Jag blir så arg

Idag kan man läsa i media om den 14-åriga pojken i Amerika som sades lida av en svår hjärntumör.. och han twittrade om sin sjukdom fast han hade svåra smärtor.. jag har också väldigt ont ibland.. och jag tar många pauser när jag bloggar.. för ibland gör det för ont att sitta här.. och pengarna till pojken strömmade in och en hel del kändisar hjälpte till att få in pengar till pojken och hans familj..
Nu visar det sig att det antagligen är fejk.. för det finns ingen 14 åring som har en hjärntumör.. det är visst anmält till FBI också..

För ett par år sedan så var det en tjej som bloggade om att hon hade bröstcancer och att hon skulle dö på en bestämd dag och en bestämd tid.. inget av detta var sant.. för allt det som hon skrev stämde inte med att hon skulle ha cancer.. och bloggen var inte en cancerblogg.. utan en vanlig blogg.. men hon fick otroligt mycket uppmärksamhet och den dagen hon skulle dö fick hon otroligt många kommentarer i form av ”R.I.P” och ”vila i frid” och så är allt fejk…

Jag har också hittat en till blogg som jag tror är en fejk blogg om cancer.. för det jag kan om cancer så får jag inte det till att gå ihop… det stämmer inte för fem öre.. och det är så att man blir så himla arg.. för vi som har cancer.. vi blir inte direkt trodda när det ploppar upp en hel del såna här fejk bloggar…

När folk söker uppmärksamhet.. eller som i Amerika pengadonationer.. så blir man så arg.. Vi som sitter i skiten då… vi får inget.. jo, en hel del smärta och lidande.. och alltid ha döden omkring oss.. Ni som inte har cancer.. kan aldrig förstå.. ni kan aldrig sätta er in i den situationen vi sitter i.. och sen gå ut och säga att man har cancer.. för att på det sättet få uppmärksamhet eller andra saker gör mig bara förbannad… För ni vet inte… ni har ingen jävla aning…
Är uppmärksamheten så stor att ni måste göra så mycket för att få den?
Är pengar så jävla viktigt att ni kan gå ut och lura en hel värld?
Är det verkligen värt detta??
Ja, jag undrar… för vi som har cancer.. vi lider.. vi kämpar minut för minut av smärta.. oro.. ångest… ja, ni förstår kanske lite om man läser min blogg.. men inte till 100%… för det är inte allt jag skriver.. fast jag är mycket privat och skriver så mycket jag bara kan och orkar.. men när ångesten och dödstankarna kommer är det jättesvårt att skriva det… men jag försöker.. fast jag hitta inte alltid rätt ord då…

Men att hålla på att skoja, som de faktiskt gör, när de skriver dessa fejk bloggar om att de har cancer.. kan inte gå in i min skalle.. varför hålla på att ljuga.. och komma med osanning.. och göra de som faktiskt har cancer väldigt ledsna.. kan jag inte förstå… jag hänger inte med… jag förstår inte…

Fy fan säger jag bara!!!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

Blir så ledsen

Läser Tims blogg

Jag har läst om Tim jättelänge… och hans närstående skriver så fint och nära om hur det faktisk är att leva med någon som har cancer…

Nu har tyvärr Tim lämnat oss och gått ut genom grinden till den där andra sidan.. och Aftonbladet har skrivit en mycket fin artikel om honom..

En liten kille på 12 år.. som fick en sjukdom som man kan bekämpa.. om man klickar här… så kommer man till Davids insamling till barncancerfonden.. Så kanske det blir fler som Tim…

Det är nu jag blir ledsen.. för går man in på Tims blogg och läser det här inlägget.. och går ner en bra bit bland kommentarerna så kommer det plötsligt en kommentar som inte skriver mer än sin egen bloggadressoärligt
allt för att göra reklam för sin egen blogg…

Detta gör mig så arg.. jag blir förbannad… hur kan man bara… går man sen in på denna blogg så är det en sån där totalt ytlig blogg som bara handlar om henne.. jag har skrivit en kommentar om hur illa jag tycker att detta är… och hon godkänner visst inte den.. men jag hade inte väntat mig något heller….

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Vadå väckt?

Jag förstår inte hur en journalist kan gå ut med den här rubriken:

’Känns som jag väckt liv i Fattigsverige’

Visste de inte att samhället ser ut så här så är det väl de som ska vakna och inte resten av samhället…

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Bloggare: Känns det igen

På något sätt tycker jag att jag känner igen historien..

Halina och Helené…

Helené (Alma, AlterEgo) som också åkte ut och in.. och läkarna som bara nonchalerade henne.. tills de hittade den där tumören.. Genom en enkel röntgen.. tänk om Helené fått den första gången.. Då kanske….

Halina.. i samma situation… en undersökning.. inte bara hem med tabletter… Det kanske hade räckt…

Vi vet inte… men ändå.. så här får inte läkare göra…

Jag har själv varit med om att bli hemskickad från akuten.. med värktabletter.. och en remiss till röntgen.. jag hade tur.. det var bara lunginflammation och vätska i höger lunga.. och en liten gullig varhärd i vänster lunga…
Fast det kunde lika gärna ha varit metastaser.. nu var det inte det.. men ändå känslan av att ha en varhärd i sin lunga.. det är obeskrivligt… vet inte om den lilla AT-läkaren kan föreställa sig hur det kändes…

Så nu ser vi till att leva nu… och just nu.. inte i morgon.. inte igår… utan NU..

Gå och krama om dina nära och kära och säg hur mycket du tycker om dem.. i morgon kan det vara försent..

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Öppet brev till sjukvården i Västra Götalands regionen

Kära sjukvården.

Idag har jag fått en kallelse till sjukhuset. Det är ett återbesök efter den där pinsamma operationen som jag gjorde den 26 februari 2008.

I informationsbrevet man får efter operationen så står det så här, jag citerar:

Du kommer att kallas till kirurgmottagningen KSS för ett återbesök, om ca 8 veckor. Om exakt tid inte angivits kommer den hem till dig per brev.

Det betyder om jag räknar rätt att återbesöket ska ske någon gång i slutet av april-maj (8 veckor var den 22 april)..

Det betyder INTE den 12 januari 2009.. nästan ett år efter operation…

Nu får ni kära sjukvård ta och tänka till hur Ni ska göra… ska det fortsätta på det här viset.. eller kan Ni visa era patienter en viss respekt och faktiskt kalla dem när det är tid… inte 46 veckor senare.. för det kommer inte att göra att ert anseende, kära sjukvår blir bättre…

Vänligen en trött patient..

Ps. Ni lär ju få fler patienter om det här fortsätter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Forskingshelvetet

I bland undrar man vart forskningspengarna går till. En sådan här studie är väl inte direkt vettig..

Jag kan inte hjälpa om jag blir kort eller lång och ska man ta med alla risker som finns att få cancer så är jag definitivt inte i riskzonen.. ändå har jag fått cancer… kan någon forskare svara mig på det?? Nä.. trodde väl det..

Jag har ammat mina barn.. jag har fått barn när man ska få barn.. och som sagt.. jag var normal stor när jag föddes.. jag var INTE för lång..

Tydligen så är det vikt, längd och huvudomfång som har fått forskaren att se ett visst mönster..

Fast jag blir så arg.. varför ska forskningspengar gå till sådan här forskning.. är det inte bättre att forska på varför vissa kvinnor får återfall.. varför vissa får metastaser och inte andra.. och för att försöka komma med botemedel mot de olika sorterna av metastaser.. för det kan rädda liv..

Forskning om hur lång jag var när jag föddes räddar inte liv.. det gör kvinnor bara mer oroliga för att få bröstcancer..

Fy vad arg jag är nu..

Sen måste jag bara citera det som står längst ner i artikeln.. som om det skulle göra min oro mindre:

Trots de nya rönen är fortfarande ålder en av de största riskfaktorerna. Få kvinnor får sjukdomen innan de fyllt 50 år.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Det är så sant…

Tycker om rubriken på den här artikeln..

”Det handlar inte om OM man ska få cancer – utan NÄR”

Detta säger en hel del.. men jag vet.. man drar på sig den där masken.. det där som säger:
Det drabbar inte mig!

Fast det gör det.. Varje dag är det kvinnor (och en liten del män) som får diagnosen bröstcancer.. ja, ni män är inte förskonade ni heller.. men det talas det tyst om…

2006 insjuknade 7 096 kvinnor. Det är mer än en dubblering sedan 1970.

Av dessa 7096 personer så var jag en av dem.. ja, jag lever fortfarande och jag tänker överleva..
Men de som dör då.. för det är faktiskt fortfarande inte helt botbar.. därför är det så viktigt att se så att forskningen på cancer går framåt.. och det blir så att ingen dör..

Samtidigt så blir jag lite ledsen.. att det ska krävas att Ingela går över bron för att cancerfonden ska ha sitt rosaband öppet för insamling.. varför inte ha den öppen hela tiden… Samtidigt som jag kan känna att bara för att en ”kändis” går över bron så öppnar man rosa bandet.. för det finns kvinnor som dör varje dag av bröstcancer.. är inte de värda något? Nu känner jag att jag börjar bli arg..

Cancerfonden..varför har ni inte rosabandet öppet året runt? För kvinnor dör hela tiden.. och de är lika mycket värda som Ingela Agardh var… men tydligen så är vi inte det.. för vi är inte ”kända”…

Undrar hur det är om drottningen eller någon annan mer kändis än Ingela hade fått bröstcancer.. då är det väl focusering bara på den personen.. och inte på sjukdomen.. det är den som ska behandlas…

Kvinnor.. män.. känn.. så slipper ni…

Jag har en insamling som ni hittar på vänstersida.. den går till cancerfonden och där kan man lämna ett litet bidrag om man vill.. då sponsrar man all cancer.. Den insamlingen är dessutom öppen till 2012..

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Arg som ett bi (ursäkta svordomarna i inlägget)

Nu ska jag bara skriva om mig idag..

Jag är just nu hemsk för hela min omgivning.
Jag är sur och tjatig.. jag har ingen tollerans och jag bryter ihop minst en gång per dygn…

Allt för att jag äter en liten tablett på 25 mg och som får mig till att bli överjävlig… Tycker synd om min omgivning…

Tabletten gör ju att jag har fått biverkningar som jag först trodde var metastaser i skelettet… jag har ont i axlar, ländrygg, armbågar, höfter och knäna.. på morgonen har jag ibland också ont nere i fotknölarna.. Det är muskelfästena som det gör ont i.. Vänster axel gör inte så ont.. bara när jag gör vissa rörelser.. och då är det en helvetiskt känsla.. som om jag får en kniv i ryggen..

Till saken hör att jag idag har en himla massa energi som man inte hade när man gick på cytostatikan.. den här energin vill jag göra en massa saker med… som behövs göras.. de där ”måstena” man ibland har.. som att dammsuga upp katthår (vi har en långhårig kattman vid namn Åke Gustavsson).. denna energin finns.. och orken finns.. men jag kan inte.. för rörelserna gör att det gör ont…

Jag blir då så besviken på mig själv att jag inte kan… att det går ut över resten av familjen.. jag tänder på alla cylindrar… och det är inte kul… min toleransnivå är under nollan… och det är fan i mig helt jävla idiotiskt av mig.. men jag kan inte… jag måste få ut min energi också..

Jag måste lära mig att inse min begränsning som det är just nu.. det kan bli bättre.. för jag tror inte att det blir sämre.. för det finns inte.. inte som det känns idag..

Det är så svårt bara..

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Det här med implantat..

Idag kan man gå in här och så ser man att Natacha har tagit bort sina siliconinlägg..

Det är i alla fall vad ovanstående artikel i Aftonbladet vill förmedla till sina läsare… men är man då plusmedlem och går in och läser hela artikeln som finns där så visar det sig att Aftonblade far med osanning som så ofta förr…

Bröstplastikkirurgen Leif Perbeck visar hur Natchas nya inplantat ser ut.

Hon har tagit ut sina gamla siliconisar.. men stoppat in nya… fast inte lika stora.. men jag blir så arg.. när hon säger så här:

Hon tröttnade på att vara en dålig förebild och vill slippa ryggont och omgivningens fördomar.

– Det är faktiskt helt sjukt att jag har gått runt med de här stora implantaten, säger Natacha Peyre.

Man blir ledsen då… hon är fortfarande ingen bra förebild.. eftersom hon har kvar sina implantat.. men det hålls det tyst om..

Fast jag håller inte tyst…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Vad jag fick på posten

Efter att ha hållt er på sträckbänken över ett dygn.. för det kom en viss man in i mitt liv emellan och jag kände att jag var tvungen att tillbringa en dag i sängen med honom… så kommer här nu svaret på detta inlägget och detta inlägg.

Det jag fick på posten var en kallelse. En kallelse som gjorde mig arg och förbannad och som fick mig att ifrågasätta sjukvården…

En kallelse till mammografi!!!!!!!

Jag förstår inte hur man kan skicka ut en kallelse till någon som gjorde en mammografi nu i höst.
Jag förstår om sjukvården går back om det är så att de ska skicka ut en kallelse till varenda kvinna.

För de kan inte ta bort mig ur systemet.. kallelserna går ut automatiskt… Har ni varit med om siket skitsnack.. Det värsta är att jag kommer att bli kallad om ett år och då är det på remiss… och om 20 månader då det sker automatiskt… inte undra på att sjukvården går med förlust.. tänk vilka kostnader som kommer till när det blir så här…

För att inte tala om vad mitt psyke klarar av.. det är inte så kul att göra mammografi och sedan få en ny kallelse slängd i ansiktet så här.. speciellt om de här i regionen har sänkt åldern för mammografri från 45 till 40 år.. för hade de gjort det för 2 år sen så hade jag uppfångats betydligt tidigare än vad jag gjorde…

Andra bloggar om: , , , , , ,