En God Jul..

Det är julaftonsmorgon.. och jag mår bra.. bara det att jag har svårt att få till att blogga.. jag har inte lust riktigt… Mycket beror nog på att jag har svårt att skriva med min högerhand.. där jag har känselbortfall.. och stickningar..

Besöket hos Doktor H gick utmärkt och nu vet jag att jag har dubbel förtur.. och operationen blir, förhoppningsvis, i början av februari ungefär.. och jag kommer att bli opererad i två omgångar.. första gången så opereras det in en liten ballong som sakta men säkert kommer att fyllas med koksalt.. Det blir 50 ml/vecka.. och tills jag är nöjd med storleken på bröstet.. och sen kommer vänster bröst att bli lika stort och då blir det flytt av bröstvårta med vårtgården.. för annars kommer den att hamna på fel ställe.. vilket inte ser naturligt ut.. Och sen blir det tatuering av ny vårtgård på höger bröst och så är jag ju naturligtvis inte som andra.. utan själva bröstvårtan.. alltså den där som sticker ut.. är större än normalt.. alltså större än vad de flesta kvinnor har.. och den kommer att delas på längden och flyttas över till höger bröst.. och sen kommer den kvarvarande bröstvårtan att vikas över och på det sättet så får jag två bröstvårter av en.. och så en mer naturlig storlek… Så till sommaren så kommer jag att vara tvåbröstad.. istället för enbröstad.. och brösten kanske inte är helt klara.. men en byst som jag förhoppningsvis är nöjd med…

Ja.. det kommer en julklapp sen.. jag lovar..

God Jul till er alla…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Annonser

Jag är här

Fast det har varit liten för mycket den här veckan.. har inte haft lust att blogga.. och jag har inte varit inne på bloggen överhuvudtaget..

Jag mår bättre.. men jag är fortfarande inte glad över hur jag har blivit behandlad…
Jag pratade med cytostatika tjejerna.. om det där med att jag inte har något förtroende längre för min läkare.. vilket jag som patient faktiskt kan kräva.. jag kan kräva att h*n vet hur rutinerna är.. jag kan kräva att de ska veta hur operation går till.. och vilka kriterier som spelar in för att man ska få den operationen…
Det är inte jag som patient som måste ringa runt och ta reda på fakta.. speciellt när läkarna på regionens ledande sjukhus talar om att alla onkologer faktiskt ska veta vilka kriterier som gäller för mig.. när det ser ut som det gör för mig… Det var som kirurgen sa till mig när jag satt där på sängen i rum 8 på avdelning 37 på Sahlgrenska… att det är onkologen som ska veta.. vet han inte så ska han ringa och fråga oss.. innan han ger positiva besked till patienten.. och han hade en månad på sig att göra detta… och sen hade ju syrrorna på avdelningen kunnat ringa mig och då hade jag blivit ledsen.. men inte lika ledsen som jag blev nu.. för att jag faktiskt åkte 20 mil enkel resa för att få ett nej… Det är alltså onkologen som gjort fel..

Jag har även pratat med min kurator.. hon om någon förstår hur det är och känns där inne i hjärteroten…
Hon skulle ta ett prat med syrrorna på avdelningen.. för hon tyckte också att det var dåligt gjort av onkologen..

Det stora problemet som alla säger är det att de bara har en onkolog bundet till avdelningen.. men det är inte jag som gjort fel.. och som gör att jag idag inte längre litar på honom/henne… för det är h*n själv som satt sig i den situationen… vilket faktiskt är lite skrämmande.. för tankarna blir så många fler hos mig.. för jag har tappat allt förtroende för honom/henne.. är det något mer de undanhåller för mig… för det blir lätt så.. att de andra tankarna också kommer.. hur ser det egentligen ut där bak i min rygg… har ”mina kompisar” där bak i ryggen vuxit fast doktorn säger att de inte har gjort det… är metastaserna fler.. Som ni ser så har tankarna bara blivit fler och mer obehagliga sen det här hände.. för som jag sa tidigare.. tankarna har vuxit till sig.. och jag litar inte längre på min onkolog.. vilket jag tror att alla vill.. alla vill väl kunna lita till vad deras läkare säger… eller..

Jag vägrar ha något med denna onkolog att göra.. de får på något sätt fixa detta.. för det är inte heller mitt jobb.. onkologen har lön och det är hans/hennes jobb att veta.. eller ta reda på hur det är.. genom att lyfta en telefonlur och ringa till dem och prata med dem…

Jag ska ha en annan läkare.. så det så…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

En blää dag

Åkte 09.25.. och enligt sjukresor är jag inte ensamåkare.. men jag fick dem till att jag ska åka själv.. blää.. att det inte funkar… så nu har jag fått pappret som är skickat till samresor.. så de kan se själva.. de där sura taxichaufförerna..

Kom till KSS..och gloaporna.. men idag var de inte så många…

Skulle betala.. och då var den Uskan tillbaka.. favvisen..

Sen till avdelningen.. och jag som låg och tänkte på att jag kommer att träffa Å i morgon.. och mycket riktigt.. vem satt där.. jo, Å…
Fantastiskt.. så ikväll vet jag vad jag ska tänka på….

Väl hemma har jag bara vilat.. och renskrivit viktiga papper.. och i morgon kommer det att bli mer sånt.. och så ska jag börja med packningslistan… så vi vet vad vi ska packa ner… för mycket blir det..

Har inte haft lust att blogga idag… då cyton gör mig trött.. och mycket trött i hjärnan.. så det blir inga vettiga inlägg.. för ni ser ju själv.. vad det leder till om jag försöker blogga när jag fått cyto…

Tjohoo…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Inte blogga

Vill inte blogga idag… känner inte för det.. har fått veta en del saker som gör att jag måste sätta mig ner och tänka.. tänka på framtiden…

Det är många tankar som far runt i skallen på mig.. och som jag inte kan prata om heller.. saker som gör att jag måste sätta mig ner och omvärdera saker som jag innan trott har varit helt bra.. men nä.. en liten kalldusch.. och så förstod jag varför det var som det var…

Lite för många saker som jag inte vill skulle hända.. men de hände.. fast jag gjorde mycket för att det inte skulle bli så… och jag hoppades in i det sista att det inte skulle bli så.. (M jag tänker på dig vet du(.. och då tar det ännu mer på min själ och mina tankar…

Nu är livet dock sånt… så det är bara att hänga med.. och hoppas att det blir bättre…

Kissa ~ Har ju kissedag idag!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Jag blir så arg

Idag kan man läsa i media om den 14-åriga pojken i Amerika som sades lida av en svår hjärntumör.. och han twittrade om sin sjukdom fast han hade svåra smärtor.. jag har också väldigt ont ibland.. och jag tar många pauser när jag bloggar.. för ibland gör det för ont att sitta här.. och pengarna till pojken strömmade in och en hel del kändisar hjälpte till att få in pengar till pojken och hans familj..
Nu visar det sig att det antagligen är fejk.. för det finns ingen 14 åring som har en hjärntumör.. det är visst anmält till FBI också..

För ett par år sedan så var det en tjej som bloggade om att hon hade bröstcancer och att hon skulle dö på en bestämd dag och en bestämd tid.. inget av detta var sant.. för allt det som hon skrev stämde inte med att hon skulle ha cancer.. och bloggen var inte en cancerblogg.. utan en vanlig blogg.. men hon fick otroligt mycket uppmärksamhet och den dagen hon skulle dö fick hon otroligt många kommentarer i form av ”R.I.P” och ”vila i frid” och så är allt fejk…

Jag har också hittat en till blogg som jag tror är en fejk blogg om cancer.. för det jag kan om cancer så får jag inte det till att gå ihop… det stämmer inte för fem öre.. och det är så att man blir så himla arg.. för vi som har cancer.. vi blir inte direkt trodda när det ploppar upp en hel del såna här fejk bloggar…

När folk söker uppmärksamhet.. eller som i Amerika pengadonationer.. så blir man så arg.. Vi som sitter i skiten då… vi får inget.. jo, en hel del smärta och lidande.. och alltid ha döden omkring oss.. Ni som inte har cancer.. kan aldrig förstå.. ni kan aldrig sätta er in i den situationen vi sitter i.. och sen gå ut och säga att man har cancer.. för att på det sättet få uppmärksamhet eller andra saker gör mig bara förbannad… För ni vet inte… ni har ingen jävla aning…
Är uppmärksamheten så stor att ni måste göra så mycket för att få den?
Är pengar så jävla viktigt att ni kan gå ut och lura en hel värld?
Är det verkligen värt detta??
Ja, jag undrar… för vi som har cancer.. vi lider.. vi kämpar minut för minut av smärta.. oro.. ångest… ja, ni förstår kanske lite om man läser min blogg.. men inte till 100%… för det är inte allt jag skriver.. fast jag är mycket privat och skriver så mycket jag bara kan och orkar.. men när ångesten och dödstankarna kommer är det jättesvårt att skriva det… men jag försöker.. fast jag hitta inte alltid rätt ord då…

Men att hålla på att skoja, som de faktiskt gör, när de skriver dessa fejk bloggar om att de har cancer.. kan inte gå in i min skalle.. varför hålla på att ljuga.. och komma med osanning.. och göra de som faktiskt har cancer väldigt ledsna.. kan jag inte förstå… jag hänger inte med… jag förstår inte…

Fy fan säger jag bara!!!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

Solen lyser

Och idag mår jag lite bättre…

Fast jag är sur att solen lyser och det blir en fin dag.. för nu ska jag till sjukhuset och då är man instängd.. och så skulle det enligt maken regna i eftermiddag.. lagom tills jag kommer hem.. hur kul är det på en skala???

Jag har tryckt i mig alla tabletterna… och jag hör svalorna som cirkulerar utanför fönstret… jag ser ungarna som släpar fötterna på väg till skolan…
Och det är ju livet… jag hör hur det skvalar inne på toa.. den rinner.. så den älskade maken får idag tillkalla vaktmästaren.. så han får fixa den.. jag är inte hemma…

Jag återkommer när jag kommer hem från sjukhuset… och då ska vi se om jag har något vettigt att blogga om… som det verkar nu så är jag rätt så bloggkörd.. har inga idéer alls… för de idéer jag har måste jag ha Den älskade makens hjälp med.. och han är som han är…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Jag bara Älskar att blogga

Jag gör som de andra bloggbrudarna (Tonårsmorsa och Mymlan/Sofia)..

Jag måste också få säga vad jag tycker om Elisabeth Höglunds krönika i Expressen om bloggar…

För det första så gillar jag inte hennes påhopp på Linda Rosing…

En sån är Linda Rosing. När jag vill plåga mig riktigt mycket, brukar jag gå in på hennes blogg och läsa.

Jag kan faktiskt inte förstå att man kan skriva så om Linda som Elisabeth gör.. För Linda skriver precis som de flesta ”modebloggar” gör… fast ibland är det lite mer lyx och flärd över Lindas blogg.. Att bara jämföra bloggar.. det går inte.. det är som att försöka ge sig på att jämföra människor.. för vi skriver olika allihop… vi är olika personligheter.. och det ska vi väl vara glada för… Är det så Elisabeth att du inte gillar Lindas blogg.. gå inte in och läs där då.. bry dig inte om att den finns…

Elisabeth skulle bli helt förskräckt om hon kom in och läste min blogg.. om hon ny tycker det är så förfärligt att blogga under sin förlossning som Hannaha Graaf gjorde… för här bloggar jag när jag får cytostatika.. och jag visar upp mina ärr efter där mitt bröst satt.. och hur blå och vacker man blir när man just har opererat in en port-a-cath…

För att fylla ut resten av tiden brukar jag gå in på andra halvkändisars bloggar och läsa om deras våta fester, krogbesök, bjudresor och releasekalas med tillhörande nattligt fylleri.

Detta säger en hel del om Elisabeth själv.. hon är så nyfiken.. hon vill gärna vara med om allt detta… för hon själv är ju en halvkändis nu när hon varit med i ”Let´s dance”.. men det är ingen som bjuder in henne… och då blir hon lite putt och måste gå in och läsa vad hon själv missade….

Jag tycker naturligtvis inte så här. Tvärtom. Den fråga jag vill ställa är, varför så många i dag lägger ut hela sitt privatliv till allmänt beskådande på nätet? Har folk inget behov av en ”privat sfär” längre? Varför ska allt i ens liv vara tillgängligt för alla? Fick dessa bloggare inte tillräcklig uppmärksamhet, när de var barn? Eller finns det andra motiv?

Nu ska jag svara på detta Elisabeth.. Jag är en kvinna som fick bröstcancer.. istället för att spy ut allt skit som jag samlar på mig iform av tankar över min älskade make så började jag att blogga.. här kan jag värka ur mig precis all skit som samlas i huvudet på mig… så inte jag ska plåga familjen med att vara sur och må dåligt… för den bästa terapin är att skriva av sig… Att det sen blir väldigt privat får människor som läser min blogg ta… för det är en sjukdom som är privat.. och som inte många pratar om, mer än i oktober.. och knappt då.. Jodå.. jag har mina privata saker som jag aldrig skulle lägga ut på bloggen… Dessutom tror jag att jag har hjälpt någon som hamnat i samma situation att förstå sjukdomen.. och att det inte är kört…
Min barndom är för privat för att jag ska skriva om jag fick tillräckligt med uppmärksamhet då… och det ska du bara skita i…

Ja, pengar. En del bloggare påstår, att de bloggar därför att de älskar att skriva. Det tror jag inte ett dugg på. Det är pengarna de i bästa fall kan dra in på att blogga, som de är ute efter.

Jag får inte ett enda öre för att jag bloggar… och om nu någon tycker att jag är värd något så får de väl säga till… fast en slant till min insamling till cancerfonden eller till Davids insamling till barncancerfonden hade gjort mig glad.. för den där laptopen jag vill ha lär jag nog aldrig få… så jag får nog köpa en själver….

Jag bloggar för att jag älskar min blogg.. utan min blogg hade jag antagligen inte levt idag.. tänk.. en blogg som har räddat livet på en person.. när ska det skrivas om det?
För utan bloggen hade jag nog gett upp… skrivandet har gett mig så mycket och jag har klarat det.. nu har jag återigen en resa jag måste göra.. men jag gör den inte ensam… jag gör den inte bara med mina barn och min älskade make… jag gör den också tillsammans med alla mina bloggläsare och de som ger min kommentarer och som stöttar mig.. när det känns skit och när jag är där nere i det svarta hålet.. när döden kramar om mig och ångesten drabbar alla mina nerver och hela jag bara ligger och skakar…. Att resa sig upp ur sängen.. och få sätta sig vid datorn och läsa kommentarer… och för att få lite respons på det jag skriver… att det finns människor jag aldrig har träffat som faktiskt tänker på mig… bara det kan få mig till att må bra en hel dag… för maken och barnen tar jag så mycket för givna… Bloggen är så mycket mer… den är en livlina..

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,