Vita papper.. ingen tutteallisering idag..

För jag orkar bara att skriva ett blogginlägg om dagen.. för mina fingrar är som de är och efter ett tag så börjar det göra ont och jag får vila fingrarna lite… innan jag kan skriva en bit igen… varvid det kan ta långtid innan ett inlägg kommer…

Och idag blir det ingen tuttealisering för det låg tre vita kuvert i brevlådan.. och det ena visste jag vad det var för det hade jag och Onken redan prata om en vanlig röntgen av höftbenet för att se om det föreligger risk för fraktur.. för då ökar vi bara pamidronaten till var tredje vecka…
Vad de två handlade om visste jag inte.. och det första jag öppnade var från den ”förtjusande” onken.. som skrev att han hade tänkt till och genom min viktminskning så ville han ha ett ultraljud över buken och detta kan jag förstå… men ändå så kommer de där ”dumma tankarna” att varför vill han detta… misstänker han att det kan vara något.. alltså, metastasering till levern??

Jag
försöker att tänka logiskt eftersom kirurgen kände på min mage och hade jag haft något så hade han kanske reagerat och skjutit upp min operation innan jag gjort en buköversikt.. och jag har ätit lite.. och slutat med ölen… så på något sätt så tror jag att det är helt naturligt att jag faktiskt gått ner i vikt.. för det är ju sen april som jag gått ner 15 kg.. fast jag är rätt glad att jag har gått ner.. men inte så här môe.. måste gå upp i vikt… så en 5 kg..

Dessutom så har jag en make som kryper in under ett svart skynke av tankar och känslor.. för han förstår inte det medicinska och han blir livrädd så fort det kommer en kallelse till något och det är för att han inte är helt införstådd med vad som händer i kroppen vid cancer.. viket gör det betydligt jobbigare för honom.. så där försöker jag lugna honom och därmed mig själv när jag plockar fram mitt sjukdoms kunnande.. hjälper ju både honom och mig själv.. och jag har/håller på att slå in i huvudet på mig själv att det bara är en extra kontroll och onken vill vara på den säkra sidan…

Tur är så är mina undersökningar den 26, 27 och 28 april.. och sen hoppas jag att jag slipper vänta en halv evighet innan jag får resultatet….

Metastaser i levern efter det bombardemang som de har utsatt min kropp för.. har jag svårt att se att det skulle vara så.. eller om det har varit så att den cyton jag fått inte fungerar på levermetastaser.. eller så är det så att cyton ger åverkan på min lever… det vet jag ju inte..

Tempen visar på 25 grader.. men det blåser kallt från norr..

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Annonser

Smärta och åter igen ett styck hårrapport..

Yngsta döttra har varit här, för hon har påsklov och därför har jag inte haft tid eller lust att blogga.. för det har varit så mycket mer… så nu sitter hon på tåget och jag kan kavla upp ärmarna och blogga igen.. för annars säger hon bara att jag är ”bloggberoende” och det är jag ju.. och därför lovade jag henne att jag inte skulle blogga när hon var här.. och vi har pratat massor… om livet och döden och allt däremellan…

var det de där med det jag skrivit i rubriken.. om smärta.. och nu talar jag smärta…
Xelodan kan ge såna där blåser i munnen som man ibland får.. och de gör ju så satans ont att man bara har lust att skrika högt.. allt man äter tar just nu jättegärna den vägen.. för att inte tala om tandkrämen.. den vill också lägga sig över de där blåsorna.. och det gör ONT!!!!!
För de här ”förkylningsblåsorna” sitter rätt långt in på varsin sida om tungan.. och allt gör ont… från att äta till att borsta tänderna.. även dricka vatten gör ont… och då är det illa.. jag visade maken dem och den på höger sida är jättestor.. och den på vänster sida är mindre.. och gör inte lika som den på höger sida.. men den känns kan jag berätta utan att direkt överdriva… Hata biverkningar!

Och så håret.. det växer och är så mjukt att det är en fröjd åt det… Dessutom börjar det bli svårt att dra den finare delen av en kam igenom det… det brukar vara ett tecken på att krullorna är på gång.. och det känns skönt… håret runt ögonen har också börjat ta sig.. och så även mina ögonbryn… det är värre med håret ”där nere”.. det vill inte riktigt ta sig.. men lite fjun och strån är det.. fast jag hoppas att det kommer mer…

Förra veckan var jag in och fick behandling… och Hb:t strular fortfarande.. nu var det 99.. gången innan var det 104… Och då trodde jag att nu.. nu hade det vänt.. men så får jag det här.. och inser att de som kilar rumt i kroppen min så är det de röda man inte skall tro på.. så de får skärpa sig ett antal grader.. innan jag kan tro på dem igen…

Jag sökte också ett par fonder som jag hittat på nätet.. och vi får se om jag får någon utdelning på dessa.. fast jag inbillar mig att jag inte får något.. för då blir det ännu roligare om jag får några pengar…

Det är lättare att gå ute nu.. förutom det att all grus som de har hällt ut över snön ligger överallt.. och det blir nästan ”rullegrus” av det.. så det är också jobbigt att gå på.. och så får man nästan skak skador.. för rollatorn skakar rätt så friskt.. och det är nästan så att man snubblar lätt i detta gruset..

Jag ska också gnälla över en sak… vi har en gångstig som har varit plogad i år.. och den leder bort till vårdcentralen.. och då även till Den älskade makens jobb.. (han jobbar i centralköket som ligger i vårdcentralens källare)..
Idag jobbade han.. för han har jobbat hela påsken.. och nu var denna gång äntligen fri från snö.. så vi tog den vägen.. tjohoo.. det var inte kul.. man fick gå slalom mellan alla hundskitar.. det var väl ett trettiotal och gjort av en stor hund.. för det var inga småskitar vi pratar här utan rejäla blaffor.. så det som göms i snö kommer fram i tö… att man inte kan ta upp efter sin jycke… då ska man inte ha hund heller… och denna by är det en gata som de snart kan döpa om till ”hundskitgatan”.. för där är trottoaren alltid full av stora och små skitar (året om).. men i år så slår den här gångstigen den gatan med hästlängder…

Pamidronaten som jag fick den 29 var inga problem.. och kurator U har student.. så idag fick studenten ta hand om mig.. och det var bara kul.. alltid roligt med nya människor… och som kan bidraga med något vettigt… hade en fråga till henne som hon inte kunde svara på.. vilket jag nästan förstod.. men jag vet att kuratorn kan svaret.. så jag får snällt vänta tills hon är tillbaka.. det blir den 12 då jag ska få ytterligare pamidronat…. och den dagen blir en heldag på sjukan… mer om det den 12 april….

Annars händer det inte mycket… de vill ha lite koll på mig då jag har gått ner i vikt.. (11 kg sen jag fick metastasbeskedet).. Fast jag äter 3 gånger om dagen.. fast jag äter ju inga stora mängder.. för då känner sig kroppen konstig.. jag kan inte förklara det på annat sätt.. men jag har kommit på en sak som kan vara bidrag till viktminskningen.. jag dricker inte öl längre….

Nä, nu ska jag äta.. för klockan nio tar jag de sista xelodan för den här omgången av behandlingen..

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Ett förlåt

Jag måste be om förlåtelse.. då jag inte har bloggat så som jag skulle.. men orken och tanken på att öppna bloggen har bara känts bläää..

Jag måste ha lust.. lust att skriva annars blir det bara skit av det.. och jag vill ha kvalitet istället för kvantitet på min blogg.. och bara sätta sig och öppna bloggen bara för att jag måste skriva varje dag går inte.. jag måste skriva när jag har lust.. och det börjar faktiskt komma tillbaka lite smått.. den där känslan att få skriva och därmed att blogga…

Julafton började med att jag upptäckte det hemskaste man kan på en julafton… jag har fått nageltrång.. på höger stortå.. och naturligtvis på utsidan.. alltså på vänster sida av nageln.. och det är inte ett litet nageltrång.. utan ett rejält som blöder och som varar.. det kommer inte kort på detta.. för det ser så räligt ut.. och det är långt till sjukhuset och det kommer att gå över.. men jag inser idag.. att det blir vårdcentralen i morgon.. tvi helvete…ont gör det.. och plåster går.. och så ska man utkämpa varje morgon.. att försöka få på stödstrumpa över ett nageltrång.. försök med det så ska ni få se… det räcker att man måste kriga för att få på sig strumporna.. och nu ska man tänka på att de där strumporna kör med biologisk krigföring.. och ser till att jag får ett nageltrång.. allt för att kriget ska gå åt strumpornas håll.. men än har jag inte vinkat med den vita flaggan och har gett upp..

Resten av julafton flöt kanon.. maken jobbade och slutade 15.00 och det ger mycket pengar.. för det är storhelg dessutom.. och det blir lite mer i kassan.. och i julklapp fick vi i princip det vi önskat oss.. 50 Euro var.. och snart har vi alla fickpengarna till vår stundande Tossa resa.. för vi ska dit i tidig höst.. så som vi gjorde i år.. Maken fick ju 50 Euro när han fyllde år.. och jag lär få samma.. av svärföräldrarna.. och så fick vi 30 Euro va.. av mamma.. fast sonen fick av mamma men inte av svärföräldrarna.. så det var 190 Euro..
Jag fick också en kalender för nästa år.. och jag har inte skrivit något i den än.. fast jag har två kallelser som ligger… En till avd. 73 och påfyllning av Xelodan och så ska jag få pamidronaten då.. och det är den 4 januari.. och den 15 januari och då ska jag träffa onkologen för att få prata om den där Göteborgsresan.. och då ska maken följa med… som moraliskt stöd…

Jag fick för ett tag sedan ett mail.. ett mail som talade om att jag skulle få prova en ny smak från Marabou… Smaken var ”Caramelized almonds & sea salt”… Och detta var från Kjell.. den enda jag känner som heter Kjell är min svärfar.. och han hade inte kunnat göra detta.. då han inte vet mycket om datorer.. och han vet definitivt inte min mailadress… för det var till yahoo adressen som mailet skickades.. så nu undrar jag om det är någon som vet något om detta..??

Hur går det då med håret.. jo, det växer som ogräs… Och jag har faktiskt redan använt kam.. vilket känns lite konstigt.. då jag inte kan använda kam när håret är långt…
Så här såg jag ut dagen innan julafton..

Nu ska jag svara på kommentarer… och sen leva livet..

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Min blogg eller din

Först är de det där med att det inte blev någon operation.. och jag kände inte alls för att blogga.. livet är viktigare än bloggen..

Jag går inte in och skriver för att du ska ha något att läsa.. jag går in och bloggar när JAG känner för det.. och inte när det passar dig.. du vet vem du är.. så det behöver jag inte skriva ut..

Jag vill inte veta av att jag öppnar min mail en gång till och får ett sånt mail i ansiktet..

Jag ska inte bli ifrågasatt varför jag inte bloggar.. och jag ska definitivt inte få order att gå in och blogga för att du vill veta hur det går med mig och min cancer…

Och jag är absolut inte dödssjuk och ligger på dödsbädden.. bara så du vet det..

Det får vara nog nu…

Får se om jag får tillbaka lusten att blogga efter det här!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

En vanlig måndag men ändå ovanlig

var det måndag igen.. en sån där vanlig dag.. en måndag som är som alla andra måndagar.. men ändå en dag.. en dag som bara finns idag.. för den 23 november 2009 kommer aldrig igen…

Alltså måste man ta rätt på den här dagen.. som man gjort med alla andra dagar….

Orsaken till att jag inte varit på bloggen har sina orsaker..

Jag har nämligen inte känt för att blogga.. och jag har inte haft något att blogga om heller.. jag har i alla fall fixat första veckan med den nya cyton.. Jag mådde illa på onsdagen.. men det kan ha varit tårtan.. för vi var till svärmor och svärfar.. för att svärfar fyllde 70 år.. så det var den närmaste familjen som var samlad… och tårtan såg god ut.. så jag tog en sån där lagom bit.. men den var smaklös och alldeles för mastig.. men att den var smaklös hade jag inte hjärta att säga.. sen visade det sig att maken tyckte samma sak..

Igår hade jag mer eller mindre sovedag.. och det hade jag också på fredagen.. och i söndags klev jag upp klockan 11.. och fick lite panik då jag skulle ta min medicin klockan 11 och då skulle jag ha något i magen.. så det blev en klementin.. och så tabletterna.. för jag har ju sagt 11 och 23… och igår var det jobbigt att vänta till 23.. för jag ville lägga mig tidigare…

Mina fingrar mår fortfarande som de gör… jag har fortfarande känselbortfall på höger hand.. men det börjar bli bättre.. eller så är det bara som jag tycker.. men det gör inte lika ont längre…

Nu ska jag följa son till skolbuss!!!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Jag är här

Fast det har varit liten för mycket den här veckan.. har inte haft lust att blogga.. och jag har inte varit inne på bloggen överhuvudtaget..

Jag mår bättre.. men jag är fortfarande inte glad över hur jag har blivit behandlad…
Jag pratade med cytostatika tjejerna.. om det där med att jag inte har något förtroende längre för min läkare.. vilket jag som patient faktiskt kan kräva.. jag kan kräva att h*n vet hur rutinerna är.. jag kan kräva att de ska veta hur operation går till.. och vilka kriterier som spelar in för att man ska få den operationen…
Det är inte jag som patient som måste ringa runt och ta reda på fakta.. speciellt när läkarna på regionens ledande sjukhus talar om att alla onkologer faktiskt ska veta vilka kriterier som gäller för mig.. när det ser ut som det gör för mig… Det var som kirurgen sa till mig när jag satt där på sängen i rum 8 på avdelning 37 på Sahlgrenska… att det är onkologen som ska veta.. vet han inte så ska han ringa och fråga oss.. innan han ger positiva besked till patienten.. och han hade en månad på sig att göra detta… och sen hade ju syrrorna på avdelningen kunnat ringa mig och då hade jag blivit ledsen.. men inte lika ledsen som jag blev nu.. för att jag faktiskt åkte 20 mil enkel resa för att få ett nej… Det är alltså onkologen som gjort fel..

Jag har även pratat med min kurator.. hon om någon förstår hur det är och känns där inne i hjärteroten…
Hon skulle ta ett prat med syrrorna på avdelningen.. för hon tyckte också att det var dåligt gjort av onkologen..

Det stora problemet som alla säger är det att de bara har en onkolog bundet till avdelningen.. men det är inte jag som gjort fel.. och som gör att jag idag inte längre litar på honom/henne… för det är h*n själv som satt sig i den situationen… vilket faktiskt är lite skrämmande.. för tankarna blir så många fler hos mig.. för jag har tappat allt förtroende för honom/henne.. är det något mer de undanhåller för mig… för det blir lätt så.. att de andra tankarna också kommer.. hur ser det egentligen ut där bak i min rygg… har ”mina kompisar” där bak i ryggen vuxit fast doktorn säger att de inte har gjort det… är metastaserna fler.. Som ni ser så har tankarna bara blivit fler och mer obehagliga sen det här hände.. för som jag sa tidigare.. tankarna har vuxit till sig.. och jag litar inte längre på min onkolog.. vilket jag tror att alla vill.. alla vill väl kunna lita till vad deras läkare säger… eller..

Jag vägrar ha något med denna onkolog att göra.. de får på något sätt fixa detta.. för det är inte heller mitt jobb.. onkologen har lön och det är hans/hennes jobb att veta.. eller ta reda på hur det är.. genom att lyfta en telefonlur och ringa till dem och prata med dem…

Jag ska ha en annan läkare.. så det så…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Vem gnäller mest?

Jag vill börja idag med att tycka till om gräs.. gräs är grönt.. dessutom så ska man inte skylla på gräset om man förlorar.. för det är samma gräs på hela planen.. antagligen har ni dålig kondis och då är det bra att skylla på något som inte kan försvara sig.. för det är väl inte konstgräs bara under vissa spelare???

Sen undrar jag vad försäkringskassan säger om det här.. för familjen lär ju på detta sättet förlora 3 månader av sin föräldraledighet.. för det är så många månader som är öronmärkta för pappan när det gäller att vara hemma med barnet.. och hur hade kommunen då tänkt göra med dagis… för de flesta dagis tar inte emot barn under året… och barnet har rätt till båda sina föräldrar… de hörs ju att de blivande föräldrarna tänker på barnets säkerhet i första hand… och som vanligt så är det pengar som styr.. när ska medmänsklighet och empati få lov att styra… det finns alltid undantag.. och när undantagen kommer så är de så lätträknade.. låt mannen få vara pappa…

När kan vi kvinnor få se ut så som vi är skapta.. för tydligen så duger vi aldrig hur mycket det plastikopereras… Dessutom anser han att han är Gud.. Han var inte ens attraherad av henne.. för mig sitter inte attraktionen i hur personen ser ut.. utan hur personen är inuti.. Kroppen är bara ett skal.. det är personligheten som är det viktiga.. och det kvittar hur mycket man än skär i en kropp.. för personligheten kan man aldrig skära i och göra om… inte ens om vi kvinnor stoppar in våra älskade bröst i en pyramid liknande form… för någon sådan protes lär vi aldrig få.. för det är det ingen som kommer att göra…

Det är bara att inse.. att som cancerpatient är man totalt ute.. utom möjligen under oktober månad.. då bröstcancer och cancer står högt upp på dagordningen.. och sen är det tyst resten av året…

Mina närstående.. mår dåligt de också.. för även om jag inte har en hjärntumör så ändras min personlighet också.. rädslan inför de olika undersökningarna.. oron och ångesten innan jag ska på återbesök.. döden som följer mig som en skugga.. tror ni inte kära läkare att detta förändrar en.. det är faktiskt inte bara närstående till hjärntumörspatienter som kan behöva hjälp och skottning… de ska stå där och heja på mig.. de ska stå där och ta hand om mig när jag faller ner i det mörkaste hål man kan hitta.. när ångesten kramar det sista glada ur en och man bara gråter… när oron gör att man inte sover som man ska.. när biverkningarna av cytostatikan gör att man inte kan äta.. och när jag har mina sovedagar.. och maken nästan tror att nu är det bar döden kvar..
Jag tror att alla som lever i en cancerfamilj mår dåligt… i olika stunder.. och att alla närstående ska få hjälp.. inte bara i form av kuratorskontakt… för det kan vara så mycket annat som de kan behöva.. En resa för att vila upp sig.. en dag på spa.. för att återfå kraften att ta hand om den cancersjuke… Det finns så många sätt att göra att den närstående kan få mer kraft och tålamod med den cancersjuke…

Jag vet vilken häxa jag var när jag gick på mina antihormoner… och vilka saker jag kunde vräka ur mig.. vilket inte är jag.. Det var den där klimakteriehäxan som tog kommandot över mina tankar och min kropp.. och att Den älskade maken stod ut är för mig en stor gåta… fast jag vet ju svaret… det var kärleken till den jag var därinne.. den där kvinnan som han träffade för lite mer än 10 år sedan.. Att hon fanns därinne någonstans.. det var bara att vänta ut henne…

Bara för att det är hjärntumörsveckan denna vecka gör inte att de som har hjärntumörer har det värre än de som har någon annan form av tumörer.. under oktober månad så är inte vi bröstcancerpatienter bättre än andra tumörer… För det är så att alla behöver vi våra hjärnor för att fungera.. hur man sen använder den kapaciteten man har fått tilldelat sig är upp till en själv..

Jag har lite svårt att sätta mig in i den här bloggkategorin: Sjukdomsblogg..

KÄNNETECKEN: Har fått ett omvälvande besked om någon typ av sjukdom, till exempel cancer.
DRIVKRAFT: Använder bloggen som terapi och för att söka kontakt med människor i samma situation. Blir de framgångsrika går pengarna ofta till välgörenhet. Viker inte för att visa bilder på sina operationsärr och från sina svåraste stunder.

För jag känner mig inte sjuk.. och att kalla den en ”sjukdomsblogg”… tycker jag känns fel.. ska det vara en kategori så vill jag nog att det ska vara ”levanublogg”, ”ingamåstenblogg” eller varför inte den här kategorin.. ”Jävlaknöljävlasjukdomjävlaranammablogg”… och jag vill att det ska vara en personlig blogg.. jag vill inte buntas ihop med en massa andra bloggar i en kategori.. min blogg är min blogg och den är inte som alla andra… för är den det så slutar jag omedelbart att blogga… för jag vill inte vara som alla andra.. Jag är jag och jag är unik… dessutom flyter inte två tandborstar i samma sjö…
Jag tjänar dessutom inte ett öre på att jag bloggar… för jag tycker inte att det jag vräker ur mig är värt något…

Fast om någon nu tycker det så kan ni gå ihop och göra en insamling till mig så jag kan få en laptop.. så jag kan blogga under veckan jag är på Sahlgrenska… *hejdlöst fnitter*
Annars får ni glatt vänta… tills jag kommer hem.. om jag nu kommer hem…
Vet hur det var förra gången jag var iväg.. och hade bloggvakt och allt.. och jag kom inte hem.. för jag fick blodförgiftning och låg inne fem dagar… totalt isolerad… så jag hoppas att det inte blir så denna gången…

Nu ska jag ringa sjukresor.. för jag ska till Sahlgrenska på måndag.. *darrar*

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,