En vanlig måndag men ändå ovanlig

var det måndag igen.. en sån där vanlig dag.. en måndag som är som alla andra måndagar.. men ändå en dag.. en dag som bara finns idag.. för den 23 november 2009 kommer aldrig igen…

Alltså måste man ta rätt på den här dagen.. som man gjort med alla andra dagar….

Orsaken till att jag inte varit på bloggen har sina orsaker..

Jag har nämligen inte känt för att blogga.. och jag har inte haft något att blogga om heller.. jag har i alla fall fixat första veckan med den nya cyton.. Jag mådde illa på onsdagen.. men det kan ha varit tårtan.. för vi var till svärmor och svärfar.. för att svärfar fyllde 70 år.. så det var den närmaste familjen som var samlad… och tårtan såg god ut.. så jag tog en sån där lagom bit.. men den var smaklös och alldeles för mastig.. men att den var smaklös hade jag inte hjärta att säga.. sen visade det sig att maken tyckte samma sak..

Igår hade jag mer eller mindre sovedag.. och det hade jag också på fredagen.. och i söndags klev jag upp klockan 11.. och fick lite panik då jag skulle ta min medicin klockan 11 och då skulle jag ha något i magen.. så det blev en klementin.. och så tabletterna.. för jag har ju sagt 11 och 23… och igår var det jobbigt att vänta till 23.. för jag ville lägga mig tidigare…

Mina fingrar mår fortfarande som de gör… jag har fortfarande känselbortfall på höger hand.. men det börjar bli bättre.. eller så är det bara som jag tycker.. men det gör inte lika ont längre…

Nu ska jag följa son till skolbuss!!!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Annonser

Jag vill ha tillbaka min kropp

Jag vill ha tillbaka min kropp.. den där som orkar en hel del.. och som inte blir trött av minsta lilla..
En som är rörlig.. en som kan göra att jag kan sitta på golvet… och leka.. som far rundor och som orkar med hela dagen.. som det är nu sover jag minst en timme per dag.. för att orka med kvällen…

Jag vill orka ha fint omkring mig.. jag vill kunna göra allt.. men jag har inte orken.. och jag har inte rörligheten…
Jag har gått ner från 73,2 kg till 66,8 kg.. sen jag var hos cytotjejerna första gången.. och det känns.. men samtidigt så är jag inte rörlig.. jag orkar fortfarande inte med en massa som tar energi ifrån mig.. och nu menar jag inte bara den där energin som krävs för att röra på sin kropp.. utan också den energin som krävs för tankearbete… jag måste skriva upp saker så jag inte glömmer bort dem.. och nu pratar jag inte handlingslistor.. utan alla små tankar.. alla små idéer som kan ploppa upp i hjärna och som jag känner att det får jag inte glömma bort.. de skrivs ner.. annars är de borta efter ett par minuter…

Jag vill kunna vara lika rörlig som jag var innan.. jag vill ha tillbaka min kropp.. både kroppsligt och mentalt… jag vill komma på roliga saker att göra.. men som det är nu så går min hjärna på lågvarv.. det är de där småsakerna som jag saknar.. de där små spontana tankarna på att göra saker..
Min hjärna är som den är.. det är de där små sakerna som gör att livet faktisk går framåt.. som den just nu fokuserar på.. och det är fruktansvärt jobbigt… det är inget kul…
Jag vill bli den där jag var innan knölen.. i alla fall tankemässigt…

Fy.. jag vill inte…

Fast en sak är ju positiv.. för de kvinnor som det här rör.. och då får jag glädja mig åt det..

Ni som sen vill göra en god gärning i sommar.. här har ni chansen.. sluta sök hos Google.. sök hos Googaid istället… så får ju cancerforskningen in pengar.. och fler kan bli botade från denna sjukdom..

Ha en trevlig onsdag.. för det ska jag ha

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Min hjärna

Tänk nu på att jag inte direkt har någon psykologiutbildning. Jag har bara tänkt till själv och ransakat mitt inre och min hjärna…

Varför jag blir som jag blir i vissa situationer…

I fredags blev det så att en sådan situation uppkom och jag tänkte till vad det var som hände..

Genom att jag gjorde så och satt ner och pratade med den älskade maken så var det många puzzelbitar som föll på plats..

Jag lär mig fortfarande om hur jag funkar…

Fast jag är över 40 så kommer jag aldrig att bli fullärd på hur jag uppfattar vissa situationer och min hjärna är inte riktigt som alla andras…

Jag får leva med detta.. det är ett handikapp ibland.. när hjärnan helt tar över och blir så enkelspårig att den inte kan ta till sig något annat än det som den har på just det spåret som den är inne på.. några andra argument finns inte..

Jag gav maken några kontkreta tips som han kan göra för att underlätta både för mig och honom när min hjärna bara ser ett spår…

Jag hoppas att han gör detta nästa gång..

Tror att det kan bero på det syndromet jag har.. att jag är som jag är..

Andra bloggar om: , , , , ,