Min värld del 2

Skolan var väl ett kapitel för sig. Genom min lott i livet så var det så att jag inte ser ut som andra. Jag är nämligen inte rakhårig. Dessutom blir jag riktigt rejält brun på somrarna (vilket nog gjort en del riktigt avundsjuka genom åren). Så när jag började skolan var väl så där.. ettan till trean gick väl så där.. fyran till sexan också.. fast jag fick höra glåpord men vem fick inte det.. barn är inte snälla mot varandra..

Helvetet började väl i högstadiet. Varför vet jag inte.. men det var då det börja..

Genom mitt hår så fick jag höra att jag var ”neger” (ursäkta ordvalet men det var så de sa). Möttes ofta av glåporden att skolan bara var till för de vita.. och att jag inte var välkommen.

Slag och sparkar hörde till vardagen.. Killarna slogs eller kom med elaka kommentarer.. tjejerna frös ut mig..

Ska jag välja så valde så skulle jag ta killarna.. för de visade i alla fall att jag fanns till.. fast jag var en slagpåse..

Mobbningen fortsatte utan att en enda lärare gjorde något åt situationen.. det jobbigaste jag visste var grupparbetet.. för då var det grupp ett och grupp två och så var det jag… fick alltid jobba själv.. det är inte direkt upplyftande kan jag meddela…

Så började alla utvecklas utom jag… killarna ropade ofta över skolgården till mig.. : – Vi plankor emellan… (såg nu att BB-Linda gått ut med att hon också kallades så.. men jag fick inte de komplexen hon fick) jag försökte istället ta livet av mig..

Vilket inte funkade.. fast kurator ville jag inte ha.. för jag kom på att jag var stark.. jag var dubbelt så stark som de som mobbade mig var.. för jag gick dit.. och gick ensam.. de kom i grupp och då var de starka.. men när de var ensamma.. då var de små rädda skitar som inte visste vad de skulle säga…

En dag så uppdagades mobbingen.. genom att en lärare faktiskt fick syn på två av mina klass ”kompisar” när de tog en gammal skurtrasa som de hittat i en skrubb och dränkte in mitt ansikte med.. Jag kan fortfarande inte med den lukten av gammal disktrasa eller skurtrasa.. då om något så mår jag illa..

Det blev det ena mötet efter det  andra…skolpersonal.. rektor och bit. rektor och alla som ville mig väl.. men vad hjälpte det.. en veckas lugn och ro.. sen var det igång igen.. om inte eter värre…

Genom mobbningen så visste hela skolan att ingen pratar med mig.. vilka situationer detta skapade.. jag hade kunnat ge ut en bok om alla som kom och berättade sina innersta hemligheter för mig.. vem som hade legat med vem.. vem som fått mens.. ja, listan kan göras lång…

Pappa fanns inte med i bilden eftersom de hade separerat.. fast jag vill bo hos honom.. Tänk om jag hade fått det.. tänk om…

Jag överlevde högstadiet.. och nu ska jag överleva min cancer…

Trött och svettig

Jag är trött och svettig..

Svettig kunde jag bli för att jag fick en hög dos med kortison.. och trött blir jag för att medicinen far runt i kroppen på mig…

Har sovit i två omgångar redan och skall nu gå och lägga mig.. för jag är jättetrött..

Fast idag tror jag alla är svettiga.. men på mig rinner svetten.. och så känner jag mig lite konstig.. så där som när man har somnat mitt på dagen och vaknar av att telefonen ringer och man inte är helt klar i knoppen… eller om man har försovit sig och vaknar och har sån där stress i sig hela dagen…
En kombination av dessa två tillstånd.. så känner jag mig ikväll…

Sängen väntar… så jag säger God natt…

Tillbaka från sjukhuset

nu har jag fått cytostatika.. det tog sin tid.. men jag har all tid i världen att bli frisk

Det var tre påsar.. den första gick in fort.. den andra var röd och den sista tog en halvtimme att infunderas…

Fick även kortison och illamående medicin in i blodet före droppen..

Mår faktiskt bra.. inget illamåend än.. Håll tummarna att det inte kommer…

Nu skall jag prata lite med maken.. och så ska jag gå och lägga mig.. jag är trött.. sov inte så bra inatt…

Klockan tickar

och jag tycker att tiden släpar sig fram.

Varför kan det inte bli dagen D för… varför måste tiden gå så långsamt…

Har pratat med en kompis idag och hon trodde att det var något ofarligt.. Jag själv har ställt in mig på att det är cancer jag har. För är det inte det blir jag glad.. är det cancer, ja, då hade jag ju rätt…

Jag är inte direkt positiv nu ikväll.. känner att jag har lust att vara elak mot hela världen.. för jag har en knöl.. en knöl som sitter där och nästan skrattar åt mig…

Jag blir inte klar med skolan p.g.a. knölen.. jag känner att den styr för mycket.. Fast samtidigt så hade jag inte orkat gå upp med min examensuppgift.. för det är för nära.. alldeles för nära.. känns nästan som om det är så att c-uppsatsämnet valde mig… och inte tvärtom.. eftersom det är cancer jag skriver om…

Usch! Det är så…

Nu skall jag tvinga mig till att äta någon macka…

Nej, tid att avsluta.. innan jag skriver något dumt känns det som….

Idag mår jag bra

efter att ha sovit urdåligt inatt.. Tog tid innan jag somna.. tankarna tog makten över mig och det gick inte att fokusera på annat än knölen och vilket besked jag kommer att få när jag skall till sjukhuset.. Oro och ovishet kantar min vardag…

Har haft en ”aponge” i sängen som har använt både mig och maken som klätterträd.. och genom att vakna så ofta och sen svårt att somna om.. då är det inte så mysigt med son i sängen.. För annars uppskattar jag verkligen att han sover där han sover.. för det är vanligtvis mysigt att han sover där…

Jobbade till nio igår och kände mig rätt så ok när jag kom hem…

Fast idag gör det ont i axlarna.. jag har nog spänt mig en hel del igår.. och så en massa rörelser som jag inte är van vid.. var länge sen jag var inne och jobbade kväll.. ofta har det varit att kliva upp tidigt och jobba.. eller så jobbar jag natt.. natt hade varit jättebra nu.. eftersom jag sover så dåligt nattetid.. jobbar jag natt så är man så trött när man kommer hem att man somnar utan en massa tankar..

Solen skiner och livet är underbart.. försöker att njuta i fulla drag och idag har jag faktisk styrkan att dammsuga.. för det behövs…

Sonen har lekt kattjägare och försökt att locka en av katterna med kattmat (torrfoder) så då kan ni tänka er hur här ser ut.. för att inte tala om att komma hem från dagis och så tar man av sig skorna och de är fulla med SAND..undrar om inte sandlådan på dagis är tömd snart… :o)

Katten har ännu inte fått smått.. återkommer i frågan.

Idag är det fredag.. underbart…

Nu skall jag sluta skriva.. livet väntar på mig!! *Positiva tankar*