Sovedag

Vissa dagar har jag vad jag kallar ”sovedag”.. Det är dagar då jag är tröttare än vanligt.. och det är inte så konstigt om man tänker på vad sjukvården stoppar i mig…

För att inte prata om det jag får stoppa i mig här hemma.. för att överhuvudtaget komma upp ur sängen… Morfinet gör att jag blir trött.. cytostatikan gör att jag blir trött.. och då är det inte konstigt att jag har de här sovedagarna..

Jag kan utan större problem sitta och somna framför datorn.. jag drömmer mycket tydliga drömmar.. och kommer någon in och frågar mig något så kommer ofta ett mycket konstigt svar.. eller så frågar jag något konstigt för jag har ju just blivit väckt från en dröm där det hände konstiga saker…

Den älskade maken har ibland tyckt att det har varit lite obehagligt när jag blir mer sovande än vaken.. men jag har lugnat honom om att det är så och det får han helt klart acceptera.. och får han konstiga frågor eller konstiga svar.. så får han fråga igen eller så får han fråga vad jag menar när jag är lite mer vaken och lite mer med…

Att kunna sitta och sova har jag aldrig kunnat innan.. men nu kan jag.. och visst kunde jag också ibland kunna känna att det var lite läskigt.. men nu har jag lärt mig och jag gillar faktiskt att kunna göra så.. en liten nap bara så där… tyvärr blir det så att det blir inte en liten nap utan ett helt pärlband av små napar.. fast sist gick jag och la mig och sov i 1½ timme.. och det tänker jag göra nästa gång jag börjar få de där små naparna.. för nu vet maken.. och jag vet..

Dessutom vet jag hur jag ska göra i fortsättningen.. för så fort jag börjar känna att jag får de här så ska jag gå och lägga mig och sova en timme eller så länge som kan behövas.. för jag blir inte helt sovande.. och min kropp kräver ju nästan att jag ska göra de här som naparna.. annars hade jag inte fortsatt att små sova vid datorn… så det ska bli intressant att se hur det blir nästa gång jag får en sovedag…

Jag ska också räkna hur länge det är mellan varje sovedag.. alltså.. hur många dagar som det går emellan de där sovedagarna.. om det finns ett mönster i det… för det kan faktiskt hjälpa mig.. att jag sover lite längre just de dagarna… om jag inte har behandling inbokat… eller någon undersökning… för de är viktigare.. för jag kan sova under det att droppet går.. om jag inte har besök… och jag kan sova i taxin dit och hem… för det tar i alla fall ca 40 minuter med taxi till sjukhuset…

Det har alltså hänt att jag har suttit och bloggat och somnat.. så fint framför datorn.. och så har jag drömt något.. och det måste jag skriva ner.. för det ska in i mitt inlägg.. och så läser jag som tur är inlägget.. för då visar det sig att det jag tycker att jag ska skriva inte alls passar in i just det inlägget.. utan det får bli ett helt nytt blogginlägg… lite konstigt det där med mina drömmar… just nu kan jag inte ge ett konkret exempel.. men jag ska försöka få till ett när jag har nästa sovedag…

Nu väntar facebook på mig.. om ni vill veta vem jag är där… maila.. eller leta själva…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

En hjälte är död

Jag pratar om Jerri Lin Nielsen som under en expedition till Sydpolen 1998 upptäckte en knöl i bröstet. Totalt avskärmad från allt vad sjukvård hette fick hon in material så att hon kunde göra en biopsi (vävnadsprov) på sig själv och denna analyserades och det konstaterades bröstcancer.

Hon fick då mediciner etc. så hon kunde börja behandla sig själv.. väl tillbaka i USA så opererades hon.. men cancern hann sprida sig.. och nu är hon borta..

Det är tråkigt när såna här hjältar försvinner.. för i mina ögon är hon en hjälte.. för vem hade vågat operera sig själv.. men vad hade hon för val?

I artikeln står att ”bröstcancern spritt sig till livsviktiga organ” och alla organ i kroppen är väl mer eller mindre livsviktiga.. men jag kan tänka mig att det måste vara lever och lunga.. för det är i de organen och så skelettet som bröstcancern sätter sina metastaser… och sen blir det hjärnan.. men då ska metastaseringen ha gått långt…

Det är så trist att cancern fortfarande kräver dödsfall… för vi måste kunna bekämpa denna djävulska sjukdom… mer forskning behövs.. och då tänker jag inte på den där lite flummiga forskningen om ”hur kvinnor upplever att få bröstcancer”.. utan specifik forskning på själva sjukdomen.. och då inte bara bröstcancer.. utan all cancer.. om man kunde stävja sjukdomen i tid.. ett vaccin eller dylikt som man får när man föds.. vilken dröm… och drömma får man ju…

Nu ska jag drömma vidare

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,