Min kropp.. min själ.. och mina tankar..

Mymlan ville denna vecka att vi skulle blogga om kroppen… och därför tänker jag göra detta nu.. för jag får ju börja med att säga att det är min hjärna.. min cytohjärna som totalt hade glömt bort att jag skulle göra detta.. den där cytohjärnan som gör att man glömmer hälften av det man tänkt att man ska göra..

Glömmer saker.. glömmer ord.. fast inte det där som är urviktigt.. som läkartider och behandlingstider.. de glömmer man inte.. men jag kan glömma ord.. som jag ska skriva i bloggen… och då har jag maken som bollplank.. och det kan vara vanliga normala ord som man använder dagligen.. och det kan bli fruktansvärt frustrerande.. Det kanske inte låter så farligt.. men det är hemskt.. att glömma helt vanliga ord.. och jag kommer inte på ordet.. tänk er själva.. ni sitter och bloggar och så är plötsligt ett ord bara borta ur hjärnan.. man försöker på alla sätt komma ihåg det.. och till slut finns ingen annan råd än att fråga den älskade maken om råd… han blir nästan lite fnissig att jag glömmer såna där vanliga vardagliga ord… men han hjälper mig ändå..

Dessutom så fryser jag om huvudet just nu.. inget hår som skyddar och värmer mitt huvud… men nu ska det börja växa ut igen.. och jag bara längtar..

Om vi sen fortsätter från den där hjärnan som går på halvfart neråt mot fötterna.. så kommer vi till de där två som män och bebisar gillar… brösten… jag har varit enbröstad sedan den 14 augusti 2006… men nu ska jag bli hel igen… det där att vara amputerad.. för det är faktiskt det man är.. när de har tagit bort en kroppsdel.. tänker inte folk på.. att vara amputerad är ofta när man saknar ett ben eller en arm.. men man tänker inte på brösten då.. men de är också en form av amputation när man blir av med bröstet… för det är en kroppsdel.. man tar bort… och så ska man lära sig att leva utan bröstet.. vilket kan vara lika svårt som om man tagit bort ett ben eller en arm.. man måste lära sig att leva med detta… för mäns blickar faller ofta på kvinnans decotage.. och om där då bara finns en.. då ser man att de tittar än mer… även om jag inte är storbystad.. så saknar jag mitt bröst.. fast nu.. nu ska jag bli hel igen..

Vi fortsätter vår resa neråt i min kropp.. eller rättare sagt.. vi får göra en liten avstickare upp mot vänster nyckelben.. där det sticker ut en liten rund knöl.. detta är min lilla port-a-cath som syns.. en liten plastdosa.. som de sticker i när jag får cytostatika och som gör att jag kan få medicinen utan att mina blodkärl i armen tar stryk… för cytostatikan är kärlretande.. och jag har inte lust att mina kärl ska bli hårda och ha lätt för att spricka.. när det finns saker som underlättar både för kärlen och för mig… jag älskar min port..

kommer vi då till magen.. detta som kvinnor gärna inte vill ha.. men som man kan få.. speciellt om man har fött barn.. då får man en sån där vacker bebismage.. fast det ligger inte någon liten bebis där… men magen har man… vilket är lite konstigt… men denna kommer på mig att bli ett nytt bröst.. magen min flyttas alltså bara två våningar upp.. jag får ett nytt bröst.. och får en platt mage på köpet.. fast jag får också en ny navel… jag älskar min navel.. man kan gömma småsaker i den.. och jag hoppas att min nya navel kommer att se likadan ut som den jag har nu… inuti min mage är det lite si och så.. det är ju så att cytostatikan är duktig på att se till att man får förstoppning… och genom att jag även går på morfin så blir förstoppningen än värre… så jag pratar med min mage.. jag hotar den med droppar… laxoberaldroppar.. för att få igång magen.. bara detta hot gör att magen faktiskt sköter sig ett par dagar… sen är det dags igen… och så håller vi på…

Ryggen då.. det är ju där jag har tre av mina ”kompisar”.. de där små knölarna som de upptäckte i mars.. de där små som betyder att min cancer har spritt sig.. att jag är kroniskt sjuk i cancer.. att jag aldrig blir frisk… men jag har sagt det en gång.. och jag säger det igen.. jag ska hoppa fallskärm när jag fyller 90.. om de så är det sista jag gör på den här jorden.. innan jag går ut genom grinden…

Den fjärde och sista kompisen sitter i bäckenet..

har vi då armar och ben… Benen är två relativt bra fungerade spiror… och jag kan ju ta mig fram bra mycket bättre nu… sen jag fick min rollator… Jag knallar på… med neuropatin som gör att det kliar och lite bortdomningar i fötterna.. så ibland känns det som om de inte är med… fast de är det.. eller när det känns som att de sover.. den där kliandet och stickandet… så har jag det dygnet runt… och så även i fingrarna och händerna… men det kommer ju att bli bättre nu när jag slutat med idegrans dekokten..

Annars är min kropp full av diverse ärr.. jag och sonen räknade en dag.. och kom fram till följande resultat:
1 ärr i bakhuvudet efter hundbett
1 ärr i pannan sen jag gick in i en skylt
2 ärr ovanför vänster armhålla för insättning gånger 2 av port-a-cath…
3 ärr ovanför nyckelbenet för insättning, utplockning och insättning igen av port-a-cath.
1 ärr modell större där bröst och lymfkörtlar suttit..
1 ärr på höger ben för bortplockandet av en fettknöl.
1 ärr på utsidan av vänster överarm för bortplockande av en fettknöl.
1 ärr på undersidan av vänster överarm för bortplockande av en fettknöl.

Nu kommer min lista på ärr att bli längre… eftersom jag ska få ett nytt bröst.. så uppdatering lär komma…

Jag är ändå himla nöjd med min kropp.. fast alla skavanker och annat som finns där.. så fungerar den tillfredsställande och utan den hade jag inte varit den jag är idag…

Jag tänker alltså finns jag till!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Jag får väl tala om gårdagen..

Igår var jag till sjukhuset.. för min sista behandling med cytostatika i droppform.. så nu kommer jag att varje tisdag fotografera mig.. för att visa hur mitt hår utvecklas veckovis under ett år… så ni får hålla tillgodo.. just nu är jag mer eller mindre flintis.. ett och annat litet vitt hår spretar iväg… men det är för lite att fotografera.. och de kommer inte att synas på kortet ändå… Första inlägget om hårväxt kommer v. 43.. håll tillgodo…

Sen pratade jag med min sköterska igår om att jag skulle på återbesök till min ”kära” onkolog den 16.. istället för den 2 november.. och efter ett tag kom hon och frågade om jag efter behandlingen kunde stanna kvar och träffa onken.. vilket jag kunde.. eftersom onken inte är där på fredag.. och dessutom var det så att den tiden jag hade från början hade någon annan fått… och nästa tid var den 10 november.. och då är jag bevisligen inte anträffbar..

EPO sprutan slapp jag.. då mitt Hb var 116 och de vita blodkropparna var 3,6.. så det rör på sig åt rätt håll..

fick jag då träffa honom, min kära onkolog.. som idag faktiskt var mycket trevlig och faktiskt (kors i taket) inte svor en enda gång…

Min behandling i framtiden ser ut så här.. jag ska ta cytostatika i tablettform i 14 dagar.. sen har jag en vilovecka.. och så 14 dagar cyto igen.. dessa kommer jag att få i en 14-dagars dosett från sjukhuset (bild kommer när jag fått den).. och jag kommer att få ta blodprover för att se hur mina värden är.. det är så mycket man kan läsa av hur en kropp mår bara genom ett litet blodprov.. håret kommer som jag sa tidigare att växa ut.. men jag kommer att få lite andra biverkningar av denna cytostatika.. men inte alls i den omfattning som jag fått nu… men det är inte så konstig när de har kört in en massa idegran i kroppen på mig.. det kan ta död på den starkaste.. så inte konstigt att min kropp har förfallit så till den milda grad som den har..
Jag ska en gång i månaden åka till avdelning 73 och mina älskade cytotjejer.. för att få benstärkande…. och det lär jag få göra livet ut… men vad är väl det.. för jag väljer ju livet.. och inte döden.. och då är ett besök på sjukan ingenting i sammanhanget..

Det mest fantastiska är att jag får åka till Göteborg.. vilket jag var tvungen att fråga onken om först innan jag sa något till någon.. För jag visste inte om mina metastaser kunde strula till det för mig.. Jag fick ju kallelsen för en vecka sen.. men har inte velat läsa eftersom jag inte visste om jag var godkänd för det.. men jag har fått OK från onkologen.. så jag reser…

Vad ska jag då göra i Göteborg.. jo, jag ska besöka Sahlgrenska.. för den 10 november blir jag opererad…
Jag ska äntligen få mitt nya bröst.. kan ni förstå.. jag ska bli två tuttad.. efter att ha gått enbröstad sen den 14 augusti 2006.. så ska jag bli HEL.. Jag ska bli en hel kvinna.. jag ska inte gå omkring med ett bröst.. och en äcklig silicon imitation av mitt riktiga bröst… Jag ska bli HEL.. jag är så lycklig så tårarna trillar och tankarna var tvungna att stillas och jag landa i tanken på allt detta.. och jag kunde inte skriva det igår.. för då hade ni inte förstått någonting av mitt svammel.. men nu har jag landat.. men jag kan inte riktigt förstå att det är på gång.. att jag har fått en operationstid.. att jag ska bli hel.. att jag ska bli två tuttad igen… ni kan säkert läsa min lycka i texten.. Jippie-kay-ejji… Tjohoo.. och jag vet inte alla glädjeyttringar som fälldes igår.. och jag klarade även av att hoppa jämfota.. inte så högt men ändå.. jag klarade det…

Kan ni fatta.. jag ska bli hel…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Jisses…

Linda Skugge och Ebba von Sydow är i luven på varandra..

Läs Skugge och von Sydow

Och här sitter jag och undrar hur två av Sveriges duktigaste skribenter och med många järn i elden orkar bråka om något så trivialt som om man är mamma eller inte… om livet på Stureplan eller inte.. eller hur många glas champagne man har smält i sig när man fyller år…

På ett sätt så är det skönt med ett eller annat bloggbråk.. Det livar upp bloggvärlden.. för är det inte Linda och Ebba så är det Monica och Liza

Och jag sitter här och funderar över att de bråkar om sådana småsaker.. när livet rusar förbi utanför och de stannar inte upp och tänker till…

De där lilla… varför lägga en massa energi på att skriva det ena blogginlägget efter det andra om hur man tycker att någon annan ska leva…

Vill Ebba leva med champagne och gåslever på stureplan.. och vill Linda bo med alla sina barn så gör det… för en dag sitter ni där båda två.. och tänker på allt ni har tagit för givet…

Njut av att ni lever flickor… njut av att ni är friska flickor…

För en dag kanske ni inte är det.. och hur kul är det då att lägga ner en massa energi på att bråka…

Tonårsmorsa skriver också om bloggbråket och hon har många fler länkar också.. för hon är så duktig på att länka vilket inte jag är….

Dessutom vågade Linda göra så här..

Och jag vågade det här…
Mitt är

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

För alla plånböcker.. men inte för alla kvinnor

Jag vet inte hur många gånger jag måste blogga om Sofis mode på Aftonbladet..

Det är snyggt.. det är läckert… och det passar alla enligt artikeln…

Jag skriker igen: NEJ!! Det passar inte alla kvinnor…

Jag har efterlyst det innan Sofi.. och jag kommer att fortsätta med det…

Jag vill att ni i alla fall har en snygg modell för oss som är enbröstade.. för vi är många… jättemånga…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Kärlek, ålder och en trygghet..

Det är kärleken som gör mig trygg.. att han som berikar mitt liv står bredvid mig.. han.. han som stått pall genom alltihop..

Den älskade maken.. han som satt där och höll mig i handen när beskedet kom.. han som gjorde att jag klev upp när det var som djävligast.. Han som gjorde att jag fortfarande levde när energin tog slut.. han som hittade på små saker att göra så inte mina tankar låste sig..

Han har fått lämna mig på sjukhuset när vi var på semester… där på infektion.. när jag hade 40,9 i feber och ingen visste vad det var jag hade.. mer än att jag var dödssjuk.. Han var tvungen att åka hem… när han visste att jag låg isolerad på sjukhuset.. för han kunde inte göra mer.. och jag levde.. jag fick min antibiotika…

Det är han som gör att jag lever.. För det är han som stöttat.. han som stått där med båda fötterna på jorden…

Han som sa att vi fixar det här.. vi reder ut det här.. mannen var axlar jag har gråtit emot.. som har fått ta mycket av mina tankar… och ändå står han kvar.. han har inte lämnat mig.. fast jag är enbröstad.. och fast jag fick cancer.. han finns här.. och jag är fan i mig så himla glad för det idag…

Vem är så mogen att våga stanna kvar???

Han.. den där unga mannen som kom in i mitt liv när han själv bara var 25.. och jag var 35…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Sorry Sofi.. men du har glömt

oss som fortfarande är enbröstade..

Jag har mailat.. jag har bloggat om detta.. men du fortsätter som om inte problemet finns..

Tänk.. en gång.. tänk en gång till… Hur många vänninor har du??
Känner du fler än 9 kvinnor? För om du gör det.. så räkna då..

en två tre.. och när du kommer till nio.. så är det den som får bröstcancer… är ni 18.. så kan du ta bort två.. för så många är det.. var nionde kvinna drabbas…

Jag hoppas att du slipper.. eftersom du absolut inte har lust att skriva om detta på dina modesidor..

Ps, Sofi.. bröstcancern kryper ner i åldrarna.. det blir fler och fler under 50 som får det…
Jag håller en liten tumme..

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Ska nog ringa DO

För jag känner mig diskriminerad i dagens Aftonblad..
Jag som enbröstad kvinna har alltså inget att välja på..

Jag har pluskontot och jag var inne och tittade på alla modellerna.. inte en enda som är anpassad för kvinnor som bara har ett bröst.. Alltså ingen bikini som har en tygflik så man kan lägga in sin protes..

Jag tror inte att människor på en strand blir så himla glada om jag badar där och har någon av de här bikinisarna.. och dyker i vågorna.. och tappar det jag kan tappa… och den flyter iväg… men det är kanske det som Aftonbladet menar med att jag blir hetast.. för jag kommer att bli mycket röd i ansiktet.. och rodnaden kommer nog säkert att klä mig…

Vi är många kvinnor som fortfarande är enbröstade.. en del väntar på op för att få ett nytt.. en hel del vill inte ha nya bröst.. men då ska de ändå kunna ha en vettig bikini.. och jag tycker att en eller två modeller även för oss som är enbröstade..

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Om jag fått välja

Om jag vetat om vad som skulle hända mig.. så hade jag gjort som den här kvinnan..

Nu visste jag inte…och då blev det som det blev..

Jag har INTE genen och det är jag glad för.. men samtidigt så måste man tänka framåt..

Hade jag varit henne hade jag tagit bort det som kunde plockas bort.. eller bergärt att få medicin..

Medicinen jag käkar.. de där gulliga små hormontabletterna som ser till att jag inte blir fertil igen.. de får mig att svettas… Fast samtidigt så vet jag att om jag nu har någon liten cancercell kvar i kroppen så får den ingen näring och kan inte växa upp och bli en elak jävel..

Samtidigt så är det en del jag reagerar på i artikeln.. För mig känns det lite som ett hån.. Tänk nu på att det är mina tankar.. hur jag känner inför artikeln och inte kvinnan i artikeln..

Jag citerar först och därefter kommenterar jag.. är vi överens..

”Det som kan kännas jobbigt i dag är att vara naken inför främmande människor. Som att åka till badhuset till exempel, det gillar jag inte. Jag är inte helt nöjd med hur mina nya bröst ser ut. Men det var jag inte före operationen heller, ha ha. Och för att ha ammat två barn så har jag ovanligt fasta bröst.

Jag är enbröstat.. och jag har fortfarande.. 1½ år efter operationen inte varit i badhuset.. bävar för att visa mig naken… Jag vill inte…

”Jag kommer att vänta med att operera bort äggstockarna tills jag är 40. Inte för att jag vill ha flera barn, jag är nöjd. Men att ta bort äggstockarna innebär att man kastas direkt in i klimakteriet. Och övergången blir jobbigare om man är yngre och har höga halter av östrogen i kroppen. Vi kommer nog att berätta om vår familjs öde när barnen är i tonåren, så de inte får en chock senare i livet.”

Jag fick bröstcancer när jag var 42.. Jag går på hormontabletter som ser till att jag inte bildar något östrogen. Detta gör att jag har svettningar.. både dagtid och nattetid.. Jag som hade hoppats på att få ett lika skönt klimakterie som min mamma.. hon bara gled igenom det… hennes mens försvann sakta men säkert.. inga svettningar.. inga vallningar… Men blir det som med mig att gå in i klimakteriet på kemisk väg.. är värre än om man hade gjort det naturligt… för jag har svettningar dagligen.. och det dygnet runt… jag vet aldrig när jag får dem… jag bara blir dyngsur i pannan… och det är inte kul när man är ute bland folk.. dessutom får jag svimningstendeser om jag står upp när detta inträffar.. hur kul är detta på en skala..

”En annan sak som känns besvärlig för mig och min man är hur vi ska berätta allt det här för barnen. Min dotter kan ju ärva genen och min son kan föra den vidare om han får barn. De kommer snart att se att mina bröst inte ser ut som andras. Och den dag jag tar bort mina äggstockar kommer de att undra varför.”

Jag ser inte ut som andra.. Jag väntar fortfarande på att få komma till plastiken.. min son och mina döttrar har en mamma som bara har ett bröst.. Min son tycker fortfarande att det är konstigt att han har en mamma med bara en tutte..
Hon har det ju lätt här.. testa barnen.. det hade jag gjort i den här situtationen… lättare att veta nu än när det blir dags… tänk dig själv om din mamma kommer när du är i tonåren och säger till dig att vi måste testa om du har bröstcancergenen.. Tonåren är en tid när man inte vill göra vissa saker.. och vilken chock barnen kommer att får..

”Tills vidare går jag och kontrollerar äggstockarna hos en specialist två gånger om året –men det är klart, det är jobbigt att veta att äggstockscancer har så dålig prognos. Den är svårare att upptäcka i tid än bröstcancer, så dödligheten är större. Men jag kan inte gå och tänka på det hela tiden, då blir jag knäpp.”

Jag får mammografi en gång om året.. några andra koller får jag inte.. om jag inte blir helhispig och ringer och talar om hur jag mår… jag mår skit av att just nu tro att jag har metastaser i nacken.. ja, jag vet att det kanske låter knäppt.. men ändå… Jag rår inte för det.. Metastastänket kommer jag ALDRIG att bli av med.. hur gammal jag än blir… den dagen hon opererar bort livmoder och äggstockar kan hon känna sig rätt så säker.. det kommer jag aldrig att kunna… om jag får ont här eller där.. vad är det då.. Jo, självklart metastaser…. Bara det att jag får huvudvärk får både mig och maken att bli oroliga.. och det i sin tur spär på ”ontet”..

”Och jag i min tur tyckte att det var så orättvist att just vår släkt hade drabbats av den här ovanliga genförändringen.”

Jag har också en ovanlig genförändring.. 15-20 personer i Sverige drabbas av detta årligen.. Det är också tufft.. eftersom den är tuff i sig.. behandling fram tills man är vuxen..
Jag har haft många nätter när jag fick reda på detta.. att jag hade det… och att jag har gett min son detta.. vilket gör att han måste behandlas dagligen tills han är färdigväxt..

Nu har jag gnällt färdig för idag…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Bröst.. bara bröst…

Lägger mig nu i diskutionen om att bada topless i badhusen…

Jag som kvinna ska kunna välja om jag vill gå topless eller inte… ser att det pratas om att vi kvinnor faktiskt kan tända till på en manlig, hårig bringa på samma sätt som männen kan tända till på ett par vackra kvinnobröst..

Nu kommer vi då till mitt problem som inte alls är med i pratet överhuvudtaget.. ska jag då gå och säga att jag är diskriminera för att jag är enbröstad.. Jag har faktiskt bara ett bröst och jag har inte tanken på att visa upp mig offentligt på ett badhus.. inte för att jag inte vill utan för omgivningens skull.. hur ser det ut om jag kommer där med bara ett bröst.. och ett ärr där det andra skulle ha suttit..

Diskutionen som förs är för att en del kvinnor vill kunna bada topless och det tycker jag är helt och hållet upp till dem.. vill de göra det så ska de få det.. för detta kanske kan göra så att sexificeringen av kvinnokroppen minskas.. vad vet jag…

Män säger ofta att de tänder på det som de inte ser utan anar.. en klädd kvinnokropp är alltså då sexigare än en naken… eller är jag helt ute och snurrar nu….

Tanken jag får är om jag skulle visa mig topless på badhuset i Sundsvall eller någon annan badinrättning är hur många som kommer att tycka att det är osmakligt, äckligt.. eller som på annat sätt tar avstånd ifrån att jag visar mig hur jag faktiskt ser ut…

Nå, ser detta äckligt ut.. ni män och även kvinnor som läser min blogg.. är jag motbjudande?

Mitt är

Det pågår också en debatt här..

För jag har ju ett problem.. skall jag klistra på silicontutten innan jag går iväg.. eftersom det hade varit kul att bada topless.. fast jag bara har en tutte.. och nåde den som skulle ta illa upp.. det är ju så jag ser ut…

Siliconisen

Tror faktisk att jag ska uppsöka en mycket stor badinrättning för att bada topless där.. någon annan av mina bröstsystrar som hänger på?

Länkar: Aftonbladet, DN, DN, SvD, Aftonbladet, Svd

Andra bloggar om: , , , ,

Silicon, samhället och sjukdom

Idag går Peyre ut och talar om att hon ska plocka ut sina siliconisar.

Hon säger följande i artikeln, jag citerar:

– Jag tror det kommer att bli jättefint, vill inte vara en del utav det här sjuka idealet längre.

– Jag förstår inte hur jag har kunnat göra så här mot mig själv, har jag hatat mig själv så mycket? Varför vill man förnedra sig själv på det här sättet? Jag önskar att någon hade satt lite vett i huvudet på mig för några år sedan!

Det sjuka idealet är att stoppa in siliconisar i brösten… och gju större desto bättre…

Nu till mina tankar kring detta….
Genom min sjukdom så har jag inget bröst.. jag är enbröstad.
Jag kommer att få ett nytt bröst och samtidigt så lyfter de min andra tutte.

Nu har jag inte träffat plastiken ännu.. så jag vet inte vilken operation det blir. Om jag ska få en lambå (då man tar bukfet och flyttar upp) eller om jag ska få inplantat.

Får jag lambån så kommer jag att kunna göra en vanligt mammografi.. får jag inplantat så kommer min mammografi att förvandlas till MR (magnetröntgen).

Om det blir så att jag får inplantat så känner jag att jag inte förnedrar mig själv.. jag får nya bröst… jag vill vara hel….

Det är en sak att man som frisk stoppar in saker i brösten…
Det är en helt annan sak att som bröstcancer drabbad få nya bröst…

För som det är nu… så känner jag mig inte hel.. jag känner mig inte som kvinna…

Andra bloggar om: , , , , , , ,