Idag är det

Idag är det exakt 3 år sedan jag fick veta att knölen jag hade var en cancertumör..
Jag hade cancer… Det var svårt att riktigt förstå.. att min kropp bråkade med mig på detta sättet… jag som var livrädd..

Rädslan kommer fortfarande.. men inte på samma sätt.. det är inte så mycket ångest längre…
Min kropp fungerar fortfarande…
Men jag fick inte fira… istället går jag med min kallelse bort till vårdcentralen och tar rör.. idag blir det ett grönt och ett lila… för att veta att jag är ok inför morgondagens övningar…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Glädjande besked, Norska Hober och Saker som fungerar och inte fungerar

Jag börjar att skriva om den Norska hoben.. För plötsligt har Markus Larsson blivit den stora svarta Sauron som är på hobjakt… eller Gargamel som letar efter de små blå
Det har visst stigit honom åt huvudet..

Alexander ”fiolhoben” Rybak tror inte att Larsson kommer att få recensera skivor efter sin sågning av hans album ”Fairytales”.

Han behöver hjälp.. detta låter inte bra alls..

var de det där med saker som fungerar och inte riktigt fungerar…
Läser på DN om cancer och cytostatika som ges som tabletter dagligen till barn med svår cancer och i slutskedet av livet.. och det verkar som att det fungerar.. för en del barn överlevde.. och detta är så glädjande så.. man blir glad ända in i hjärteroten.. Det behövs mer forskning.. och till vänster hittar ni Davids insamling till barncancerfonden.. stöd den och gör David glad.. för som det är nu har David en mycket tuff tid framför sig… och jag vill inte tänka på hur det blir.. han testar nämligen den sista utvägen… och därför så tycker jag att vill ni hjälpa någon som är i Davids situation så stöd min insamling till cancerfonden.. så de kan forska fram glädjande saker åt både David och mig och alla andra som har kronisk cancer… så vi kan få leva några år till… snälla snälla…

För det finns ju klåpare också.. som försöker sko sig på andra människor som har testat allt.. och när det inte finns någon annan behandling utan det går bara åt ett håll.. så kommer de här in i bilden.. För hur fan kan man få för sig att bota cancer med vitkål???

Sen det där glädjande beskedet…
Jag har bara smärta i vänstra delen av bäckenet.. om det är så att metastasjävlarna har krympt eller rymt eller helt enkelt försvunnit från min kropp vet jag inte.. men sen cytostatika omgång fem så har jag märkt en klar skillnad från dag till dag.. och idag är det jättebra…
Vet inte varför.. om det är för det mysiga samtalet igår som ledde till något som gjorde mig mycket glad och lycklig…

Lyckan ler lite mot mig.. och det kanske jag ska ha…

Och idag ska jag försöka få till mitt lilla växtinlägg.. där det blir en liten tävling… på vad för växter det är…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Blir så ledsen

Läser Tims blogg

Jag har läst om Tim jättelänge… och hans närstående skriver så fint och nära om hur det faktisk är att leva med någon som har cancer…

Nu har tyvärr Tim lämnat oss och gått ut genom grinden till den där andra sidan.. och Aftonbladet har skrivit en mycket fin artikel om honom..

En liten kille på 12 år.. som fick en sjukdom som man kan bekämpa.. om man klickar här… så kommer man till Davids insamling till barncancerfonden.. Så kanske det blir fler som Tim…

Det är nu jag blir ledsen.. för går man in på Tims blogg och läser det här inlägget.. och går ner en bra bit bland kommentarerna så kommer det plötsligt en kommentar som inte skriver mer än sin egen bloggadressoärligt
allt för att göra reklam för sin egen blogg…

Detta gör mig så arg.. jag blir förbannad… hur kan man bara… går man sen in på denna blogg så är det en sån där totalt ytlig blogg som bara handlar om henne.. jag har skrivit en kommentar om hur illa jag tycker att detta är… och hon godkänner visst inte den.. men jag hade inte väntat mig något heller….

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Bloggare: Känns det igen

På något sätt tycker jag att jag känner igen historien..

Halina och Helené…

Helené (Alma, AlterEgo) som också åkte ut och in.. och läkarna som bara nonchalerade henne.. tills de hittade den där tumören.. Genom en enkel röntgen.. tänk om Helené fått den första gången.. Då kanske….

Halina.. i samma situation… en undersökning.. inte bara hem med tabletter… Det kanske hade räckt…

Vi vet inte… men ändå.. så här får inte läkare göra…

Jag har själv varit med om att bli hemskickad från akuten.. med värktabletter.. och en remiss till röntgen.. jag hade tur.. det var bara lunginflammation och vätska i höger lunga.. och en liten gullig varhärd i vänster lunga…
Fast det kunde lika gärna ha varit metastaser.. nu var det inte det.. men ändå känslan av att ha en varhärd i sin lunga.. det är obeskrivligt… vet inte om den lilla AT-läkaren kan föreställa sig hur det kändes…

Så nu ser vi till att leva nu… och just nu.. inte i morgon.. inte igår… utan NU..

Gå och krama om dina nära och kära och säg hur mycket du tycker om dem.. i morgon kan det vara försent..

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Och det var?

Nu har jag pratat med min doktor…

Låg i kistan i måndags… hua… hatar skiten..

Igår skulle jag fått besked.. men ingen doktor ringde.. drömde vansinnigt när jag väl somnade..
Män i vita rockar som jagade mig för att injicera något i min kropp…

Idag däremot ringde doktorn…

Och det är hugget som stuckit…

Kompletterande undersökningar väntar…

MR och CT…

Så jag får se hur mycket jag orkar blogga fram tills dess att jag vet…

För något syns på scinten!!!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

En bild räcker

för att illamåendet ska stå mig upp i halsen…

En bild av en akutmottagning som finns på Aftonbladet och som handlar om ett mord…

Ett mord som i sig är fasansfullt…

Men det är bilden.. bilden av en akutmottagning som får min kropp att reagera… Med illamående… för jag vet hur illa jag har mått när jag har hamnat här…

Min kropp minns.. min kropp visar, med all önskvärd tydlighet, hur illa den gillar det där stället…

Känner doften av cyto i näsan, vilket var längesen jag gjorde sist.. men en bild…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Döden, döden

Ställer mig frågan igen..

Varför vågar vi inte tala om döden?

Döden är samma sak som när vi föds..

Vi vet inte vad som väntar i någon av lägena..
Vilket liv får den nyfödda?
Vad händer efter döden?

Samma tanke.. men ändå så långt ifrån varandra som det bara går…

När någon dör ska det sörjas.. det ska helst gråtas floder..
Varför inte göra det till en fest.. du får inte tillbaka den som är borta.. men du ska minnas den med glädje.. varför ska det då sörjas så in i vassen…

Vi vet alla att vi ska dö.. men ett par saker vet vi inte.. vi vet inte när och vi vet inte hur…

Ändå så är döden lika naturlig som att födas.. men döden pratar vi inte om…

Är det för att det är så skräckfyllt? Hur har det blivit till en sådan skräck i samhället att dö?
Det är tid att ta bort tejpen från munnen och börja prata död..

För i morgon kan det vara försent…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Nyårskrönika

Snart är det sista dan på det här året.. men då jag ska sova länge i morgon för att kunna gå och jobba så får jag skriva min nyårskrönika idag i stället..

Mycket har hänt i år.

Så vi börjar med det sorgliga.

Fyra stycken av mina bloggvänner (länkar finns under ”Till Minne”) gick bort förra året.. och det är med en sorg i hjärtat jag konstaterar att de allihop gick bort alldeles för tidigt.. speciellt William som kämpade så tappert..
William, Tintomara och Alma dog av den där ”knöljäveln”…
Hasse dog av att hjärtat inte ville längre…

Jag hoppas i min enfald att länksamlingen ”Till Minne” inte fylls på under 2009..

För mig själv har det varit ett år av bergodalbana.. i alla fall till humöret… och det har gjort att det ibland har varit ganska knäppa tankar.. men jag försöker varje gång jag blir arg att fundera ut varför.. och det är ju skitmedicinen.. men vad har jag att välja mellan.. Cancer eller humör svängningar/smärta.. och då tar jag de två sistnämnda..

Bröstoperationen närmar sig med stormsteg.. jag har varit till Sahlgrenska två gånger.. en för att träffa plastiken och en för att testa mitt blod.. och det var ju bara mina trombocyter som var lite långsamma.. och en operation är fullt möjlig.. så nu väntar jag bara på kallelse..

Så den lär inträffa nästa år.. så då vill jag gärna ha besök på Sahlgrenska.. för jag är då långt hemifrån….

Så.. nu har jag haft min blick i bakspegeln.. så nu ser jag framåt.. mot år 2009…

Vill nu önska alla ett GOTT NYTT ÅR!!!

Ps. Såg att de här ska vara med i let´s dance nästa år.. och jag har en given favorit…

Nyfiken.. jag inte är det hon iaf…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Dö eller inte dö..

Alla ska vi dö.. det vet vi..
Men ingen vet när eller hur vi kommer att sluta våra liv…

Jag känner att jag faktiskt också kan gå in i debatten som förs här, eftersom jag också har en viss erfarenhet…

Inte av att ligga så som han förlamad… mina erfarenheter har med sjukdom att göra… en dödlig sjukdom..

Jag har haft tankarna.. att om det var så att det bara gick utför med mig… så inte vill jag ligga där… och inte kunna ge ifrån mig om jag mådde bra eller dåligt…. Jag skulle innan jag försvann in i den sista och avslutande delen av livet… vilja gå bort.. när jag fortfarande var jag… innan blöjan.. och munvården sattes in… då.. när jag kan prata och skratta och kramas… då.. ett avsked.. och en liten tablett… och så hålla händer… och så få lov att dö….

Vad är livet värt?? Är det värt att ligga som ett kolli år ut och år in…
Är det värt att ligga i en säng.. dag efter dag… och se livet rinna förbi utanför och vara till 100% medveten om detta??

Eller att få dö med värdighet…
Att få ta bort smärtan… att få samla alla omkring sig och så få lov att somna in… när man själv vill….

Eller ska man ligga där som en kropp som bara andas… lite lätt…. det ända som man är medveten om är vad jag hör…..

Kan jag då inte få lov att få en tablett.. som jag själv tar när jag känner att nu.. nu orkar jag inte längre….. Nu vill jag faktiskt dö…

Är inte detta bättre än att kanske spara på mediciner… och så ta en överdos när ingen ser…. för ett avsked kan bli så vackert…

En artikel om en person med obotlig sjukdom.. som bara leder till död.. och då med smärtor och ångest innan döden inträder…
Göt en artikel om en sådan människa.. vad vill den… hur känner den…

Att på något sätt göra en artikel om en man som för 8 år sedan blev förlamad… och aktiv dödshjälp är sorgligt… faktisk….
Det är inte till en sådan man som dödshjälpen ska va till.. det är till det där det inte finns någon bot… och det finns bara en lindring… och det är döden….

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Varför blev det så här för..

En gång i tiden när jag började blogga på aftonbladet.. så var där en bloggare som tog en under sina vingars beskydd.. och hjälpte en mot troll och andra onda varelser..

Hon skrev underbart och hjälpte mig mycket med RSS och feadreader och andra kufiska program som inte jag fattade något av…

Så började hon blogga på egen blogg och den finns här..

Så i höstas fick hon veta att hon hade cancer…

Och i morse gick hon bort….

Alma.. dina bloggar och dina visdoms ord finns kvar…
För att läsas om och om igen..

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,