Jag lever..

Jag kom ju hem den 14… och var pigg och glad… den 15 sov jag hela dagen i princip.. och när maken frågade mig vissa saker så svarade jag väldigt adekvat vissa gånger.. men vissa svar var långt bort i tokmoset… den 16 var jag lite piggare.. men orkade faktiskt inte kliva upp.. och vi har gjort en anordning så jag kan sitta i sängen.. Trist att inte ha en laptop.. då hade jag nog bloggat en lite runda reda igår..

Det kommer en utförligare beskrivning av min operation när jag orkar sitta uppe.. för som det är nu är jag faktiskt uppe och påklädd.. vilket jag faktiskt inte varit på två dygn… då jag varit mer eller mindre sovande.. med en orolig make vid sidan om mig.. så han kom bland annat hem i går (fredag) från jobbet då jag inte svarat i telefonen.. så han vart orolig och rusade hem.. tur att vi bor nära jobbet så han tog ett par minuters rast.. dessutom är hans chef mycket förstående och det är inga problem.. och sen när jag fick telefonen i sängen så var det mycket bättre och mycket lättare att både få tag på telefonen.. och att höra den…

Han har baddat min pannan med en blöt handduk och han har gjort banan-smoothie.. till mig… och det är väl det jag har fått i mig.. inga mackor eller hård mat.. det har bara varit mjuk mat och så lär det bli idag också… banan-smoothie.. lär det bli.. det är mycket energi i den… eller risgrynsgröt… och jag har tur som kan gå och lägga mig när jag känner föret…

Nu ska jag äta…


Läs
även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Mycket händer men ändå ingenting..

Det händer mycket i mitt liv.. men inte som direkt har med cancern att göra och jag har fortfarande skrivkramp.. och jag får inte till det.. jag vet inte hur många gånger jag varit inne på bloggen och börjat skriva men raderat.. då jag inte fått till texten… eller så har jag somnat och när jag vaknat och läst vad jag skrivit så har jag inte förstått vad jag har skrivit.. för minnet är skralt.. men nu har jag sovit och pratat i telefon med cytoavdelningen och nu känner jag att jag måste skriva.. dessutom kommer hårrapporten i morgon.. för förra veckans hårrapport får ni idag…

Jag var och fick pamidronat (stärker mitt skelett) igår.. och då träffade jag min kära kurator.. jag stordiggar henne.. hon är bara så där jättecool… och alltid snyggt klädd… Jag gav henne en lapp med en hel del fonder jag har hittat för jag är fortfarande sjukskriven och det är jag till den 1 juni… så jag hoppas att hon fixar till de där blanketterna så jag kan shoppa loss.. känner att jag vill det.. för jag har så många planer… Jag har nämligen alltid önskat mig en himmelssäng och nu finns ju organzatyg så nu ska jag bara ha en… men hur jag ska göra den vet jag inte riktigt.. för någon ny säng har jag inte lust att handla.. däremot så har jag sängknoppar som man kan ta bort varvid det finns ett hål och detta hade jag tänkt att försöka utnyttja.. hålen alltså..

Jag fick min behandling och satt naturligtvis i sängen och somna.. som jag brukar gör vid datorn hemma.. Jag hade glömt att ta proverna på fredagen.. så ett nytt HB togs.. för jag skulle till smärtenheten kl. 14.15… och pamidronaten var ju klar 12.15 och sen ska det ju rinna igenom lite koksalt också och så ska allt plockas bort från min kropp.. slangen alltså.. och allt det ta tar den tid det tar.. så ca 12.45 kom jag därifrån och gick till apoteket och beställde lite medicin och hämtade också omeprazol… så nu klarar jag mig ett tag till… Sen var det tid att gå iväg till ”mannen med de håriga underarmarna”.. och när jag kommer dit får jag veta att så fort jag var klar där så skulle jag upp till avd. 73.. och jag fick inte åka hem innan detta… och det lät lite hotfullt.. vad hade hänt?.. Men det löste sig.. för syster G kom ner istället… och det visade sig att jag hade ett HB89… Så jag fick en spruta NeoRecormon på plats.. för en spruta hade jag redan fått för att ta nästa måndag.. och nu fick jag en till.. så nu var väskan full av xeloda (för jag tycker att det är onödigt att jag ska åka 4,2 mil enkelresa med taxi bara för att fylla min dosett, så det gör jag själv hemma.. dessutom är den dosetten stor och klumpig att ha med sig till sjukhuset.. och jag vet hur mycket jag ska ha.. så jag doserar hemma själv..och det funkar kanon…), omeprazol och två sprutor med NeoRecormon… Jag känner mig nästan som den värsta drogdealern när jag går från apoteket.. speciellt om jag har hämtat ut morfin.. så som jag gjorde i fredags… då jag gick hem med morfin meda 10 mg + 20 mg och Depolan (långtidsverkande morfin) 10 mg + 30 mg + 60 mg + 100 mg.. och det gick inte ner i en liten anonym apotekspåse.. utan jag fick en stor en som det nästan lyste om..

Det är inte så konstigt att jag sitter och somnar framför datorn när Hb:t är 89.. så idag ringde syster G mig.. sjukskrivingen är fixad fram till den 1 juni.. jag har fått remiss till fotvården vilket betyder att jag slipper att betala för dessa besök… för det kostar mig 250 kronor utan remiss.. men genom att jag för det första har svårt att sköta mina naglar.. jag kan ju inte klippa dem med högerhanden p.g.a. de problem jag har med den handen.. och så att jag numera har lätt för att få nageltrång.. det är ju en biverkning av xelodan.. Så nu har jag fått remissen.. för då är vi två som kan hålla koll på alla mina tår.. så jag slipper att få fler nageltrång.. För som det känns nu så är det mycket, mycket långt till den 4 då jag ska opereras…

Sen är det ju det där Hb:t.. jag ska ju ta nya prover på torsdag.. och har det inte hänt så mycket på detta område så ska jag få komma in och få blod.. och jag vet ju hur pigg man blir om man får en sån.. för jag fick en när jag strålades.. och har man ett Hb på 89 så är det ju nästan så att jag kommer att få blod.. för jag tror inte att Hb:t kommer att öka så där jättemycket till på torsdag.. men jag får sätta mig ner och ta en diskussion med mitt blod.. så de kan öka och att jag då blir piggare.. för det är nästan så att man blir speedad av att få blod… Så en blodtransfusion på fredag.. sen kan jag dansa så gott jag kan med klut, stödstrumpor och en förstående make som håller hårt i mig så jag inte tappar balansen.. för jag har balanssvårigheter.. och det är läskigt att blunda.. då är risken stor att jag trillar framåt.. och på tal om att trilla..

Jag måste också sätta mig ner och göra en skrivelse till grannkommunens tekniska nämnd.. för jag föll i söndags rakt ner i asfalten… och rollatorn föll den också… för under det där snöslasket som ser ut som pepparkaksdeg.. fanns det nämligen en isklump med en hög iskant som inte syntes under pepparkaksdegen.. och det tog tvärstopp… Jag hade nämligen lite bråttom då jag varit hos svärmor och skulle handla och så efter maten skulle son och make gå på bio och se ”Prinsessan och Grodan”.. men genom att jag trillade och knappt kom upp på fötterna igen.. så blev jag ju sen.. och naturligtvis så låg mobilen hemma.. jag glömmer den ibland nämligen.. så vi fick äta när bion var slut.. för jag mötte son och make när jag var på väg hem.. och tårarna kom igen… och så fick jag lite skäll att jag inte hade mobilen på mig och att jag skulle se mig ordentligt ner i marken.. så det inte hände igen.. men det var som jag sa till maken.. att inte heller han hade sett den där kanten som jag gått på..
Så nu ska jag sätta mig och utarbeta en skrivelse till tekniska nämnden.. och hur 17 ska jag veta hur man skriver en sådan.. men jag skriver som jag tycker.. och hoppas på det bästa…

Hårrapport var det ja.. här kommer förra veckans vackra hårrapport.. för det växer… och växer och växer… så håll tillgodo…

Dagens mening: Ta hand om varandra!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Det växer som ogräs


Hårväxt 13 veckor efter avslutad cytostatika kur…

Annars är det bra med mig och jag måste ta mig i kragen och försöka blogga lite mera… jag känner att jag har mycket som jag vill få ut.. fast just nu har jag svårt att på det på pränt… men det kommer att släppa vad det lider.. men veckorapport lär jag försöka skriva…

Veckans stora grej var väl i tisdags då jag var till vårdcentralen med mitt nageltrång… infektionen är borta.. men jag har svallkött över nästan halva nageln och efter att distriktssköterskan sett det så tillkallade hon läkare H som tittade också.. det var den läkaren som en gång i tiden kollade mitt bröst när jag hittade knölen en gång för många många år sedan känns det som… och hon skriver ytterligare en remiss för mig.. och denna gång till operation av min stortå.. ja, himmel… är det inte det ena så är de det andra… och jag fick små lapis pinnar med mig hem för att försöka få ner svallköttet i en något mindre storlek…
Så nu väntar jag på kallelse för operation av min tå.. och nu måste väl alla mina kroppsdelar vara friska..

Nattlektyren är numera den nya Panduro katalogen som kom i veckan.. och det är bara sååå mycket jag vill ha….

Må solen lysa på dig och give dig kärlek… i stora korgar…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Första blogginlägget det här året..

Idag är det tid att få pamidronaten igen.. det där droppet som tar 1½ timme att rinna in i min kropp… fast innan dess ska jag gå till isotopavdelningen och ta stick i fingret..

Jag ska be dem kolla mitt nageltrång.. eller rättare sagt jag vet att de vill se det.. och då är det bara att ta av sig stödstrumpor och de vanliga strumporna och så bandaget…

Hur är det då med håret.. jo, jag duschade på nyårsafton och använde schampoo för första gången sedan i april.. kändes faktiskt konstigt.. på samma sätt som att det har varit konstigt att inte schampoonera sig… så det växer.. se själv här..

Så nog händer det grejer här… och håret har hunnit bli ännu längre.. betänk att kortet är taget den 30 december.. och det är 5 dagar sedan.. och snart är det tid för att återigen ta kameran och förevig min hjässa…

Annas händer det inte mycket.. mina tankar över jul och nyår har varit jobbiga.. det är nog där skon klämmer att jag inte har orkat blogga.. och jag får se när bloggandarna vill ge sig till känna igen…

Tankarna på att detta kan vara min sista jul och nyår har gjort att jag inte direkt har varit social.. och att gå ut har varit jobbigt då kommunen är dåliga på att skotta så man kommer över vägen.. för visst har de skottat både trottoar och gata.. men inte skottat upp en öppning vid övergångsställena… och det har satt käppar i hjulen rent bokstavligt för mig… så jag har helt enkelt hållit mig inomhus…

Nä.. nu ska jag fixa smörgås.. ska ju äta innan jag tar mina xeloda tabletter.. så det är lika bra att jag går iväg och fixar till dem… undrar om jag ska ha marmelad på mackan eller något annat smarrigt..

Klockan 09.00 kommer taxin..

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Ett förlåt

Jag måste be om förlåtelse.. då jag inte har bloggat så som jag skulle.. men orken och tanken på att öppna bloggen har bara känts bläää..

Jag måste ha lust.. lust att skriva annars blir det bara skit av det.. och jag vill ha kvalitet istället för kvantitet på min blogg.. och bara sätta sig och öppna bloggen bara för att jag måste skriva varje dag går inte.. jag måste skriva när jag har lust.. och det börjar faktiskt komma tillbaka lite smått.. den där känslan att få skriva och därmed att blogga…

Julafton började med att jag upptäckte det hemskaste man kan på en julafton… jag har fått nageltrång.. på höger stortå.. och naturligtvis på utsidan.. alltså på vänster sida av nageln.. och det är inte ett litet nageltrång.. utan ett rejält som blöder och som varar.. det kommer inte kort på detta.. för det ser så räligt ut.. och det är långt till sjukhuset och det kommer att gå över.. men jag inser idag.. att det blir vårdcentralen i morgon.. tvi helvete…ont gör det.. och plåster går.. och så ska man utkämpa varje morgon.. att försöka få på stödstrumpa över ett nageltrång.. försök med det så ska ni få se… det räcker att man måste kriga för att få på sig strumporna.. och nu ska man tänka på att de där strumporna kör med biologisk krigföring.. och ser till att jag får ett nageltrång.. allt för att kriget ska gå åt strumpornas håll.. men än har jag inte vinkat med den vita flaggan och har gett upp..

Resten av julafton flöt kanon.. maken jobbade och slutade 15.00 och det ger mycket pengar.. för det är storhelg dessutom.. och det blir lite mer i kassan.. och i julklapp fick vi i princip det vi önskat oss.. 50 Euro var.. och snart har vi alla fickpengarna till vår stundande Tossa resa.. för vi ska dit i tidig höst.. så som vi gjorde i år.. Maken fick ju 50 Euro när han fyllde år.. och jag lär få samma.. av svärföräldrarna.. och så fick vi 30 Euro va.. av mamma.. fast sonen fick av mamma men inte av svärföräldrarna.. så det var 190 Euro..
Jag fick också en kalender för nästa år.. och jag har inte skrivit något i den än.. fast jag har två kallelser som ligger… En till avd. 73 och påfyllning av Xelodan och så ska jag få pamidronaten då.. och det är den 4 januari.. och den 15 januari och då ska jag träffa onkologen för att få prata om den där Göteborgsresan.. och då ska maken följa med… som moraliskt stöd…

Jag fick för ett tag sedan ett mail.. ett mail som talade om att jag skulle få prova en ny smak från Marabou… Smaken var ”Caramelized almonds & sea salt”… Och detta var från Kjell.. den enda jag känner som heter Kjell är min svärfar.. och han hade inte kunnat göra detta.. då han inte vet mycket om datorer.. och han vet definitivt inte min mailadress… för det var till yahoo adressen som mailet skickades.. så nu undrar jag om det är någon som vet något om detta..??

Hur går det då med håret.. jo, det växer som ogräs… Och jag har faktiskt redan använt kam.. vilket känns lite konstigt.. då jag inte kan använda kam när håret är långt…
Så här såg jag ut dagen innan julafton..

Nu ska jag svara på kommentarer… och sen leva livet..

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

En God Jul..

Det är julaftonsmorgon.. och jag mår bra.. bara det att jag har svårt att få till att blogga.. jag har inte lust riktigt… Mycket beror nog på att jag har svårt att skriva med min högerhand.. där jag har känselbortfall.. och stickningar..

Besöket hos Doktor H gick utmärkt och nu vet jag att jag har dubbel förtur.. och operationen blir, förhoppningsvis, i början av februari ungefär.. och jag kommer att bli opererad i två omgångar.. första gången så opereras det in en liten ballong som sakta men säkert kommer att fyllas med koksalt.. Det blir 50 ml/vecka.. och tills jag är nöjd med storleken på bröstet.. och sen kommer vänster bröst att bli lika stort och då blir det flytt av bröstvårta med vårtgården.. för annars kommer den att hamna på fel ställe.. vilket inte ser naturligt ut.. Och sen blir det tatuering av ny vårtgård på höger bröst och så är jag ju naturligtvis inte som andra.. utan själva bröstvårtan.. alltså den där som sticker ut.. är större än normalt.. alltså större än vad de flesta kvinnor har.. och den kommer att delas på längden och flyttas över till höger bröst.. och sen kommer den kvarvarande bröstvårtan att vikas över och på det sättet så får jag två bröstvårter av en.. och så en mer naturlig storlek… Så till sommaren så kommer jag att vara tvåbröstad.. istället för enbröstad.. och brösten kanske inte är helt klara.. men en byst som jag förhoppningsvis är nöjd med…

Ja.. det kommer en julklapp sen.. jag lovar..

God Jul till er alla…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Min blogg eller din

Först är de det där med att det inte blev någon operation.. och jag kände inte alls för att blogga.. livet är viktigare än bloggen..

Jag går inte in och skriver för att du ska ha något att läsa.. jag går in och bloggar när JAG känner för det.. och inte när det passar dig.. du vet vem du är.. så det behöver jag inte skriva ut..

Jag vill inte veta av att jag öppnar min mail en gång till och får ett sånt mail i ansiktet..

Jag ska inte bli ifrågasatt varför jag inte bloggar.. och jag ska definitivt inte få order att gå in och blogga för att du vill veta hur det går med mig och min cancer…

Och jag är absolut inte dödssjuk och ligger på dödsbädden.. bara så du vet det..

Det får vara nog nu…

Får se om jag får tillbaka lusten att blogga efter det här!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

En vanlig måndag men ändå ovanlig

var det måndag igen.. en sån där vanlig dag.. en måndag som är som alla andra måndagar.. men ändå en dag.. en dag som bara finns idag.. för den 23 november 2009 kommer aldrig igen…

Alltså måste man ta rätt på den här dagen.. som man gjort med alla andra dagar….

Orsaken till att jag inte varit på bloggen har sina orsaker..

Jag har nämligen inte känt för att blogga.. och jag har inte haft något att blogga om heller.. jag har i alla fall fixat första veckan med den nya cyton.. Jag mådde illa på onsdagen.. men det kan ha varit tårtan.. för vi var till svärmor och svärfar.. för att svärfar fyllde 70 år.. så det var den närmaste familjen som var samlad… och tårtan såg god ut.. så jag tog en sån där lagom bit.. men den var smaklös och alldeles för mastig.. men att den var smaklös hade jag inte hjärta att säga.. sen visade det sig att maken tyckte samma sak..

Igår hade jag mer eller mindre sovedag.. och det hade jag också på fredagen.. och i söndags klev jag upp klockan 11.. och fick lite panik då jag skulle ta min medicin klockan 11 och då skulle jag ha något i magen.. så det blev en klementin.. och så tabletterna.. för jag har ju sagt 11 och 23… och igår var det jobbigt att vänta till 23.. för jag ville lägga mig tidigare…

Mina fingrar mår fortfarande som de gör… jag har fortfarande känselbortfall på höger hand.. men det börjar bli bättre.. eller så är det bara som jag tycker.. men det gör inte lika ont längre…

Nu ska jag följa son till skolbuss!!!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Jag är här

Fast det har varit liten för mycket den här veckan.. har inte haft lust att blogga.. och jag har inte varit inne på bloggen överhuvudtaget..

Jag mår bättre.. men jag är fortfarande inte glad över hur jag har blivit behandlad…
Jag pratade med cytostatika tjejerna.. om det där med att jag inte har något förtroende längre för min läkare.. vilket jag som patient faktiskt kan kräva.. jag kan kräva att h*n vet hur rutinerna är.. jag kan kräva att de ska veta hur operation går till.. och vilka kriterier som spelar in för att man ska få den operationen…
Det är inte jag som patient som måste ringa runt och ta reda på fakta.. speciellt när läkarna på regionens ledande sjukhus talar om att alla onkologer faktiskt ska veta vilka kriterier som gäller för mig.. när det ser ut som det gör för mig… Det var som kirurgen sa till mig när jag satt där på sängen i rum 8 på avdelning 37 på Sahlgrenska… att det är onkologen som ska veta.. vet han inte så ska han ringa och fråga oss.. innan han ger positiva besked till patienten.. och han hade en månad på sig att göra detta… och sen hade ju syrrorna på avdelningen kunnat ringa mig och då hade jag blivit ledsen.. men inte lika ledsen som jag blev nu.. för att jag faktiskt åkte 20 mil enkel resa för att få ett nej… Det är alltså onkologen som gjort fel..

Jag har även pratat med min kurator.. hon om någon förstår hur det är och känns där inne i hjärteroten…
Hon skulle ta ett prat med syrrorna på avdelningen.. för hon tyckte också att det var dåligt gjort av onkologen..

Det stora problemet som alla säger är det att de bara har en onkolog bundet till avdelningen.. men det är inte jag som gjort fel.. och som gör att jag idag inte längre litar på honom/henne… för det är h*n själv som satt sig i den situationen… vilket faktiskt är lite skrämmande.. för tankarna blir så många fler hos mig.. för jag har tappat allt förtroende för honom/henne.. är det något mer de undanhåller för mig… för det blir lätt så.. att de andra tankarna också kommer.. hur ser det egentligen ut där bak i min rygg… har ”mina kompisar” där bak i ryggen vuxit fast doktorn säger att de inte har gjort det… är metastaserna fler.. Som ni ser så har tankarna bara blivit fler och mer obehagliga sen det här hände.. för som jag sa tidigare.. tankarna har vuxit till sig.. och jag litar inte längre på min onkolog.. vilket jag tror att alla vill.. alla vill väl kunna lita till vad deras läkare säger… eller..

Jag vägrar ha något med denna onkolog att göra.. de får på något sätt fixa detta.. för det är inte heller mitt jobb.. onkologen har lön och det är hans/hennes jobb att veta.. eller ta reda på hur det är.. genom att lyfta en telefonlur och ringa till dem och prata med dem…

Jag ska ha en annan läkare.. så det så…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Vem gnäller mest?

Jag vill börja idag med att tycka till om gräs.. gräs är grönt.. dessutom så ska man inte skylla på gräset om man förlorar.. för det är samma gräs på hela planen.. antagligen har ni dålig kondis och då är det bra att skylla på något som inte kan försvara sig.. för det är väl inte konstgräs bara under vissa spelare???

Sen undrar jag vad försäkringskassan säger om det här.. för familjen lär ju på detta sättet förlora 3 månader av sin föräldraledighet.. för det är så många månader som är öronmärkta för pappan när det gäller att vara hemma med barnet.. och hur hade kommunen då tänkt göra med dagis… för de flesta dagis tar inte emot barn under året… och barnet har rätt till båda sina föräldrar… de hörs ju att de blivande föräldrarna tänker på barnets säkerhet i första hand… och som vanligt så är det pengar som styr.. när ska medmänsklighet och empati få lov att styra… det finns alltid undantag.. och när undantagen kommer så är de så lätträknade.. låt mannen få vara pappa…

När kan vi kvinnor få se ut så som vi är skapta.. för tydligen så duger vi aldrig hur mycket det plastikopereras… Dessutom anser han att han är Gud.. Han var inte ens attraherad av henne.. för mig sitter inte attraktionen i hur personen ser ut.. utan hur personen är inuti.. Kroppen är bara ett skal.. det är personligheten som är det viktiga.. och det kvittar hur mycket man än skär i en kropp.. för personligheten kan man aldrig skära i och göra om… inte ens om vi kvinnor stoppar in våra älskade bröst i en pyramid liknande form… för någon sådan protes lär vi aldrig få.. för det är det ingen som kommer att göra…

Det är bara att inse.. att som cancerpatient är man totalt ute.. utom möjligen under oktober månad.. då bröstcancer och cancer står högt upp på dagordningen.. och sen är det tyst resten av året…

Mina närstående.. mår dåligt de också.. för även om jag inte har en hjärntumör så ändras min personlighet också.. rädslan inför de olika undersökningarna.. oron och ångesten innan jag ska på återbesök.. döden som följer mig som en skugga.. tror ni inte kära läkare att detta förändrar en.. det är faktiskt inte bara närstående till hjärntumörspatienter som kan behöva hjälp och skottning… de ska stå där och heja på mig.. de ska stå där och ta hand om mig när jag faller ner i det mörkaste hål man kan hitta.. när ångesten kramar det sista glada ur en och man bara gråter… när oron gör att man inte sover som man ska.. när biverkningarna av cytostatikan gör att man inte kan äta.. och när jag har mina sovedagar.. och maken nästan tror att nu är det bar döden kvar..
Jag tror att alla som lever i en cancerfamilj mår dåligt… i olika stunder.. och att alla närstående ska få hjälp.. inte bara i form av kuratorskontakt… för det kan vara så mycket annat som de kan behöva.. En resa för att vila upp sig.. en dag på spa.. för att återfå kraften att ta hand om den cancersjuke… Det finns så många sätt att göra att den närstående kan få mer kraft och tålamod med den cancersjuke…

Jag vet vilken häxa jag var när jag gick på mina antihormoner… och vilka saker jag kunde vräka ur mig.. vilket inte är jag.. Det var den där klimakteriehäxan som tog kommandot över mina tankar och min kropp.. och att Den älskade maken stod ut är för mig en stor gåta… fast jag vet ju svaret… det var kärleken till den jag var därinne.. den där kvinnan som han träffade för lite mer än 10 år sedan.. Att hon fanns därinne någonstans.. det var bara att vänta ut henne…

Bara för att det är hjärntumörsveckan denna vecka gör inte att de som har hjärntumörer har det värre än de som har någon annan form av tumörer.. under oktober månad så är inte vi bröstcancerpatienter bättre än andra tumörer… För det är så att alla behöver vi våra hjärnor för att fungera.. hur man sen använder den kapaciteten man har fått tilldelat sig är upp till en själv..

Jag har lite svårt att sätta mig in i den här bloggkategorin: Sjukdomsblogg..

KÄNNETECKEN: Har fått ett omvälvande besked om någon typ av sjukdom, till exempel cancer.
DRIVKRAFT: Använder bloggen som terapi och för att söka kontakt med människor i samma situation. Blir de framgångsrika går pengarna ofta till välgörenhet. Viker inte för att visa bilder på sina operationsärr och från sina svåraste stunder.

För jag känner mig inte sjuk.. och att kalla den en ”sjukdomsblogg”… tycker jag känns fel.. ska det vara en kategori så vill jag nog att det ska vara ”levanublogg”, ”ingamåstenblogg” eller varför inte den här kategorin.. ”Jävlaknöljävlasjukdomjävlaranammablogg”… och jag vill att det ska vara en personlig blogg.. jag vill inte buntas ihop med en massa andra bloggar i en kategori.. min blogg är min blogg och den är inte som alla andra… för är den det så slutar jag omedelbart att blogga… för jag vill inte vara som alla andra.. Jag är jag och jag är unik… dessutom flyter inte två tandborstar i samma sjö…
Jag tjänar dessutom inte ett öre på att jag bloggar… för jag tycker inte att det jag vräker ur mig är värt något…

Fast om någon nu tycker det så kan ni gå ihop och göra en insamling till mig så jag kan få en laptop.. så jag kan blogga under veckan jag är på Sahlgrenska… *hejdlöst fnitter*
Annars får ni glatt vänta… tills jag kommer hem.. om jag nu kommer hem…
Vet hur det var förra gången jag var iväg.. och hade bloggvakt och allt.. och jag kom inte hem.. för jag fick blodförgiftning och låg inne fem dagar… totalt isolerad… så jag hoppas att det inte blir så denna gången…

Nu ska jag ringa sjukresor.. för jag ska till Sahlgrenska på måndag.. *darrar*

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,