Ett förlåt

Jag måste be om förlåtelse.. då jag inte har bloggat så som jag skulle.. men orken och tanken på att öppna bloggen har bara känts bläää..

Jag måste ha lust.. lust att skriva annars blir det bara skit av det.. och jag vill ha kvalitet istället för kvantitet på min blogg.. och bara sätta sig och öppna bloggen bara för att jag måste skriva varje dag går inte.. jag måste skriva när jag har lust.. och det börjar faktiskt komma tillbaka lite smått.. den där känslan att få skriva och därmed att blogga…

Julafton började med att jag upptäckte det hemskaste man kan på en julafton… jag har fått nageltrång.. på höger stortå.. och naturligtvis på utsidan.. alltså på vänster sida av nageln.. och det är inte ett litet nageltrång.. utan ett rejält som blöder och som varar.. det kommer inte kort på detta.. för det ser så räligt ut.. och det är långt till sjukhuset och det kommer att gå över.. men jag inser idag.. att det blir vårdcentralen i morgon.. tvi helvete…ont gör det.. och plåster går.. och så ska man utkämpa varje morgon.. att försöka få på stödstrumpa över ett nageltrång.. försök med det så ska ni få se… det räcker att man måste kriga för att få på sig strumporna.. och nu ska man tänka på att de där strumporna kör med biologisk krigföring.. och ser till att jag får ett nageltrång.. allt för att kriget ska gå åt strumpornas håll.. men än har jag inte vinkat med den vita flaggan och har gett upp..

Resten av julafton flöt kanon.. maken jobbade och slutade 15.00 och det ger mycket pengar.. för det är storhelg dessutom.. och det blir lite mer i kassan.. och i julklapp fick vi i princip det vi önskat oss.. 50 Euro var.. och snart har vi alla fickpengarna till vår stundande Tossa resa.. för vi ska dit i tidig höst.. så som vi gjorde i år.. Maken fick ju 50 Euro när han fyllde år.. och jag lär få samma.. av svärföräldrarna.. och så fick vi 30 Euro va.. av mamma.. fast sonen fick av mamma men inte av svärföräldrarna.. så det var 190 Euro..
Jag fick också en kalender för nästa år.. och jag har inte skrivit något i den än.. fast jag har två kallelser som ligger… En till avd. 73 och påfyllning av Xelodan och så ska jag få pamidronaten då.. och det är den 4 januari.. och den 15 januari och då ska jag träffa onkologen för att få prata om den där Göteborgsresan.. och då ska maken följa med… som moraliskt stöd…

Jag fick för ett tag sedan ett mail.. ett mail som talade om att jag skulle få prova en ny smak från Marabou… Smaken var ”Caramelized almonds & sea salt”… Och detta var från Kjell.. den enda jag känner som heter Kjell är min svärfar.. och han hade inte kunnat göra detta.. då han inte vet mycket om datorer.. och han vet definitivt inte min mailadress… för det var till yahoo adressen som mailet skickades.. så nu undrar jag om det är någon som vet något om detta..??

Hur går det då med håret.. jo, det växer som ogräs… Och jag har faktiskt redan använt kam.. vilket känns lite konstigt.. då jag inte kan använda kam när håret är långt…
Så här såg jag ut dagen innan julafton..

Nu ska jag svara på kommentarer… och sen leva livet..

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Annonser

Ibland känner man sig som en 90-åring

Jag har min rollator som ju går under namnet ”vrålåket”.. den är numera dekorerad med en röd ”raggartärning” som sonen vann i somras..
Den pryder vrålåket så fint så..

Nu när mörkret har vält in över oss så är den dessutom dekorerad med två reflexer… en björn och en rund med ett spöke målat på…

Det är rätt så kul att vara ute och stappla rundor.. och genom att vi har många äldre i vår lilla by.. så möter man ofta andra som har rollatorer.. och jag har upptäckt en rolig sak.. man går emot varandra och precis innan man möts så stannar ofta den gamla damen.. för det är bara kvinnor som gör så.. aldrig männen.. Jag undrar nu hur det hade varit ifall jag också stannar.. och vi står där rollator vid rollator och tittar på varandra.. och vem som börjar gå först..

En sak har jag märkt när man har rollator och som faktiskt retar mig lite även när jag inte har rollatorn är alla jävla kundvagnar folk ställer lite överallt och sen går och letar upp sin vara i den där gången.. så man faktiskt kan komma förbi.. det är inte bara jag som har rollator här i byn.. men jag har truten med mig och pratar högt och kör gärna iväg vagnen långt åt helvete.. för den ska inte stå i vägen för mig i alla fall..

För det är faktiskt så att jag stapplar runt.. neuropatin i mina fötter gör att jag lyfter dem lite högre för att jag inte ska snubbla över dem.. för det är så väldigt lätt att jag inte får upp fötterna tillräckligt och jag då snubblar till med mina tår.. speciellt ute där det ligger småsten och kvistar och lite annat som kan ligga på marken… fast än så har jag inte glidit iväg på blöta löv som ligger lite överallt.. Inne är mattkanter och trösklar ett stort problem..

Idag på dan var jag på apoteket och där satt jag men min nummerlapp tillsammans med två till med rollatorer.. och det var så att det knappt var plast för någon mer att slå sig ner… för det är trångt på vårt apotek där man ska sitta och vänta.. och med tre rollator så var det trångt… väldigt trångt..
Och man känner att här sitter jag tillsammans med alla de andra gamlingarna… för jag går som en gamling och jag känner mig som en gamling.. men färdtjänst det har jag inte..

Ikväll har jag dessutom varit på teater.. sonen med klasskompisar spelade upp ”Rödluvan och vargen”… med sång och repliker.. och sonens repliker satt direkt… de andra hade sufflösen till hjälp nästan hela tiden.. men sonen är sån… han har ett otroligt kom ihåg… och han kan långa monologer utantill.. vilket är jätteroligt eftersom vi alltid sagt att ”han ska söka till Dramaten” för han har varit så dramatisk ibland…

Nu ska den gamle snart lägga sig och drömma vackra drömmar..

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

En dag på sjukhuset i fredags

I fredags var det dags för mig att åka iväg till sjukhuset för att få benstärkande.. Pamidronat som medlet heter.. Fast först så blev det som det blev med taxi.. att de inte förstår på sjukresor att jag är infektionskänslig.. för naturligtvis så blev det samåkning med en man som skulle in till ”den stora staden”… och jag hoppas att han inte var sjuk.. eller hade någon smitta..

Väl på sjukhuset så var jag först och tog blodprov.. och jag ville ha i fingret.. men nä.. de skulle prompt ta ett venprov.. så de tog på ovansidan av handen med en butterfly.. vilket gick väldigt smidigt… och så blev jag bandagerad.. och såg ut som att jag hade gjort en mindre operation i underarmen…

Jag gick ut från provtagningen och knallade bort till luckan för att anmäla mig.. jag behöver inte längre visa leg eller frikort.. för de vet vem jag är numera.. vilket faktiskt underlättar.. jag har lite problem med att ta upp mina kort ur plånboken med mina fingrar..

knallade jag bakvägen.. där läkarna och de andra kan gå mellan avdelningarna utan att vara ute bland folket i korridorerna… och det är smidigt att ta sig till hissen på det sättet.. annars är det en mycket lång omväg nämligen.. Så var jag framme vid hissen och tryckte på hissknappen och så åkte jag upp till avdelningen.. jag fick inte min ordinarie sköterska, för hon hade tagit en veckas semester.. utan jag fick syster C… och det går lika bra med henne… jag känner ju de flesta där vid det här laget… så droppet sattes.. och så ställdes droppräknaren på 1½ timme.. och det var bara att sätta sig bekvämt och få en filt över benen.. och så fixade vi det där med taxi.. för när proverna kom så var mina vita 1,8 och jag ska ligga över 2,5.. och en som inte går på cytostatika ska ligga mellan 3,5-8,8.. så jag är definitivt infektionskänslig.. med anledning av taxiresan på morgonen..

Mina prover var under.. Trombocyterna var också låga liksom Hbt.. Trombocyterna låg på 112 (165-387) och Hb 92 (117-153).. så nu ska jag inte ta cytostatikatabletterna på hela nästa vecka.. jag får alltså en vecka till tablettledigt… så skönt.. Fast man är ändå lite orolig att Hbt var så lågt… och nya prover ska tas på vårdcentralen fredagen den 11 december.. och så ska vi kolla om värdena har blivit bättre.. och nu behöver jag tumhållning.. så att mina kära värden åker upp till normalt läge… och helst lite bättre… Det kan kanske vara så att jag behöver två veckors upphämtning mellan tablettomgångarna… och det är inte konstigt att jag har mina sovedagar.. eftersom Hbt var så låg… och blodbrist ger trötthet…

Min underbara kurator U kom upp till avdelningen.. och vi pratade fonder och så även det som hände med den inställda operationen.. och hon skulle kolla upp om jag på något sätt kan få ersättning för att resa och för ”sveda och värk”.. För det var som hon sa.. mitt ärende är speciellt..
Det är nämligen så att man kan få ersättning om en operation har blivit inställd.. men det finns lite undantag… och det är om det händer något akut.. och liv går före planerade operationer och det andra är om patientens hälsotillstånd gör att operationen blir inställd.. och i mitt fall så är det inte så.. utan det är att det ena sjukhuset har ändrat sina rutiner utan att ge information om detta och att min onkolog inte har orkat besvära sig med att ta reda på fakta innan jag åkte iväg..
Så det var ett mycket bra och givande samtal.. och jag får se vad som händer.. för än har vi inte sett slutet på den här historien…

Nä… nu har jag tröttat ut er igen.. så dags att sluta.. för fingrarna värker.. dessutom har jag kissedag..

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Ett förlåt hade varit på sin plats.. och sköterskor som inte gör sitt jobb..

Jag har pratat två gånger med cytoavdelningen nu.. för första var ju direkt efter Göteborg… och det andra var i onsdags.. då de ringde för att förhöra sig om hur det går med xelodan ..

Än har jag inga biverkningar.. mer än lite rodnad i vänster handflata.. men ingen diarré.. det är fortfarande mer åt förstoppningshållet än åt det andra.. så på ett sätt är jag glad.. men hade varit mycket gladare av att få det lite mera löst.. om man nu kan prata så mycket skit så som jag kan.. men det är ju en biprodukt av cyton, morfinet.. och att jag faktiskt inte är så rörlig som jag har varit innan…

Kan också meddela att min smak är på väg tillbaka.. och det är jätteskönt… trocadero smakar trocadero.. och vem är gladare än jag över detta…

För att återgå till de där samtalen.. så blir jag så arg på sköterskor som håller läkare bakom ryggen.. för det är inte deras jobb.. de ska stå på patientens sida i förhållande till läkaren.. men nu har det alltså hänt att två sköterskor på samma avdelning stöttar onken.. och bara ”kan beklaga” att de har ändrat rutinerna på Sahlgrenska.. men det är ändå onkologens skyldighet att ta reda på vad som gäller innan han säger ok till en patient.. även om det är så att det har varit så förut… så kan faktiskt rutinerna ändra sig.. och det ska han veta som läkare..

Nu vill jag inte veta av honom.. men han har inte bemödat sig med att ringa eller skriva en lapp för att förklara sig.. jag vill ha en personlig ursäkt att han skickade iväg på en enkel resa 20 mil.. för att väl där inse att man fick ta bussen hem igen.. de där 20 milen.. en dag totalt borta… då jag hade kunnat haft värdefull tid med familjen istället.. och sluppit nedvärdera mig.. sluppit sitta och må dåligt i 4 timmar.. som det tog innan jag var hemma…
Ett litet förlåt hade inte suttit fel..

Eftersom jag inte vill ha med honom att göra så får ju avdelningen mer jobb.. För nu plötsligt är jag en ”jobbig” patient.. en patient som vill ha mitt välbefinnande och inte må dåligt varje gång jag ska iväg och träffa honom.. för han har satt sin sista potatis och det är upp till sjukhuset att se till så jag får träffa en annan onkolog.. För det är inte jag som patient som ska ta mig till onkologen.. det är onkologen som ska komma till mig.. alltså mitt sjukhus.. men sköterskorna säger hela tiden att de bara har en onkolog bunden till sjukhuset.. men det är så att jag tillhör en stor region.. och i Göteborg finns en massa onkologer.. och det är väl bara att bunta ihop oss som inte gillar den som finns där nu.. för jag vet att jag inte är ensam om att inte tycka om honom.. och nu är det ju än värre…

Kan också meddela att jag blir mörk igen.. för nu syns håret… bild kommer på onsdag..

Det sista jag skriver för ikväll är att min ”Till minne” lista har fyllts på.. för inte så länge sen gick ju David bort.. och nu har även Victoria (Vickeli, Vera) fått öppna grinden och gått igenom den.. till en bättre värld.. utan behandlingar och smärta.. och jag vet att det står många där och tar emot henne med öppen famn… Fast jag blir bara så ledsen att cancern har vunnit en gång till… helvetes sjukdom..

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Det börjar

att bli lite nervöst inför måndagen.. jag är för det första livrädd att jag ska försova mig då jag brukar gå upp klockan nio.. och nu ska jag upp 05.30… då jag gärna vill ha en kopp kaffe i mig innan jag åker..

Idag har jag min berömda kissedag… och naturligtvis så började toaletten att bete sig konstigt… jag brydde mig liksom inte direkt om detta.. men så blev det stopp och vatten började rinna baklänges från golvbrunnen till badkaret.. och nu kom paniken… så det var bara att försöka rusa upp en trappa till maken och få honom till att fixa detta.. och som den sanna gentlemannen han är så kom han ner och fixade avloppet… vad hade jag gjort utan denna man???

För att återgå till mina fjärilar som fladdrar omkring i magen på mig.. och ger mig också en liten släng av illamående.. för jag har lite panik inför operationen.. för förra gången jag opererades så vaknade jag och var enbröstad.. nu ska jag vakna och vara hel… rädslan för att det ska göra ont och att jag inte får den smärtbehandling som jag är berättigad till skrämmer mig också… tänk om jag vaknar och har ont.. eller att jag inte vaknar alls.. för det är ju inte direkt vardagsmat för mig att bli opererad…

Jag har inte heller fått in att jag faktiskt ska bli hel.. att jag ska få mitt bröst nu.. efter att ha fått vänta så länge som jag faktiskt har fått så tycker jag att jag redan skulle ha fått göra den.. och då hade jag inte varit så där nervös som jag är nu.. fast då hade jag ju varit det då..

Igår fick jag min dosett med mina nya tabletter.. så fyra tabletter kl 11.. och fyra tabletter kl 23… och så fyra tabletter kl 11 dagen efter och så ska jag köra i tre veckor.. och sista veckan är vilovecka.. så tabletter i 14 dagar och 7 vilodagar.. och så tabletter igen…

Jag har fått en stor dosett som varar i 14 dagar och där ligger tabletterna.. de är stora och ljust bajsbruna (enligt Apoteket är de persikofärgade)… så nu har jag alltså 3 dosetter att hålla rätt på.. och det är påfyllning av dosetterna i morgon.. och det är ju bra eftersom jag åker till Göteborg på måndag.. och jag ska ha mina egna tabletter med mig till sjukhuset nämligen..

Jag fick också information om Xeloda.. det är den medicin jag numera kommer att stoppa i mig istället för cyton i droppform…
Biverkningarna är inte direkt roliga.. jag kan få rodnad.. och sår.. och blåsor i händerna och fötterna.. så jag har fått salva för detta.. och det är samma goa salva jag redan har till mina fötter.. den är så jätteskön.. och fötterna mår så bra av den.. jag har fått samma sort till händerna

Detta
är så bra produkter.. för apoliva använder jag helst inte… och här sköterskan sa att jag skulle få salvor så hoppades jag att jag inte skulle få Apolivas.. och det fick jag inte heller.. så ibland går det min väg..

Nu ska jag på dass igen… snacka om att det är irriterande..
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Jag hatar

Jag hatar att ha kissedag..

Jag springer på toaletten si så där mellan 13-20 gånger/kissedag.. och jag är rätt så fångad i min lägenhet.. Jag kan alltså inte springa för långt bort.. eftersom det kan vara svårt att hitta en toalett när man går och handlar.. och jag vill helst inte använda toaletter som finns i affärer eller dylikt i dessa influensa tider…

Antagligen har jag kissedag eller så är jag förstoppad.. det finns liksom inget mellanläge.. för slutar jag med mina kissetabletter så kommer fötterna att svullna så jag definitivt inte kommer att kunna röra mig.. och då lär förstoppningen bli än värre än vad den är nu.. för jag klara fortfarande att slippa mina droppar.. men de är inte långt borta ifall jag behöver dem…

Rädslan börjar kännas i magtrakten nu.. den där som säger att jag inte kommer att bli opererad på Sahlgrenska… För att det är för nära avslutat cytostatika behandling och att de inte har lust att operera en bröstcancerpatient med skelettmetastaser… den är som små fladdrande fjärilar i magen på mig… och jag är rädd att jag ska försova mig på måndag morgon.. det är lite smått jobbigt… och jag tror aldrig att det går över förrän jag väl får ett ok även från Sahlgrenska.. och jag är livrädd att jag ska börja gråta av ren lättnad.. samtidigt så vet jag att jag kommer att få operationen.. för annars hade onkologen att jag inte skulle bli opererad så jag kunde ringa och avbeställa…

Packa har jag redan gjort i huvudet.. men inte ”på riktigt”.. och jag vet att jag ska ha lite personliga kläder med mig.. jag ska också ha böcker med mig.. dessutom har jag hittat något som är väldigt bra för mig.. jag målar… jag köper helt enkelt målarböcker/pysselböcker för barn.. men det ska vara men många små detaljer.. så där tunna att man helst inte kan måla med tusch.. för linjerna är för tunna… och jag målar med färgade blyertspennor… vilket är helt underbart… för kommer jag utanför så kan jag sudda ut det…

Min neuropati är som den är.. och det gäller att hålla fingrarna igång på bästa sätt och nu har jag hittat ett mycket bra sätt att göra detta.. och det är alltså att måla de här bilderna.. ju detaljerade desto roligare.. för då får jag försöka hålla fingrarna igång…

Jag hatar inte direkt min neuropati.. men ibland blir jag galen.. när jag tappar saker.. och när jag inte klarar av att hålla kvar saker i handen… för jag känner inte att jag har något i handen.. vet inte hur många gånger som jag har tappat saker.. för jag känner inte att jag har dem i handen… läskigt.. och man kan absolut inte förstå om man inte har varit i min situation.. för att det skulle vara så här hade jag inte en tanke på.. för att inte säga hur jobbigt det är med tangenterna… det är svårt att få ner själva tangenten.. och när jag sen väl lyckas trycka ner den så är det felstavat på ordet och jag måste gå in och ändra.. funderar helt klart på att skriva ett inlägg som jag bara skriver rakt av.. och sen hur det skulle vara… så ni får se hur jag skriver nu med mina fingrar.. höger hand är värst… undrar om det är för att jag är just högerhänt..

Det har tagit mig nästan 6 timmar att skriva det här inlägget.. för jag får ta så många pauser.. både för att gå på toaletten och för mina händer måste vila…

Så Göteborgsresan lär bli uppdelad i flera delar… för att jag ska kunna skicka det i vettig tid…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Blääädag

Idag är det en skitdag..

Jag
mår illa… det har kommit smygande sen jag klev upp.. för i morse så vaknade jag av telefonen.. just innan min väckarklocka ringde.. jag satte mig på sängkanten när jag pratat färdigt.. och hade mitt dagliga krig med stödstumporna… Jag vinner varje dag.. men ibland vinner stödisarna en liten delseger.. och det är när jag får ta av dem och börja på ny kula.. kom an stödstrumpor.. mot mig har ni inte en chans.. jag vinner ändå till slut… för jag är mer envis än vad stödisarna är… så det så… *flinar*

Den älskade maken frågade naturligtvis om det har med cancern att göra.. vilket jag inte tror.. då det känns mer som illamående vid magsjuka.. så jag tror inte att cyton är inblandad på något sätt… utan det är som det är.. och det skulle inte förvåna mig om det är magsjuka… för jag har bara varit sjuk i det en gång sen 1991… för jag var rejält magsjuk den gången… och jag vet det för jag var gravid med äldsta dottern då.. och jag ringde MVC för att höra om det var farligt för bebisen.. sen har jag varit magsjuk en gång till efter det.. och det var en boende som smittade ner mig… fast jag har glömt vilket år det var..

fort jag får någon krämpa så tror Den älskade maken att det har någon bindning till cancern.. vilket är fullt förståeligt.. För det är så att man får en massa konstiga biverkningar från cytostatikan… att det inte är lätt att hålla reda på alla biverkningar jag får.. det är knappt så att jag kan hålla rätt på dem själv… och hur ska då maken kunna hålla reda på dem… för det kan jag inte begära av honom att han ska kunna… och detta kommer vi säkert att bära med oss länge efter att cancern har lugnat ner sig…

Nu skola jag uppsöka ett stycke bekvämlighets inrättning i min omedelbara närhet…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,