Ett förlåt

Jag måste be om förlåtelse.. då jag inte har bloggat så som jag skulle.. men orken och tanken på att öppna bloggen har bara känts bläää..

Jag måste ha lust.. lust att skriva annars blir det bara skit av det.. och jag vill ha kvalitet istället för kvantitet på min blogg.. och bara sätta sig och öppna bloggen bara för att jag måste skriva varje dag går inte.. jag måste skriva när jag har lust.. och det börjar faktiskt komma tillbaka lite smått.. den där känslan att få skriva och därmed att blogga…

Julafton började med att jag upptäckte det hemskaste man kan på en julafton… jag har fått nageltrång.. på höger stortå.. och naturligtvis på utsidan.. alltså på vänster sida av nageln.. och det är inte ett litet nageltrång.. utan ett rejält som blöder och som varar.. det kommer inte kort på detta.. för det ser så räligt ut.. och det är långt till sjukhuset och det kommer att gå över.. men jag inser idag.. att det blir vårdcentralen i morgon.. tvi helvete…ont gör det.. och plåster går.. och så ska man utkämpa varje morgon.. att försöka få på stödstrumpa över ett nageltrång.. försök med det så ska ni få se… det räcker att man måste kriga för att få på sig strumporna.. och nu ska man tänka på att de där strumporna kör med biologisk krigföring.. och ser till att jag får ett nageltrång.. allt för att kriget ska gå åt strumpornas håll.. men än har jag inte vinkat med den vita flaggan och har gett upp..

Resten av julafton flöt kanon.. maken jobbade och slutade 15.00 och det ger mycket pengar.. för det är storhelg dessutom.. och det blir lite mer i kassan.. och i julklapp fick vi i princip det vi önskat oss.. 50 Euro var.. och snart har vi alla fickpengarna till vår stundande Tossa resa.. för vi ska dit i tidig höst.. så som vi gjorde i år.. Maken fick ju 50 Euro när han fyllde år.. och jag lär få samma.. av svärföräldrarna.. och så fick vi 30 Euro va.. av mamma.. fast sonen fick av mamma men inte av svärföräldrarna.. så det var 190 Euro..
Jag fick också en kalender för nästa år.. och jag har inte skrivit något i den än.. fast jag har två kallelser som ligger… En till avd. 73 och påfyllning av Xelodan och så ska jag få pamidronaten då.. och det är den 4 januari.. och den 15 januari och då ska jag träffa onkologen för att få prata om den där Göteborgsresan.. och då ska maken följa med… som moraliskt stöd…

Jag fick för ett tag sedan ett mail.. ett mail som talade om att jag skulle få prova en ny smak från Marabou… Smaken var ”Caramelized almonds & sea salt”… Och detta var från Kjell.. den enda jag känner som heter Kjell är min svärfar.. och han hade inte kunnat göra detta.. då han inte vet mycket om datorer.. och han vet definitivt inte min mailadress… för det var till yahoo adressen som mailet skickades.. så nu undrar jag om det är någon som vet något om detta..??

Hur går det då med håret.. jo, det växer som ogräs… Och jag har faktiskt redan använt kam.. vilket känns lite konstigt.. då jag inte kan använda kam när håret är långt…
Så här såg jag ut dagen innan julafton..

Nu ska jag svara på kommentarer… och sen leva livet..

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Jag jublar

Jag är så glad.. jag har fått till ytterligare ett a.. men det var inte ett G A idag.. utan ett vanligt hederligt stort A… men ändå.. det har varit på gång sen igår.. men idag kom det… Jippie-kay-ejj

Nu hoppas jag att jag kan äta lite under dagens lopp.. för jag har varit illamående sen jag fick cytostatikan i tisdags.. Jag som aldrig mått illa tidigare.. men det var som sköterskan frågade… om jag börjat må illa än.. och förra gången jag fick cyto.. nummer 19 alltså.. då började det.. och nu efter nummer 20 så är det lite värre.. och jag bävar lite för sista gången med cyto.. ifall jag blir illamående då också.. alltså efter själva behandlingen.. för illamåendet blir ju bara värre och värre efter varje omgång jag får..

Det finns nämligen inget som jag tycker är så vidrigt som att kräkas..rent kroppsligt alltså.. för det finns saker som jag tycker är vidrigare än lite kräks,, (men det skulle ta lång om jag skulle rabbla upp alla dem sakerna…) och jag håller mig helst ifrån att göra det.. och jag brukar klara av det rätt så bra.. kanske inte när jag har magsjuka.. men annars.. jag kräks aldrig… *ryser*

Har varit till affären och fått med mig ett paket hem till mig.. det var från Panduro.. och det är rena julafton här.. när jag nu ska öppna det.. sen var det lite post i brevlådan också när jag kom hem.. och förutom lite elräkningar så fick jag även en kallelse till min ”kära” onkolog…

Tiden för återbesöket var den 2 november klockan 11:00.. och nu har jag fått en ny tid.. Den 16 oktober klockan 11:30 ska jag träffa den ”käre” onkologen.. Det är nu… Rädslan kommer.. att det ser för jäkligt ut i ryggen och jag lika bra kan lägga mig själv i sängen för jag lär aldrig komma upp igen… han kommer att tala om för mig att jag ska plocka ut alla mina besparingar och åka iväg ett halvår med familjen.. för det är så länge ungefär jag har kvar..
Eller så är det för att jag ska fortsätta med cytostatika.. fast då i tablettform och de vill att jag ska börja med det så fort som möjligt.. och därför får jag en tid så nära sista cytotillfället de bara kan hitta åt mig.. för den 2 november är ju så långt tills dess… och de vill inte förhala något…
Fast det kan ju också vara så.. att det inte har hänt någonting med metastasjävlarna.. och att jag måste byta cytostatika… eller så är de helt borta och vill glädja mig… eller så är det någon annan av det en miljon tankar som kommer upp om varför de har bytt tid för mig…
Ångesten bjuder upp mig till dans.. problemet är att jag inte vet vilken sorts dans det blir.. och för det andra så vet jag inte hur ångesten är på att föra.. och det visar sig vara en eldig tango.. jag kan inte dansa tango.. och ångesten är en skit på att föra.. vet inte åt vilket håll vi ska.. och det ser garanterat inte ut som tango.. det vi försöker att dansa… fast jag kommer inte därifrån.. ångesten håller så hårt i mig att jag får märken i min själ… och jag känner hur alla tittar på mig.. och ångesten som kramar mer och mer energi ut ur kroppen på mg.. och ändå.. ändå släpper h*n inte taget om mig… och som tur är så behöver jag inte dansa så länge… bara en vecka i ångestens klor.. glad att de flyttade fram tiden…

Det är ju så här att vara cancersjuk.. man ser hela tiden saker som kommer i en grådaskig ton.. inte helt svart.. men heller inte helt vit.. utan det är mer eller mindre grått… och jag försöker tänka så positivt jag kan.. för jag behöver inte vänta tills den 2:a november… jag får besked nästa fredag..

David.. denna otroliga man.. som skriver så bra om sin cancer (lymfom-blodcancer) har en insamling till förmån för barncancerfonden.. Vill ni inte bidra till Rosa Bandet så kan ni gå in där istället.. för när man läser det här så inser man lite av vidden hur det är att förlora ett syskon.. Att när man är två år.. få veta att ens storasyster är sjuk i cancer.. och att hon går ut genom grinden tre år efteråt.. hon minns ju bara sin syster som en sjukling… inte som det glada och pigga syster som hon måste ha varit innan hon blev sjuk…. Jag hoppas att barnboken är bra.. och jag kan ibland önska att det fanns något för lite större barn.. men ändå inte så stora att de är tonåringar.. (för det finns många böcker för tonåringar om cancer, där tonåringar själva har drabbats).. En bok för de kring 8-12 någonstans.. antagligen att ha ett sjukt syskon… eller en förälder..

Jag har varit sjuk 1/3 del av min sons liv.. och jag lära aldrig bli frisk.. i alla fall inte friskförklarad.. för min cancer är numera kronisk.. och kan plötsligt dyka upp någon annanstans i kroppen på mig.. lever, lungor och hjärna är de organ som ligger närmans tankemässigt.. för det är ju dit de där små ”kompisarna” kan dyka upp på efter en bröstcancer diagnos.. för skelettet har jag redan betat av..

Nu ska jag öppna mitt paket från Panduro.. Hörs!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Nu reagerar jag..

För det första så kan jag undra om någon har läst den här bloggen och fått för sig att göra en päls som bloggaren gillar att ha på sig av den här

En päls.. ja, jag har en päls.. en gammal fårskinnspäls.. den bara hänger här.. jag har den en gång om året.. och det är när jag och familjen går upp till svärföräldrarna på julafton….

Jag såg att hon har en sälungspäls… vet du ************ hur de dödar SÄLUNGAR????? Vet du varför vi har hatat Norrmännen???

För på något sätt så känns det på detta sättet när man idag läser Aftonbladet… och så kan man undra vart vårt samhälle är på väg när man läser det här.. För så bråttom har man inte att man inte kan ta det lugnt i trafiken..

Nu ska jag tillbringa resten av min vakna tid med familjen..

Gott Nytt År och jag hoppas att 2009 ska bli fan så mycket bättre än 2008

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Storhelg…

Idag har jag jobbat.. jobbat dag för en gångs skull..

Idag ringde också en sig sjuk.. så nu blir det till att jobba julafton.. fast jag jobbar natten till julafton.. 21-07.. fast det betyder 10 timmar natt och dessutom är det STORHELG.. vilket betyder 82.10 mer i timmen…

Hoppas nu att det blir mer i jul.. jobbar gärna juldan till annandan och annandan till den 27.. för då är det fortfarande storhelg….

Är det så att jag får även dessa nätter.. så kommer jag att köpa mig något snyggt….

Nu ska jag vara social….

Andra bloggar om: , , , ,