Hårrapport.. och lite annat…

För det första så.. är det så här… Här töar det jättemycket nu.. man kan nästan se hur det försvinner… och mycket av gräsmattan har börjat synas vilket den inte gjorde igår.. och det är rätt otroligt… att det kan töa så mycket…

Nu ska jag försöka hitta mina tabletter som helt enkelt har försvunnit.. för jag hittar dem inte.. skitskumt.. för hur kan fyra tabletter bara försvinna i tomma intet.. jag kan inte förstå detta .. annars får jag helt enkelt hoppa den tiden för medicinen..

Hårrapport no 24… här kommer en ny bild… som faktiskt är tagen en dag senare än vad det skulle.. den är alltså tagen idag…

Den som står bakom kortet är Den älskade maken.. och han ser ut så här:

Och han bloggar här..

Har faktiskt lyckats med en sak idag som jag inte har orkat sen jag flyttade hit eftersom det krävs en hel del av min kropp att orka med saker.. jag har nämligen lyckats att dammsuga.. både sov/vardagsrummet och hallen och köket.. fast det behövs skuras i mitt kök.. men det ta jag i môra.. idag orkar jag inte mer.. Glad är jag ändå.. att jag faktiskt orkade göra så mycket…

Jag är på väg upp…!!!


Läs
även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Annonser

Nu var det gjort

Igår gick hela familjen till vårdcentralen för att ta vaccination för grymtsjukan.. det var vaccination för högriskgrupperna igår… och jag såg många äldre.. men också många yngre..

Bland annat såg jag en familj som kryssade för att de allihop hade en sjukdom som gjorde den infektionskänsliga.. och att de alla tre åt medicin för detta.. Jag ifråga sätter detta lite.. att en mamma eller pappa kan ha en sjukdom eller barnet.. eller någon av föräldrarna och barnet.. men inte alla tre.. Dessutom var det inte snack om att inte sitta bland alla dessa människor.. vilket jag faktisk kritiserade.. jag är fruktansvärt infektionskänslig… och jag kan inte förstå att det sätter mig tillsammans med alla dessa andra människor.. vem vet vad de har.. de kan ha blivit smittade av någon.. typ en förkylning som inte brutit ut på dem.. men de smittar..
Där skulle alltså jag.. när det var en vecka sedan jag fick min sista cytostatika kur.. sitta och acceptera läget.. jag hoppas innerligt att jag inte blir sjuk.. för då kommer jag att anmäla vårdcentralen enligt Lex Maria..

Lex Maria är det vardagliga namnet på 6 kap. 4 § i lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område, som innebär att vårdgivare har skyldighet att till Socialstyrelsen anmäla om en patient i samband med hälso- och sjukvård drabbats av eller utsatts för risk att drabbas av en allvarlig skada eller sjukdom. Bakgrunden till namnet är den incident 1936 då fyra patienter på Maria sjukhus i Stockholm avled till följd av felbehandling då de injicerades med desinfektionsmedel istället för med bedövningsmedel.

de ska faktiskt ha den kritik jag riktar mot dem.. speciellt då jag ringt och pratat med vårdcentralen att jag är mycket infektionskänslig.. och så ska jag sitta i x antal timmar (100 personer förre oss) i ett väntrum… när jag hade gräddfil till provtagningen.. för jag fick absolut inte sitta i väntrummet då och det var bara att gå rakt in.. men nu.. här var inte sagt att jag inte fick någon gräddfil.. nä.. nummerlapp och varsågod och sitt ner.. mellan han som hostade konstant.. eller hon med feberblanka ögon.. det var bara att välja…

Detta mina vänner är under all kritik.. speciellt eftersom jag ringt två gånger och påtalat min situation.. och att jag absolut inte vill sätta min hälsa på spel… för jag vet hur det gick när sonen fick halsfluss.. det var ingen rolig erfarenhet… Har jag gräddfil till lab.. då ska jag ta mig fan ha det när det gäller vaccinationer… också… inse att jag är allvarligt sjuk.. och då inte i grymtsjukan.. utan i ”bröstcancer med spridd skelettmetastasering”.. som det så fint heter i journalen..

Nä.. nu ska jag trotsa vädergudarna och ta och masa min kropp till apopoteket..

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Min kropp.. min själ.. och mina tankar..

Mymlan ville denna vecka att vi skulle blogga om kroppen… och därför tänker jag göra detta nu.. för jag får ju börja med att säga att det är min hjärna.. min cytohjärna som totalt hade glömt bort att jag skulle göra detta.. den där cytohjärnan som gör att man glömmer hälften av det man tänkt att man ska göra..

Glömmer saker.. glömmer ord.. fast inte det där som är urviktigt.. som läkartider och behandlingstider.. de glömmer man inte.. men jag kan glömma ord.. som jag ska skriva i bloggen… och då har jag maken som bollplank.. och det kan vara vanliga normala ord som man använder dagligen.. och det kan bli fruktansvärt frustrerande.. Det kanske inte låter så farligt.. men det är hemskt.. att glömma helt vanliga ord.. och jag kommer inte på ordet.. tänk er själva.. ni sitter och bloggar och så är plötsligt ett ord bara borta ur hjärnan.. man försöker på alla sätt komma ihåg det.. och till slut finns ingen annan råd än att fråga den älskade maken om råd… han blir nästan lite fnissig att jag glömmer såna där vanliga vardagliga ord… men han hjälper mig ändå..

Dessutom så fryser jag om huvudet just nu.. inget hår som skyddar och värmer mitt huvud… men nu ska det börja växa ut igen.. och jag bara längtar..

Om vi sen fortsätter från den där hjärnan som går på halvfart neråt mot fötterna.. så kommer vi till de där två som män och bebisar gillar… brösten… jag har varit enbröstad sedan den 14 augusti 2006… men nu ska jag bli hel igen… det där att vara amputerad.. för det är faktiskt det man är.. när de har tagit bort en kroppsdel.. tänker inte folk på.. att vara amputerad är ofta när man saknar ett ben eller en arm.. men man tänker inte på brösten då.. men de är också en form av amputation när man blir av med bröstet… för det är en kroppsdel.. man tar bort… och så ska man lära sig att leva utan bröstet.. vilket kan vara lika svårt som om man tagit bort ett ben eller en arm.. man måste lära sig att leva med detta… för mäns blickar faller ofta på kvinnans decotage.. och om där då bara finns en.. då ser man att de tittar än mer… även om jag inte är storbystad.. så saknar jag mitt bröst.. fast nu.. nu ska jag bli hel igen..

Vi fortsätter vår resa neråt i min kropp.. eller rättare sagt.. vi får göra en liten avstickare upp mot vänster nyckelben.. där det sticker ut en liten rund knöl.. detta är min lilla port-a-cath som syns.. en liten plastdosa.. som de sticker i när jag får cytostatika och som gör att jag kan få medicinen utan att mina blodkärl i armen tar stryk… för cytostatikan är kärlretande.. och jag har inte lust att mina kärl ska bli hårda och ha lätt för att spricka.. när det finns saker som underlättar både för kärlen och för mig… jag älskar min port..

kommer vi då till magen.. detta som kvinnor gärna inte vill ha.. men som man kan få.. speciellt om man har fött barn.. då får man en sån där vacker bebismage.. fast det ligger inte någon liten bebis där… men magen har man… vilket är lite konstigt… men denna kommer på mig att bli ett nytt bröst.. magen min flyttas alltså bara två våningar upp.. jag får ett nytt bröst.. och får en platt mage på köpet.. fast jag får också en ny navel… jag älskar min navel.. man kan gömma småsaker i den.. och jag hoppas att min nya navel kommer att se likadan ut som den jag har nu… inuti min mage är det lite si och så.. det är ju så att cytostatikan är duktig på att se till att man får förstoppning… och genom att jag även går på morfin så blir förstoppningen än värre… så jag pratar med min mage.. jag hotar den med droppar… laxoberaldroppar.. för att få igång magen.. bara detta hot gör att magen faktiskt sköter sig ett par dagar… sen är det dags igen… och så håller vi på…

Ryggen då.. det är ju där jag har tre av mina ”kompisar”.. de där små knölarna som de upptäckte i mars.. de där små som betyder att min cancer har spritt sig.. att jag är kroniskt sjuk i cancer.. att jag aldrig blir frisk… men jag har sagt det en gång.. och jag säger det igen.. jag ska hoppa fallskärm när jag fyller 90.. om de så är det sista jag gör på den här jorden.. innan jag går ut genom grinden…

Den fjärde och sista kompisen sitter i bäckenet..

har vi då armar och ben… Benen är två relativt bra fungerade spiror… och jag kan ju ta mig fram bra mycket bättre nu… sen jag fick min rollator… Jag knallar på… med neuropatin som gör att det kliar och lite bortdomningar i fötterna.. så ibland känns det som om de inte är med… fast de är det.. eller när det känns som att de sover.. den där kliandet och stickandet… så har jag det dygnet runt… och så även i fingrarna och händerna… men det kommer ju att bli bättre nu när jag slutat med idegrans dekokten..

Annars är min kropp full av diverse ärr.. jag och sonen räknade en dag.. och kom fram till följande resultat:
1 ärr i bakhuvudet efter hundbett
1 ärr i pannan sen jag gick in i en skylt
2 ärr ovanför vänster armhålla för insättning gånger 2 av port-a-cath…
3 ärr ovanför nyckelbenet för insättning, utplockning och insättning igen av port-a-cath.
1 ärr modell större där bröst och lymfkörtlar suttit..
1 ärr på höger ben för bortplockandet av en fettknöl.
1 ärr på utsidan av vänster överarm för bortplockande av en fettknöl.
1 ärr på undersidan av vänster överarm för bortplockande av en fettknöl.

Nu kommer min lista på ärr att bli längre… eftersom jag ska få ett nytt bröst.. så uppdatering lär komma…

Jag är ändå himla nöjd med min kropp.. fast alla skavanker och annat som finns där.. så fungerar den tillfredsställande och utan den hade jag inte varit den jag är idag…

Jag tänker alltså finns jag till!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Sovedag

Vissa dagar har jag vad jag kallar ”sovedag”.. Det är dagar då jag är tröttare än vanligt.. och det är inte så konstigt om man tänker på vad sjukvården stoppar i mig…

För att inte prata om det jag får stoppa i mig här hemma.. för att överhuvudtaget komma upp ur sängen… Morfinet gör att jag blir trött.. cytostatikan gör att jag blir trött.. och då är det inte konstigt att jag har de här sovedagarna..

Jag kan utan större problem sitta och somna framför datorn.. jag drömmer mycket tydliga drömmar.. och kommer någon in och frågar mig något så kommer ofta ett mycket konstigt svar.. eller så frågar jag något konstigt för jag har ju just blivit väckt från en dröm där det hände konstiga saker…

Den älskade maken har ibland tyckt att det har varit lite obehagligt när jag blir mer sovande än vaken.. men jag har lugnat honom om att det är så och det får han helt klart acceptera.. och får han konstiga frågor eller konstiga svar.. så får han fråga igen eller så får han fråga vad jag menar när jag är lite mer vaken och lite mer med…

Att kunna sitta och sova har jag aldrig kunnat innan.. men nu kan jag.. och visst kunde jag också ibland kunna känna att det var lite läskigt.. men nu har jag lärt mig och jag gillar faktiskt att kunna göra så.. en liten nap bara så där… tyvärr blir det så att det blir inte en liten nap utan ett helt pärlband av små napar.. fast sist gick jag och la mig och sov i 1½ timme.. och det tänker jag göra nästa gång jag börjar få de där små naparna.. för nu vet maken.. och jag vet..

Dessutom vet jag hur jag ska göra i fortsättningen.. för så fort jag börjar känna att jag får de här så ska jag gå och lägga mig och sova en timme eller så länge som kan behövas.. för jag blir inte helt sovande.. och min kropp kräver ju nästan att jag ska göra de här som naparna.. annars hade jag inte fortsatt att små sova vid datorn… så det ska bli intressant att se hur det blir nästa gång jag får en sovedag…

Jag ska också räkna hur länge det är mellan varje sovedag.. alltså.. hur många dagar som det går emellan de där sovedagarna.. om det finns ett mönster i det… för det kan faktiskt hjälpa mig.. att jag sover lite längre just de dagarna… om jag inte har behandling inbokat… eller någon undersökning… för de är viktigare.. för jag kan sova under det att droppet går.. om jag inte har besök… och jag kan sova i taxin dit och hem… för det tar i alla fall ca 40 minuter med taxi till sjukhuset…

Det har alltså hänt att jag har suttit och bloggat och somnat.. så fint framför datorn.. och så har jag drömt något.. och det måste jag skriva ner.. för det ska in i mitt inlägg.. och så läser jag som tur är inlägget.. för då visar det sig att det jag tycker att jag ska skriva inte alls passar in i just det inlägget.. utan det får bli ett helt nytt blogginlägg… lite konstigt det där med mina drömmar… just nu kan jag inte ge ett konkret exempel.. men jag ska försöka få till ett när jag har nästa sovedag…

Nu väntar facebook på mig.. om ni vill veta vem jag är där… maila.. eller leta själva…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Money.. money.. money..

Yes..

Jag har fått en fond.. en till.. och jag är så jätteglad…

Denna gången var det 4 000 kronor.. och vem dansar runt här så gott det går med sin skröpliga kropp…

Tjohoo…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Sorg och abort

Först av allt vill jag idag prata om sorg.. sorgen som är en del av livet det också.. precis så som döden är det.. och födelsen av ett nytt liv..
Det finns ett antal sidor på nätet som man kan använda sig av när man vill bevara en människa som har gått bort…

Minneslunden Där man kan skriva en levnadsberättelse om den som har gått bort.. man kan lämna kondoleanser.. Den som gör sidan kan lägga in bilder, filmer och minnen över den bortgångne.. och så kan de som går in på sidan tända ett ljus för den som har gått bort.. Lätt att surfa runt på och de är lätt att hitta den som man vill läsa om.. En mycket vacker sida.. Den här sidan kostar 100 kr/år.. eller om man vill så kan man betala 400 kronor för 5 år.. och det alternativet är billigare..

Minnessidan är också en plats på nätet för att hedra någon.. här kostar det också pengar.. 245 kronor varav 10 kronor går till cancerfonden.. Fast jag tycker att av 245 kronor så kunde lite mer gå till cancerfonden.. och man kunde få lite mer för pengarna.. och om någon ska göra något sånt här över mig så vill jag inte ha den här sidan..

Livsminnen Denna sida är mycket vacker.. Tyvärr kostar det 600 kronor att lägga upp ett livsminne.. vilket jag tycker är under all kritik.. för det är en mycket stor kostnad.. Dessutom går inga pengar någonstans.. annars är sidan mycket fin..

Det som retar mig lite är att det kostar pengar att göra en minnessida genom ett redan förtryckt formulär.. att folk ska sko sig på andras sorg.. Jag vill ha en sida som inte kostar något.. där det ska gå att sörja mig.. och inte att någon får in en massa pengar för att jag är död… så jag får nog göra min egen hemsida.. som ska publiceras den dagen jag inte finns längre…

När vi ändå pratar om död.. så är det så tydligen så här att i Ohio.. att John Adams har lagt in ett lagförslag på att om en kvinna vill ha abort så måste hon ha det blivande barnets pappas tillåtelse att göra aborten… Protesterna är högljudda och det kommer säkert inte att gå igenom…
Bara tanken på att jag som kvinna inte har rätten till min egen kropp är avskyvärd.. det får inte vara så.. vill jag så ska jag kunna genomgå en abort.. även om mannen vill behålla barnet.. men jag kan ju föda och så kan han ta hand om det.. för det är han som vill ha det… undrar hur det skulle bli.. tänk på mannen som vill göra karriär och så blir frun gravid och vill/kan inte behålla det.. och så säger han nej till aborten.. då kan han stå där med barnet sen.. och så kan hon leva livet.. Undrar då hur det går med hans karriär… 😉

Det var det.. och det vi skulle ha gjort idag försvann i ett grått regn!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Livet just nu

Nu är man uppe.. har premedicinerat det som ska premedicineras:
16 betapred 0,5 mg som har fått smälta i ett halvt glas med vatten.. och så Ranitidin 150 mg och så Cetirizin 10 mg.. för att inte nämna de andra tabletterna jag trycker i mig..

  • 2 st Depolan 30 mg
  • 1 st Depolan 10 mg (fast jag får nog höja nu känns det som)
  • 2 st Morfin Meda 10 mg
  • 1 st Postafen 25 mg
  • 1 st Omeprazol 40 mg
  • 2 st Panodil 500 mg
  • 1 st Furosemid 40 mg (kissetabletten)
  • Så det är inte konstigt att man känner sig som ett apotek.. Det är rena frukosten.. När det gäller kissetabletten så tar jag ju den bara varannan dag.. för det har inte varit mycket kvar av mig och jag tagit varenda dag.. har gått ner nästan 10 kg sen jag började använda den.. och då förstår man hur mycket vätska som jag har samlat på mig…

    Att solen lyser idag är bara skönt.. dessutom blåser det.. och jag vill ha kring 25 grader.. men att ligga och sola har aldrig varit något för mig.. och hade det varit det hade jag haft lite problem.. för det är så att huden just nu är solkänslig.. mer än vanligt alltså.. för cytostatikan tar alla snabbväxande celler… det är därför som håret rycker.. och jag får näsblod.. Här är det ju hårceller och slemhinneceller som är inblandade.. båda två är snabbväxande.. och så är det också med blodet.. en röd blodkropp lever i ca 120 dagar.. och de vita vet jag inte riktigt livslängden på.. men jag vet att det görs många per dygn.. utom då man har cancer… Så hudceller räknas också som snabbväxande och man ska undvika solen om man inte vill få pigmentförändringar… Jag har lite pigmentfläckar sedan förra gången som jag gick på cyto.. för naturligtvis så får jag alltid cancer på våren.. och alltid när det är festival… Jag har sagt att jag vill inte ha fler festivaler.. men det blir nog en ändå 2012… och vem vet vad jag drabbas av då… för ska det här fortsätta så kanske jag får cancer igen.. lite trist.. men jag vill ju kunna göra allt som jag kunde innan.. jag känner inte igen min kropp..

    Jag orkar inte så mycket längre.. varken kroppsligt eller mentalt… Kroppen är som en 90-åring.. jag har blivit bättre.. jag har inte samma smärta längre.. men det är mycket morfinets skull.. jag är nästan lite rädd att sluta med morfinet.. men jag vet att jag kommer att trappa ner.. sakta men säkert.. Och jag är mer rörlig nu än jag var tidigare.. men vissa saker klarar jag fortfarande inte… och det kan reta mig… jag vill så mycket men jag kan så lite..
    Den mentala biten har också blivit bättre.. jag är inte så mycket klimakteriehäxa längre.. jag får inte samma utbrott som jag kunde få innan.. då när det bara sa pang och jag blev skitsur och jättegrinig..
    Jag har blivit snällare.. jag tjôtar inte på samma sätt.. jag har blivit mer tolerant.. men ändå är det långt kvar… och det får ta den tid det tar.. men hormontabletterna gjorde att jag blev hemsk.. och dessa äter jag ju inte längre.. vilket är en mycket skön känsla faktiskt… Jag tänder till fortfarande.. men inte på samma sätt och inte lika ofta.. och oftast känner jag på mig att nu är det något.. och jag hinner stoppa mig själv innan jag flyger i luften.. det hände aldrig innan.. då sa det bara pang och så var jag en stor sur och grinig kärring.. som staplade runt i lägenheten med ett stort svart åskmoln ovanför huvudet… om man nu skulle rita en serie om mig alltså…

    Jag börjar faktiskt känna att det är jobbigt med cyton.. och jag hoppas att onkologen säger att jag ska ha en behandlingsomgång till.. och att det ser bra ut i ryggen.. för jag vet inte hur mycket till jag orkar… fast jag vet att när det kommer till kritan så kommer jag att orka… men vissa stunder är tuffa.. eftersom cancern tar så otroligt mycket kraft och tankeverksamhet… och jag vill kunna komma ihåg saker utan att behöva ha block och penna så fort jag är iväg någonstans.. för att inte glömma… För jag är otroligt glömsk.. och det är inte kul.. att ha gått från den där som har ett halvårs planering i huvudet så glömmer jag saker som jag ska komma ihåg inom 5 minuter.. så det är block och penna som gäller.. och jag är glad att jag får mina tider på en rosa lapp.. annars hade den där lappen snabbt försvunnit..

    Nä, nu ska jag försöka att gå på huset… måste bli resultat idag!

    Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,