Dagen i dag..

När jag var på sjukhuset för tuttealiseringen så gjorde jag en skelett scint innan jag åkte hem.. jag skulle ju gjort den 12 april.. men då låg jag på operationsbordet.. för jag hade idag åb till den där ”älskvärda” onken.. som bara sitter och tittar i journaler och då och då hummar.. och nickar med huvudet upp och ner… och sen pratar han tyst att det är svårt att höra vad han säger…och när han väl öppnar munnen så svär han…  och så är han alltid sen.. men det är han inte ensam om som läkare.. för där finns det fler..

Åb idag gick väldigt smidigt.. någon måste ha talat med honom… för idag trodde jag inte mina ögon eller öron..  han talade så högt att man faktiskt hörde varje ord mannen sa.. förutom en gång.. då han mumlade fram något otydligt…

När jag kom in på avd och satte mig så hörde jag hans röst.. och jag hade ju tiden 09.30… och jag var på avd klockan 09.00.. så det var ju lugnt… trodde jag… för jag hade ju halva Pyreneiska bergskedjan på mina axlar.. (Säger detta i stället för Himalajiska bergskedjan.. för jag vill inte vara storsint..) tiden går.. och går och går.. vid 09.10 kommer paret ut och han undersöker mannen i ett angränsande rum..  kl. 09.15 är de klara för de säger adjö och jag hör hur onken går in och börjar att diktera.. och det tar inte en kvart.. vad han gjorde de sista 15 minutrarna som det tog innan han tog in mig vet jag inte.. men 09.45 fick jag så äntligen komma in till honom.. och de första 5 minutrarna som följde så berättade han om scinten.. och när jag fått veta att det inte blivit värre så drog jag en stor suck av lättnad… och Pyrenerena lyftes av mina axlar och ställde tillbaks till sin ursprungliga plats på gränsen mellan Frankrike och Spanien..

Han började med scinten som var samma som förut.. ingen förbättring.. men samtidigt ingen försämring.. så det tar jag som positivt…
Sen är det ju så att jag har rasat i vikt.. vid inskrivningen i april så tog vi en vikt.. för det är bra att de har en sån för framtiden… då visade vikten på 59 kg.. och idag när jag ställde mig på vågen höll jag på att få spel.. jag har gått ner i vikt… idag väger jag 46 kg.. med kläder.. och det är en viktminskning på 15 kg.. inte konstigt att jag är benig.. men vad gör jag.. jag kan helt enkelt inte äta en stor lunch eller middag.. så nu ska dietist komma och prata med mig… och så är det mitt, vid det här laget,  berömda Hb.. det ligger lågt.. men jag kör mina sprutor och det är ju då jag ser att jag har gått ner så mycket som jag har.. så en DIEP-lambå hade inte varit tal om idag… för det räcker inte ens till ett litet bröst… Så mötet var riktigt givande.. nu när jag hörde vad han sa.. och han hummade bara en gång…

Efter detta knallade jag ner till bröstSSK för såromläggning.. Hon drog bort bandaget och såret  såg väldigt bra ut… inget tecken på infektion.. som är vanligt vid bruket av Xeloda… att sår blir lättare att bli infekterade och inflammerade och därför extra sårkontroller… och omläggning av bröstet.. och min bröstSSK H är bra och jag har haft henne hela tiden… hon la om bröstet också.. för nu är det ett bröst… bild kommer.. vad det lider… för jag ska ta kort från början innan vi börjar fylla.. vilket kommer att bli i början av maj… men jag vill att lite av hematomen ska försvinna innan jag fotograferar min stilliga överkropp… så det kommer att bli jättebra… Bara jag har läkt ihop lite…

Sen gick jag iväg och tittade i den lilla presentaffären.. de har två feer där som jag vill ha.. men den ena kostar 97.50 och den andra 119.. men jag har sagt att den dagen som metastaserna börjat att gå tillbaka.. då ska jag köpa dem.. eller om jag får en fond… då blir de båda två på en dag… för de hade passat så bra i min lilla feesamling som jag börjar få till.. i affären ringer plötsligt Den älskade maken och berättat att han har varit med om två lite ovanliga saker.. först berättar han om de där flygplans-molnen.. märkena som blir efter flygplan.. han hade sett två stycken som hade svängt.. såg jättemysko ut.. (se kort sist i inlägget)… efter detta så fortsatte han sin promenad och så plötsligt känner han att det är något stort som släpper i kroppen, all hans spänningar och tyngder på axlarna bara försvann.. och han kände sig plötsligt flera kilo lättare… och det sa han var vid 09.50.. alltså samma tid som jag suckade.. och vi är 4,2 km ifrån varandra… snacka om att man har kontakt då alltså… för han visste inte vilket resultat jag fått… för det var ju positivt…

VT: Gick till affären och såg att scilla och tussilago stod i full blom…

Tuttealisering del 3 kommer i môra…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Annonser

Tuttealisering… del 2 (operationen)

Idag var dagen O ifall mina värden var bra (kalium och Hb)…

Blev väckt kl. 06.25 för temptagning.. Jag som e lågtempad så var den 36.2 grader.. och så fick jag ordern jag väntat på: sätt dig upp på sängkanten.. och lägg dig inte ner.. så där satt jag med dinglande ben.. och målade sen..

Klockan 09.00 forsar plötsligt SSK M som en ljum sommarvind.. in och i handen har hon lite saker och säger att nu ska du premedicinera.. Hurra.. det blir op!!!
Jag frågade om proverna..  och de var 3,4 för kaliumet (jag vet faktiskt inte normalvärdet… men ska försöka få tag på det av SSK Å… hon är aldrig omöjlig.) och Hb:t som var 90 sist… hade fått frispel.. så det var, håll i er nu… 101
Hon bad mig att klä om till op kläder.. vilket betyder en vacker helvit sak med två armar som knöts lite vackert bak i nacken.. man känner sig riktigt fin.. och så strumporna.. de där knälånga sakerna som gör att man känner sig nästan som en ”Pinuppa”..

Var på op. klockan 09.25 och fick komma till salen direkt.. och det var bara att sätta på sig det där som e pricken över i:et… en liten fin mössa av pappersnät.. som träddes över min vackra frisyr.. så fick jag krypa över till op-bordet och la mig i mitten.. och så en arm åt varje håll så det blev nästan som en viss ”Brian” i en mycket rolig film… och så kommer det in en kvinna som jag inte uppfattade namnet på och dessutom så gnällde hon att de inte satt en nål… men hon har ju en port och den är till för att användas och där sitter redan en slang.. men jag ska komma åt och tvätta där.. och den sitter i vägen.. vem har satt den just där.. hade varit bättre ett par cm uppåt… och så fick jag masken över munnen och det var bara syrgas… och så efter ett tag så säger narkosen plötsligt.. ”Go´natt Pysan och sov så gott” och så somnade jag så gott.. så gott..
Vad de gjorde med mig under tiden har jag ingen aning om…

Vaknade av att jag låg och kved.. och hade fruktansvärt ont.. det drog, stramade, sved, värkte och gjorde ont som fan!!! Så jag fick morfin… och så tog det ett tag i drömmens rike… tills det var tid att vakna av smärtan igen…. och så rullade det på… jag fick till slut paracetamol (1 g) i droppform… för det kan ibland hjälpa med morfin och efter ett tag paracetamol… och nu sov jag nog i över en timme utan att det gjorde ont.. och så nästa gång jag hade ont så fick jag inte morfin.. utan oxynorm (som också är ett morfin preparat)…

Klockan 17.00 fick jag så äntligen komma upp på avdelningen.. till min snarkande granne… som just då inte var ”hemma”..
Väl här tog de bort droppet och så kom Dr C och Dr H… vi pratade och Dr H berättade att operationen gått som han ville.. men han hade inte kunnat fylla i någon vätska för det hade inte huden tålt utan spruckit.. och spruckna bröst vill vi inte ha.. Dr H tittade och det såg bra ut.. och så skulle USKorna ha på mig Bh och det där bandet som ska göra att det inte expandern kryper upp till hakan.. för det är inte där jag vill ha mina bröst… och sen skulle jag lägga mig…

kom en smärta så jag trodde att någon stack x antal knivar i bröstet… inte så där jättelångt in.. om jag ska försöka att beskriva smärtan… pannan blev kallsvettig och jag hyperventilera.. ingen trevlig känsla alls… för doktorerna satt och tittade på min läkemedels lista.. och om något behövde ändras… och jag låg och kved och fick en kall småfuktig tvättlapp (de där stora mjuka) som är hur tjocka som helst… men så bra… Medans jag låg där kom plötsligt SSK in och ville att jag skulle plocka fram mina mediciner… Tjena.. det var väl det sista ni kunde bett mig om där jag låg och led… Hon fick helt enkelt ner i lådan och leta upp dem.. för jag var inte direkt så ledad just då att jag kunde vrida mig åt höger.. dra ut en låda och därefter lyfta de grejer som låg ovanpå dosetterna… de kunde de glömma direkt.. hon gjorde sålunda och därefter så försvann hon.. med mina dosetter.. min smärta var outhärdlig… att jag knappt kunde prata.. bara nicka eller skaka på huvudet… så jag fick lite extra morfin… i väntan på doktorn..

kom de då hela gänget.. Dr C, Dr H och SSK M (inte den M som var på morgongen).. de stod runt sängen och jag frågade då om jag var tvungen att ha Bhn och bröstbandet på.. vilket jag inte behövde.. eftersom där inte är någon vätska i… det blir när vätskan kommer i..

Nu fick jag beröm.. för att jag hade sådan ordning på mina mediciner och skrivit upp allt jag tar på lappen som ligger i.. och hur mycket och när jag tar dem… det var tre personer som sa att om alla patienter hade det som jag skulle deras arbete bli så mycket enklare när det gäller mediciner och delningen av dessa… Nu hade också smärtan börjat avta och det var fruktansvärt skönt.. första och enda gången jag får det här.. för det var verkligen inte kul… då är det roligare att deklarera…

Sedan gick de… och jag slappade lite för att se om smärtan var borta.. vilket den i praktiken var.. så jag gjorde mina nattbestyr och sen gick jag och la mig…

VT: Har idag klippt ner allt dött som inte överlevt vintern.. jag var jätteledsen för att min julros dog… och tänkte att bra.. då kan jag plantera något annat i den krukan.. så jag sätter spaden i jorden.. och så gräver jag.. då ser jag något grönt.. och mer grönt.. de är Julrosen som kommer igen… Tjohej…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Nervositeten börjar infinna sig..

Jag börjar bli lite smått nervös inför måndagens övningar.. fast det är ingen negativ nervositet.. utan sån där när man har små fjärilar i magen och inte som när det är negativt.. för då har man inga fjärilar.. då har man en stor klump i magen istället…

Jag får ju skjuts.. och det känns faktiskt bra.. att inte åka taxi för en gångs skull.. fast det blir ju taxi hem.. så mitt schema ser ut så här:
11/4 Jag åker in och är på sjukhuset någongång mellan 18-19..(trevlig födelsedags kväll… hm…)
12/4 Operationsdagen med allt vad det innebär.. från fasta till uppvakning.. nålar hit och dropp dit.. gulfärgad hud och en läkare som ritar på en med spritpenna… så nu vet alla varför doktorer har en spritpenna i sitt pennflik i arbetskläderna… Det är alltså för att rita streck på patienterna.. för det ser ut som modern konst…
13/4 En lugn dag på sjukhuset… och lite välmående.. slappedag…
14/4 Kl. 08.00 ska jag till isotopavdelningen och få den där radioaktiva sprutan och så kl. 11.00 ska jag in i ”kistan”… jag har ju min säng som jag kan gå och lägga mig.. det brukar jag ju inte ha.. men då brukar jag knalla iväg till sjukhusbiblioteket.. och det är rätt så lugnt och skönt att sitta där och läsa någon tidning eller så.. för det är rätt så mysigt… och ett sätt för Mig att faktiskt försöka slappna av inför vad som väntar… och har jag tur så kan jag sedan åka hem till familjen med min lilla knapp.. Jag kommer nämligen att få en liten ”knapp” som de kan spruta in koksalt i för att öka bröstets storlek.. det lär komma kort förhoppningsvis.. om jag får någon att fotografera under operationen vill säga..

Jag gör ju allt för att värdena ska öka.. jag käkar banan.. och jag tog NeoRecormon sprutan i fredags.. och jag känner mig faktiskt lite piggare.. och det kan ju vara så att Hb:t faktiskt har ökat lite grann.. och kaliumet vet jag inte hur man mår om man ligger lite lågt.. men bananer ska tydligen innehålla mycket kalium och jag har fått kalium tabletter också..

Sonen har tjôtat till sig att få sova hos farmor/farfar i natt.. och det betyder att jag och maken har en frikväll.. då vi funderade på att se en film.. vi har två att välja på.. och jag får se vilken jag väljer…

Han har med sig sin monster bok… det är en bok med monster i.. och han har ritat och jag har skrivit.. om de olika monsterna som han ritat.. och det är inga vackra grejer inte.. så nu när han är borta har jag lovat honom att han ska få ett nytt monster som jag har ritat och skrivit om…. Så nu ska jag rita monster…

Önska mig lycka till..

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Jag ska inte ropa hej riktigt än..

Igår var jag för entusiastisk för att blogga.. det hade bara blivit en massa blaj som ingen utom jag hade förstått.. och då är det bättre att lugna sig en dag och sen skriva något vettigt.. och därför skriver jag idag istället och jag vet lite mer..

För det blir inte till att ligga i kistan på måndag.. utan kistliggningen är flyttad till onsdagen (14 april)… varför nu detta.. för det är ju en viktig grej att göra.. Men jag är upptagen på ett annat ställe på sjukhuset som börjar på o…

Jag ska ta det i kronologiskt ordning så ni hänger med..
Då jag sist var på avd 73 så fick jag reda på att jag skulle ringa sekreteraren A på Pebb-teamet.. för det är hon som har hand om operationstider och dylikt.. för att se om vi kunde få in mig någon dag.. När jag ringde hon var hon ledig för påsken… och skulle återkomma som på onsdag… varvid jag skulle ringa henne denna dag.. Fast jag hann inte… hon ringde mig i går.. och det var då så att jag ska bli opererad på måndag den 12 april.. men då är jag uppbokad på sjukhuset.. men det fixar jag.. säger hon.. ja.. för jag ska göra scinten då.. och hade jag ringt så hade jag inte fått en så vettig tid som jag fick nu.. för jag var tvungen att göra den relativt tidigt eftersom jag ska på återbesök till onken (mannen som jag inte har något förtroende för) den 20 april.. och läkarna måste hinna analysera mina bilder innan dess.. men genom att hon jobbar inom sjukhuset så har hon större chans att få en vettig tid.. än jag som privatperson hade fått.. för så är det.. så hon sa att hon ringer upp mig.. och efter ca en halvtimme ringer hon igen och talar om att scinten är flyttad till kl. 08.00 den 14 april.. och nu var det jag som fick ringa och söka efter folk..

Jag fick ju ringa cytotjejerna för att fråga hur jag skulle göra med xelodan.. om de trodde att den skulle stå i vägen för operationen.. men genom att jag har haft uppehåll denna vecka.. så trodde de att det inte var någon fara.. för det är en vecka 14 dar som man inte ska ta xeloda innan operation.. och jag har sådan tur att jag skulle börja med xeloda på måndag.. och då har det gått en vecka…

Sekreteraren A sa också att jag skulle på inskrivning i morgon (läs idag) och att jag skulle vara på avd. 41 klockan 09.20 och att jag först skulle anmäla mig i centralreceptionen.. så det var bara att börja förbereda mig för detta.. och ringa sjukresor.. hade tur och hamnade hos en kille som var hur trevlig som helst.. och jag slapp att hamna i Moldavien.. tydligen går vart tionde samtal till Sverige.. de andra 9 till Moldavien.. men det där med sjukresor och Moldavien är en annan historia som jag med tiden kommer att blogga om.. jag behöver bara lite mer stoft för detta.. så det kan bli ett helt inlägg.. nog om detta.. och så packa med mig det jag behövde för en dag på sjukhuset.. tyvärr glömde jag mina glasögon.. men det gick alldeles utmärkt ändå.. för jag har ju armar som räcker till än så länge…

Nu Kommer vi till dagens lilla äventyr som varade från kl. 09.20 till 15.30.. så en lång dag var det..
Det började med en taxifärd som gick i rasande fart.. och nedsänkning av farten vid fartkamerorna.. och det såg ut att bli en fin dag.. till mitt stora förtret.. för jag måste ut på balkongen och klippa bort mina gamla växter så de som kommer får plats… fast det var inte växter vi skulle prata om… utan inskrivningen..

Väl på sjukhuset så anmälde jag mig som brukligt är och gav mig av till avd. 41.. Som tur är så har vi ett sjukhus som det inte går att gå fel i.. för det är tydligt markerat vart man ska gå.. och det står också på kallelsen hur man ska gå.. men denna gången hade jag ingen kallelse.. men man har snart varit på varenda avdelning känns det som..
Jag fick träffa syster E som verkligen kunde sina saker.. en mycket kompetent kvinna… så jag fick veta lite om hur dagen skulle förlöpa.. och det var de vanliga frågorna om allergier och andra sjukdomar och annat som kan vara relevant inför en operation.. Så fick jag en säng och ett gäng med Hemmets Journal.. så nu kunde jag ligga och läsa om ond bråd död.. medan jag väntade.. så kom syster E in och tog prover på mig.. glad att hon kunde det där med att sticka i port-a-cathen.. Det är så smidigt så.. både för henne och för mig.. så fick jag vänta igen.. och så kom Syster E in igen och bad mig knalla till fotografen.. så det var bara att ta vrålåket och ge mig ut på dagens första lilla äventyr…

Nere hos fotografen var det svinkallt.. och där skulle jag posera i olika ställningar.. först framifrån, så vänster sida mot fotografen, så höger sida mot fotografen.. men inte helt.. utan i ca 45 graders vinkel.. och slutligen en från höger sida… vilket gick jättebra och det gick fort… och bilderna blev bra.. nu väntar jag bara på att de ska ringa från ”Play Boy”.. så tillbaka till avdelningen och ytterligare väntan… Kl.12.05 kommer lab för att göra ett koagulationstest.. eftersom jag har förhöjd blödningsrisk.. men inte så att jag inte kan bli opererad.. för jag får bara en spruta innan op.. så koagulerar blodet fortare… och det gör ont.. de tar ett rakblad och gör ett ca 5 mm långt sår på armen på dig.. och så tar de tiden och tar bort blodet som har kommit varje halvminut… och det slutade inte rinna på 15 minuter.. Nu var det väntan igen…

kommer då doktorn som tar blodtryck (110/70) varvid läkaren sa ”Lågtryckare, bara att gratulera”.. , puls och lyssnar på mig.. han kollar så inte mina lymfkörtlar på halsen är svullna.. han lyssnar på hjärta och lungor och slutar med att känna mig på magen.. och rent kroppsligt är jag nu godkänd för operation.. Så var det väntan igen..

För att plötsligt ge sig ut på äventyr no två den här dagen.. vi skulle till narkosen och prata inför op… jag talade om att jag var lättblödande och att jag inte mått illa under förra operationen.. utan klarat den väldigt bra.. Så då fick jag ett Ok även därifrån.. Så till baka till avdelningen igen.. och ny väntan.. denna gången på provsvar och doktor H som ska operera mig…

Han kommer invirvlande… som ett höstlöv.. och sätter sig ner och ser bestämd ut.. jag börjar skaka invändigt.. att det inte blir op.. tanken far omkring i skallen på mig.. och så öppnar han munnen och säger att mina prov inte är direkt kanon.. vilket vi redan visste.. ett Hb på 90 och lite lågt kalium kan alltså få min operation inställd igen.. så nu jävlar.. Har fått med mig T.Kaleorid 750 mg som ska tas morgon och kväll.. allt för att få upp kaliumvärdet.. och fick också veta att banan innehåller mycket kalium.. så maken sattes att gå och handla bananer till mig.. så här ska det höjas kalium.. och så det där Hb:t som inte alls samarbetar med min kropp just nu.. utan bara ställer till det.. så istället för att ta NeoRecormonen på måndag.. så ska jag ta den ikväll istället.. annars får de väl ge mig blod.. jag ska till avd. 42 på söndagskväll.. (vilket sätt att fira sin födelsekväll på)… och då kan jag duscha där i lugn och ro.. och lägga mig i rena lakan.. och slippa stiga upp tidigt.. för att ge mig ut och ta taxi.. för jag får ju stiga upp två timmar innan jag ska vara på avdelningen om jag är hemma.. först en timme för att bli människa och vakna till.. så nästan en timmes taxiresa till sjukhuset.. med alla pinaler jag kommer att ha med mig.. för jag kommer inte hem förrän på onsdag… Trist men jävligt sant.. så därför åker jag in redan kvällen innan op.. på måndag morgon ska nya prover tas.. för att kolla om blodvärdet (Hb:t) har gått i höjden och kaliumet också har ökat.. annars kanske det inte blir någon operation…

Innan jag tog vrålåket och en taxi hem.. var jag uppe till cytotjejerna och fick NeoRecormonsprutor och från 41:an fick jag ju kaliumtabletterna.. Så nu är jag beväpnad till tänderna.. kriget har börjat..

Så nu behöver jag ALLA tummar som finns.. hjälp mig att få mina värden att stiga…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Nynnar glatt…

Regnet det bara öser ner.. och jag är våt om både skor och strumpor…

Det
var mycket, mycket längesedan som det regnade… och detta är årets första regn.. vilket betyder att snön smälter fortare.. och alla små högar som hundägarna inte orkar böja sig ner och plocka upp dem.. På ett sätt är jag glad att det regnar.. det betyder att våren faktiskt är på väg.. och öfsadröpet blir så mycket större..

Vakna av väckarklockan och naturligtvis så stängde jag av den glatt och somna om.. och vid halv nio kom Den älskade maken och väckte mig så jag kom upp.. somnade även när jag satt på toa och morgonkissade.. och då tog jag en liten tupplur där.. så när jag slog upp ögonen kände jag inte igen mig först..
så var det kriget med stödisarna och sen datorn.. så när jag väl satte mig vid datorn så var hon kvart över 9.. och jag skulle till VåC och ta prover.. Hb för om jag ska ha NeoRecormonen eller inte.. och genom det som hände igår gjorde ju att jag ska börja med Xeloda på måndag… och då måste ju proverna vara bra.. dessutom gäller inte bara ett Hb.. utan det är en del andra prover som ska tas.. bland annat kreatinin (som har med njurarna att göra).. och det provet ska skickas.. för de kan inte fixa det på vårt lilla lab här inte.. och det betyder att detta ska skickas till närmaste sjukhus som kan analysera det… och detta visste inte jag att jag skulle ta.. för då hade jag varit på VåC mycket tidigare än jag var.. för jag vet att proverna skickas klockan 10… men genom att jag bara fick veta att jag skulle ta lite fler och Avd. 73 ringde dem igår så fick jag inget veta.. så jag traskade upp glad i hågen och får veta att jag kom försent.. men då måste jag få den informationen… så jag kan vara där i tid.. för hade jag vetat att ett av proven skulle skickas hade jag naturligtvis varit där innan 10…

Annars är det som vanligt.. somnar glatt vid datorn..för jag känner att Hbt fortfarande är lågt.. men inte så lågt.. men tillräckligt för att jag ska sitta och somna…
Handen är som den är.. vissa dagar är jättebra och vissa är urdåliga.. så jag försöker att träna den ändå varje dag…
Nageltrångstån la jag om idag.. och det har inte kommit mer svallkött.. än det som har kommit.. så jag fick lov att ringa till kirurgen.. och det har jag försökt att göra det under hela veckan.. idag fick jag tag på dem och de ska fixa en ny tid till doktor M.. som opererade mig…. och det skulle hon göra så fort hon kunde..

Lite ledsen är jag att vintern börjar ta slut.. inte för snön eller snöblask eller kyla… utan att min favoritfågel försvinner in till skogarna istället.. där den lever i vanliga fall, men den kommer och äter upp rönnbären som växer här utanför mitt fönster.. och det är bara på vintern man ser dem.. och jag måste försöka få till ett kort på dem.. men har inte fått till något som är bra…
Lite trist.. för nu får ni inte se den… tror jag.. men man vet aldrig om det har kommit någon flock av dem…


Våren
sägs komma i tisdags… då den första tranan kom.. Fast tittar man ut så känns det som att det är långt innan man kan gå i kjol och top.. men en snygg byst hoppas jag.. för som det känns nu så är det ljusår ifrån att bröstet blir klart innan sommaren.. vill ju dölja det till det är helt färdigt..

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Mycket händer men ändå ingenting..

Det händer mycket i mitt liv.. men inte som direkt har med cancern att göra och jag har fortfarande skrivkramp.. och jag får inte till det.. jag vet inte hur många gånger jag varit inne på bloggen och börjat skriva men raderat.. då jag inte fått till texten… eller så har jag somnat och när jag vaknat och läst vad jag skrivit så har jag inte förstått vad jag har skrivit.. för minnet är skralt.. men nu har jag sovit och pratat i telefon med cytoavdelningen och nu känner jag att jag måste skriva.. dessutom kommer hårrapporten i morgon.. för förra veckans hårrapport får ni idag…

Jag var och fick pamidronat (stärker mitt skelett) igår.. och då träffade jag min kära kurator.. jag stordiggar henne.. hon är bara så där jättecool… och alltid snyggt klädd… Jag gav henne en lapp med en hel del fonder jag har hittat för jag är fortfarande sjukskriven och det är jag till den 1 juni… så jag hoppas att hon fixar till de där blanketterna så jag kan shoppa loss.. känner att jag vill det.. för jag har så många planer… Jag har nämligen alltid önskat mig en himmelssäng och nu finns ju organzatyg så nu ska jag bara ha en… men hur jag ska göra den vet jag inte riktigt.. för någon ny säng har jag inte lust att handla.. däremot så har jag sängknoppar som man kan ta bort varvid det finns ett hål och detta hade jag tänkt att försöka utnyttja.. hålen alltså..

Jag fick min behandling och satt naturligtvis i sängen och somna.. som jag brukar gör vid datorn hemma.. Jag hade glömt att ta proverna på fredagen.. så ett nytt HB togs.. för jag skulle till smärtenheten kl. 14.15… och pamidronaten var ju klar 12.15 och sen ska det ju rinna igenom lite koksalt också och så ska allt plockas bort från min kropp.. slangen alltså.. och allt det ta tar den tid det tar.. så ca 12.45 kom jag därifrån och gick till apoteket och beställde lite medicin och hämtade också omeprazol… så nu klarar jag mig ett tag till… Sen var det tid att gå iväg till ”mannen med de håriga underarmarna”.. och när jag kommer dit får jag veta att så fort jag var klar där så skulle jag upp till avd. 73.. och jag fick inte åka hem innan detta… och det lät lite hotfullt.. vad hade hänt?.. Men det löste sig.. för syster G kom ner istället… och det visade sig att jag hade ett HB89… Så jag fick en spruta NeoRecormon på plats.. för en spruta hade jag redan fått för att ta nästa måndag.. och nu fick jag en till.. så nu var väskan full av xeloda (för jag tycker att det är onödigt att jag ska åka 4,2 mil enkelresa med taxi bara för att fylla min dosett, så det gör jag själv hemma.. dessutom är den dosetten stor och klumpig att ha med sig till sjukhuset.. och jag vet hur mycket jag ska ha.. så jag doserar hemma själv..och det funkar kanon…), omeprazol och två sprutor med NeoRecormon… Jag känner mig nästan som den värsta drogdealern när jag går från apoteket.. speciellt om jag har hämtat ut morfin.. så som jag gjorde i fredags… då jag gick hem med morfin meda 10 mg + 20 mg och Depolan (långtidsverkande morfin) 10 mg + 30 mg + 60 mg + 100 mg.. och det gick inte ner i en liten anonym apotekspåse.. utan jag fick en stor en som det nästan lyste om..

Det är inte så konstigt att jag sitter och somnar framför datorn när Hb:t är 89.. så idag ringde syster G mig.. sjukskrivingen är fixad fram till den 1 juni.. jag har fått remiss till fotvården vilket betyder att jag slipper att betala för dessa besök… för det kostar mig 250 kronor utan remiss.. men genom att jag för det första har svårt att sköta mina naglar.. jag kan ju inte klippa dem med högerhanden p.g.a. de problem jag har med den handen.. och så att jag numera har lätt för att få nageltrång.. det är ju en biverkning av xelodan.. Så nu har jag fått remissen.. för då är vi två som kan hålla koll på alla mina tår.. så jag slipper att få fler nageltrång.. För som det känns nu så är det mycket, mycket långt till den 4 då jag ska opereras…

Sen är det ju det där Hb:t.. jag ska ju ta nya prover på torsdag.. och har det inte hänt så mycket på detta område så ska jag få komma in och få blod.. och jag vet ju hur pigg man blir om man får en sån.. för jag fick en när jag strålades.. och har man ett Hb på 89 så är det ju nästan så att jag kommer att få blod.. för jag tror inte att Hb:t kommer att öka så där jättemycket till på torsdag.. men jag får sätta mig ner och ta en diskussion med mitt blod.. så de kan öka och att jag då blir piggare.. för det är nästan så att man blir speedad av att få blod… Så en blodtransfusion på fredag.. sen kan jag dansa så gott jag kan med klut, stödstrumpor och en förstående make som håller hårt i mig så jag inte tappar balansen.. för jag har balanssvårigheter.. och det är läskigt att blunda.. då är risken stor att jag trillar framåt.. och på tal om att trilla..

Jag måste också sätta mig ner och göra en skrivelse till grannkommunens tekniska nämnd.. för jag föll i söndags rakt ner i asfalten… och rollatorn föll den också… för under det där snöslasket som ser ut som pepparkaksdeg.. fanns det nämligen en isklump med en hög iskant som inte syntes under pepparkaksdegen.. och det tog tvärstopp… Jag hade nämligen lite bråttom då jag varit hos svärmor och skulle handla och så efter maten skulle son och make gå på bio och se ”Prinsessan och Grodan”.. men genom att jag trillade och knappt kom upp på fötterna igen.. så blev jag ju sen.. och naturligtvis så låg mobilen hemma.. jag glömmer den ibland nämligen.. så vi fick äta när bion var slut.. för jag mötte son och make när jag var på väg hem.. och tårarna kom igen… och så fick jag lite skäll att jag inte hade mobilen på mig och att jag skulle se mig ordentligt ner i marken.. så det inte hände igen.. men det var som jag sa till maken.. att inte heller han hade sett den där kanten som jag gått på..
Så nu ska jag sätta mig och utarbeta en skrivelse till tekniska nämnden.. och hur 17 ska jag veta hur man skriver en sådan.. men jag skriver som jag tycker.. och hoppas på det bästa…

Hårrapport var det ja.. här kommer förra veckans vackra hårrapport.. för det växer… och växer och växer… så håll tillgodo…

Dagens mening: Ta hand om varandra!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Hår och livsandar och en kropp som leker med lab

Mina livsandar har börjat att vakna i mig.. det börjar bli ljusare och jag ser småfåglarna som har börjat att kvintulera..
Jag oroar mig lite för mina blommor på balkongen.. om de har överlevt eller om de inte klarat vintern…

Tankarna är inte så dumma längre utan jag inser att jag antagligen kommer att överleva detta och jag har inga direkta biverkningar.. mer än torra fötter, en dum högerhand och nageltrång.. Ja, ni läste rätt.. nageltrånget kommer av att jag äter cytostatikan… xekloda är min överlevnad.. men samtidigt så måste jag sköta om mina fötter på ett helt annat sätt än vad man ska göra i vanliga fall..

För jag har ju träffat Mannen som jag har så svårt för… Onkologen som inte ens gav mig ett förlåt för att han skickade iväg mig till Göteborg utan han försvarade sig att så har de gjort innan… Men som överläkare på onkologen så ska han vara upptodate… och inte försvara sig med att de har opererat kvinnor med metastaser innan.. Det är ingen ursäkt…. Maken var med och han är en bra människokännare och det han sa om onken stämmer så bra… och det var inga snälla ord han sa om onken.. vilket gläder mig väldigt mycket..

Jag var och tog prover i torsdags inför samtalet med en av sköterskorna på 73:an… och det var både positivt och negativt…
Det dåliga var att mina prover inte var så bra… utan det såg ut så här:
Neutrofila 1,4
Vita 2,6 (gränsen för cytostatika ligger på 2,5)…
Trombocyter 64 (gränsen för att få cyto är 75.. och normalvärdet är 130 och uppåt..)… Så nu ska jag ta en ordentlig diskussion med mina trombocyter så de lär sig att de ska stiga även om jag äter xeloda… och att xeloda inte är farligt.. utan de ska uppföra sig som vanligt… och inte bry sig om vad jag stoppar i munnen,,,
Hb:t var inte heller mycket att hurra för.. värdet var nämligen 98.. så det är inte konstigt att jag sitter och somnar framför datorn på förmiddagarna och tidig kväll..
Det positiva var att nu får jag en vecka till utan cyto.. och dessutom sa onken att jag ska gå ner från fyra (4) till tre (3) tabletter både morgon och kväll…

Det värsta just nu är nageltrånget och min högerhand…

Vi tar nageltrånget först.. jag var till vårdcentralen och distriktssköterskan.. och när hon såg tån förstod hon att jag har ont..
Svallköttet täcker nästan halva nageln.. Hon tog bort lite och så gick hon och hämtade en läkare.. det var samma doktor som kände på min knöl och som skickade iväg mig till mammografi en gång i april 2006.. Hon tittade på min tå och sa att den där måste opereras.. så nu har jag två operationer att se framemot.. Sen satte sköterskan på lapis (silvernitrat) för att få ner svallköttet.. detta gör att huden blir svart.. och att man sen kan dra bort bitar av köttet.. och så skickade hon remiss för operation av mitt nageltrång..

var det ju min högerhand..
Den fungerar inte som jag vill.. känselbortfall och stickande känsla.. tänk dig att du klär hela handen i plåster.. så känns det på ett ungefär.. när jag känner på saker… Långfingret vill inte alls vara med.. jag kan inte kupa handen.. och jag har väldigt svårt att skriva.. både förhand och på tangentbordet.. dessutom gör det ont när jag har skrivit mycket som nu..

Jag avslutar detta inlägg med en bild av håret vecka 14… så håll till god:


(Klicka på bilden för att se den större… )

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,