Ibland känner man sig som en 90-åring

Jag har min rollator som ju går under namnet ”vrålåket”.. den är numera dekorerad med en röd ”raggartärning” som sonen vann i somras..
Den pryder vrålåket så fint så..

Nu när mörkret har vält in över oss så är den dessutom dekorerad med två reflexer… en björn och en rund med ett spöke målat på…

Det är rätt så kul att vara ute och stappla rundor.. och genom att vi har många äldre i vår lilla by.. så möter man ofta andra som har rollatorer.. och jag har upptäckt en rolig sak.. man går emot varandra och precis innan man möts så stannar ofta den gamla damen.. för det är bara kvinnor som gör så.. aldrig männen.. Jag undrar nu hur det hade varit ifall jag också stannar.. och vi står där rollator vid rollator och tittar på varandra.. och vem som börjar gå först..

En sak har jag märkt när man har rollator och som faktiskt retar mig lite även när jag inte har rollatorn är alla jävla kundvagnar folk ställer lite överallt och sen går och letar upp sin vara i den där gången.. så man faktiskt kan komma förbi.. det är inte bara jag som har rollator här i byn.. men jag har truten med mig och pratar högt och kör gärna iväg vagnen långt åt helvete.. för den ska inte stå i vägen för mig i alla fall..

För det är faktiskt så att jag stapplar runt.. neuropatin i mina fötter gör att jag lyfter dem lite högre för att jag inte ska snubbla över dem.. för det är så väldigt lätt att jag inte får upp fötterna tillräckligt och jag då snubblar till med mina tår.. speciellt ute där det ligger småsten och kvistar och lite annat som kan ligga på marken… fast än så har jag inte glidit iväg på blöta löv som ligger lite överallt.. Inne är mattkanter och trösklar ett stort problem..

Idag på dan var jag på apoteket och där satt jag men min nummerlapp tillsammans med två till med rollatorer.. och det var så att det knappt var plast för någon mer att slå sig ner… för det är trångt på vårt apotek där man ska sitta och vänta.. och med tre rollator så var det trångt… väldigt trångt..
Och man känner att här sitter jag tillsammans med alla de andra gamlingarna… för jag går som en gamling och jag känner mig som en gamling.. men färdtjänst det har jag inte..

Ikväll har jag dessutom varit på teater.. sonen med klasskompisar spelade upp ”Rödluvan och vargen”… med sång och repliker.. och sonens repliker satt direkt… de andra hade sufflösen till hjälp nästan hela tiden.. men sonen är sån… han har ett otroligt kom ihåg… och han kan långa monologer utantill.. vilket är jätteroligt eftersom vi alltid sagt att ”han ska söka till Dramaten” för han har varit så dramatisk ibland…

Nu ska den gamle snart lägga sig och drömma vackra drömmar..

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Annonser

Nu har dom skitit i det blå skåpet

Vem? Jo, Ali…

Nu undrar du vem Ali är.. och jag ska berätta vem Ali är.. snart…

Jag ska bara ta morgonens övningar från början..

Jag vaknar och trogen som jag är så tar jag mina mediciner innan jag kliver upp.. för att överhuvudtaget komma upp ur sängen…

Det blir en del ju.. och det går väl rätt så bra.. och jag försöker nu ta mig upp ur sängen.. då det hugger till i sidan på mig.. och nu pratar jag inte om ett litet hugg.. inte som håll.. utan som en rejäl jävla sammandragning…

Efter ett tag kommer jag upp.. då jag inser att jag måste ut på toa.. för det börjar bli lite bråttom om jag ska hinna dit…
Så väl uppe så tar jag min älskade lilla gripklo som käpp och vi börjar vandra iväg… ut i hallen och när jag har tagit ett par steg i hallen så smäller det till.. och gör så vansinnigt ont att jag bara ser vitt och går på tårna och skriker rakt ut och småvinglar framåt som en döende svan…

Får så grepp om min kropp igen… och kan vingla in på toaletten.. naturligtvis så hinner jag inte helt.. utan det blive en droppe i trosorna.. så det är bara att hiva av dem… och de blir liggande på golvet…

Så efter mina övningar på toa så tar jag mig sakta men säkert tillbaka till sängen.. och där faller jag i hopp i kramper.. magen och ryggen krampar.. och det gör ont.. svetten sprutar och jag har inte koll på någonting… jag skriker rakt ut och smärtan vrider sig som en orm omkring mig… tror att nu är det slut….

Liggande på sängen med min gripklo i ena armen och hålla hårt om kudden med den andra handen.. så får jag tag på min mobil som ligger på makens nattduksbord…

Efter ett tag lyckas jag få till ett SMS till honom.. där det står: Jag har OMNT!

Hörde inget ifrån honom och bara låg och vred mig i smärta.. krampliknande både i ryggen och magen… och totalt okontrollerbart när det satte igång…
Till slut ringer jag maken och bara vrålar rakt ut.. för han måste komma hem.. han måste.. jag fixar inte detta här hemma.. jag ligger och svettas och har ont och tappar tidsbegreppet…

Han kommer.. det första han får göra är att hjälpa mig på med trosorna.. gillar inte att ligga så bar.. ifall jag måste åka in.. han börjar ringa runt och det är jobbigt som fan…

Efter ett tag kommer jag på att han ska försöka ringa BröstSSK för där finns ju någon nu, då de har telefontid nu… Fan, vad man ändå kan tider och telefonnummer när man ändå är så borta i tokmoset…

Så får han prata med BröstSSK L.. och hon tar tag i saken.. och hon ska ringa tillbaka…

Det som är på tapeten är att jag ska komma in och bli inlagd på Kirurg avd. men de visar sig att de inte har plats.. så ska jag in så får det bli KAVA..

BröstSSK L ringer upp efter en stund då hon har pratat med kirurg avd. som inte vill ha dit mig.. och hon har pratat med cytotjejerna.. och de hade bara skrikit rakt ut när de fick veta om hur jag numera medicinerar…

Det är nämligen så att Burana Ibuprofen och Paclitaxel ABSOLUT INTE SKALL TAS TILLSAMMANS!!!!

För det klarar inte magen av…

Så därför har Ali skitit i det blå skåpet… han som är så stolt för att han är narkosläkare och kan allt om smärta… och gör att patienten får ännu mer smärta än vad som är normalt…

Läkare tror att de kan så mycket.. men de kan inte ett skit…

Glad att jag faktisk kom ur det här med livet i behåll.. och jag har lite småkramper fortfarande.. men inte alls i samma styrka och intensitet som i morse…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Mediciner, mediciner.. och återigen mediciner..

Nu är jag fullproppad med mediciner för min värk och så mediciner för biverkningarna av den medicin jag tar för att slippa ha ont…

Så nu ser det ut så här:

1 Burana ibuprofen 200 mg * 3 och för att inte må dåligt av denna så tar jag då 1 Omeprazol Bluefish 40 mg * 1.

Så tar jag då också morfin.. och då ser det ut så här:
1 Depolan 10 mg * 2 (depottab. långverkande morfin) och så har jag också Morfin Meda 10 mg v.b. till detta får jag då postafen 25 mg * 2 förebyggande mot illamående och så har jag fått de där dropparna.. De där cilaxoral dropparna.. mot förstoppning… och då 5-15 droppar till natten…

Så långt är allt väl nu… fick också se hur mycket jag har på recept som jag ska hämta efter nästa omgång cytostatika då det blir en hel del medicin det också i förebyggande…

Vaddå apotek?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Smärta

Smärta är något som vi alla någon gång kommer att möta.. både kroppslig och mental..

Den mentala smärtan.. är när någon man har kär går över regnbågen till andra sidan… här kan det bli medicinering med psykofarmaka.. och samtal med kunnig expertis..

Den kroppsliga är när vi har ont någonstans.. Den smärtan kan hållas i schack med värkmediciner… här är det läkare som behandlar.. men de vet inte egentligen hur ont man har.. de finns den så kallade VAS skalan.. som går mellan 1-10.. där 10 är sån smärta att du inte står ut…

Jag ligger mellan 4-9 på den… jag står ut.. men det är inte mycket mer…
4 är under den timmen då faktiskt medicinen hjälper.. men ändå har jag ont… och resten av tiden har jag ungefär 9.. speciellt när jag är uppe och går.. då är det rena tortyren..

Och idag måste jag ut… jag måste hämta medicin på apoteket och det kan inte maken göra.. för det är min medicin… även om jag har ont så måste jag iväg.. ska passa på att handla mat då också.. det är ändå på hemväg..

Smärtan får jag lägga undan.. det är bara att trotsa skiten och ge sig ut… fast det tar emot något otroligt.. så har jag ingen som faktiskt kan hjälpa mig.. det är bara jag själv.. så det är att ta tjuren vid hornen och ge sig iväg.. när affären/apoteket har öppnat.. för jag tänker inte vara som pensionärerna som står utanför och väntar på att affären ska öppna… det kan ni glömma..

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Magen

Idag har jag ont i magen..

Den där nervösa ormen slingrar sig genom tarmsystemet och man vet inte om man ska eller inte ska..

Tabletterna är slut.. så nu ska jag till apoteket och handla nya..

Jag vill inte ha ont…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Sjuk, piller och julklappar

I onsdags var vi till den stora staden. Vi var först på det stora sjukhuset och gjorde en massa med sonen. Vi hade nämligen fixat så att både tandläkaren och ögon var samma dag.. den 7 skulle vi till barn för koll.. men jag ändrade det till den 5 också.. eftersom vi ändå var på sjukhuset…

Sen gjorde vi stan osäker.. julklappar inhandlades.. och vi var nöjda men trötta när vi åkte hem..

Väl hemma har mitt recept kommit. Så jag går glad ihågen upp till apoteket. Nu visar det sig att de inte har medicinen.. utan får den på fredag..

På onsdag kväll får jag ont i halsen… gårdagen var bara ett töcken.. jag gick och la mig före sonen.. och då är det illa… Sov många timmar igår… Idag är det bara snorigt och hostigt.. det har som tur va gått över i halsen…

Andra bloggar om: , , , , , , ,