville han ha en piggelin som senare stod i ett glas och smällte.. Han bara sov. Vakna till först riktigit ordentligt vid halv fem.. Då kissade han.. och det blev en del.. Han kissade i kisseflaska..

Det gjorde ont sa han.. men det är ju inte konstig att det gör ont när de har varit där och pillat under op.

Sen åt  han lite och så 18.40 åkte vi hem.. 19.25 var vi hemma…

Det var så skönt att komma hem…

Det var dagen igår..

Min lägenhet

Eftersom jag har mått skit hela dagen så ska jag fortsätta att ösa ur mig..
Nu ska jag berätta om lägenheten som jag och den älskade maken framlever våra dagar i… Hoppas att ni sitter ner.. för detta är vad som är i vår lägenhet:

• Plastmattorna har släppt i två rum och bildar små kullar – enligt hyresvärden så beror det på min dammsugare!
• När det blåser ordentligt får den älskade maken tejpa igen fönstret i det rum han har datorn annars så gungar taklampan och så drar det på honom.
• I ett rum går plastmattan ända upp till tröskeln (undrar hur många mattor som ligger under för det är jättemjukt att gå i det rummet).
• Balkongdörren går inte att stänga helt. Har fönsterhaspar eftersom det vanliga dörrhandtaget inte fungerar.. fönsterhaspen där uppe funkar men inte den där nere.
• En stor bult har lossnat från balkongräcket.. och det sitter löst. (bor på andra våningen)
• Ska man öppna ett litet fönster så måste man hålla fast i det stora för annars så öppnas det också..
• Det är brännmärken i vardagsrumsmattan (var där när vi flytta in) Det är hål i golvmattan i hallen och i köket.
• Målarfärgen flagnar runt fönsterna.
• En stor bit av fasaden ramla ner i vintras.. det lagades först i dag..
• Rörena till handfaten sitter inte fast.. så man får allt i näven om man rengör vattenlåsen.. hur äckligt är inte det..
• Vi har fläckt i köket.. har bott här sen 2002 och sotaren har inte varit här sen vi flytta in.. Undrar hur det är i ventilationen…
• Inget fönster håller tätt.. det drar på vintern när det blåser.

Detta är de fel jag kan komma på i nuläget.. finns antagligen betydligt mer fel.. Största felet är hyresvärden.. det finns folk här som inte vågar öppna sina fönster.. för trät runt är sönder ruttnat..
Nu ska jag blogga vidare..
Ps. Mår faktiskt lite bättre nu, men är ännu inte helt 100

Dålig dag

idag har jag inte varit på humör får någonting…

Har därför inte skivit så många kommentarer.. utan mest varit inne och läst..

Har försökt att städa upp det värsta.. det som bara ligger framme.. reklam, och tidningar.. och ställt in lite böcker som varit färdiglästa i bokhyllan..

Skulle behövt dammsuga.. men jag orkar inte..

Har ont i magen och ont i höger knä.. ska ju ha mens nu.. men det är liksom inte mens.. har aldrig haft sån ”menssmärta” som jag har nu.. ska ta två panodil snart..

Har legat och sovit.. har nog sovit en timme lite drygt..

Är väl lite nervös inför det som sker på onsdag..

Glömmer hälften.. och blir så less på mig själv….

ja.. jag ska dra något gammalt över mig… och inte komma fram på ett tag..
Så känns det… bläääääääääää

Kväll

Min lördagskväll…
Sonen sover.. snarkar.. har fått sin spurta och det gick bra.. måste fylla i att den är given.
Den älskade maken sitter och tittar på humorprogram på TV…
Jag bloggar och har fönstret öppet.. hör svalorna som flyger.. ibland hörs högtalarna från stationen.. antagligen är tåget försenat eller så inkommer det om några minuter till spår ett spår ett.. Ibland hör jag en och annan skata.. och ibland kommer det ett godståg.. godstågen låter rätt mycket.. det är nog för att det är en rejäl raksträcka här.. och de kan dra på rätt så bra.. för godstågen stannar inte här längre…
En helt vanlig lördagkväll.. nu känner jag också lukten av att någon eldar..
Jag vill bo i hus.. jag vill inte bo i den här förfallna lägenheten.. (Hm.. ska nog blogga om alla fel i den i morgon.. om jag minns detta då)..
Ha det gött bloggvänner…

Omvänd förvandling

Som barn genomgår man en förvandling..

Som tonåring genomgår man också en förvanldling..

För tjejer blir kvinnor och pojkar blir män..

Jag undrar nu om jag håller på att bli barn på nytt…

För min mens är borta.. och nu börjar mitt hår ”down there” försvinna så smått..

Snart blir det väl snuttefilt och bara joller från mig.. slutar väl i fosterställning.. gurglande en massa… för mycket hår har jag inte på huvudet heller…

Så blir mina inlägg barnsliga eller som fjortisar.. så vet ni varför.. :o)

Glömde en sak.. SKÅL!

Natt-tankar… Är jag normal?

Gick och la mig rätt så sent..

Då började tankarna vandra.. och en fråga kom hela tiden uppdykande…

Man är inne och läser om bröstcancer och om hur kvinnor kämpar mot denna..

Jag har liksom inte de tankarna som en del av dem har.. Har också läst mail och jag vet inte allt.. om cancer..

Jag känner inte att det är gift som jag får i mig.. jag får cytostatika som ska ta dö på mina cancerceller.. att de sen råkar ta några av mina friska är sånt man får leva med.. jag överlever ju.. håret kommer att komma tillbaka.. jag kommer att bli mig själv igen och jag kommer att bli pigg med tiden..

Jag blir inte så traumatiskt.. jag får inga negativa tankar.. jag är fortfarande pigg och glad.. fast jag är trött..

Har så svårt att tänka negativa tankar…

Ja.. jag vet att jag har cancer.. men samtidigt så är min prognos god.. Så varför ska jag då lägga mig i sängen och tycka synd om mig?

Så det känns på något sätt som om jag är onormal.. att jag är positiv.. (inte till cancern) och att jag ser framåt.. Att jag chockerar folk med att ta av peruken.. att ibland inte ha peruken.. utan bara en buff..

Jag känner på något konstigt sätt en massa positivt… jag får min behandling.. jag får utstå en massa undersökningar.. Ok.. det tär på en, men jag gör det med glimten i ögat..

Känner att jag på något sätt inte är normal.. har man cancer så ska man inte skoja.. man ska vara allvarlig.. MEN JAG KAN INTE..

Det går inte.. jag vet att jag hade mått jättedåligt om jag hade varit allvarlig hela tiden.. det är så himla svårt.. jag måste se på det med mina positiva ögon.. annars går jag under…

Visst har jag dåliga dagar.. eller rättare sagt dåliga timmar.. men jag har den älskade maken som då skämtar till det.. och han är kärleksfull och omtänksam.. men han sitter inte och håller handen och tycker synd om mig.. för på ett sätt är det inte synd om mig.. för tycker jag synd om mig själv så kommer de negativa tankarna.. Varför och om?

Jag går in och läser glada bloggar.. jag går in och läser ledsna bloggar.. jag märker att det finns de som har de värre än vad jag har.. fast jag har cancer..

Att jag sen kan få lite ånget och må dåligt.. hör ju till.. men då får jag ta det.. För jag vet att jag är positiv..

Känner att jag faktiskt har lagt mycket av ångesten bakom mig.. jag kommer inte att orka ha ångest över att jag får cytostatika.. jag är ju positiv.. och det kommer jag att fortsätta med.. jag kommer att fortsätta att skoja och skämta.. jag kommer att fortsätta att vara jag.. fast jag har cancer..

ÄR JAG ONORMAL???