Sovedag och muntorrhet..

Hur kul är det att vakna och får börja med att hosta så att jag överhuvudtaget få fram ljud över mina läppar.. När jag väl var uppe och slog mig ner vid datorn…. så drabbas jag av muntorrhet.. jag får det ibland och ibland är det mer och ibland är det mindre.. idag är det mer.. och så även har jag sovedag.. och det är inte heller en bra blandning av biverkningar.. man somnar till.. vaknar till av att tunga sitter fast i gommen… då tänker man att nu skiter jag i det här.. men så klappar ängeln jag har på vänsteraxeln mig på tinningen och ber mig att tänka till.. att så här ska du inte tänka.. Nu tar du dina tabletter och så glömmer vi biverkningar och tar dem och så lever vi livet.. och njuter av varje sekund du andas…

Sovedag är rätt så mysigt.. man sitter där vid datorn och så plötsligt så befinner man sig någon helt annanstans.. fast muntorrheten kan jag vara utan… men de där små soveminuterna vill jag inte vara utan.. de är rätt så sköna faktiskt.. och jag känner mig piggare…

I förgår fick jag plötsligt ont i högersida vid midjan.. och vissa rörelser fick mig att nästan vråla ut min smärta.. men naturligtvis så började mina tankar om att metastaserna har förökat sig.. ända till jag lugnar mig och börjar tänka till.. och upptäcker att min troskant är just där.. och det är den som har skurit in i midjan på mig… dessutom hade jag ju tagit droppar och de får mig att få magknip och detta tillsammans med trosorna gjorde att smärta uppstod.. och därför blir jag inte så orolig.. men de första minuterna som man inte inte vad det är och då griper ångesten om en och hjärtat sätter igång och tokslår och magen snörper ihop sig som en stor hård klump.. och hjärnan slutar att fungera.. till ängeln få mig till att få tillbaka förståndet… och livet blir så mycket lättare att leva.. och lugnet lägger sig över mig och jag mår så mycket bättre…

kommer det en kallelse… om ny scint och åb till onken och då bryter man ihop igen.. och tankarna på att inte medicinen inte har hjälpt utan de har blivit så många fler.. och de växer så det knakar… tills ängeln knackar på mig igen… hon är fantastisk.. och jag har börjat att tycka om feer och änglar.. men inte alla.. det finns änglar som man bara vill ha.. och det finns änglar som man nästan spyr av…

Det ska vara gôtt att leva.. och det är det jag gör..

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Annonser

Min kropp.. min själ.. och mina tankar..

Mymlan ville denna vecka att vi skulle blogga om kroppen… och därför tänker jag göra detta nu.. för jag får ju börja med att säga att det är min hjärna.. min cytohjärna som totalt hade glömt bort att jag skulle göra detta.. den där cytohjärnan som gör att man glömmer hälften av det man tänkt att man ska göra..

Glömmer saker.. glömmer ord.. fast inte det där som är urviktigt.. som läkartider och behandlingstider.. de glömmer man inte.. men jag kan glömma ord.. som jag ska skriva i bloggen… och då har jag maken som bollplank.. och det kan vara vanliga normala ord som man använder dagligen.. och det kan bli fruktansvärt frustrerande.. Det kanske inte låter så farligt.. men det är hemskt.. att glömma helt vanliga ord.. och jag kommer inte på ordet.. tänk er själva.. ni sitter och bloggar och så är plötsligt ett ord bara borta ur hjärnan.. man försöker på alla sätt komma ihåg det.. och till slut finns ingen annan råd än att fråga den älskade maken om råd… han blir nästan lite fnissig att jag glömmer såna där vanliga vardagliga ord… men han hjälper mig ändå..

Dessutom så fryser jag om huvudet just nu.. inget hår som skyddar och värmer mitt huvud… men nu ska det börja växa ut igen.. och jag bara längtar..

Om vi sen fortsätter från den där hjärnan som går på halvfart neråt mot fötterna.. så kommer vi till de där två som män och bebisar gillar… brösten… jag har varit enbröstad sedan den 14 augusti 2006… men nu ska jag bli hel igen… det där att vara amputerad.. för det är faktiskt det man är.. när de har tagit bort en kroppsdel.. tänker inte folk på.. att vara amputerad är ofta när man saknar ett ben eller en arm.. men man tänker inte på brösten då.. men de är också en form av amputation när man blir av med bröstet… för det är en kroppsdel.. man tar bort… och så ska man lära sig att leva utan bröstet.. vilket kan vara lika svårt som om man tagit bort ett ben eller en arm.. man måste lära sig att leva med detta… för mäns blickar faller ofta på kvinnans decotage.. och om där då bara finns en.. då ser man att de tittar än mer… även om jag inte är storbystad.. så saknar jag mitt bröst.. fast nu.. nu ska jag bli hel igen..

Vi fortsätter vår resa neråt i min kropp.. eller rättare sagt.. vi får göra en liten avstickare upp mot vänster nyckelben.. där det sticker ut en liten rund knöl.. detta är min lilla port-a-cath som syns.. en liten plastdosa.. som de sticker i när jag får cytostatika och som gör att jag kan få medicinen utan att mina blodkärl i armen tar stryk… för cytostatikan är kärlretande.. och jag har inte lust att mina kärl ska bli hårda och ha lätt för att spricka.. när det finns saker som underlättar både för kärlen och för mig… jag älskar min port..

kommer vi då till magen.. detta som kvinnor gärna inte vill ha.. men som man kan få.. speciellt om man har fött barn.. då får man en sån där vacker bebismage.. fast det ligger inte någon liten bebis där… men magen har man… vilket är lite konstigt… men denna kommer på mig att bli ett nytt bröst.. magen min flyttas alltså bara två våningar upp.. jag får ett nytt bröst.. och får en platt mage på köpet.. fast jag får också en ny navel… jag älskar min navel.. man kan gömma småsaker i den.. och jag hoppas att min nya navel kommer att se likadan ut som den jag har nu… inuti min mage är det lite si och så.. det är ju så att cytostatikan är duktig på att se till att man får förstoppning… och genom att jag även går på morfin så blir förstoppningen än värre… så jag pratar med min mage.. jag hotar den med droppar… laxoberaldroppar.. för att få igång magen.. bara detta hot gör att magen faktiskt sköter sig ett par dagar… sen är det dags igen… och så håller vi på…

Ryggen då.. det är ju där jag har tre av mina ”kompisar”.. de där små knölarna som de upptäckte i mars.. de där små som betyder att min cancer har spritt sig.. att jag är kroniskt sjuk i cancer.. att jag aldrig blir frisk… men jag har sagt det en gång.. och jag säger det igen.. jag ska hoppa fallskärm när jag fyller 90.. om de så är det sista jag gör på den här jorden.. innan jag går ut genom grinden…

Den fjärde och sista kompisen sitter i bäckenet..

har vi då armar och ben… Benen är två relativt bra fungerade spiror… och jag kan ju ta mig fram bra mycket bättre nu… sen jag fick min rollator… Jag knallar på… med neuropatin som gör att det kliar och lite bortdomningar i fötterna.. så ibland känns det som om de inte är med… fast de är det.. eller när det känns som att de sover.. den där kliandet och stickandet… så har jag det dygnet runt… och så även i fingrarna och händerna… men det kommer ju att bli bättre nu när jag slutat med idegrans dekokten..

Annars är min kropp full av diverse ärr.. jag och sonen räknade en dag.. och kom fram till följande resultat:
1 ärr i bakhuvudet efter hundbett
1 ärr i pannan sen jag gick in i en skylt
2 ärr ovanför vänster armhålla för insättning gånger 2 av port-a-cath…
3 ärr ovanför nyckelbenet för insättning, utplockning och insättning igen av port-a-cath.
1 ärr modell större där bröst och lymfkörtlar suttit..
1 ärr på höger ben för bortplockandet av en fettknöl.
1 ärr på utsidan av vänster överarm för bortplockande av en fettknöl.
1 ärr på undersidan av vänster överarm för bortplockande av en fettknöl.

Nu kommer min lista på ärr att bli längre… eftersom jag ska få ett nytt bröst.. så uppdatering lär komma…

Jag är ändå himla nöjd med min kropp.. fast alla skavanker och annat som finns där.. så fungerar den tillfredsställande och utan den hade jag inte varit den jag är idag…

Jag tänker alltså finns jag till!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Minne?

Mitt minne är som det är.. Jag minns knappt att jag har klivit upp.. eller att jag har tagit mina mediciner.. jag är himla glad att jag har min dosett.. annars hade jag missat tabletterna varenda gång kan jag meddela..

Det är fruktansvärt ibland.. jag kan sitta och blogga och rätt som det är så tar det stopp.. för jag minns inte ordet jag vill skriva… och då måste jag fråga någon.. och det är ofta simpla saker jag glömmer…

Vi kan ta ett exempel.. jag sitter och bloggar om mina blommor.. och rätt som det är så ska jag skriva ordet rabatt… och så är det tomt.. det är totalt jättetomt uppe i skallen.. jag kommer inte ihåg ordet överhuvudtaget.. utan jag måste fråga någon… ofta är det Den älskade maken som får svara… och han tycker jag nästan är lite ”konstig” eftersom jag innan har kommit ihåg allt…

Detta kan vara fruktansvärt frustrerande ibland.. när man inte kommer ihåg sånt som man alltid minns innan… tider och telefonnummer.. namn på personer etc. Jag får kolla upp allt numera.. Himla tur att man har postit lappar.. och ett kylskåp.. för att inte tala om att man har en datorskärm som man kan sätta lappar på… 🙂

Att mitt minne är som det är har ju med cytostatikan att göra.. och sen vet jag inte hur mycket som min antikhormon har ställt till det.. och hur lång tid det tar innan mitt minne kommer tillbaka.. för de har sagt att det tar ca 5 år för hjärnan att komma tillbaka efter cytostatika.. och nu har jag ju fyllt på cytohjärnan så nu får jag vänta ytterligare 5 år innan jag får tillbaka min ursprungliga hjärna.. och då har det väl gått så lång tid att jag börja glömma saker för att jag börjar bli gammal… 🙂

Jag vill ha tillbaka mitt minne…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Jag vill ha tillbaka min kropp

Jag vill ha tillbaka min kropp.. den där som orkar en hel del.. och som inte blir trött av minsta lilla..
En som är rörlig.. en som kan göra att jag kan sitta på golvet… och leka.. som far rundor och som orkar med hela dagen.. som det är nu sover jag minst en timme per dag.. för att orka med kvällen…

Jag vill orka ha fint omkring mig.. jag vill kunna göra allt.. men jag har inte orken.. och jag har inte rörligheten…
Jag har gått ner från 73,2 kg till 66,8 kg.. sen jag var hos cytotjejerna första gången.. och det känns.. men samtidigt så är jag inte rörlig.. jag orkar fortfarande inte med en massa som tar energi ifrån mig.. och nu menar jag inte bara den där energin som krävs för att röra på sin kropp.. utan också den energin som krävs för tankearbete… jag måste skriva upp saker så jag inte glömmer bort dem.. och nu pratar jag inte handlingslistor.. utan alla små tankar.. alla små idéer som kan ploppa upp i hjärna och som jag känner att det får jag inte glömma bort.. de skrivs ner.. annars är de borta efter ett par minuter…

Jag vill kunna vara lika rörlig som jag var innan.. jag vill ha tillbaka min kropp.. både kroppsligt och mentalt… jag vill komma på roliga saker att göra.. men som det är nu så går min hjärna på lågvarv.. det är de där småsakerna som jag saknar.. de där små spontana tankarna på att göra saker..
Min hjärna är som den är.. det är de där små sakerna som gör att livet faktisk går framåt.. som den just nu fokuserar på.. och det är fruktansvärt jobbigt… det är inget kul…
Jag vill bli den där jag var innan knölen.. i alla fall tankemässigt…

Fy.. jag vill inte…

Fast en sak är ju positiv.. för de kvinnor som det här rör.. och då får jag glädja mig åt det..

Ni som sen vill göra en god gärning i sommar.. här har ni chansen.. sluta sök hos Google.. sök hos Googaid istället… så får ju cancerforskningen in pengar.. och fler kan bli botade från denna sjukdom..

Ha en trevlig onsdag.. för det ska jag ha

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Bloddopning och Jerringpriset

Läser att Epo tydligen är bra mot hjärnskador.. undrar då hur det blir om man bloddopar sig… har man ett ännu bättre skydd mot stroke då??

Så till Jerringpriset.. Kalla som som vann och jag säger Grattis till henne..
Fast det här får mig att undra vem fan det är som ska bestämma.. svenska folket som vill en sak och ”experterna” som vill en sak..
Det finns sport dårar runtom i vårt land.. som inte sitter med i media.. som är som vilken ”Svensson” som helst.. och kan mer om sport än de där kommentatorerna som tror sig veta bäst…

Nu blev det så här:
1. Charlotte Kalla
2. Susanna Kallur
3. Anders Olsson
4. Jonas Jacobsson
5. Rolf-Göran Bengtsson
6. Stefan Holm.
7. Zlatan Ibrahimovic.
8. Emma Johansson.
9. Henrik Zetterberg.
10. Robert Karlsson.

Och att Zlatan bara hamnade på en sjundeplats kan kanske förklaras med att vi faktiskt har en FOTBOLLSGALA också…
Skulle vilja se när det blir en gala om varje gren inom sporten.. Dartgalan (vilket de har i England).. Tennisgalan.. Ishockygalan..
För jag kan ändå inte förstå varför Zlatan ska hyllas så.. det finns bättre bedrifter än vad han har åstadkommit..

Låt Svenska folket ha sitt Jerringpris… För experterna har INTE alltid rätt.. för det ser man ju bara när det gäller Melodifestivalen.. (obs.ironi)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Dagens nyheter enligt Aftonbladet

Hela tiden nya heta nyheter..

Jag tar lite rubriker så där i högen av vad som står på Aftonbladets första sida i kväll:

SMHI varnar för snökaos och storm – de varnar människor för att gå ut.. och det vi ju hur det slutar.. man måste ju gå ut för att se om grannen går ut…

Bröllopsfesten ville aldrig ta slut – Någon som hört talas om dessa personer innan det här kom fram att han var miljonär och ska gifta sig i Sverige…

S splittrat om M:s invandrarkontrakt – det politiska för att visa att man fortfarande bryr sig..

Piraterna förbereder sig för strid – så nu har vi tagit med utvecklingsländerna också.. så behöver vi inte bry oss om de där i Darfur…

Så gick det för mammorna – så.. då har vi skrivit om det som gräsrötterna talar om.. och tycker är så viktigt.. Denna såpa tillsammans med Dansbrandskampen, stjärnor på fall, idiot-08 och bonde söker ko..

Är vi svenska så himla flata att vi inte bryr oss om vad som händer.. det där viktiga.. det där som gjorde Aftonbladet läsvärt en gång i tiden…

Det som skrämmer mig är det där journalistiska etiken.. om det har hänt en olycka.. så står det under rubriken ”är du på plats” maila bilder och information (så vi kan gotta oss åt andras olycka)…

Den här bloggaren.. henne tycker jag ni ska läsa.. för hon är enorm.. Hon kämpar nu..

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Så det där med att plocka bort brösten..

Hade jag vetat om att jag skulle få bröstcancer när jag var 42 hade jag också bytt ut mina.. men jag har inte den genetiska och jag har bara haft en släkting (mormors syster) som haft bröstcancer..

För man mår helt klart sämre om man får bröstcancer än om man ta bort brösten..

Denna forskning kan jag acceptera, för den är viktig.. om man ska fortsätta att operera bort bröst på dem som har BRCA1 och 2.. och det är värdefull hjälp för läkaren.. och välbefinnandet för kvinnan som måste gå igenom en sådan operation..

Jag tycker det är viktigt att det här också skrivs om.. hur det faktiskt kan vara i en cancersläkt..
Jag citerar ur artikeln:

Hennes pappa hade elva syskon som nästan alla dog i cancer.

Fyra fick bröstcancer eller äggstockscancer, som har koppling till ärftlig bröstcancer. Hennes pappa var en av få män i Sverige som får bröstcancer – ett 30-tal per år.

– Pappa fick cancer i båda brösten. Det kändes väldigt konstigt. Men läkarna sade ”Det går ju i släkten”.

Där ser ni.. män kan också få bröstcancer.. ok, de är inte många med de finns.. och bara det gör att jag tycker att män också ska känna igenom sina tuttar…

Det är också så sant så.. att sexualiteten sitter i hjärnan och inte i brösten..

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,