Kändis tuttar..

Läser Expressen om att den ensamma mamman hittade en knöl i bröstet.. och nu går hon ut och säger att vi alla ska känna igenom våra bröst.. precis som alla andra gör den här månaden.. för att sluta i det stora jippot ”Rosa Bandet galan 2009” som går av stapeln i Malmö..

Hon säger så här:

– När jag kom dit gjorde de en mammografi och därefter en biopsi (ett vävnadsprov). Sedan fick jag vänta på svar, det var två väldigt långa timmar. Men det var skönt att slippa gå hem och vänta på svar på posten.

Jag säger två saker om det här:
1. De skickar ALDRIG ut ett brev med svar på en biopsi.. dessa berättas alltid av en läkare.. för de vet aldrig hur en patient tar ett besked..
2. Två timmar.. jag fick vänta från den 22 maj när jag gjorde biopsin.. fram till den 8 juni.. då snackar vi ångest… Den tiden har jag förträngt.. glad att jag faktiskt bloggade då.. så jag har lite av mina tankar nedskrivna…

En tumör är alltid en tumör.. den kan vara snäll (benign) eller elak (malign).. en tumör är en knöl.. och behöver alltså inte vara cancer..

Artikeln fortsätter att berätta att Ulrikas läkarna beslutade att p.g.a. tumörens storlek att operera bort den… och Ulrika säger att hon inte trodde att hon skulle få bröstcancer.. fast hennes mormor fick det på äldre dar…

Hon avslutar med att rekommendera alla kvinnor att känna på sina bröst.. vilket jag också gör… men jag tar med männen.. eftersom män också kan få bröstcancer..

Den andra kändisen som går ut och talar om sina tuttar är Lulu Carter.. Hon ska plocka ut sina.. enligt en stor intervju i Expressen..
Fast det gör hon egentligen inte.. hon plockar ut ett par… för att sätta in ett nytt par..
Hon säger så här:

Jag är bara en 164 centimeter och jag hade jättesmå bröst. Jag var helt nöjd med dem, men sen när jag blev gravid fick jag helt plötsligt större bröst och kände att det var härligt. Jag kände mig så kvinnlig. Efter att jag ammat klart mina barn så förvann de där mysiga, runda, kullarna och då saknade jag dem så mycket. Så jag bestämde mig för att få tillbaka mina tuttar och har haft dem i 15 år.


Jag
är 157 cm lång och har också alltid haft små bröst… utom då jag ammade.. och sen när man slutade så fick man en knöl i det ena bröstet och det var bara att ta bort det… för det första så vill jag känna mig kvinnlig… men framför allt vill jag känna mig hel.. vilket jag inte gör idag… så här kan man prata om saknad…

Till Media vill jag säga:
En artikel om möjlig bröstcancer.. en om fejkbröst… när ska ni skriva om alla kvinnor som har haft bröstcancer och som kan berätta den sanna historien bakom sjukdomen.. istället för det där glamorösa som alltid sägs i oktober..

Till alla kvinnor och män vill jag säga:
KLÄM och KÄNN en gång i månaden och inte bara i oktober!!!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Dagen idag, är också en dag

Och jag har haft en låt på hjärnan hela dagen.. och den går inte att få ut..
Först var det så att när jag vaknade i morse så hade jag ”Jesus älskar alla barnen..” i huvudet.. och jag satt och nynnade på den.. och efter ett tag så ändrades den till en annan låt.. och det var ”Vi sätter oss i ringen och tar varan i hand.. ”
Nu får jag inte bort den.. så jag gick på youtube.. för att hitta låten som hela tiden har varit med mig..

För det är ju så.. jag försöker vara stark.. mer eller mindre hela tiden.. fast ibland så faller jag igenom.. och då är jag liten.. då vill jag bara bli hållen om.. jag vill känna att jag har kärlek omkring mig.. och det vet jag ju om att jag har.. fast ibland kommer tvivlet.. att Han faktiskt stannar vid min sida..

En kvinna ska enligt all kunnig expertis.. vara just kvinnlig.. och känner jag mig kvinnlig.. nä.. inte direkt.. jag är enbröstad.. Jag har ärr.. och det är många.. jag har inget hår.. varken på huvudet, i ansiktet eller ”där nere”… jag orkar inte en massa övningar.. som om man hade varit fertil hade resulterat i en liten kotte så där en 40 veckor framåt.. Jag har smärta som gör att jag ibland blir sur och grinig.. jag är i ett medicinskt klimakterium.. som också gör att humöret blir lidande.. men samtidigt så är jag inte den där klimakterie häxan som jag var när jag åt mina antihormoner.. för då om något var jag en riktig bitch… och det ordet använder jag knappt.. bara för att när jag väl använder det så ger det så mycket större kraft.. Jag har en liten dosa som sticker ut.. som ett andra bröst ca 1 decimeter snett ovanför det bröstet jag har kvar…

När jag har älsklingströjan på så se jag tydligen ut som Quasimodo.. eller möjligen Farbror Fester i Familjen Addams.. och har jag kragen uppe över skallen men tittar ut så tycker sonen att jag ser ut som E.T... så kärleken är så stark.. så det behövs inte bara sex.. närheten är lika viktig.. bara kramas kan vara värt så mycket.. och ligga och hålla om varandra.. eller att ligga ”sked” utan några övningar.. att hålla om maken och ligga nära honom.. eller bara ligga där i sängen och hålla handen… så skönt så…

Det är ju som det är nu.. och då får man ta det.. fast jag ska se om det inte är så att jag måste höja morfindosen ytterligare…
Vi får se.. i så fall gör jag det på söndag….

Sen vill jag uppmuntra er till att läsa Soulsisters blogg.. och det här blogginlägget speciellt.. och så ska ni göra det som hon säger till er… nämligen:
Kläm och känn igenom era bröst så ni lär känna dem.. så den dagen då det kanske finns en knöl att ni märker den.. och så även männen… för annars kan det bli som för mig.. och jag vill inte att fler får kronisk cancer…

Jävla knöl.. jävla sjukdom.. jävlar anamma…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Cancern

Jag måste ta tag i att skriva om de där som ockuperar min kropp.. de där som gör att jag aldrig blir utskriven från sjukhuset.. som gör att jag måste gå och testa mig resten av mitt liv.. så länge jag orkar…. tills jag ger upp.. och den dagen vet vi kommer… och då är det jag som öppnar grinden och går igenom den…

Jag kommer inte att göra det än.. för än är det krut i kärringen… för seg är jag.. och livet väntar på mig.. och Spanien.. jag ska åka dit med mitt kala huvud och försöka flörta…

Än sitter de i ryggen.. och än är de bara 4 stycken… en dag är de många många flera… och en dag sitter de inte bara i skelettet.. utan också i levern.. och lungor… och när den dagen kommer så hoppas jag att det finns en cyto som även fixar att ta de där jävlarna…

På något sätt kan det inte bli jävligare… för jag vet hur det är att höra att man har metastaser… jag vet också om hur det känns att fråga doktorn om hur länge man har kvar… fast jag vet så innerligt väl att inte ens en doktor kan svara på den frågan…

Döden då…nä.. den skrämmer inte… det jag kan känna är att jag inte vill lämna de älskade.. de där som står mig allra närmast… de där som man vill leva med så länge man kan.. som man kan krypa upp hos.. och som vet allt om en.. bara genom att titta på en…
Den Älskade maken som får bädda min säng.. för det är en sak som jag fortfarande inte fixar… han som får mig till att leva.. att röra på mig.. och få mig till att må så himla bra…
Mina ungar.. alla ni tre… som finns här runtomkring… jag älskar er… fast tiden är kort… men ni vet det det…
Så är det ett par till… men sen är det liksom stopp…

För ett tag sen.. när jag mådde lite dåligt fick jag en sak slängd i ansiktet.. och detta gjorde att hela jag la mig i protest… som jag gjorde när jag var liten.. och som jag tror alla gör..
Att när någon på något sätt kritiserar ens görande så går man in i protesten.. och skiter fullständigt i det… eller så fortsätter man med det som man kritiseras för…

Snus är ett bra exempel… mamma har alltid tjötat på mig att jag ska sluta.. har jag slutat? Nä.. jag har fortsatt.. men så bestämde jag mig själv.. utan någon yttre stimulans.. och jag slutade.. bara så där.. och det var den 27 mars 2008… att jag sen kan ta en prilla då och då gör inget.. för suget har jag inte… och visst tar jag mig en prilla.. men bara vid festliga tillfällen… eller om jag ska chockera någon…

Min kropp är inte var den borde vara… jag vet att det finns de som har det värre.. men jag måste få prata ärr jag också…

  • Jag har ett fult ärr vid nyckelbenet.. efter min första port-a-cath och operationen när de plockade ut den genom samma ärr som de satte in den i..
  • Jag har ett ärr som jag inte vet om det kommer att bli fult eller inte eftersom det fortfarande inte riktig har läkt… ser konstigt ut.. och jag tycker att det borde bli mer ärr.. ser nästan ny opererat ut..
  • Jag har ärret över där höger bröst satt.. det är ett ärr som ser ut som en hockyklubba..
  • Jag har ärr inuti..  att jag faktiskt har tagit bort en kroppsdel… och att jag antagligen inte kommer att bli opererad i höst på Sahlgrenska för ett nytt bröst.. så jag får bara vänta på detta.. jag är inte hel… jag känner mig inte hel… och jag känner mig inte som kvinna och inte som sexobjekt heller… det är skitsvårt att försöka göra sig sexig när jag inte har ett uns av kvinnlighet kvar… känns det som.. tvi helvete…
  • Så har jag mina 5 små prickar.. de där som man fick när man strålades… och jag ska fortfarande göra en tatuering av en av dem… och ja, jag vet vad jag ska ha.. och jag vet också vart den ska sitta..  men det ska bli min present till mig själv.. den dagen då min nya tutte sitter där den ska.. och mina vänner är vräkta och inga nya har flyttat in…
  • Jag är kroniker… jag kommer alltid att ha cancern med mig.. i ett litet rep.. eller i en liten bur i väskan.. jag har inte bestämt mig än.. jag har heller inte bestämt hur cancern ser ut.. men den dagen jag trillar över den i någon affär så kommer jag att veta… där är min cancer. .. och så köper jag den och bär med mig den…

Nu ska jag snart titta på Dr House.. tänk om jag fick byta ut min manlige onkolog mot honom… men min kära kirurg Dr C behåller jag.. hon och jag och vår kära dialekt… det och mina vänner håller oss tillsammans..

Ikväll ska jag också lägga fram alla mina tabletter inför morgondagen.. jag ska också sätta klockan så jag inte missar dem…
Taxin kommer 08.35 och jag ska vara på sjukhuset klockan 09.30 och imorgon ska jag vara där länge.. det blir ju en sån där extra dropp.. jag ska få det där benförstärkande….
Jag hoppas också att mina världen är bra… fast det blir blod på näsduken varje gång jag snyter mig… men det var likadant förra omgången.. och under viloveckan så försvann de biverkningarna som hade med näsblodet att göra…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

Sex och cancer

Jag brukar inte läsa DN.. men idag gick jag in där för det var något som fångade mitt öga.. väl där så hittar jag en artikel om en tjej som har bröstcancer och som berättar om sexet..

Jag känner igen mig.. i mycket av det hon skriver.

Hon har fått ta bort båda brösten, men fått nya, och så även äggstockar och livmoder. Hon har haft den genetiska formen av bröstcancer. Det har inte jag.. jag har bara tagit bort ett bröst och ännu inte fått något nytt.

Däremot har vi genomgått samma behandling.. fast lite olika ändå.. för ingen behandling är den andra lik..

Man är en klimakteriekärring.. man blir sur och grinig… så där känner jag också igen mig.. och så tröttheten…

Så var de det där med sex… sex är skönt.. sex är rogivande (iaf efteråt) och det är himla trevligt…

Fast hur kvinnlig känner man sig om man bara har ett bröst?? Hur kvinnlig känner man sig när hormonerna inte vill vara med på samma sätt???

Sex blir det ändå… fast jag inte känner mig så kvinnlig…

Andra bloggar om: , , , , , ,