Rosa Bandet och lite annat..

Har fortfarande för ont i mina fingrar för att få till ett Spanien inlägg.. ni får vänta.. ska försöka få till ett under eftermiddagen.. för det har inte gått nu på förmiddagen…

Sen har jag gjort en insamling till Rosa bandet.. och den hittar du för det första här.. och för det andra där det står ”Pysans Rosa Bandet insamling” under ”Attans viktig insamling”..

Så det är bara att sätta igång att skänka lite pengar.. så inte fler behöver genom gå den här skiten…
Och nästa månad är den där månaden jag bara har lust att krypa ner och dra mitt tjocka härliga duntäcke över mig.. och inte komma fram förrän Rosa Bandet galan är över..

För det är helt klart en mycket jobbig månad för oss som har bröstcancer och även en spridd sådan… För vi kommer inte ifrån vår sjukdom nu.. den är överallt.. och bara man går och handlar så ser man ett rosa band.. och så ploppar tankarna upp igen.. fast man inte vill.. så kommer de… och även om det är jättebra.. så är det rätt så jobbigt rent psykiskt.. och det är ju min fjärde gala sen jag fick min cancer (-06, -07, -08, -09).. och jag har aldrig lyckats se en hel gala… jag bryter ihop innan… så i år kommer jag inte att se den… för jag orkar inte.. Det är så psykiskt jobbigt.. och de andra galorna kan jag se.. men inte Rosa Bandet… så jag kommer säkert att sitta vid datorn eller så gör jag något annat då.. och TV´n kommer nog att gå i bakgrunden.. men jag kommer inte att se… lyssna går bra…

Nu ska jag masa mig till apoteket och till affären.. jag har ett paket att hämta…

Moffisarna är slut.. och jag har PANIK!!!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Annonser

Ytterligare ett tragiskt dödsfall

Min favorit när det gäller TV-Kockar har också upptäckt att världen på andra sidan grinden är så mycket vackrare än det här livet..

Keith Floyd.. mannen som inte ens kunde koka vatten utan att ta sig ett glas med något som gjorde en glad…

Mannen som gjorde matlagning till en konst… inte ens Gordon Ramsey.. kommer upp i hans dimension..

En liten tår på min kind…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Förstår inte

GT idag skriver om pojken som dog av en hjärntumör. Föräldrarna ska nu anmäla läkarna till HSAN.

Varför förstår jag inte?

Det man får veta i artikeln är föjande:

  • November 2007 blir pojken sjuk och kräks i två dagar.
  • Tredje dagen åker de till sjukhus och läkare 1 tittar på honom.
  • Fast pappan påtalar att sonen varit okontaktbar och skelar på ena ögat så blir diagnosen: Magsjuka.
  • Dag fyra åker de till akuten på KSS i Skövde och läkare 2 konstaterar att pojken har magsjuka.
  • Föräldrarna ger sig inte utan kräver att sonen ska få ytterligare undersökning och han får genomgå en DT.
  • En tumör på hjärnan, stor som en klementin, hittas.
  • Ambulans till Sahlgrenska.
  • Operation dagen efter  och hela tumören opereras bort och vad jag förstår så har det gått 5 dagar sedan han började kräkas.
  • Pojken tillfrisknar och vad jag förstår så får han varken cytostatika eller strålning.
  • Komplikationer tillstöter och han får återigen åka till Sahlgrenska i januari 2008.
  • Han gick bort en knapp månad senare.
  • Mamman säger så här:- Man blir frustrerad när två läkare säger att det är maginfluensa. Det kan inte vara det, det är inte fel i huvudet på oss, resonerade vi.
  • Pojken dog knappt en månad efter det att han hade kommit till Sahlgrenska.

    Mamman har lämnat in en anmälan till HSAN för att de två första läkarna sa att sonen hade magsjuka.Jag förstår inte varför hon gör detta.. för vad jag förstår av artikeln så är det för att sonen dog i hjärntumören och att de:

    Vi fick krångla två dagar i onödan. Man ska inte behöva kämpa med näbbar och klor mot vården för att få vård, det är fel!

    Jag hade kunnat anmäla hur mycket som helst då.. de anmäler för två dagar.. två dagar som inte har någon som helst betydelse… ibland undrar man vad det är för personer som anmäler till HSAN.. och kommer det in en massa såna här anmälningar så kan jag förstå att inte fler läkare blir föremål för varningar, erinran eller blir av med sin läkarlegitimation..

    En varhärd är en varhärd.. en röntgen är en röntgen.. och aldrig förenas de två!

    Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Cancer, sorgen och lite tokerier

Idag går Ken Ring.. mannen som rapar.. och som jag knappt lyssnar på.. men vad han har gjort som människa är inte det som är det som fokuseras på i artikeln.. utan att hans mamma dog i cancer när han var 14.. och nu har hans syster fått bröstcancer.. Genom att han sysslar med musik så blev det så att han gjorde en låt.. till sin syster.. om hennes cancer…
Nu ska låten lanseras och då måste Ken också gå ut och prata om låten.. och cancern… låten har jag inte hört.. men jag reagerar på det han säger:

– Vad har hon gjort för att förtjäna det här? Det är klart att det känns orättvist som fan

Cancer bryr sig inte om i vilken kropp den sätter sig… och man förtjänar inte en sjukdom så som cancer.. inte ens min värsta ovän vill jag ska drabbas av det här.. för det är en sjukdom som ska utrotas från denna värld.. för den drabbar så många personer.. inte bara dem som får den.. utan alla som är runt sen som är sjuk… men att säga att någon förtjänar cancer.. det är fruktansvärt.. så gör man inte…
Sen är de det där med rättvisa och orättvisa när man pratar om cancer.. det är inte ord som man kan använda när man pratar om cancer.. om det nu är orättvist att Kens syster har fått cancer.. Kan man då säga att det är rättvist att NN fått cancer? Och om nu Ken säger:

Jag har gjort miljoner saker som gjort att jag skulle kunna förtjäna det här.

Om han nu fått det.. hade det varit rättvist?? Nä.. du kan inte säga att det är rättvist/orättvist att få en sjukdom.. för så kan man inte yttra sig.. inte i de termerna.. man drabbas av cancer…

Jag fortsätter att läsa och läser om Sabinas syster Johanna som fortsätter att lägga in ett och annat blogginlägg i Sabinas blogg..
Nu är det ju så att jag vet hur jag vill ha det… och jag vet också att det ska postas vissa inlägg efter min död.. och dessa kan jag inte skriva i förväg… utan de får komma som de gör… när den tiden kommer…
För första året efter att jag är borta så ska det postas inlägg.. en när det har gått ett år.. då.. då ska det inte skrivas mer.. Sen ska bloggen stå där som ett monument över mig.. och så efter en tid så kommer kommentatersfunktionen också att stängas av.. så det inte ska gå att kommentera ett år efteråt…
För det är ju så.. att vi alla är olika.. och en del vill vara kvar.. och en del vill det inte..

Att fastna kan ibland vara kul.. som att man fastnar för en karl.. som är det bästa som har hänt i livet.. eller fastna för en klänning.. eller en laptop.. eller en väska eller ryggsäck så jag kan ha laptopen och alla mina viktiga grejer med mig… men allt kan inte köpas för pengar… men man kan också fastna på andra sätt.. som så här… och det är inte lika kul… och har man ännu större kraft.. så kan det gå så här.. och då sitter man definitivt fast

Det var dagens/gårdagens artiklar..

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Döden nu igen

Läser Sofias inlägga på Bloggvärldsbloggen.. om döden.. den där som börjar räknas som min kompis.. och jag har redan här någonstans på bloggen talat om hur jag har fixat det jag kan än så länge…

Döden försöker fortfarande bjuda upp mig till en stilla vals.. eller om h*n hellre vill dansa en eldig tango.. det vet jag inte.. för jag har ännu inte sagt ja… för jag vet att om jag gör det så kommer jag aldrig att sluta dansa… jag kommer att dansa ut genom grinden och aldrig återkomma till de levande.. utan får strosa omkring på ängen och sitta i baren och ta ett eller två glas vitt…

Jag har redan förberett hur det ska bli den dagen jag faller ifrån.. jag har ett kuvert som jag har skrivit ner alla mina sidor.. och där jag har skrivit in mitt inloggningsnamn och mina lösenord… och det är bara för maken att gå in och radera.. och ta bort mig… och bloggen ska stå kvar som ett minne över mig.. och jag har redan börja att skriva ner vad det är maken ska skriva på bloggen den dagen som jag inte finns längre..

För rent teoretiskt sätt så är jag närmare döden än många andra… de som är friska som nötkärnor.. Risken för att dö gör mig inte rädd.. fast familjen vill jag inte lämna

Blogga om döden och att man är allvarligt sjuk är för oss som gör det en otroligt skön terapi.. det är mina ord som sätts på pränt.. jag skriver om döden.. och jag skriver om min ångest.. men jag skriver också med glimten i ögat.. vilket inte en del märker.. min humor är lite åt det morbida hållet.. det är skämt.. men med allvar ändå… eller hur jag nu ska uttrycka mig.. till skillnad från en del andra… som inte kan förstå hur det är att faktisk leva med döden som en skugga…

Om döden kan man säga så mycket.. om dödsångesten som kommer när man har lagt sig och just hittat en perfekt ställning för min onda kropp.. då kommer den.. den hoppar ut som en liten kanin ur trollkarlens hatt.. som den där gubben på en fjäder som när man snurrar på en vev kommer fram ur en kub… då…då passar fanskapet på att komma…

Det som jag fortfarande inte kan begripa är varför vi INTE kan tala om döden som något naturlig.. något som rör oss alla på ett eller annat sätt.. för alla kommer vi att dö.. det är det enda vi vet.. men när och hur är det ingen som vet.. Jag vet inte hur min död kommer att bli.. och jag vet inte när.. det ända jag vet är att jag är lite närmare döden än människorna runt omkring mig.. som det ser ut just nu.. men de kan gå ut och bli påkörda och faktiskt dö ifrån mig.. före mig…

Jag avslutar med att säga som Astrid Lindgren och hennes syskon alltid sa när de ringde till varandra:

Döden! Döden!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

God morgon världen

Är uppe.. har druckit mitt morgonkaffe.. och tagit mina mediciner.. och jag har gjort vissa justeringar ibland mina mediciner.. för jag måste öka på morfinet emellanåt..

Vädret kunde varit betydligt bättre än vad det är.. det är molnigt och jämn grått och inte allt tilltalande..

Kattbusen kom igår.. och man vakna i morse av att det var en som låg och försökte ”snutta” på mina fingrar.. och när det inte kom något så var man tvungen att nafsa lite.. Ja, kattungar är roliga… hon tog sats och skulle hoppa på den älskade maken.. men felbedömde avståndet.. och tog satts och hoppade.. varvid hon landade en decimeter framför honom… hon såg så förvånad ut… :-).. dessutom bytte hon namn på feedreadern.. till genvägen som är på mitt ”skrivbord”… så när jag klev upp så hete den 3k22222 osv. det såg rätt så kul ut.. för hon gick omkring på mitt tangentbord när den älskade maken skulle skriva morgonlappen till mig…

Var tvungen att gå upp runt två inatt, för jag hade så ont i ryggen.. och jag gick runt lite och så skrev jag ett morgonbrev till Den älskade maken… vi gör så.. fortfarande… att vi skriver små lappar till varandra om vi ska iväg någonstans… ska jag jobba så skriver jag en lapp.. ska den älskade maken jobba så skriver han till mig.. vissa kvällar skriver jag en lapp redan på kvällen.. så maken har något att läsa innan han går till jobbet.. och inatt satt jag vid mitt skrivbord och skrev…

Jag måste hitta fler av min favoritpenna.. för bläcket i min håller på att ta slut.. och jag kommer att gråta floder när bläcket tar slut.. om jag inte har fått tag på en ny… för den är helt enkelt ljuvlig.. den är skön att skriva med.. det blir exakt rätt mängd med bläck.. dessutom är den lätt.. det blir text utan att jag direkt behöver anstränga mig.. alltså jag behöver inte lägga så mycket tyngd när jag skriver.. och en sån penna är rena himmelriket..
Jag VILL inte att bläcket ska ta slut.. innan jag har hittat samma penna igen… Jag brukar få favoritpennor.. men denna slår allt… så nu ska jag ut och leta efter just denna typen av pennor.. jag har en vanlig blå.. och så har jag en röd.. och de är så perfekta båda två…

Nu har jag en sovande liten kisse i knät.. så jag har lite svårt att skriva.. så jag får återkomma…

Have a nais day!!!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Sorg och abort

Först av allt vill jag idag prata om sorg.. sorgen som är en del av livet det också.. precis så som döden är det.. och födelsen av ett nytt liv..
Det finns ett antal sidor på nätet som man kan använda sig av när man vill bevara en människa som har gått bort…

Minneslunden Där man kan skriva en levnadsberättelse om den som har gått bort.. man kan lämna kondoleanser.. Den som gör sidan kan lägga in bilder, filmer och minnen över den bortgångne.. och så kan de som går in på sidan tända ett ljus för den som har gått bort.. Lätt att surfa runt på och de är lätt att hitta den som man vill läsa om.. En mycket vacker sida.. Den här sidan kostar 100 kr/år.. eller om man vill så kan man betala 400 kronor för 5 år.. och det alternativet är billigare..

Minnessidan är också en plats på nätet för att hedra någon.. här kostar det också pengar.. 245 kronor varav 10 kronor går till cancerfonden.. Fast jag tycker att av 245 kronor så kunde lite mer gå till cancerfonden.. och man kunde få lite mer för pengarna.. och om någon ska göra något sånt här över mig så vill jag inte ha den här sidan..

Livsminnen Denna sida är mycket vacker.. Tyvärr kostar det 600 kronor att lägga upp ett livsminne.. vilket jag tycker är under all kritik.. för det är en mycket stor kostnad.. Dessutom går inga pengar någonstans.. annars är sidan mycket fin..

Det som retar mig lite är att det kostar pengar att göra en minnessida genom ett redan förtryckt formulär.. att folk ska sko sig på andras sorg.. Jag vill ha en sida som inte kostar något.. där det ska gå att sörja mig.. och inte att någon får in en massa pengar för att jag är död… så jag får nog göra min egen hemsida.. som ska publiceras den dagen jag inte finns längre…

När vi ändå pratar om död.. så är det så tydligen så här att i Ohio.. att John Adams har lagt in ett lagförslag på att om en kvinna vill ha abort så måste hon ha det blivande barnets pappas tillåtelse att göra aborten… Protesterna är högljudda och det kommer säkert inte att gå igenom…
Bara tanken på att jag som kvinna inte har rätten till min egen kropp är avskyvärd.. det får inte vara så.. vill jag så ska jag kunna genomgå en abort.. även om mannen vill behålla barnet.. men jag kan ju föda och så kan han ta hand om det.. för det är han som vill ha det… undrar hur det skulle bli.. tänk på mannen som vill göra karriär och så blir frun gravid och vill/kan inte behålla det.. och så säger han nej till aborten.. då kan han stå där med barnet sen.. och så kan hon leva livet.. Undrar då hur det går med hans karriär… 😉

Det var det.. och det vi skulle ha gjort idag försvann i ett grått regn!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,