Bara tankar..

Har tänkt en del.. jobbiga tankar.. om de som skrev boken ”Livet kan inte vänta”.. och att två inte klarade kampen visste vi.. men för några dagar sedan fick jag veta att även den tredje gått igenom den där grinden som jag ser i ögonvrån.. men som jag varken tittar emot eller går emot… och det hade tydligen gått fort… från att vara full av liv till att gå igenom grinden tog en vecka.. då går det undan… man får nästa själv panik… för jag SKA inte närma mig den där grinden på flera år.. jag har ju lovat både mig själv och min omgivning att jag ska hoppa fallskärm när jag fyller 90 år.. för då gör det inget om det går åt helvete…

Dessutom så såg jag att Sabinas bok om henne och cancern har kommit ut.. ”Sabina och draken” heter den.. och 10 kronor per såld bok går till Sabinas barn… De kan beställas här och här..

Fast jag blir lite ledsen när jag ser priset.. 169 kr resp. 186 kr och då att bara 10 kronor per såld bok går till barnen… halva priset till Sabinas barn.. det hade varit något.. eller en 50 lapp.. men futtiga 10 kronor.. det verkar som de där prylarna som säljs till förmån för ”Rosa bandet” och bara en skitsumma går till Rosa bandet.. (Tänker speciellt på Viledas hink och mopp som kostade lite över 200 kronor och 10 spänn gick till ”Rosa bandet”).. det ska skos på andras olycka… grymt…
Barnen kan ju undra om inte de är värda mer.. eller att mamma inte var värd mer än 10 kronor…

Livet är grymt.. och cancern är både grym och lömsk.. och vi som har den kan bara fortsätta att kavla upp skjortärmarna.. dra ett djupt andetag.. spotta i handflatorna … spänna musklerna och ta fram vårt jävlar anamma… för här skall kämpas med allt vi har.. Ingen jävla sjukdom ska komma och tro att den är något.. för den är bara en liten fis i rymden…

Nä.. jag får fortsätta att kopiera webbadresser.. för jag ska formatera mitt gamla tröskverk… för det behövs.. helt klart…

Lev livet NU.. ingen annan kan göra det åt er.. och en dag är det försent…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , href=”http://bloggar.se/om/liten+fis”>liten fis

Boobs… till att titta på eller kvinnans rättigheter att visa upp eller inte..

En viss kvinnlig journalist förfasar sig över reklamfilmen som Rethink Breast Cancer just under oktober visar i USA.. och meningarna är delade.. Save the Boobs..

Jag ser inte en enda man som dreglar.. men däremot en massa män som tittar och förundras över en vacker kvinna…

Det jag undrar är om man verkligen kan skriva så här:

Får man säga vad som helst i kampen mot bröstcancer?

För jag tycker att filmen är rätt så oskyldig.. för det är inte bara män som reagerar.. det är också ett gäng kvinnor som gör det.. och kameran zoomar ibland in just tuttarna.. för det är för bröstcancer.. och då ska ju brösten stå i centrum..
Den kvinnliga journalisten skriver så här:

Bilden som ges är att brösten ska räddas för den manliga blickens skull, inte för kvinnans egen hälsa.

Detta kan jag absolut inte se i filmen… hur man kan läsa in detta förstår jag inte.. För texten som kommer lite då och då i filmen anspelar just på bröstcancer och kvinnans hälsa… att man ska kolla sina bröst så man kan rädda liv..

Allt är tillåtet att göra för att fokusera på att bröstcancer för det första går ner i åldrarna (som filmen gör).. och alla medel som inte skadar någon personligen får man använda… allt för att människor ska bli medvetna att alla kvinnor, ung som gammal kan drabbas… och inte bara äldre kvinnor som många tror.. och information måste fram..

Sen att hon går från bröst till det kommersiella i samma korta artikel är för mig en gåta.. för det verkar som att hon vill säga betydligt mer när det gäller filmen.. och så även när det gäller de saker som säljs till förmån för rosa bandet..

Hon glömmer en hel del.. den kära Albertsdóttir… För jag har alltid förstått att Clas Ohlsson är en typiskt ”manlig” affär.. kvinnorna är inte lika trakterade av att traska runt där.. men se.. vad jag hittade där… det är annat det är skurmoppen från Vileda.. och disktrasan.. och vad var det för tekniska prylar du hittade.. en mobil och en kamera.. jag hittade: hörlurar, ficklampa, kulspetspennor, optiskt trådlös mus.. och en hel del annat.. på just den manliga dregelbutiken Clas Ohlsson.. Men det förstå.. det är inte en affär som tilltalar dig kära Ellen.. eftersom du kanske springer in i en stor skogshuggare som är där och letar nya kedjor till sin motorsåg… eller en ny yxa…

Guldfynd är ju för det där smycke intresserade.. och de har både Rosa bandet grejer.. och för honom..

Apoteket har gett ut försvarets hudsalva i rosa förpackning.. och om inte det är manligt.. vad är det då som gör en man???

Ska man skriva om det så behövs det lite research.. fast det är ju lättare att sitta och gnälla över män som dreglar och skriva om detta än att gå ut på Google och leta efter Rosa bandet prylar som män kan använda… jag har hittat osthyvlar, potatisskalare och en hel del annat som även män kan använda..

Själv skulle jag vilja ha det där mocka armbandet som finns på Guldfynd.. men det är slut i min Guldfyndsaffär.. så snälla.. finns det någon därute i vårt avlånga land som kan få tag på armbandet.. så kan ni maila mig på vem_e_vimsig@yahoo.com.. för jag vill så gärna ha det.. och jag är så ledsen att det är slut.. och de visste inte om de skulle få in fler…

Här finns min insamling.. om man inte vill köpa något!!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Kärlek, ålder och en trygghet..

Det är kärleken som gör mig trygg.. att han som berikar mitt liv står bredvid mig.. han.. han som stått pall genom alltihop..

Den älskade maken.. han som satt där och höll mig i handen när beskedet kom.. han som gjorde att jag klev upp när det var som djävligast.. Han som gjorde att jag fortfarande levde när energin tog slut.. han som hittade på små saker att göra så inte mina tankar låste sig..

Han har fått lämna mig på sjukhuset när vi var på semester… där på infektion.. när jag hade 40,9 i feber och ingen visste vad det var jag hade.. mer än att jag var dödssjuk.. Han var tvungen att åka hem… när han visste att jag låg isolerad på sjukhuset.. för han kunde inte göra mer.. och jag levde.. jag fick min antibiotika…

Det är han som gör att jag lever.. För det är han som stöttat.. han som stått där med båda fötterna på jorden…

Han som sa att vi fixar det här.. vi reder ut det här.. mannen var axlar jag har gråtit emot.. som har fått ta mycket av mina tankar… och ändå står han kvar.. han har inte lämnat mig.. fast jag är enbröstad.. och fast jag fick cancer.. han finns här.. och jag är fan i mig så himla glad för det idag…

Vem är så mogen att våga stanna kvar???

Han.. den där unga mannen som kom in i mitt liv när han själv bara var 25.. och jag var 35…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,