Hår och livsandar och en kropp som leker med lab

Mina livsandar har börjat att vakna i mig.. det börjar bli ljusare och jag ser småfåglarna som har börjat att kvintulera..
Jag oroar mig lite för mina blommor på balkongen.. om de har överlevt eller om de inte klarat vintern…

Tankarna är inte så dumma längre utan jag inser att jag antagligen kommer att överleva detta och jag har inga direkta biverkningar.. mer än torra fötter, en dum högerhand och nageltrång.. Ja, ni läste rätt.. nageltrånget kommer av att jag äter cytostatikan… xekloda är min överlevnad.. men samtidigt så måste jag sköta om mina fötter på ett helt annat sätt än vad man ska göra i vanliga fall..

För jag har ju träffat Mannen som jag har så svårt för… Onkologen som inte ens gav mig ett förlåt för att han skickade iväg mig till Göteborg utan han försvarade sig att så har de gjort innan… Men som överläkare på onkologen så ska han vara upptodate… och inte försvara sig med att de har opererat kvinnor med metastaser innan.. Det är ingen ursäkt…. Maken var med och han är en bra människokännare och det han sa om onken stämmer så bra… och det var inga snälla ord han sa om onken.. vilket gläder mig väldigt mycket..

Jag var och tog prover i torsdags inför samtalet med en av sköterskorna på 73:an… och det var både positivt och negativt…
Det dåliga var att mina prover inte var så bra… utan det såg ut så här:
Neutrofila 1,4
Vita 2,6 (gränsen för cytostatika ligger på 2,5)…
Trombocyter 64 (gränsen för att få cyto är 75.. och normalvärdet är 130 och uppåt..)… Så nu ska jag ta en ordentlig diskussion med mina trombocyter så de lär sig att de ska stiga även om jag äter xeloda… och att xeloda inte är farligt.. utan de ska uppföra sig som vanligt… och inte bry sig om vad jag stoppar i munnen,,,
Hb:t var inte heller mycket att hurra för.. värdet var nämligen 98.. så det är inte konstigt att jag sitter och somnar framför datorn på förmiddagarna och tidig kväll..
Det positiva var att nu får jag en vecka till utan cyto.. och dessutom sa onken att jag ska gå ner från fyra (4) till tre (3) tabletter både morgon och kväll…

Det värsta just nu är nageltrånget och min högerhand…

Vi tar nageltrånget först.. jag var till vårdcentralen och distriktssköterskan.. och när hon såg tån förstod hon att jag har ont..
Svallköttet täcker nästan halva nageln.. Hon tog bort lite och så gick hon och hämtade en läkare.. det var samma doktor som kände på min knöl och som skickade iväg mig till mammografi en gång i april 2006.. Hon tittade på min tå och sa att den där måste opereras.. så nu har jag två operationer att se framemot.. Sen satte sköterskan på lapis (silvernitrat) för att få ner svallköttet.. detta gör att huden blir svart.. och att man sen kan dra bort bitar av köttet.. och så skickade hon remiss för operation av mitt nageltrång..

var det ju min högerhand..
Den fungerar inte som jag vill.. känselbortfall och stickande känsla.. tänk dig att du klär hela handen i plåster.. så känns det på ett ungefär.. när jag känner på saker… Långfingret vill inte alls vara med.. jag kan inte kupa handen.. och jag har väldigt svårt att skriva.. både förhand och på tangentbordet.. dessutom gör det ont när jag har skrivit mycket som nu..

Jag avslutar detta inlägg med en bild av håret vecka 14… så håll till god:


(Klicka på bilden för att se den större… )

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Annonser

Sol ute, sol inne

En ny solig dag väntar på att jag ska gå ut och njuta.. och visst njuter jag…

Igår hade jag ont i ryggen.. jag har kommit på mig själv med att jag glömmer att ta extra morfin vilket jag måste göra.. för jag har så ont i ryggen när jag går och lägger mig… och även om jag tar tabletter vid sänggående så måste jag ta innan.. för det tar ett tag innan jag somnar… för smärtan gör att det är svårt att sova.. och jag får invänta att tabletterna ska värka innan jag somnar.. men sen sover jag gott hela natten…

Fast i natt vaknade jag av ett konstig ljud.. och jag kunde inte förstå varifrån det kom.. det plingade… och lät… så jag gick upp.. och ljudet kom utifrån… ända till jag kom på vad det var.. grannen har en sån där vindsak.. som plingar.. och den hör man till och från under dagen.. men samtidigt så hör man trafiken.. och skatorna, kajorna och svalorna som flyger och gör sina konster… grannbarnen som låter.. och så mopednissarna.. och nu på natten så är det så mycket tystare.. och då hör man plinget på ett helt annat sätt.. så det är inte konstigt att jag vaknade… för balkongdörren var helt öppen.. för lite svalka måste vi ha… maken sover här nere.. för det är för varmt i hans lägenhet…

Nu är det inte många dagar kvar… jag längtar.. fast vi ska bara ta en dag.. jag och Den älskade maken gör bara torsdagen.. jag kommer inte att orka mycket mer… men ändå känns det..

Förra gången det var festival var min första sommar med cancer.. jag sprang runt med peruken och det kom världens regnskur… gissa om skallen var rätt så svampig när jag kom hem.. 🙂
och i år är det dags igen.. både för festivalen.. och så min cancer.. och så skallig.. men denna gången så ska jag nog skita i att ha peruken på mig.. jag går som jag är.. möjligen en scarf på huvudet… vi får se… för jag går mer eller mindre utan något på huvudet nu.. för även min lilla dödskalle scarf är för varm.. jag svettas om jag har den.. och tjockare scarfar går inte att tänka på.. den är enkelt tyg.. urtvättad bomull och ändå svettas jag om skallen…

Stödstrumporna fungerar kanon.. jag fick ju ett par nya.. och de har jag nu.. de andra är i blöt.. man måste ju tvätta dem ibland… och det är viktigt att bara använda tvål och vatten.. för annars förlorar de sin struktur… och är inte längre stödstrumpor…

Annars så har jag inte mycket att förtälja världen.. jag har min frivecka och jag njuter konstant av den… för jag vet vad som kommer… nästa vecka är väl som vanligt.. men veckan därpå.. *ryser*
Men den dagen den sorgen.. inget får rucka på mig och mitt glada humör… för jag är ju glad.. fast jag har ont.. jag är glad.. jag har en kropp som, även om den gör ont och inte alltid fungerar.. så har jag en kropp att ha ont i.. och jag lever.. den är ärrad och i viss mån ful.. men de där ärren har räddat mitt liv.. och då måste man försöka se det positiva.. även om det ibland är skitjobbigt och jag har mina svarta stunder.. så är jag ändå innerst inne glad.. att vetenskapen faktiskt har gått så långt att jag får leva ett tag till.. för 20 år sedan hade jag mer eller mindre varit dödsdömd när skelettmetastaserna hittades…

Nä… nu väntar hemlighuset på mig.. för jag måste se om jag kan få till något resultat.. annars får jag hota kroppen med droppar igen.. och bara det gör att det brukar bli ett bra resultat… 🙂

Sen ska jag ta rollatorn och gå iväg och träffa resten av familjen.. och jag har hittat en sak som jag tycker verkar mycket vettig… se själva här..

Le och var glad att du lever!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Dödens grind

Jag har mitt sätt att prata om döden..
Jag tänker mig landsbygden.. gröna hagar.. och små dungar av träd.. och får och kor som betar… lite åt den engelska landsbygden.. med sina vackra stenmurar och häckar..
Korna är highland cattle.. och fåren är dessa underbara får..
Genom landskapet går ett staket… en gärdsgård.. en sån man kan sitta på och dingla med benen.. eller stå och luta sig mot….
I denna gärdsgård finns det en fin trägrind.. och när man går igenom den så lämnar man den här världen och träder in i nästa… tillsammans med de som redan är där… för man kan ju se över.. och man ser de som redan har gått igenom grinden.. och vi som står på den här sidan kan få tecken och de förmedlar sig med oss på olika sätt…
Svalorna flyger över huvudena på oss.. och det sitter en näktergal och sjunger i ett träd… en lavskrika hoppar runt på marken och letar efter mat…
Det doftar gott av allehanda blommor och vackra buskar.. trädens grenar vajar lite smått i den ljumma vinden.. och livet på den här sidan är lika vacker som på den andra sidan grinden…

När man dör.. så går man bort och öppnar grinden.. man kramar om de som är på den här sidan.. och så går man.. och på andra sidan bli man mött och kramad och välkomnad..

För döden måste vara vacker.. annars fixar jag inte tanken på den..

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,