Bara tankar..

Har tänkt en del.. jobbiga tankar.. om de som skrev boken ”Livet kan inte vänta”.. och att två inte klarade kampen visste vi.. men för några dagar sedan fick jag veta att även den tredje gått igenom den där grinden som jag ser i ögonvrån.. men som jag varken tittar emot eller går emot… och det hade tydligen gått fort… från att vara full av liv till att gå igenom grinden tog en vecka.. då går det undan… man får nästa själv panik… för jag SKA inte närma mig den där grinden på flera år.. jag har ju lovat både mig själv och min omgivning att jag ska hoppa fallskärm när jag fyller 90 år.. för då gör det inget om det går åt helvete…

Dessutom så såg jag att Sabinas bok om henne och cancern har kommit ut.. ”Sabina och draken” heter den.. och 10 kronor per såld bok går till Sabinas barn… De kan beställas här och här..

Fast jag blir lite ledsen när jag ser priset.. 169 kr resp. 186 kr och då att bara 10 kronor per såld bok går till barnen… halva priset till Sabinas barn.. det hade varit något.. eller en 50 lapp.. men futtiga 10 kronor.. det verkar som de där prylarna som säljs till förmån för ”Rosa bandet” och bara en skitsumma går till Rosa bandet.. (Tänker speciellt på Viledas hink och mopp som kostade lite över 200 kronor och 10 spänn gick till ”Rosa bandet”).. det ska skos på andras olycka… grymt…
Barnen kan ju undra om inte de är värda mer.. eller att mamma inte var värd mer än 10 kronor…

Livet är grymt.. och cancern är både grym och lömsk.. och vi som har den kan bara fortsätta att kavla upp skjortärmarna.. dra ett djupt andetag.. spotta i handflatorna … spänna musklerna och ta fram vårt jävlar anamma… för här skall kämpas med allt vi har.. Ingen jävla sjukdom ska komma och tro att den är något.. för den är bara en liten fis i rymden…

Nä.. jag får fortsätta att kopiera webbadresser.. för jag ska formatera mitt gamla tröskverk… för det behövs.. helt klart…

Lev livet NU.. ingen annan kan göra det åt er.. och en dag är det försent…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , href=”http://bloggar.se/om/liten+fis”>liten fis

Pablo Picasso, Elena 5 år och en bok

Läser om den lilla amerikanska tjejen Elena… och att hon kämpade mot cancern.. fast till slut vann cancern den matchen… efter att ha kämpat i 9 månader.. så gav hennes glada humör inte upp.. Trist är det… men på något sätt så blir man glad när man märker vad den intelligenta tösabiten gjorde… Hon förstod att familjen skulle bli ledsna för att hon dog.. så vad gör hon…

Jo.. hon skriver små meddelande till familjen och gömmer dem runt om i huset.. Rätt som det är så öppnar de en låda.. och där ligger det en massa små lappar om att familjen ska leva vidare..små lappar som inspirerade dem att fortsätta med sitt liv.. etc..

Lapparna började nu familjen lägga ut på nätet.. och responsen lät inte vänta på sig..

– Flera personer hörde av sig och berättade att Elenas hälsningar hade gjort dem till bättre föräldrar eller att de fått dem att omvärdera sina liv, säger pappa


Familjen
bestämde sig för att ge ut alla lapparna de har hittat i en bok.. som fick titeln: ”Notes behind”

Pengarna som kommer av försäljningen kommer familjen att ge till cancerfonden.. så de kommer alltså inte att göra detta för egen vinning..

En liten gullig detalj är den att tösabiten gillade Picasso.. och hennes önskan var att få en tavla som hon ritat själv.. skulle få hänga vid sidan om en av Pablo Picassos tavlor.. och det fick den…

Genom att många faktiskt har ändrat sitt liv och börjar tänka till hur man lever.. och att det faktiskt blir en bok av det hela.. och att pengarna går till något vettigt tycker jag är kanon bra.. det jag däremot blir besviken på är att det inte finns några planer på att ge ut boken i Sverige… Varför kan man ju undra.. är det för att det är en Amerikas tjej.. men om det hade varit ett svenskt barn.. hade något förlag givit ut den då?? Ja, det tror jag säkert att de hade…

För jag vill också läsa den….!!!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Boobs… till att titta på eller kvinnans rättigheter att visa upp eller inte..

En viss kvinnlig journalist förfasar sig över reklamfilmen som Rethink Breast Cancer just under oktober visar i USA.. och meningarna är delade.. Save the Boobs..

Jag ser inte en enda man som dreglar.. men däremot en massa män som tittar och förundras över en vacker kvinna…

Det jag undrar är om man verkligen kan skriva så här:

Får man säga vad som helst i kampen mot bröstcancer?

För jag tycker att filmen är rätt så oskyldig.. för det är inte bara män som reagerar.. det är också ett gäng kvinnor som gör det.. och kameran zoomar ibland in just tuttarna.. för det är för bröstcancer.. och då ska ju brösten stå i centrum..
Den kvinnliga journalisten skriver så här:

Bilden som ges är att brösten ska räddas för den manliga blickens skull, inte för kvinnans egen hälsa.

Detta kan jag absolut inte se i filmen… hur man kan läsa in detta förstår jag inte.. För texten som kommer lite då och då i filmen anspelar just på bröstcancer och kvinnans hälsa… att man ska kolla sina bröst så man kan rädda liv..

Allt är tillåtet att göra för att fokusera på att bröstcancer för det första går ner i åldrarna (som filmen gör).. och alla medel som inte skadar någon personligen får man använda… allt för att människor ska bli medvetna att alla kvinnor, ung som gammal kan drabbas… och inte bara äldre kvinnor som många tror.. och information måste fram..

Sen att hon går från bröst till det kommersiella i samma korta artikel är för mig en gåta.. för det verkar som att hon vill säga betydligt mer när det gäller filmen.. och så även när det gäller de saker som säljs till förmån för rosa bandet..

Hon glömmer en hel del.. den kära Albertsdóttir… För jag har alltid förstått att Clas Ohlsson är en typiskt ”manlig” affär.. kvinnorna är inte lika trakterade av att traska runt där.. men se.. vad jag hittade där… det är annat det är skurmoppen från Vileda.. och disktrasan.. och vad var det för tekniska prylar du hittade.. en mobil och en kamera.. jag hittade: hörlurar, ficklampa, kulspetspennor, optiskt trådlös mus.. och en hel del annat.. på just den manliga dregelbutiken Clas Ohlsson.. Men det förstå.. det är inte en affär som tilltalar dig kära Ellen.. eftersom du kanske springer in i en stor skogshuggare som är där och letar nya kedjor till sin motorsåg… eller en ny yxa…

Guldfynd är ju för det där smycke intresserade.. och de har både Rosa bandet grejer.. och för honom..

Apoteket har gett ut försvarets hudsalva i rosa förpackning.. och om inte det är manligt.. vad är det då som gör en man???

Ska man skriva om det så behövs det lite research.. fast det är ju lättare att sitta och gnälla över män som dreglar och skriva om detta än att gå ut på Google och leta efter Rosa bandet prylar som män kan använda… jag har hittat osthyvlar, potatisskalare och en hel del annat som även män kan använda..

Själv skulle jag vilja ha det där mocka armbandet som finns på Guldfynd.. men det är slut i min Guldfyndsaffär.. så snälla.. finns det någon därute i vårt avlånga land som kan få tag på armbandet.. så kan ni maila mig på vem_e_vimsig@yahoo.com.. för jag vill så gärna ha det.. och jag är så ledsen att det är slut.. och de visste inte om de skulle få in fler…

Här finns min insamling.. om man inte vill köpa något!!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Nu kommer det

Läser man i media under den här månaden så är det den ena berättelsen efter den andra om kvinnor som fått bröstcancer.. och det är bra..
Läser man dem så ser man att alla har en röd tråd.. alla artiklarna är så lika varandra…

Alla berättelserna är snarlika.. och media skriver på samma sätt.. men de använder ju det där ordet som jag inte gillar.. Fast det lär aldrig media sluta med.. för det ordet låter så hemskt…och det är väl därför de gillar det…

Artikeln jag länkar till är bra.. fast där är en del saker som jag kan haka upp mig på.. men det är alltid så.. media får inte HELA bilden.. och det lär de aldrig få..
Det är Evas tankar.. mina är lite annorlunda.. som det där med döden.. hon visste att hon hade cancer när hon mådde dåligt.. och det var under två dagar….

Redan efter två dagar fick jag en operationstid. Dagarna fram till operationen var nog de värsta på hela tiden. Jag kunde inte sova, tankarna bara snurrade. Jag var rädd för att dö och för hur det skulle kännas att inte ha något bröst.

..

Mina dödstankar om att jag nu kommer att dö.. och att jag inte sov vissa nätter för jag trodde inte att jag skulle vakna.. var kom och gick från den 25 april till den 8 juni.. då jag fick reda på att jag hade cancer.. och då var det som om en stor mörk och mycket tung skugga lyftes från mina axlar och jag kunde börja andas igen.. Denna tid i mitt liv.. var avgörande.. för det var då jag började att blogga.. för att känna att jag inte är ensam.. jag kommer inte att dö.. för det vet man att som cancer patient så lägger man sig inte bara ner och dör.. utan man försvinner sakta men säkert..

Två dagar är ingenting i ett helt liv.. och det är inte 1½ månad heller.. men ångesten som jag hade har inverkat på mitt liv.. jag hade varit fruktansvärt glad om jag hade detta bara i två dagar… för den tiden då jag inte visste.. då var livet ett helvete… och jag menar det..

Här har ni ju slående exempel på hur cancervården fungerar i Sverige… vi får alla vänta… vänta på besked.. kallelser.. undersökningar och återbesök..
Återbesöket som jag ska göra på fredag.. flyttades faktiskt fram.. och det med 17 dagar… om de har tänkt till.. eller om det är så att min tid är utsatt vet jag inte.. men om det skulle vara det sista så kommer jag att skrika mig till behandling… allt som finnas kan.. allt.. för hoppet om att överleva är inte slut… mitt jävlar anamma är inte heller slut.. fast det sista går lite på sparlåga… men det ligger så till… att det bara är att plocka fram det på ett par sekunder…

Sen har jag faktiskt fått en annan sak på posten.. jag har inte hunnit läsa allt.. men pappret ligger här… och jag ska blogga om det så fort jag har varit hos doktorn.. när jag vet hur mitt liv i framtiden ska se ut.. så nu mina kära bloggläsare får ni vänta… vänta på att jag ska tala om det vita kuvertet som låg i brevlådan som jag blev både fruktansvärt glad för.. men också så där härligt nervös.. när man vet att något ska hända.. något som man längtat efter.. och som nu.. nu äntligen ska ske…

Nu ska jag fylla dosetter….

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Kvinnors liv är inte värt ett ruttet lingon

Läser på Newsdesk om att kvinnor behandlas med medel i övergångsåldern med hormonpreparat.. och artikelns rubrik är:

Varför utsätta kvinnor för risker?

I USA så har debatten gått varm länge.. redan 2003 så blev de förpackningar som innehöll östrogentabletter märkta med en svart varningsbox.. Det är den starkaste varningen som FDA kan utfärda och talar om för konsumenten att ”denna medicin kan ha allvarliga och till och med dödliga effekter..

Detta fick till följd att danska forskare satte igång att kolla hur det då var när det gällde en annan cancerform som kvinnor kan få och som har samband med östrogen.. nämligen äggstockscancer..

Resultatet av studien visade att fyrtiofyra (44) % högre risk att utveckla äggstockscancer om man åt något preparat som innehöll östrogen..

Svenska medier har totalt ignorerat denna studie.. och man kan då ställa sig frågan om svenska kvinnors liv inte är värt något i medias ögon.. och så kan man fråga socialstyrelsen och läkemedelsverket följande frågeställning:

Varför behandlas då hundratusentals svenska kvinnor fortfarande med preparat som kan dubbla och tredubbla risken för bröst- och äggstockscancer?

För kvinnor behöver inte äta östrogen i övergångsåldern.. läs det här och även det här

Fast i bloggvärlden så är det tydligen viktigare än äldre kvinnor detta:
Man ska vara en patetisk, relativt ung tjej från Stockholm som bloggar och som ler konstlat och som tror att de är någon för att de har många sidvisningar.
Fast dessa patetiska tjejer blir äldre kvinnor med tiden.. och då sitter de där.. och då finns fortfarande risken att få bröst- och äggstockscancer om vi inte sätter åt personer som kan göra något åt våra liv..

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

Tid

Mymlanbloggvärldsbloggen… tycker att vi ska skriva om tid… och jag ska skriva om tid.. den där tiden som är fruktansvärd…

Tid
Jag som cancerpatient har en massa tid.. tid över till att reflektera över mitt liv och min framtid..
Jag har också tid att vänta.. för vänta får man.. och nu tänker jag ta och skriva om det här två… och jag börjar med mina reflektioner…

Tiden jag har kvar på jorden vet jag inte.. jag vet inte hur länge jag stannar här.. och om jag får bli gammal och grå… eller om jag inte lever vid den här tiden nästa år.. för det bestämmer inte jag.. det bestämmer cancern.. känns det som..

Jag har fått ultimatum av cancern.. för den är inte bara den där elaka jäveln som satt i bröstet.. utan den var faktiskt en elak liten jävel som spred sig.. när ingen anade att den faktiskt skulle det… Den fixade tre små vänner i kotorna i ryggen.. och en liten vän i bäckenet på mig.. där satt de och avvaktade.. tills de fick fnatt och satte igång att växa.. hur fan de nu kunde överleva den tuffa behandling som de måste ha utsatts för… för om man såg hur alla andra celler i min kropp tog stryk.. men inte de inte… nädå.. de har legat där och bidat sin tid… för att plötsligt få för sig att nu.. nu är hon fokuserad på annat.. nu börjar vi ta över hennes kropp igen.. och hon går redan som en anka.. och lär tro att de är det som gör att hon får ont i ryggen.. och så har de fnittrat hejdlöst..

Jag måste beundrar dem.. konstigt nog.. för att det tog den tid det tog för att sätta igång att utvecklas.. och att de gav mig smärta relativt fort.. så vi hittade dem i tid
Tiden för mig att kunna reflektera är mer påtaglig denna gången.. jag kan sitta och fundera på livet och hur det ska bli.. jag kan tillåta mig att låta cancern komma in.. men bara ibland.. den hålls oftast utestängd från min hjärna.. för denna gången vet jag så mycket mer.. och jag är glad att inte behandlingen denna gången har fått mig till att faktiskt leva.. även om det tar tid att åka till sjukhuset och få min behandling.. och sen är det bra tills det är dags nästa gång… för det är faktiskt så att man vet inte hur länge jag kommer att vandra omkring på denna sidan om grinden.. och därför så lever jag nu.. det gjorde jag inte på samma sätt när jag hade ursprungscancern… då var det bara cancer.. det är det inte nu… det är mer om jag har ont.. men inte vad det är som gör att jag har ont.. och jag har för det flesta mycket bra dagar…. roliga dagar..
Ändå lever jag inte som om varje dag var den sista.. för om det nu är så att det inte går att komma av stigen som leder till grinden… så kommer jag inte att falla död ner.. jag kommer sakta att försvinna genom att jag sover mer och mer och inte vill äta… för just nu äter jag så att maken faktiskt blir glad.. för han säger att jag har fått tillbaka matlusten som var helt borta ett tag.. då i början av behandlingen.. då jag inte visste om jag kunde äta det eller det.. och nu mera vet jag.. vilket gör att det oftast lagas sådant som jag kan få i mig… ni ser.. när jag reflektera över tiden så blir det så mycket som kommer.. och allt har med tid att göra.. man måste ha tålamod.. men orden kommer… och nu har jag så ont i mina fingertoppar att jag snart skriker….

Tid är ofta väntan för mig.. det är väntan på kallelse.. när kallelsen kommer får man vänta x antal veckor innan man ska göra det som kallelsen talar om.. och så gör man det… och sen är det ytterligare väntan.. innan man får en kallelse för att träffa doktorn.. och så.. äntligen efter x antal veckor får man så träffa sin läkare/doktor… och då får man beskedet på vad kallelsen visade för resultat… och det är bara att ställa sig så fint i kön och vänta.. men man vänjer sig inte.. och jag tror aldrig att jag kommer att göra det heller… För den där väntan kan få en till att bli ett nervvrak innan man vet ordet av.. för man vet aldrig vad det är för besked man får.. och ofta sover man knappt natten innan man ska till doktorn.. och så kommer det att vara resten av livet… livet som cancerpatient är väntan, kallelser, väntan, nya kallelse.. träffa doktor/läkare/sjuksköterska… det är behandlingar.. det är undersökningar.. det är återbesök… och så rullar det på.. man ska vara frisk för att orka vara sjuk var det någon vis person som sa…

Min tid är dyrbar… man vet aldrig när det tar slut.. och jag är väl närmare döden än många andra.. genom att jag känner andedräkten av honom ibland.. (ja, för mig är döden en han)…

jag säger.. ta vara på er tid på jorden.. man vet aldrig vad som händer i morgon.. krama om era barn en extra gång.. hur stora de än är… och tala om att du älskar dem.. den dagen man går ut genom grinden finns det ingen återvändo att gå tillbaka och tala om det…
Den älskade maken och jag bråkar ibland.. men vi lägger oss aldrig innan vi har rett ut vårt problem… för då lär ingen av oss kunna sova… och sover vi så sover vi inte gott…
Jag vill också påminna alla om att känna igenom brösten ett par minuter en gång i månaden.. för den tiden ni lägger på det är en billig livförsäkring… och det gäller kvinnor (ca 7000 får bröstcancer varje år) och även männen (ca 50 får bröstcancer varje år)… ni män är inte förskonade… för ni ka också få bröstcancer..

Tiden är något människan har uppfunnit… för att vi ska märka att varje minut vi har levt är vi lite klokare än vi var när vi klev upp ur sängen i morse…

Ta vara på din tid!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Livet och glädjen

över att vara barn… minns ni det.. när man sprang barfota över gräsmattorna och man råkade trampa på en sten som låg gömd där i gräset.. eller man blev stucken av en humla och rusade hem och fick lite kallt vatten och ett plåster och så var man ute med kompisarna igen…

Liv och rörelse…

Liv och glädje…

Så som alla barn ska få ha det…

Det är nu det kommer… det stora MENET… ett MEN som man inte vill ska finnas….

MEN det finns barn som inte får göra detta… som aldrig kommer att veta hur det känns att klättra i träd.. bli getingstucken… få plocka en bukett maskrosor till mamma…

Det finns barn som aldrig får blir mer än barn.. och då barn som är vana vid att bli stuckna.. ha slangar både här och där i kroppen.. som vet hur det är att ha peruk.. och som tar cytostatikan som ett annat barn tar spunnet socker på Liseberg…

De barnen är de som har fått cancer…

Timpa

Gustav

Moa

David som själv har cancerdiagnosen lymfom har skapat en insamling på barncancerfonden och jag tycker att vi alla kan bidraga med en liten slant..

Hoppa över en öl/grogg/glas vin på krogen och skänk de där pengarna till förmån för ett barn.. här i Sverige..

Köp inte chipsen.. eller den där biten oxfilé, ta ryggbiff i stället och skänk mellanskillnaden till barncancerfonden…

Hjälp fler barn att få lov att vara barn.. efter att behandlingen är över…

Finns där.. var där.. och lämna aldrig…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,