Tuttealisering… del 2 (operationen)

Idag var dagen O ifall mina värden var bra (kalium och Hb)…

Blev väckt kl. 06.25 för temptagning.. Jag som e lågtempad så var den 36.2 grader.. och så fick jag ordern jag väntat på: sätt dig upp på sängkanten.. och lägg dig inte ner.. så där satt jag med dinglande ben.. och målade sen..

Klockan 09.00 forsar plötsligt SSK M som en ljum sommarvind.. in och i handen har hon lite saker och säger att nu ska du premedicinera.. Hurra.. det blir op!!!
Jag frågade om proverna..  och de var 3,4 för kaliumet (jag vet faktiskt inte normalvärdet… men ska försöka få tag på det av SSK Å… hon är aldrig omöjlig.) och Hb:t som var 90 sist… hade fått frispel.. så det var, håll i er nu… 101
Hon bad mig att klä om till op kläder.. vilket betyder en vacker helvit sak med två armar som knöts lite vackert bak i nacken.. man känner sig riktigt fin.. och så strumporna.. de där knälånga sakerna som gör att man känner sig nästan som en ”Pinuppa”..

Var på op. klockan 09.25 och fick komma till salen direkt.. och det var bara att sätta på sig det där som e pricken över i:et… en liten fin mössa av pappersnät.. som träddes över min vackra frisyr.. så fick jag krypa över till op-bordet och la mig i mitten.. och så en arm åt varje håll så det blev nästan som en viss ”Brian” i en mycket rolig film… och så kommer det in en kvinna som jag inte uppfattade namnet på och dessutom så gnällde hon att de inte satt en nål… men hon har ju en port och den är till för att användas och där sitter redan en slang.. men jag ska komma åt och tvätta där.. och den sitter i vägen.. vem har satt den just där.. hade varit bättre ett par cm uppåt… och så fick jag masken över munnen och det var bara syrgas… och så efter ett tag så säger narkosen plötsligt.. ”Go´natt Pysan och sov så gott” och så somnade jag så gott.. så gott..
Vad de gjorde med mig under tiden har jag ingen aning om…

Vaknade av att jag låg och kved.. och hade fruktansvärt ont.. det drog, stramade, sved, värkte och gjorde ont som fan!!! Så jag fick morfin… och så tog det ett tag i drömmens rike… tills det var tid att vakna av smärtan igen…. och så rullade det på… jag fick till slut paracetamol (1 g) i droppform… för det kan ibland hjälpa med morfin och efter ett tag paracetamol… och nu sov jag nog i över en timme utan att det gjorde ont.. och så nästa gång jag hade ont så fick jag inte morfin.. utan oxynorm (som också är ett morfin preparat)…

Klockan 17.00 fick jag så äntligen komma upp på avdelningen.. till min snarkande granne… som just då inte var ”hemma”..
Väl här tog de bort droppet och så kom Dr C och Dr H… vi pratade och Dr H berättade att operationen gått som han ville.. men han hade inte kunnat fylla i någon vätska för det hade inte huden tålt utan spruckit.. och spruckna bröst vill vi inte ha.. Dr H tittade och det såg bra ut.. och så skulle USKorna ha på mig Bh och det där bandet som ska göra att det inte expandern kryper upp till hakan.. för det är inte där jag vill ha mina bröst… och sen skulle jag lägga mig…

kom en smärta så jag trodde att någon stack x antal knivar i bröstet… inte så där jättelångt in.. om jag ska försöka att beskriva smärtan… pannan blev kallsvettig och jag hyperventilera.. ingen trevlig känsla alls… för doktorerna satt och tittade på min läkemedels lista.. och om något behövde ändras… och jag låg och kved och fick en kall småfuktig tvättlapp (de där stora mjuka) som är hur tjocka som helst… men så bra… Medans jag låg där kom plötsligt SSK in och ville att jag skulle plocka fram mina mediciner… Tjena.. det var väl det sista ni kunde bett mig om där jag låg och led… Hon fick helt enkelt ner i lådan och leta upp dem.. för jag var inte direkt så ledad just då att jag kunde vrida mig åt höger.. dra ut en låda och därefter lyfta de grejer som låg ovanpå dosetterna… de kunde de glömma direkt.. hon gjorde sålunda och därefter så försvann hon.. med mina dosetter.. min smärta var outhärdlig… att jag knappt kunde prata.. bara nicka eller skaka på huvudet… så jag fick lite extra morfin… i väntan på doktorn..

kom de då hela gänget.. Dr C, Dr H och SSK M (inte den M som var på morgongen).. de stod runt sängen och jag frågade då om jag var tvungen att ha Bhn och bröstbandet på.. vilket jag inte behövde.. eftersom där inte är någon vätska i… det blir när vätskan kommer i..

Nu fick jag beröm.. för att jag hade sådan ordning på mina mediciner och skrivit upp allt jag tar på lappen som ligger i.. och hur mycket och när jag tar dem… det var tre personer som sa att om alla patienter hade det som jag skulle deras arbete bli så mycket enklare när det gäller mediciner och delningen av dessa… Nu hade också smärtan börjat avta och det var fruktansvärt skönt.. första och enda gången jag får det här.. för det var verkligen inte kul… då är det roligare att deklarera…

Sedan gick de… och jag slappade lite för att se om smärtan var borta.. vilket den i praktiken var.. så jag gjorde mina nattbestyr och sen gick jag och la mig…

VT: Har idag klippt ner allt dött som inte överlevt vintern.. jag var jätteledsen för att min julros dog… och tänkte att bra.. då kan jag plantera något annat i den krukan.. så jag sätter spaden i jorden.. och så gräver jag.. då ser jag något grönt.. och mer grönt.. de är Julrosen som kommer igen… Tjohej…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Annonser

Vem gnäller mest?

Jag vill börja idag med att tycka till om gräs.. gräs är grönt.. dessutom så ska man inte skylla på gräset om man förlorar.. för det är samma gräs på hela planen.. antagligen har ni dålig kondis och då är det bra att skylla på något som inte kan försvara sig.. för det är väl inte konstgräs bara under vissa spelare???

Sen undrar jag vad försäkringskassan säger om det här.. för familjen lär ju på detta sättet förlora 3 månader av sin föräldraledighet.. för det är så många månader som är öronmärkta för pappan när det gäller att vara hemma med barnet.. och hur hade kommunen då tänkt göra med dagis… för de flesta dagis tar inte emot barn under året… och barnet har rätt till båda sina föräldrar… de hörs ju att de blivande föräldrarna tänker på barnets säkerhet i första hand… och som vanligt så är det pengar som styr.. när ska medmänsklighet och empati få lov att styra… det finns alltid undantag.. och när undantagen kommer så är de så lätträknade.. låt mannen få vara pappa…

När kan vi kvinnor få se ut så som vi är skapta.. för tydligen så duger vi aldrig hur mycket det plastikopereras… Dessutom anser han att han är Gud.. Han var inte ens attraherad av henne.. för mig sitter inte attraktionen i hur personen ser ut.. utan hur personen är inuti.. Kroppen är bara ett skal.. det är personligheten som är det viktiga.. och det kvittar hur mycket man än skär i en kropp.. för personligheten kan man aldrig skära i och göra om… inte ens om vi kvinnor stoppar in våra älskade bröst i en pyramid liknande form… för någon sådan protes lär vi aldrig få.. för det är det ingen som kommer att göra…

Det är bara att inse.. att som cancerpatient är man totalt ute.. utom möjligen under oktober månad.. då bröstcancer och cancer står högt upp på dagordningen.. och sen är det tyst resten av året…

Mina närstående.. mår dåligt de också.. för även om jag inte har en hjärntumör så ändras min personlighet också.. rädslan inför de olika undersökningarna.. oron och ångesten innan jag ska på återbesök.. döden som följer mig som en skugga.. tror ni inte kära läkare att detta förändrar en.. det är faktiskt inte bara närstående till hjärntumörspatienter som kan behöva hjälp och skottning… de ska stå där och heja på mig.. de ska stå där och ta hand om mig när jag faller ner i det mörkaste hål man kan hitta.. när ångesten kramar det sista glada ur en och man bara gråter… när oron gör att man inte sover som man ska.. när biverkningarna av cytostatikan gör att man inte kan äta.. och när jag har mina sovedagar.. och maken nästan tror att nu är det bar döden kvar..
Jag tror att alla som lever i en cancerfamilj mår dåligt… i olika stunder.. och att alla närstående ska få hjälp.. inte bara i form av kuratorskontakt… för det kan vara så mycket annat som de kan behöva.. En resa för att vila upp sig.. en dag på spa.. för att återfå kraften att ta hand om den cancersjuke… Det finns så många sätt att göra att den närstående kan få mer kraft och tålamod med den cancersjuke…

Jag vet vilken häxa jag var när jag gick på mina antihormoner… och vilka saker jag kunde vräka ur mig.. vilket inte är jag.. Det var den där klimakteriehäxan som tog kommandot över mina tankar och min kropp.. och att Den älskade maken stod ut är för mig en stor gåta… fast jag vet ju svaret… det var kärleken till den jag var därinne.. den där kvinnan som han träffade för lite mer än 10 år sedan.. Att hon fanns därinne någonstans.. det var bara att vänta ut henne…

Bara för att det är hjärntumörsveckan denna vecka gör inte att de som har hjärntumörer har det värre än de som har någon annan form av tumörer.. under oktober månad så är inte vi bröstcancerpatienter bättre än andra tumörer… För det är så att alla behöver vi våra hjärnor för att fungera.. hur man sen använder den kapaciteten man har fått tilldelat sig är upp till en själv..

Jag har lite svårt att sätta mig in i den här bloggkategorin: Sjukdomsblogg..

KÄNNETECKEN: Har fått ett omvälvande besked om någon typ av sjukdom, till exempel cancer.
DRIVKRAFT: Använder bloggen som terapi och för att söka kontakt med människor i samma situation. Blir de framgångsrika går pengarna ofta till välgörenhet. Viker inte för att visa bilder på sina operationsärr och från sina svåraste stunder.

För jag känner mig inte sjuk.. och att kalla den en ”sjukdomsblogg”… tycker jag känns fel.. ska det vara en kategori så vill jag nog att det ska vara ”levanublogg”, ”ingamåstenblogg” eller varför inte den här kategorin.. ”Jävlaknöljävlasjukdomjävlaranammablogg”… och jag vill att det ska vara en personlig blogg.. jag vill inte buntas ihop med en massa andra bloggar i en kategori.. min blogg är min blogg och den är inte som alla andra… för är den det så slutar jag omedelbart att blogga… för jag vill inte vara som alla andra.. Jag är jag och jag är unik… dessutom flyter inte två tandborstar i samma sjö…
Jag tjänar dessutom inte ett öre på att jag bloggar… för jag tycker inte att det jag vräker ur mig är värt något…

Fast om någon nu tycker det så kan ni gå ihop och göra en insamling till mig så jag kan få en laptop.. så jag kan blogga under veckan jag är på Sahlgrenska… *hejdlöst fnitter*
Annars får ni glatt vänta… tills jag kommer hem.. om jag nu kommer hem…
Vet hur det var förra gången jag var iväg.. och hade bloggvakt och allt.. och jag kom inte hem.. för jag fick blodförgiftning och låg inne fem dagar… totalt isolerad… så jag hoppas att det inte blir så denna gången…

Nu ska jag ringa sjukresor.. för jag ska till Sahlgrenska på måndag.. *darrar*

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,