Trött, trött, trött och återigen trött..

Jag är så trött.. jag blir bara tröttare och tröttare för varje dag som går.. och jag har inte riktigt förstått varför.. men idag så trillade polletten ner…

För det är ju så att förra gången jag fick cyto och benstärkande så skulle jag ju ha min lilla EPO spruta också… men både jag och syster Å glömde ju den… och när jag pratade med henne så skulle vi till sjukhuset någon dag framöver med sonen.. och jag trodde att det kanske kom en kallelse för den här veckan.. men det har det inte gjort och jag har glömt sprutan.. inte haft en tanke på den..

nu förstår jag varför jag är trött.. jag kan tänka mig att mitt Hb är lågt.. och hur lågt vet jag inte.. men det är lågt.. det känner jag.. för jag är ju trött.. och det är ju en liten anemi som jag har drabbats av.. ge mig lite EPO.. så kommer jag snart att orka dansa över gatorna.. nä.. inte riktigt.. för det är svårt att dansa när jag är i det skicket som jag befinner mig i.. jag hoppas bara att inte de vita tar stryk.. men de brukar ha återhämtat sig bra under viloveckan… så där är jag inte orolig.. men mitt Hb.. det är nog under 100.. och plötsligt så förstår jag min trötthet…

Hämtade ju mediciner i torsdags.. och jag la in dem i medicinskåpet i fredags… mitt medicinskåp är så fint så.. och för att alla tabletter ska få plast så har jag faktiskt ett antal gamla tomma medicinburkar som jag har satt nya etiketter på och som fungerar i skåpet… men mitt stackars vita lilla skåp (ett styck gammalt brännvinsskåp) är så fullt av mediciner att de det är avsett för får inte plats.. :-).. så jag får faktiskt ha en burk utanför skåpet.. men det är som tur är en medicin som sonen vet att han inte ska stoppa i munnen. om han inte får den av mig eller den älskade maken.. för burken innehåller ca: 300 panodil.. och jag har en sån stor burk till med också 300 panodil.. och maken tycker att jag ska räkna dem… vilket jag inte alls ska.. jag har nog med saker jag måste göra… eftersom jag och den älskade maken och sonen och så makens föräldrar snart åker till varmare breddgrader…

det är inte konstigt att jag är trött.. jag äter morfin, jag har äter morfin v.b. och jag har antagligen lågt blodvärde..

Kommentarer svarar jag på när jag kommer hem!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Annonser

Influensa, bröstcancerforskning och Lex Mariafall

Jag måste första av allt skriva om influensan.. och som jag skrev i en kommentar igår.. för att vara lite rolig:

Klart jag fixar det.. jag får ju vaccination mot svinen först.. och jag hoppas inte att jag träffar på en massa svin efter det att jag är vaccinerad.. för då kommer jag att anmäla hela landstinget till HSAN.. 😉

För det är nämligen så här.. att igår när jag fick min behandling så kom vi till att prata om just influensan.. och jag är ju en av de där grupperna som prioriteras i fösta hand.. och jag får vaccin före Reinfeldt & co.. vilket känns rätt så häftigt faktiskt.. bara för detta så är hela min familj prioriterad… sonen hade varit det ändå.. för han har hjärtfel.. men den älskade maken blir det eftersom han är den som tar hand om både mig och sonen.. och då får inte han heller bli sjuk.. bra system det där…

nu hoppas jag att det blir gratis också.. för det hade ju underlättat för hela befolkningen och ingen kan komma och säga att de ”inte hade råd”… för vi måste alla dra vårt strå till stacken och se till att inte smitta våra medmänniskor…

Nu ska jag även tala om att det har kommit ny forskning som tyder på att om man äter femar i två år och sen tamoxifen…

– Femar är den enda aromatashämmare som visat sig signifikant minska risken för återfall och tidig spridning av bröstcancern till andra delar av kroppen och som visat resultat som tyder på förlängd överlevnad, jämfört med behandling med tamoxifen i fem år

aromatashämmaren Femar (letrozol) ger bättre skydd mot återfall i bröstcancer än tamoxifen (1). Bäst skydd uppnås om behandlingen ges i fem år. För första gången finns nu också långtidsresultat som pekar på att en aromatashämmare i fem år ger bättre överlevnadsmöjligheter. Dessutom visar sig en ny kombination, start med Femar i två år följt av tamoxifen i tre år, ge bättre skydd än det omvända

Tjejer ni som har fått veta att ni ska få antihormoner i form av Nolvadex, Tamoxifen etc.. säg till att ni vill börja med Femar och att ni efter två år övergår till den sorten ni skulle ha från början.. för då är risken mindre att ni ska få återfall eller metastaser… stå på er.. för om ni inte gör det så är sjukvården bra att göra det som är billigast.. fast femar + tamoxifen blir billigare i längden för sjukvården…

var de det där Lex Maria fallet..

Den äldre kvinnan hade en hård knöl i ena bröstet och läkaren, som bedömde det angeläget med en snar undersökning med mammografi och bedömning av kirurg, remitterade henne vidare till sjukhus. Kallelsen dröjde emellertid, och efter ett halvår ringde maken till röntgenavdelningen och efterfrågade undersökningen. Kvinnan fick kort därefter en tid, då hon undersöktes och fick träffa en kirurg. Den elakartade tumör som man hittade i hennes bröst opererades bort efter ytterligare en månad.

Detta är rent av skrämmande.. att inte läkaren skriver att det är en akutremiss och att h*n inte följer upp att verkligen patienten blir kallad till mammografin… att det är så att läkare idag är lite för flata… att de är så lata att de inte kollar upp saker och ting.. *grrr*

Nu ska jag kolla in pennorna!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Det som inte fick hända..

har hänt nu ikväll..
Jag stöp.. över katten eller möjligen en sko… jag vet inte vad det var.. om det inte var skon så var det katten.. och var det inte katten så var det skon.. Fast jag är till 99% säker på att det var katten.. som gjorde att jag flög.. jag flög.. och flög…
Och plötsligt låg jag där.. på hallmattan… och bara var tvungen att ta reda på om jag levde eller inte.. och om jag hade ont.. och om jag kunde röra mig överhuvudtaget.. och om jag kunde böja mig.. om jag brutit något..

Ont fick jag.. och jag var tvungen att ta reda på vart det gjorde ondast.. och Den älskade maken fick inte hjälpa mig upp direkt.. jag var tvungen att känna efter först… Det gjorde ont.. och det gör fortfarande ont.. på vissa ställen…
Jag har slagit höger knä.. det är där det gör minst ont.. och så vänster knä.. och det gör lite ondare… och så har jag slagit vänster hand.. för jag tog emot mig med handen nämligen.. fast ondast gör höger stortå… Jag haltar omkring här hemma.. fast haltningen jämnar ut sig lite.. för vänster knä.. och höger stortå…

Som tur är så hade jag hela familjen omkring mig.. så jag fick bra hjälp upp.. och här sitter jag nu.. och har ont.. och tycker synd om mig själv… att det ska göra så ont av att trilla ner på golvet…

Annars har min midsommarafton varit jättebra.. och fast det både har regnat.. och haglat.. så har vi ätit gott.. mått gott och druckit gott..
Och det har varit en av de bästa midsommaraftnar jag kan komma ihåg…
En och annan minns man ju.. och det här lär bli en sån….

Både för väder.. för trevligt sällskap och för att jag föll.. för det lär jag inte glömma i första taget…

Så i morgon kommer jag att ta det lugnt.. om jag överhuvudtaget kan ta mig upp ur sängen…

Lite orolig för handen.. om jag har en spricka i den eller inte.. men den är inte blå och har inte svullnat… den bara gör ont…

Jävla fan!!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,