Jag blir så arg

Idag kan man läsa i media om den 14-åriga pojken i Amerika som sades lida av en svår hjärntumör.. och han twittrade om sin sjukdom fast han hade svåra smärtor.. jag har också väldigt ont ibland.. och jag tar många pauser när jag bloggar.. för ibland gör det för ont att sitta här.. och pengarna till pojken strömmade in och en hel del kändisar hjälpte till att få in pengar till pojken och hans familj..
Nu visar det sig att det antagligen är fejk.. för det finns ingen 14 åring som har en hjärntumör.. det är visst anmält till FBI också..

För ett par år sedan så var det en tjej som bloggade om att hon hade bröstcancer och att hon skulle dö på en bestämd dag och en bestämd tid.. inget av detta var sant.. för allt det som hon skrev stämde inte med att hon skulle ha cancer.. och bloggen var inte en cancerblogg.. utan en vanlig blogg.. men hon fick otroligt mycket uppmärksamhet och den dagen hon skulle dö fick hon otroligt många kommentarer i form av ”R.I.P” och ”vila i frid” och så är allt fejk…

Jag har också hittat en till blogg som jag tror är en fejk blogg om cancer.. för det jag kan om cancer så får jag inte det till att gå ihop… det stämmer inte för fem öre.. och det är så att man blir så himla arg.. för vi som har cancer.. vi blir inte direkt trodda när det ploppar upp en hel del såna här fejk bloggar…

När folk söker uppmärksamhet.. eller som i Amerika pengadonationer.. så blir man så arg.. Vi som sitter i skiten då… vi får inget.. jo, en hel del smärta och lidande.. och alltid ha döden omkring oss.. Ni som inte har cancer.. kan aldrig förstå.. ni kan aldrig sätta er in i den situationen vi sitter i.. och sen gå ut och säga att man har cancer.. för att på det sättet få uppmärksamhet eller andra saker gör mig bara förbannad… För ni vet inte… ni har ingen jävla aning…
Är uppmärksamheten så stor att ni måste göra så mycket för att få den?
Är pengar så jävla viktigt att ni kan gå ut och lura en hel värld?
Är det verkligen värt detta??
Ja, jag undrar… för vi som har cancer.. vi lider.. vi kämpar minut för minut av smärta.. oro.. ångest… ja, ni förstår kanske lite om man läser min blogg.. men inte till 100%… för det är inte allt jag skriver.. fast jag är mycket privat och skriver så mycket jag bara kan och orkar.. men när ångesten och dödstankarna kommer är det jättesvårt att skriva det… men jag försöker.. fast jag hitta inte alltid rätt ord då…

Men att hålla på att skoja, som de faktiskt gör, när de skriver dessa fejk bloggar om att de har cancer.. kan inte gå in i min skalle.. varför hålla på att ljuga.. och komma med osanning.. och göra de som faktiskt har cancer väldigt ledsna.. kan jag inte förstå… jag hänger inte med… jag förstår inte…

Fy fan säger jag bara!!!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

Annonser