Dagen i dag..

När jag var på sjukhuset för tuttealiseringen så gjorde jag en skelett scint innan jag åkte hem.. jag skulle ju gjort den 12 april.. men då låg jag på operationsbordet.. för jag hade idag åb till den där ”älskvärda” onken.. som bara sitter och tittar i journaler och då och då hummar.. och nickar med huvudet upp och ner… och sen pratar han tyst att det är svårt att höra vad han säger…och när han väl öppnar munnen så svär han…  och så är han alltid sen.. men det är han inte ensam om som läkare.. för där finns det fler..

Åb idag gick väldigt smidigt.. någon måste ha talat med honom… för idag trodde jag inte mina ögon eller öron..  han talade så högt att man faktiskt hörde varje ord mannen sa.. förutom en gång.. då han mumlade fram något otydligt…

När jag kom in på avd och satte mig så hörde jag hans röst.. och jag hade ju tiden 09.30… och jag var på avd klockan 09.00.. så det var ju lugnt… trodde jag… för jag hade ju halva Pyreneiska bergskedjan på mina axlar.. (Säger detta i stället för Himalajiska bergskedjan.. för jag vill inte vara storsint..) tiden går.. och går och går.. vid 09.10 kommer paret ut och han undersöker mannen i ett angränsande rum..  kl. 09.15 är de klara för de säger adjö och jag hör hur onken går in och börjar att diktera.. och det tar inte en kvart.. vad han gjorde de sista 15 minutrarna som det tog innan han tog in mig vet jag inte.. men 09.45 fick jag så äntligen komma in till honom.. och de första 5 minutrarna som följde så berättade han om scinten.. och när jag fått veta att det inte blivit värre så drog jag en stor suck av lättnad… och Pyrenerena lyftes av mina axlar och ställde tillbaks till sin ursprungliga plats på gränsen mellan Frankrike och Spanien..

Han började med scinten som var samma som förut.. ingen förbättring.. men samtidigt ingen försämring.. så det tar jag som positivt…
Sen är det ju så att jag har rasat i vikt.. vid inskrivningen i april så tog vi en vikt.. för det är bra att de har en sån för framtiden… då visade vikten på 59 kg.. och idag när jag ställde mig på vågen höll jag på att få spel.. jag har gått ner i vikt… idag väger jag 46 kg.. med kläder.. och det är en viktminskning på 15 kg.. inte konstigt att jag är benig.. men vad gör jag.. jag kan helt enkelt inte äta en stor lunch eller middag.. så nu ska dietist komma och prata med mig… och så är det mitt, vid det här laget,  berömda Hb.. det ligger lågt.. men jag kör mina sprutor och det är ju då jag ser att jag har gått ner så mycket som jag har.. så en DIEP-lambå hade inte varit tal om idag… för det räcker inte ens till ett litet bröst… Så mötet var riktigt givande.. nu när jag hörde vad han sa.. och han hummade bara en gång…

Efter detta knallade jag ner till bröstSSK för såromläggning.. Hon drog bort bandaget och såret  såg väldigt bra ut… inget tecken på infektion.. som är vanligt vid bruket av Xeloda… att sår blir lättare att bli infekterade och inflammerade och därför extra sårkontroller… och omläggning av bröstet.. och min bröstSSK H är bra och jag har haft henne hela tiden… hon la om bröstet också.. för nu är det ett bröst… bild kommer.. vad det lider… för jag ska ta kort från början innan vi börjar fylla.. vilket kommer att bli i början av maj… men jag vill att lite av hematomen ska försvinna innan jag fotograferar min stilliga överkropp… så det kommer att bli jättebra… Bara jag har läkt ihop lite…

Sen gick jag iväg och tittade i den lilla presentaffären.. de har två feer där som jag vill ha.. men den ena kostar 97.50 och den andra 119.. men jag har sagt att den dagen som metastaserna börjat att gå tillbaka.. då ska jag köpa dem.. eller om jag får en fond… då blir de båda två på en dag… för de hade passat så bra i min lilla feesamling som jag börjar få till.. i affären ringer plötsligt Den älskade maken och berättat att han har varit med om två lite ovanliga saker.. först berättar han om de där flygplans-molnen.. märkena som blir efter flygplan.. han hade sett två stycken som hade svängt.. såg jättemysko ut.. (se kort sist i inlägget)… efter detta så fortsatte han sin promenad och så plötsligt känner han att det är något stort som släpper i kroppen, all hans spänningar och tyngder på axlarna bara försvann.. och han kände sig plötsligt flera kilo lättare… och det sa han var vid 09.50.. alltså samma tid som jag suckade.. och vi är 4,2 km ifrån varandra… snacka om att man har kontakt då alltså… för han visste inte vilket resultat jag fått… för det var ju positivt…

VT: Gick till affären och såg att scilla och tussilago stod i full blom…

Tuttealisering del 3 kommer i môra…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Annonser

Kissedag och nageltrång

Kissedag och nageltrång är ingen bra kombination har jag upptäckt.. det gör ont när jag går och naturligtvis så slår jag i den i princip varje tröskel på väg till toaletten.. och det gör ont.. och när man dessutom har kissedag och rusar på toa allt som oftast.. Det rimmar illa..

Annars har jag inte mycket att rapportera.. det är – 21 grader kallt idag och genom att jag inte rör mig på samma sätt nu när jag går med rollatorn.. för överkroppen är stilla och jag använder den inte på samma sätt som om jag inte hade haft rollatorn… Dessutom har jag frost på insidan av fönstret…. och så även isbeläggningar.. se själva här..

Dagarna går sakta men säkert.. och den 15 ska jag träffa doktorn och få en ursäkt hoppas jag… och det har tagit tid… fast jag såg honom ett par gånger när jag fick behandling.. men han rörde inte en min.. så vi får se vad som händer den 15… ska bli spännande.. och maken ska följa med som moraliskt stöd… Då ska jag också träffa SSK så jag får nya blodsprutor.. för jag ska ju ta en ikväll… eller rättare sagt maken får ta den.. för min högerhand fungera fortfarande inte tillfredsställande.. men den är något bättre tycker jag..

Har också fotograferat min frukost…

Som ni ser är det en hel del att svälja.. De tre vackra tabletterna i varsin färg.. är depolanet i olika mg.. den oranga är 100 mg, den gula är 60 mg och den blågröna är 30 mg.. och de tre som är lika stora är Morfin Meda då både 20 mg och 10 mg.. det ända som skiljer är att på 20 mgaren står det MR och på 10:an står det MO… sen har ni omeprazolen och det är den stora vita kapsel.. sen de fyra ”bajsbruna” är xeloda som alltså är cytostatikan.. De två små runda vita är postafen och furosemid…

Och håret växer som om det hade fått någon typ av näring.. för det växer som ogräs och maken talade om igår att jag faktiskt fått lite sovruffs bak i nacken… och glädjen över detta är stor.. för det känns.. att det växer…
Se själva..

Håret v.12 efter avslutad paclitaxel..

Fy fan, för snö.. jag kommer knappt fram med rollatorn..

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Jag får väl tala om gårdagen..

Igår var jag till sjukhuset.. för min sista behandling med cytostatika i droppform.. så nu kommer jag att varje tisdag fotografera mig.. för att visa hur mitt hår utvecklas veckovis under ett år… så ni får hålla tillgodo.. just nu är jag mer eller mindre flintis.. ett och annat litet vitt hår spretar iväg… men det är för lite att fotografera.. och de kommer inte att synas på kortet ändå… Första inlägget om hårväxt kommer v. 43.. håll tillgodo…

Sen pratade jag med min sköterska igår om att jag skulle på återbesök till min ”kära” onkolog den 16.. istället för den 2 november.. och efter ett tag kom hon och frågade om jag efter behandlingen kunde stanna kvar och träffa onken.. vilket jag kunde.. eftersom onken inte är där på fredag.. och dessutom var det så att den tiden jag hade från början hade någon annan fått… och nästa tid var den 10 november.. och då är jag bevisligen inte anträffbar..

EPO sprutan slapp jag.. då mitt Hb var 116 och de vita blodkropparna var 3,6.. så det rör på sig åt rätt håll..

fick jag då träffa honom, min kära onkolog.. som idag faktiskt var mycket trevlig och faktiskt (kors i taket) inte svor en enda gång…

Min behandling i framtiden ser ut så här.. jag ska ta cytostatika i tablettform i 14 dagar.. sen har jag en vilovecka.. och så 14 dagar cyto igen.. dessa kommer jag att få i en 14-dagars dosett från sjukhuset (bild kommer när jag fått den).. och jag kommer att få ta blodprover för att se hur mina värden är.. det är så mycket man kan läsa av hur en kropp mår bara genom ett litet blodprov.. håret kommer som jag sa tidigare att växa ut.. men jag kommer att få lite andra biverkningar av denna cytostatika.. men inte alls i den omfattning som jag fått nu… men det är inte så konstig när de har kört in en massa idegran i kroppen på mig.. det kan ta död på den starkaste.. så inte konstigt att min kropp har förfallit så till den milda grad som den har..
Jag ska en gång i månaden åka till avdelning 73 och mina älskade cytotjejer.. för att få benstärkande…. och det lär jag få göra livet ut… men vad är väl det.. för jag väljer ju livet.. och inte döden.. och då är ett besök på sjukan ingenting i sammanhanget..

Det mest fantastiska är att jag får åka till Göteborg.. vilket jag var tvungen att fråga onken om först innan jag sa något till någon.. För jag visste inte om mina metastaser kunde strula till det för mig.. Jag fick ju kallelsen för en vecka sen.. men har inte velat läsa eftersom jag inte visste om jag var godkänd för det.. men jag har fått OK från onkologen.. så jag reser…

Vad ska jag då göra i Göteborg.. jo, jag ska besöka Sahlgrenska.. för den 10 november blir jag opererad…
Jag ska äntligen få mitt nya bröst.. kan ni förstå.. jag ska bli två tuttad.. efter att ha gått enbröstad sen den 14 augusti 2006.. så ska jag bli HEL.. Jag ska bli en hel kvinna.. jag ska inte gå omkring med ett bröst.. och en äcklig silicon imitation av mitt riktiga bröst… Jag ska bli HEL.. jag är så lycklig så tårarna trillar och tankarna var tvungna att stillas och jag landa i tanken på allt detta.. och jag kunde inte skriva det igår.. för då hade ni inte förstått någonting av mitt svammel.. men nu har jag landat.. men jag kan inte riktigt förstå att det är på gång.. att jag har fått en operationstid.. att jag ska bli hel.. att jag ska bli två tuttad igen… ni kan säkert läsa min lycka i texten.. Jippie-kay-ejji… Tjohoo.. och jag vet inte alla glädjeyttringar som fälldes igår.. och jag klarade även av att hoppa jämfota.. inte så högt men ändå.. jag klarade det…

Kan ni fatta.. jag ska bli hel…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Jag jublar

Jag är så glad.. jag har fått till ytterligare ett a.. men det var inte ett G A idag.. utan ett vanligt hederligt stort A… men ändå.. det har varit på gång sen igår.. men idag kom det… Jippie-kay-ejj

Nu hoppas jag att jag kan äta lite under dagens lopp.. för jag har varit illamående sen jag fick cytostatikan i tisdags.. Jag som aldrig mått illa tidigare.. men det var som sköterskan frågade… om jag börjat må illa än.. och förra gången jag fick cyto.. nummer 19 alltså.. då började det.. och nu efter nummer 20 så är det lite värre.. och jag bävar lite för sista gången med cyto.. ifall jag blir illamående då också.. alltså efter själva behandlingen.. för illamåendet blir ju bara värre och värre efter varje omgång jag får..

Det finns nämligen inget som jag tycker är så vidrigt som att kräkas..rent kroppsligt alltså.. för det finns saker som jag tycker är vidrigare än lite kräks,, (men det skulle ta lång om jag skulle rabbla upp alla dem sakerna…) och jag håller mig helst ifrån att göra det.. och jag brukar klara av det rätt så bra.. kanske inte när jag har magsjuka.. men annars.. jag kräks aldrig… *ryser*

Har varit till affären och fått med mig ett paket hem till mig.. det var från Panduro.. och det är rena julafton här.. när jag nu ska öppna det.. sen var det lite post i brevlådan också när jag kom hem.. och förutom lite elräkningar så fick jag även en kallelse till min ”kära” onkolog…

Tiden för återbesöket var den 2 november klockan 11:00.. och nu har jag fått en ny tid.. Den 16 oktober klockan 11:30 ska jag träffa den ”käre” onkologen.. Det är nu… Rädslan kommer.. att det ser för jäkligt ut i ryggen och jag lika bra kan lägga mig själv i sängen för jag lär aldrig komma upp igen… han kommer att tala om för mig att jag ska plocka ut alla mina besparingar och åka iväg ett halvår med familjen.. för det är så länge ungefär jag har kvar..
Eller så är det för att jag ska fortsätta med cytostatika.. fast då i tablettform och de vill att jag ska börja med det så fort som möjligt.. och därför får jag en tid så nära sista cytotillfället de bara kan hitta åt mig.. för den 2 november är ju så långt tills dess… och de vill inte förhala något…
Fast det kan ju också vara så.. att det inte har hänt någonting med metastasjävlarna.. och att jag måste byta cytostatika… eller så är de helt borta och vill glädja mig… eller så är det någon annan av det en miljon tankar som kommer upp om varför de har bytt tid för mig…
Ångesten bjuder upp mig till dans.. problemet är att jag inte vet vilken sorts dans det blir.. och för det andra så vet jag inte hur ångesten är på att föra.. och det visar sig vara en eldig tango.. jag kan inte dansa tango.. och ångesten är en skit på att föra.. vet inte åt vilket håll vi ska.. och det ser garanterat inte ut som tango.. det vi försöker att dansa… fast jag kommer inte därifrån.. ångesten håller så hårt i mig att jag får märken i min själ… och jag känner hur alla tittar på mig.. och ångesten som kramar mer och mer energi ut ur kroppen på mg.. och ändå.. ändå släpper h*n inte taget om mig… och som tur är så behöver jag inte dansa så länge… bara en vecka i ångestens klor.. glad att de flyttade fram tiden…

Det är ju så här att vara cancersjuk.. man ser hela tiden saker som kommer i en grådaskig ton.. inte helt svart.. men heller inte helt vit.. utan det är mer eller mindre grått… och jag försöker tänka så positivt jag kan.. för jag behöver inte vänta tills den 2:a november… jag får besked nästa fredag..

David.. denna otroliga man.. som skriver så bra om sin cancer (lymfom-blodcancer) har en insamling till förmån för barncancerfonden.. Vill ni inte bidra till Rosa Bandet så kan ni gå in där istället.. för när man läser det här så inser man lite av vidden hur det är att förlora ett syskon.. Att när man är två år.. få veta att ens storasyster är sjuk i cancer.. och att hon går ut genom grinden tre år efteråt.. hon minns ju bara sin syster som en sjukling… inte som det glada och pigga syster som hon måste ha varit innan hon blev sjuk…. Jag hoppas att barnboken är bra.. och jag kan ibland önska att det fanns något för lite större barn.. men ändå inte så stora att de är tonåringar.. (för det finns många böcker för tonåringar om cancer, där tonåringar själva har drabbats).. En bok för de kring 8-12 någonstans.. antagligen att ha ett sjukt syskon… eller en förälder..

Jag har varit sjuk 1/3 del av min sons liv.. och jag lära aldrig bli frisk.. i alla fall inte friskförklarad.. för min cancer är numera kronisk.. och kan plötsligt dyka upp någon annanstans i kroppen på mig.. lever, lungor och hjärna är de organ som ligger närmans tankemässigt.. för det är ju dit de där små ”kompisarna” kan dyka upp på efter en bröstcancer diagnos.. för skelettet har jag redan betat av..

Nu ska jag öppna mitt paket från Panduro.. Hörs!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Det är så man blir rädd

Jag läser om tjejer på aftonbladet som ignorerar att de har knölar i brösten.. tänk om det är en ”knöl jävel” vad gör de då efter ett år.. då det inte är en knöljävel i bröstet.. utan också en massa små knöl bebisar i lever, lungan och kanske om de har lite mer tur.. i skelettet…

Men om du nu hittar en knöl vad gör du då.. jag ringde vårdcentralen och fick komma dit samma dag.. hon hittar en svullen lymfknuta.. och det är då neonen tänds och rullgardinen åker ner… cancer blinka emot mig.. genom rullgardinens mycket tunna tyg.. och jag vill bara gå hem och inte leva längre.. men jag började blogga i stället..efter att ha tänkt ett par dar…

Nu är det dags igen.. dags för den där månaden när man mår som sämst.. då ordet rosa och bröstcancer blinkar mer intensivt än vanligt.. Det är den där månaden.. Den där då man helst av allt kryper ner under duntäcket och absolut inte har lust att ens gå till affären.. för det blir man bara arg över.. som förra året.. då Vileda gick ut med en rosa hink och rosa skurborste.. och tog 229 kronor.. varvid 5 kronor gick till rosa bandet kampanjen.. då blir man ledsen.. och mailar och inte fan får man något svar.. de är till att ge oss bröstcancerkvinnor ett slag i magen.. För det kallar jag snålt.. i dubbel bemärkelse.. de kan i alla fall försöka försvara sig.. men nädå… inte ett ljud… trist som fan..

Fast jag överlever nog den här månaden också.. fast det blir tufft.. jag kommer ju att vänta.. för väntan är synonymt med ordet cancer.. vi får vänta på kallelser.. vi får vänta på undersökningar.. vi får vänta på behandlingar.. och vi får vänta på att få komma på återbesök… dagen idag på röntgen.. den där i kistan.. den där läskiga saken.. som jag inte gillar.. och nu inträder det stora VÄNTANDET… För jag ska inte på återbesök till onkologen förrän den 2 november.. det är en månad tills dess.. så får ni cancer.. var beredd på att ni får vänta.. för det är liktydigt med cancer..

Väntans tid är här..

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Imorron

ska jag ta taxin klockan 08.25.. för jag ska vara på sjukhuset klockan 10.00.. för det fanns ingen annan taxi att tillgå.. vilket jag inte riktigt tror på.. för det måste finnas någon bil mellan 08.25 till 09.25… det kan inte vara taxitomt på en hel timme…

Jag ska nämligen göra skelettscinten inför återbesök till doktorn som jag inte tycker om.. han som inte kan säga rakt ut hur det är med mig… och scintar tar alltid så lång tid på sig.. för först så är det ju den där sprutjäveln med radioaktiviteten.. och sen får man vänta.. och vänta och återigen vänta.. i de där tre timmarna.. och sen blir det röntgen.. och jag hoppas att det ser bättre ut… och jag har två omgångar med cyto till.. så jag har faktisk gjort 19 gånger.. nummer 20 gör jag den 6 och nummer 21 den 13… och sen är jag klar med cyton.. sen blir det annan behandling… och jag mår så fruktansvärt bra.. förutom att jag har lite ont.. och mina fötter är svullna.. men det där sista har med resan att göra.. jag har inte kunnat käka mina vätskedrivande på samma sätt som om jag hade varit hemma..

Nu väntar makens kulinariska matlagning.. bäst att rusa!!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Organdonator, sjukvård och halka

Om det nu var så att hon hade fått njuren någon annanstans ifrån hade inget hänt…

Om det nu var så att han hade gett njuren till någon annan så hade inget hänt…

Men nu råkade han ge sin njure till sin fru.. och så blev det skilsmässa

Mycket ska man höra från stämningarnas USA… och vi har nog inte läst det värsta än…

Glad att när jag ska göra min ”organ transplantation” så tar de organet från mig själv och gör ett nytt organ.. 🙂

Halkan är inte sjukvårdens fel.. för det är inte vårdpersonal som sandar.. däremot så är det de som äger huset och trottoaren.. kommunen, gatukontoret, landstinget eller någon annan… (för vad jag fattade så hände olyckan vid en parkerad bil.. och då kör man väl inte ända fram till entrén?)

Sen det här som hände mig igår.. jag ringde och pratade med dem idag och ville inte ha min tid på måndag..
Hon jag pratade med tyckte också att det var lång väntan för ett återbesök.. men enligt henne så berodde det på den långa vårdkön
Fast så lång tid ska det inte ta… glad att jag inte är gammal.. för då hade jag nog hunnit dö innan jag kom på återbesöket…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,