Kärlek, ålder och en trygghet..

Det är kärleken som gör mig trygg.. att han som berikar mitt liv står bredvid mig.. han.. han som stått pall genom alltihop..

Den älskade maken.. han som satt där och höll mig i handen när beskedet kom.. han som gjorde att jag klev upp när det var som djävligast.. Han som gjorde att jag fortfarande levde när energin tog slut.. han som hittade på små saker att göra så inte mina tankar låste sig..

Han har fått lämna mig på sjukhuset när vi var på semester… där på infektion.. när jag hade 40,9 i feber och ingen visste vad det var jag hade.. mer än att jag var dödssjuk.. Han var tvungen att åka hem… när han visste att jag låg isolerad på sjukhuset.. för han kunde inte göra mer.. och jag levde.. jag fick min antibiotika…

Det är han som gör att jag lever.. För det är han som stöttat.. han som stått där med båda fötterna på jorden…

Han som sa att vi fixar det här.. vi reder ut det här.. mannen var axlar jag har gråtit emot.. som har fått ta mycket av mina tankar… och ändå står han kvar.. han har inte lämnat mig.. fast jag är enbröstad.. och fast jag fick cancer.. han finns här.. och jag är fan i mig så himla glad för det idag…

Vem är så mogen att våga stanna kvar???

Han.. den där unga mannen som kom in i mitt liv när han själv bara var 25.. och jag var 35…

Läs även andra bloggares åsikter om Ålder, kärlek, Malin Wollin, cancer, bröst, enbröstad, kamp, enad, stanna, mogen, vem