Sol ute, sol inne

En ny solig dag väntar på att jag ska gå ut och njuta.. och visst njuter jag…

Igår hade jag ont i ryggen.. jag har kommit på mig själv med att jag glömmer att ta extra morfin vilket jag måste göra.. för jag har så ont i ryggen när jag går och lägger mig… och även om jag tar tabletter vid sänggående så måste jag ta innan.. för det tar ett tag innan jag somnar… för smärtan gör att det är svårt att sova.. och jag får invänta att tabletterna ska värka innan jag somnar.. men sen sover jag gott hela natten…

Fast i natt vaknade jag av ett konstig ljud.. och jag kunde inte förstå varifrån det kom.. det plingade… och lät… så jag gick upp.. och ljudet kom utifrån… ända till jag kom på vad det var.. grannen har en sån där vindsak.. som plingar.. och den hör man till och från under dagen.. men samtidigt så hör man trafiken.. och skatorna, kajorna och svalorna som flyger och gör sina konster… grannbarnen som låter.. och så mopednissarna.. och nu på natten så är det så mycket tystare.. och då hör man plinget på ett helt annat sätt.. så det är inte konstigt att jag vaknade… för balkongdörren var helt öppen.. för lite svalka måste vi ha… maken sover här nere.. för det är för varmt i hans lägenhet…

Nu är det inte många dagar kvar… jag längtar.. fast vi ska bara ta en dag.. jag och Den älskade maken gör bara torsdagen.. jag kommer inte att orka mycket mer… men ändå känns det..

Förra gången det var festival var min första sommar med cancer.. jag sprang runt med peruken och det kom världens regnskur… gissa om skallen var rätt så svampig när jag kom hem.. 🙂
och i år är det dags igen.. både för festivalen.. och så min cancer.. och så skallig.. men denna gången så ska jag nog skita i att ha peruken på mig.. jag går som jag är.. möjligen en scarf på huvudet… vi får se… för jag går mer eller mindre utan något på huvudet nu.. för även min lilla dödskalle scarf är för varm.. jag svettas om jag har den.. och tjockare scarfar går inte att tänka på.. den är enkelt tyg.. urtvättad bomull och ändå svettas jag om skallen…

Stödstrumporna fungerar kanon.. jag fick ju ett par nya.. och de har jag nu.. de andra är i blöt.. man måste ju tvätta dem ibland… och det är viktigt att bara använda tvål och vatten.. för annars förlorar de sin struktur… och är inte längre stödstrumpor…

Annars så har jag inte mycket att förtälja världen.. jag har min frivecka och jag njuter konstant av den… för jag vet vad som kommer… nästa vecka är väl som vanligt.. men veckan därpå.. *ryser*
Men den dagen den sorgen.. inget får rucka på mig och mitt glada humör… för jag är ju glad.. fast jag har ont.. jag är glad.. jag har en kropp som, även om den gör ont och inte alltid fungerar.. så har jag en kropp att ha ont i.. och jag lever.. den är ärrad och i viss mån ful.. men de där ärren har räddat mitt liv.. och då måste man försöka se det positiva.. även om det ibland är skitjobbigt och jag har mina svarta stunder.. så är jag ändå innerst inne glad.. att vetenskapen faktiskt har gått så långt att jag får leva ett tag till.. för 20 år sedan hade jag mer eller mindre varit dödsdömd när skelettmetastaserna hittades…

Nä… nu väntar hemlighuset på mig.. för jag måste se om jag kan få till något resultat.. annars får jag hota kroppen med droppar igen.. och bara det gör att det brukar bli ett bra resultat… 🙂

Sen ska jag ta rollatorn och gå iväg och träffa resten av familjen.. och jag har hittat en sak som jag tycker verkar mycket vettig… se själva här..

Le och var glad att du lever!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Jag vill ha tillbaka min kropp

Jag vill ha tillbaka min kropp.. den där som orkar en hel del.. och som inte blir trött av minsta lilla..
En som är rörlig.. en som kan göra att jag kan sitta på golvet… och leka.. som far rundor och som orkar med hela dagen.. som det är nu sover jag minst en timme per dag.. för att orka med kvällen…

Jag vill orka ha fint omkring mig.. jag vill kunna göra allt.. men jag har inte orken.. och jag har inte rörligheten…
Jag har gått ner från 73,2 kg till 66,8 kg.. sen jag var hos cytotjejerna första gången.. och det känns.. men samtidigt så är jag inte rörlig.. jag orkar fortfarande inte med en massa som tar energi ifrån mig.. och nu menar jag inte bara den där energin som krävs för att röra på sin kropp.. utan också den energin som krävs för tankearbete… jag måste skriva upp saker så jag inte glömmer bort dem.. och nu pratar jag inte handlingslistor.. utan alla små tankar.. alla små idéer som kan ploppa upp i hjärna och som jag känner att det får jag inte glömma bort.. de skrivs ner.. annars är de borta efter ett par minuter…

Jag vill kunna vara lika rörlig som jag var innan.. jag vill ha tillbaka min kropp.. både kroppsligt och mentalt… jag vill komma på roliga saker att göra.. men som det är nu så går min hjärna på lågvarv.. det är de där småsakerna som jag saknar.. de där små spontana tankarna på att göra saker..
Min hjärna är som den är.. det är de där små sakerna som gör att livet faktisk går framåt.. som den just nu fokuserar på.. och det är fruktansvärt jobbigt… det är inget kul…
Jag vill bli den där jag var innan knölen.. i alla fall tankemässigt…

Fy.. jag vill inte…

Fast en sak är ju positiv.. för de kvinnor som det här rör.. och då får jag glädja mig åt det..

Ni som sen vill göra en god gärning i sommar.. här har ni chansen.. sluta sök hos Google.. sök hos Googaid istället… så får ju cancerforskningen in pengar.. och fler kan bli botade från denna sjukdom..

Ha en trevlig onsdag.. för det ska jag ha

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Dödens grind

Jag har mitt sätt att prata om döden..
Jag tänker mig landsbygden.. gröna hagar.. och små dungar av träd.. och får och kor som betar… lite åt den engelska landsbygden.. med sina vackra stenmurar och häckar..
Korna är highland cattle.. och fåren är dessa underbara får..
Genom landskapet går ett staket… en gärdsgård.. en sån man kan sitta på och dingla med benen.. eller stå och luta sig mot….
I denna gärdsgård finns det en fin trägrind.. och när man går igenom den så lämnar man den här världen och träder in i nästa… tillsammans med de som redan är där… för man kan ju se över.. och man ser de som redan har gått igenom grinden.. och vi som står på den här sidan kan få tecken och de förmedlar sig med oss på olika sätt…
Svalorna flyger över huvudena på oss.. och det sitter en näktergal och sjunger i ett träd… en lavskrika hoppar runt på marken och letar efter mat…
Det doftar gott av allehanda blommor och vackra buskar.. trädens grenar vajar lite smått i den ljumma vinden.. och livet på den här sidan är lika vacker som på den andra sidan grinden…

När man dör.. så går man bort och öppnar grinden.. man kramar om de som är på den här sidan.. och så går man.. och på andra sidan bli man mött och kramad och välkomnad..

För döden måste vara vacker.. annars fixar jag inte tanken på den..

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

En gammal vän..

Jag är lycklig..

För ett tag sedan fick jag en kommentar.. en kommentar från en vän som jag trodde jag för länge sedan förlorat… förlorat för alltid..

Så plötsligt så låg kommentaren där.. den där kommentaren som fick min hjärna att sätta igång.. ett liv återkom till mig… så nu är mail korrespondensen i full gång.. vi har så mycket som vi måste tala med varandra om.. hur livet är.. vad som har hänt under alla dessa år då vi inte har haft någon som helst kontakt.. och det är mycket som måste berättas.. det är ett halvt liv känns det som…

Vi har funnit varandra igen.. och jag är så lycklig.. och det är så skönt i hjärteroten att vi står där vi står idag.. att vi har hittat varandra igen.. och denna gången ska ingenting få komma emellan oss.. det känner jag… och jag tror mig veta att den andra personen är lika lycklig som jag är över att vi har funnit en väg tillbaka till varandra…

Livet ler.. och jag njuter av varenda minut…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

En vanlig dag

Jag vaknar och tar en tablett för att få igång saliv produktionen som är nästan obefintligt av morfinet..
Så at jag mina tabletter som jag lagt fram kvällen innan… de är 3 tabletter om jag inte ska ha kissetabletten för då blir det fyra.. och från och med i dag är det faktiskt en till.. en depolan 10mg.. Alltså en långtidsverkande morfin.. så nu är jag uppe i 40mg på morgonen..
Så smörjer jag mina fötter.. för de blir torra av cyton.. och sen kommer problemet.. jag ska ha på mina stödstrumpor… och det går.. med många svordomar och mycket slit.. så sitter de där…
Med hjälp av min gripklo så får jag på mig mina byxor.. jag griper nämligen i linningen som är framåt.. och lyfter lite.. varvid jag får in mina fötter och så glider fötterna lättare med hjälp av stödstumporna in i respektive ben.. och så drar jag.. tills jag får tag på linningen med handen.. så kan jag dra upp resten av byxorna… och så resa på mig…
Så ut i badrummet och göra sig vacker.. tandborstning.. sköljning med fluor.. och så bakteriedödande.. så klär jag på mig dagens outfit.. och så sätter jag mig vid datorn.. nu har jag sån tur att min dator är server.. och för att maken ska kunna läsa nyheter när han kliver upp så måste han sätta på min dator.. och den är alltså redan på.. den älskade maken har också gjort kaffe som står och väntar vid datorn.. han är snäll han.. för jag kan inte bära kaffemuggen från köket till datorn.. utan att spilla…

Jag läser det jag ska.. och sen brukar det bli en promenad med maken… och då passar vi på att handla mat.. och annat som behövs… hem och packar in maten.. och har maken handlat något så får han bära upp det till sig…

Nu är jag ofta rätt så slut.. så jag sätter mig vid datorn.. eller så lägger jag mig och sover…

Så kommer sonen hem… och så är lugnet som bortblåst…
Maten tillagas av mästerkocken.. och så äts det.. sen försöker iaf jag att diska om jag inte är trött… men har jag sovit innan så gör jag det inte efter maten.. då går jag och sätter mig vid datorn.. har jag suttit vid datorn innan så lägger jag mig nu.. och sover…

När jag har sovit så städar jag om det behövs.. och sen blir det att skälla lite på sonen.. han är nämligen kattlådestädare.. han få en liten lön för att han städa kattlådan.. för jag kan inte…
Så blir det till att gå upp och titta på tv hos maken.. om det är något vi ska titta på.. vissa program ser jag själv.. vissa ser jag med maken..

Sen blir det läggdax… tandborstning.. och de där sköljningarna.. först med fluor.. och sen med bakteriedödande… så vandrar jag ut i köket och ger katten blötmat.. (maken ger ju på morrnarna).. så fyller jag på mitt vattenglas.. som består av ett stort ölglas.. med ett sugrör i… och så tre isbitar för att vattnet ska hålla sig riktigt kallt och gott..
Så kommer dagens jobbiga del nummer 2.. jag ska ha av stödstrumporna.. och nu får jag dra.. fast åt andra hållet… när de väl är av så smörjer jag fötterna.. och så kan jag lägga mig ner… och nu tar jag mina nattmediciner… och så två salivproducerande tabletter.. och så glider jag runt så jag har ryggen ut mot lägenheten.. och så somnar jag gott..

Jag har lurat döden ytterligare en dag.. fast jag känner att han inte flåsar mig i nacken.. istället så kretsar han kring mig.. och försöker få ett grepp om mig.. han räcker ut handen för att ta mig i handen.. men jag vet att om jag räcker ut handen är det kört.. så jag stoppar in handen i min tröja eller ner i byxfickorna…
för han ska inte få ta mig än… hur kramig han än är…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Solen lyser

Och idag mår jag lite bättre…

Fast jag är sur att solen lyser och det blir en fin dag.. för nu ska jag till sjukhuset och då är man instängd.. och så skulle det enligt maken regna i eftermiddag.. lagom tills jag kommer hem.. hur kul är det på en skala???

Jag har tryckt i mig alla tabletterna… och jag hör svalorna som cirkulerar utanför fönstret… jag ser ungarna som släpar fötterna på väg till skolan…
Och det är ju livet… jag hör hur det skvalar inne på toa.. den rinner.. så den älskade maken får idag tillkalla vaktmästaren.. så han får fixa den.. jag är inte hemma…

Jag återkommer när jag kommer hem från sjukhuset… och då ska vi se om jag har något vettigt att blogga om… som det verkar nu så är jag rätt så bloggkörd.. har inga idéer alls… för de idéer jag har måste jag ha Den älskade makens hjälp med.. och han är som han är…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Jag bara Älskar att blogga

Jag gör som de andra bloggbrudarna (Tonårsmorsa och Mymlan/Sofia)..

Jag måste också få säga vad jag tycker om Elisabeth Höglunds krönika i Expressen om bloggar…

För det första så gillar jag inte hennes påhopp på Linda Rosing…

En sån är Linda Rosing. När jag vill plåga mig riktigt mycket, brukar jag gå in på hennes blogg och läsa.

Jag kan faktiskt inte förstå att man kan skriva så om Linda som Elisabeth gör.. För Linda skriver precis som de flesta ”modebloggar” gör… fast ibland är det lite mer lyx och flärd över Lindas blogg.. Att bara jämföra bloggar.. det går inte.. det är som att försöka ge sig på att jämföra människor.. för vi skriver olika allihop… vi är olika personligheter.. och det ska vi väl vara glada för… Är det så Elisabeth att du inte gillar Lindas blogg.. gå inte in och läs där då.. bry dig inte om att den finns…

Elisabeth skulle bli helt förskräckt om hon kom in och läste min blogg.. om hon ny tycker det är så förfärligt att blogga under sin förlossning som Hannaha Graaf gjorde… för här bloggar jag när jag får cytostatika.. och jag visar upp mina ärr efter där mitt bröst satt.. och hur blå och vacker man blir när man just har opererat in en port-a-cath…

För att fylla ut resten av tiden brukar jag gå in på andra halvkändisars bloggar och läsa om deras våta fester, krogbesök, bjudresor och releasekalas med tillhörande nattligt fylleri.

Detta säger en hel del om Elisabeth själv.. hon är så nyfiken.. hon vill gärna vara med om allt detta… för hon själv är ju en halvkändis nu när hon varit med i ”Let´s dance”.. men det är ingen som bjuder in henne… och då blir hon lite putt och måste gå in och läsa vad hon själv missade….

Jag tycker naturligtvis inte så här. Tvärtom. Den fråga jag vill ställa är, varför så många i dag lägger ut hela sitt privatliv till allmänt beskådande på nätet? Har folk inget behov av en ”privat sfär” längre? Varför ska allt i ens liv vara tillgängligt för alla? Fick dessa bloggare inte tillräcklig uppmärksamhet, när de var barn? Eller finns det andra motiv?

Nu ska jag svara på detta Elisabeth.. Jag är en kvinna som fick bröstcancer.. istället för att spy ut allt skit som jag samlar på mig iform av tankar över min älskade make så började jag att blogga.. här kan jag värka ur mig precis all skit som samlas i huvudet på mig… så inte jag ska plåga familjen med att vara sur och må dåligt… för den bästa terapin är att skriva av sig… Att det sen blir väldigt privat får människor som läser min blogg ta… för det är en sjukdom som är privat.. och som inte många pratar om, mer än i oktober.. och knappt då.. Jodå.. jag har mina privata saker som jag aldrig skulle lägga ut på bloggen… Dessutom tror jag att jag har hjälpt någon som hamnat i samma situation att förstå sjukdomen.. och att det inte är kört…
Min barndom är för privat för att jag ska skriva om jag fick tillräckligt med uppmärksamhet då… och det ska du bara skita i…

Ja, pengar. En del bloggare påstår, att de bloggar därför att de älskar att skriva. Det tror jag inte ett dugg på. Det är pengarna de i bästa fall kan dra in på att blogga, som de är ute efter.

Jag får inte ett enda öre för att jag bloggar… och om nu någon tycker att jag är värd något så får de väl säga till… fast en slant till min insamling till cancerfonden eller till Davids insamling till barncancerfonden hade gjort mig glad.. för den där laptopen jag vill ha lär jag nog aldrig få… så jag får nog köpa en själver….

Jag bloggar för att jag älskar min blogg.. utan min blogg hade jag antagligen inte levt idag.. tänk.. en blogg som har räddat livet på en person.. när ska det skrivas om det?
För utan bloggen hade jag nog gett upp… skrivandet har gett mig så mycket och jag har klarat det.. nu har jag återigen en resa jag måste göra.. men jag gör den inte ensam… jag gör den inte bara med mina barn och min älskade make… jag gör den också tillsammans med alla mina bloggläsare och de som ger min kommentarer och som stöttar mig.. när det känns skit och när jag är där nere i det svarta hålet.. när döden kramar om mig och ångesten drabbar alla mina nerver och hela jag bara ligger och skakar…. Att resa sig upp ur sängen.. och få sätta sig vid datorn och läsa kommentarer… och för att få lite respons på det jag skriver… att det finns människor jag aldrig har träffat som faktiskt tänker på mig… bara det kan få mig till att må bra en hel dag… för maken och barnen tar jag så mycket för givna… Bloggen är så mycket mer… den är en livlina..

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Cyto och Pamidronatdinatrium

Har varit till sjukhuset och fått cyton och så det där nya: Pamidronatdinatrium

Cyton vet ni ju hur det är med den… och den nya medicinen är för att stärka mitt skelett.. det är alltså ingen cytostatika utan helt och hållet en medicin för att göra livet mer behagligt… Gruppen läkemedel den tillhör har ett roligt namn, den heter bisfosfonater… det låter kul när man säger det fort och snabbt…

Jag får väl säga pamidronat så jag lär mig vad det heter…

Det tar 1½ timme för detta att gå in.. så först en timme med cyton.. och så omkopplingar och så in med den här i en och en halv timme… snacka om att jag är glad att jag har fått flytta från torsdag till onsdag…

Så i fortsättningen så ska jag få behandling onsdagar… hurra…

Naturligtvis så är det ju en bra sak för min kropp.. och alla bra saker gör att man får biverkningar.. så också med denna… här kommer de.. och det är inte så mycket.. och Fass skriver jag av ifall det händer något…

  • Det vanligaste är influensaliknande symtom och svag feber de första 48 timmarna efter att man fått behandling…
  • Ibland trötthet, sjukdomskänsla, rodnad eller svullnad..
  • Illamående, kräkningar och huvudvärk
  • Ögonirritaion

Så nu ska jag vara observant på detta också… Dessutom är det ju så mycket om svin och influensa och jag vet inte vad… så är de det jag ska kolla efter.. fast jag är glad att slippa leta efter svinen.. och bara jag rör mig och det känns konstigt så är det nog en liten biverkning…. för det är inte lite biverkningar som jag kan drabbas av….

Önskar er alla en trevlig Valborg och en fin första Maj..

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

Forskning mammografi och siffror

Läser idag om mammografi på SvD..

Ytterligare en rapport tonar nu ned ­betydelsen av massröntgen mot bröst­cancer och pekar ut allvarliga brister i hur mammografin lanseras och presenteras för miljontals berörda kvinnor. Än en gång upprepas frågan: räddar mammografi verkligen liv?

Självklart räddar mammografin liv.. Det är faktiskt många som får sin diagnos genom just mammografin.

Varje år får ca 7000 kvinnor bröstcancer.. det är 18 stycken per dag… och om du räknar kvinnor i ett rum så var 9-10 kvinna kommer att drabbas under sitt liv… det blir en hel del..

Om inte mammografin hade funnits så hade fler kvinnor inte upptäckt sin cancer… och dessutom är mammografin jättebra om man har hittat en knöl.. för hur hade de annars kunnat se vad det hade varit i bröstet?

Sen undrar jag var pengarna har med det hela att göra.. bättre med en mammografi för mycket än att behöva gå på cytostatika som är betydligt dyrare än mammografin… Jag vet nämligen vad det kostar med cytostatika..

Det kostar faktiskt 100 kronor (om du inte har remiss, för då är det gratis) att gå på mammografin.. så lite får man faktiskt in där…

Så jag lyssnar inte på kritikerna.. utan tycker att mammografin kan få fortsätta.. för alltid räddar den något liv.. och det kvittar väl hur många som genomgår mammografi.. för att hitta en tumör.. den kvinnan hade kanske dött om man inte hade röntgat henne?

Att sen människor tror att de där röntgenstrålarna skulle vara farliga är riktigt kul.. för om de är farliga så är det mot dem som står och röntgar kvinnor dagarna i ända… då kan det bli farligt…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Sjukskrivnings intyg

När jag kom hem låg sjukskrivningen från min doktor i brevlådan..

Det står så här:
Diagnos för sjukdom som orsakar nedsatt arbetsförmåga:
Bröstcancer med skelettmetastaser

Anamnes för aktuell sjukdom:
För knappt 2 år sedan cytostatikabeh. och op för bröstcancer och nu metastasering i skelettet.

Hur begränsar sjukdomen patientens förmåga på individnivå:
Förnyad cytostatikabeh inleds

Jag bedömer patientens arbetsförmåga i förhållande till
Nuvarande arbete: undersköterska
Helt nedsatt: 2009-03-20 2009-05-31

Övriga upplysningar:
Pat har smärttillstånd pga skelettmetastaseringen och kommer att få cytostatika och effekten av denna kommer att utvärderas fortlöpande och ev ytterligare tilläggsbeh kan bli aktuell.

Så nu vet jag hur livet ser ut framöver…

Och jag hoppas att inte Försäkringskassan inte tror mig.. för då kommer jag personligen att trotsa mina smärtor och vandra upp som den anka jag är och visa upp mig…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,