Lösenordsskyddad: Sorry.. men jag bara måste..

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Annonser

Inte blogga

Vill inte blogga idag… känner inte för det.. har fått veta en del saker som gör att jag måste sätta mig ner och tänka.. tänka på framtiden…

Det är många tankar som far runt i skallen på mig.. och som jag inte kan prata om heller.. saker som gör att jag måste sätta mig ner och omvärdera saker som jag innan trott har varit helt bra.. men nä.. en liten kalldusch.. och så förstod jag varför det var som det var…

Lite för många saker som jag inte vill skulle hända.. men de hände.. fast jag gjorde mycket för att det inte skulle bli så… och jag hoppades in i det sista att det inte skulle bli så.. (M jag tänker på dig vet du(.. och då tar det ännu mer på min själ och mina tankar…

Nu är livet dock sånt… så det är bara att hänga med.. och hoppas att det blir bättre…

Kissa ~ Har ju kissedag idag!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Livet just nu

Nu är man uppe.. har premedicinerat det som ska premedicineras:
16 betapred 0,5 mg som har fått smälta i ett halvt glas med vatten.. och så Ranitidin 150 mg och så Cetirizin 10 mg.. för att inte nämna de andra tabletterna jag trycker i mig..

  • 2 st Depolan 30 mg
  • 1 st Depolan 10 mg (fast jag får nog höja nu känns det som)
  • 2 st Morfin Meda 10 mg
  • 1 st Postafen 25 mg
  • 1 st Omeprazol 40 mg
  • 2 st Panodil 500 mg
  • 1 st Furosemid 40 mg (kissetabletten)
  • Så det är inte konstigt att man känner sig som ett apotek.. Det är rena frukosten.. När det gäller kissetabletten så tar jag ju den bara varannan dag.. för det har inte varit mycket kvar av mig och jag tagit varenda dag.. har gått ner nästan 10 kg sen jag började använda den.. och då förstår man hur mycket vätska som jag har samlat på mig…

    Att solen lyser idag är bara skönt.. dessutom blåser det.. och jag vill ha kring 25 grader.. men att ligga och sola har aldrig varit något för mig.. och hade det varit det hade jag haft lite problem.. för det är så att huden just nu är solkänslig.. mer än vanligt alltså.. för cytostatikan tar alla snabbväxande celler… det är därför som håret rycker.. och jag får näsblod.. Här är det ju hårceller och slemhinneceller som är inblandade.. båda två är snabbväxande.. och så är det också med blodet.. en röd blodkropp lever i ca 120 dagar.. och de vita vet jag inte riktigt livslängden på.. men jag vet att det görs många per dygn.. utom då man har cancer… Så hudceller räknas också som snabbväxande och man ska undvika solen om man inte vill få pigmentförändringar… Jag har lite pigmentfläckar sedan förra gången som jag gick på cyto.. för naturligtvis så får jag alltid cancer på våren.. och alltid när det är festival… Jag har sagt att jag vill inte ha fler festivaler.. men det blir nog en ändå 2012… och vem vet vad jag drabbas av då… för ska det här fortsätta så kanske jag får cancer igen.. lite trist.. men jag vill ju kunna göra allt som jag kunde innan.. jag känner inte igen min kropp..

    Jag orkar inte så mycket längre.. varken kroppsligt eller mentalt… Kroppen är som en 90-åring.. jag har blivit bättre.. jag har inte samma smärta längre.. men det är mycket morfinets skull.. jag är nästan lite rädd att sluta med morfinet.. men jag vet att jag kommer att trappa ner.. sakta men säkert.. Och jag är mer rörlig nu än jag var tidigare.. men vissa saker klarar jag fortfarande inte… och det kan reta mig… jag vill så mycket men jag kan så lite..
    Den mentala biten har också blivit bättre.. jag är inte så mycket klimakteriehäxa längre.. jag får inte samma utbrott som jag kunde få innan.. då när det bara sa pang och jag blev skitsur och jättegrinig..
    Jag har blivit snällare.. jag tjôtar inte på samma sätt.. jag har blivit mer tolerant.. men ändå är det långt kvar… och det får ta den tid det tar.. men hormontabletterna gjorde att jag blev hemsk.. och dessa äter jag ju inte längre.. vilket är en mycket skön känsla faktiskt… Jag tänder till fortfarande.. men inte på samma sätt och inte lika ofta.. och oftast känner jag på mig att nu är det något.. och jag hinner stoppa mig själv innan jag flyger i luften.. det hände aldrig innan.. då sa det bara pang och så var jag en stor sur och grinig kärring.. som staplade runt i lägenheten med ett stort svart åskmoln ovanför huvudet… om man nu skulle rita en serie om mig alltså…

    Jag börjar faktiskt känna att det är jobbigt med cyton.. och jag hoppas att onkologen säger att jag ska ha en behandlingsomgång till.. och att det ser bra ut i ryggen.. för jag vet inte hur mycket till jag orkar… fast jag vet att när det kommer till kritan så kommer jag att orka… men vissa stunder är tuffa.. eftersom cancern tar så otroligt mycket kraft och tankeverksamhet… och jag vill kunna komma ihåg saker utan att behöva ha block och penna så fort jag är iväg någonstans.. för att inte glömma… För jag är otroligt glömsk.. och det är inte kul.. att ha gått från den där som har ett halvårs planering i huvudet så glömmer jag saker som jag ska komma ihåg inom 5 minuter.. så det är block och penna som gäller.. och jag är glad att jag får mina tider på en rosa lapp.. annars hade den där lappen snabbt försvunnit..

    Nä, nu ska jag försöka att gå på huset… måste bli resultat idag!

    Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

    Sol ute, sol inne

    En ny solig dag väntar på att jag ska gå ut och njuta.. och visst njuter jag…

    Igår hade jag ont i ryggen.. jag har kommit på mig själv med att jag glömmer att ta extra morfin vilket jag måste göra.. för jag har så ont i ryggen när jag går och lägger mig… och även om jag tar tabletter vid sänggående så måste jag ta innan.. för det tar ett tag innan jag somnar… för smärtan gör att det är svårt att sova.. och jag får invänta att tabletterna ska värka innan jag somnar.. men sen sover jag gott hela natten…

    Fast i natt vaknade jag av ett konstig ljud.. och jag kunde inte förstå varifrån det kom.. det plingade… och lät… så jag gick upp.. och ljudet kom utifrån… ända till jag kom på vad det var.. grannen har en sån där vindsak.. som plingar.. och den hör man till och från under dagen.. men samtidigt så hör man trafiken.. och skatorna, kajorna och svalorna som flyger och gör sina konster… grannbarnen som låter.. och så mopednissarna.. och nu på natten så är det så mycket tystare.. och då hör man plinget på ett helt annat sätt.. så det är inte konstigt att jag vaknade… för balkongdörren var helt öppen.. för lite svalka måste vi ha… maken sover här nere.. för det är för varmt i hans lägenhet…

    Nu är det inte många dagar kvar… jag längtar.. fast vi ska bara ta en dag.. jag och Den älskade maken gör bara torsdagen.. jag kommer inte att orka mycket mer… men ändå känns det..

    Förra gången det var festival var min första sommar med cancer.. jag sprang runt med peruken och det kom världens regnskur… gissa om skallen var rätt så svampig när jag kom hem.. 🙂
    och i år är det dags igen.. både för festivalen.. och så min cancer.. och så skallig.. men denna gången så ska jag nog skita i att ha peruken på mig.. jag går som jag är.. möjligen en scarf på huvudet… vi får se… för jag går mer eller mindre utan något på huvudet nu.. för även min lilla dödskalle scarf är för varm.. jag svettas om jag har den.. och tjockare scarfar går inte att tänka på.. den är enkelt tyg.. urtvättad bomull och ändå svettas jag om skallen…

    Stödstrumporna fungerar kanon.. jag fick ju ett par nya.. och de har jag nu.. de andra är i blöt.. man måste ju tvätta dem ibland… och det är viktigt att bara använda tvål och vatten.. för annars förlorar de sin struktur… och är inte längre stödstrumpor…

    Annars så har jag inte mycket att förtälja världen.. jag har min frivecka och jag njuter konstant av den… för jag vet vad som kommer… nästa vecka är väl som vanligt.. men veckan därpå.. *ryser*
    Men den dagen den sorgen.. inget får rucka på mig och mitt glada humör… för jag är ju glad.. fast jag har ont.. jag är glad.. jag har en kropp som, även om den gör ont och inte alltid fungerar.. så har jag en kropp att ha ont i.. och jag lever.. den är ärrad och i viss mån ful.. men de där ärren har räddat mitt liv.. och då måste man försöka se det positiva.. även om det ibland är skitjobbigt och jag har mina svarta stunder.. så är jag ändå innerst inne glad.. att vetenskapen faktiskt har gått så långt att jag får leva ett tag till.. för 20 år sedan hade jag mer eller mindre varit dödsdömd när skelettmetastaserna hittades…

    Nä… nu väntar hemlighuset på mig.. för jag måste se om jag kan få till något resultat.. annars får jag hota kroppen med droppar igen.. och bara det gör att det brukar bli ett bra resultat… 🙂

    Sen ska jag ta rollatorn och gå iväg och träffa resten av familjen.. och jag har hittat en sak som jag tycker verkar mycket vettig… se själva här..

    Le och var glad att du lever!

    Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

    Jag vill ha tillbaka min kropp

    Jag vill ha tillbaka min kropp.. den där som orkar en hel del.. och som inte blir trött av minsta lilla..
    En som är rörlig.. en som kan göra att jag kan sitta på golvet… och leka.. som far rundor och som orkar med hela dagen.. som det är nu sover jag minst en timme per dag.. för att orka med kvällen…

    Jag vill orka ha fint omkring mig.. jag vill kunna göra allt.. men jag har inte orken.. och jag har inte rörligheten…
    Jag har gått ner från 73,2 kg till 66,8 kg.. sen jag var hos cytotjejerna första gången.. och det känns.. men samtidigt så är jag inte rörlig.. jag orkar fortfarande inte med en massa som tar energi ifrån mig.. och nu menar jag inte bara den där energin som krävs för att röra på sin kropp.. utan också den energin som krävs för tankearbete… jag måste skriva upp saker så jag inte glömmer bort dem.. och nu pratar jag inte handlingslistor.. utan alla små tankar.. alla små idéer som kan ploppa upp i hjärna och som jag känner att det får jag inte glömma bort.. de skrivs ner.. annars är de borta efter ett par minuter…

    Jag vill kunna vara lika rörlig som jag var innan.. jag vill ha tillbaka min kropp.. både kroppsligt och mentalt… jag vill komma på roliga saker att göra.. men som det är nu så går min hjärna på lågvarv.. det är de där småsakerna som jag saknar.. de där små spontana tankarna på att göra saker..
    Min hjärna är som den är.. det är de där små sakerna som gör att livet faktisk går framåt.. som den just nu fokuserar på.. och det är fruktansvärt jobbigt… det är inget kul…
    Jag vill bli den där jag var innan knölen.. i alla fall tankemässigt…

    Fy.. jag vill inte…

    Fast en sak är ju positiv.. för de kvinnor som det här rör.. och då får jag glädja mig åt det..

    Ni som sen vill göra en god gärning i sommar.. här har ni chansen.. sluta sök hos Google.. sök hos Googaid istället… så får ju cancerforskningen in pengar.. och fler kan bli botade från denna sjukdom..

    Ha en trevlig onsdag.. för det ska jag ha

    Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

    Dödens grind

    Jag har mitt sätt att prata om döden..
    Jag tänker mig landsbygden.. gröna hagar.. och små dungar av träd.. och får och kor som betar… lite åt den engelska landsbygden.. med sina vackra stenmurar och häckar..
    Korna är highland cattle.. och fåren är dessa underbara får..
    Genom landskapet går ett staket… en gärdsgård.. en sån man kan sitta på och dingla med benen.. eller stå och luta sig mot….
    I denna gärdsgård finns det en fin trägrind.. och när man går igenom den så lämnar man den här världen och träder in i nästa… tillsammans med de som redan är där… för man kan ju se över.. och man ser de som redan har gått igenom grinden.. och vi som står på den här sidan kan få tecken och de förmedlar sig med oss på olika sätt…
    Svalorna flyger över huvudena på oss.. och det sitter en näktergal och sjunger i ett träd… en lavskrika hoppar runt på marken och letar efter mat…
    Det doftar gott av allehanda blommor och vackra buskar.. trädens grenar vajar lite smått i den ljumma vinden.. och livet på den här sidan är lika vacker som på den andra sidan grinden…

    När man dör.. så går man bort och öppnar grinden.. man kramar om de som är på den här sidan.. och så går man.. och på andra sidan bli man mött och kramad och välkomnad..

    För döden måste vara vacker.. annars fixar jag inte tanken på den..

    Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

    En gammal vän..

    Jag är lycklig..

    För ett tag sedan fick jag en kommentar.. en kommentar från en vän som jag trodde jag för länge sedan förlorat… förlorat för alltid..

    Så plötsligt så låg kommentaren där.. den där kommentaren som fick min hjärna att sätta igång.. ett liv återkom till mig… så nu är mail korrespondensen i full gång.. vi har så mycket som vi måste tala med varandra om.. hur livet är.. vad som har hänt under alla dessa år då vi inte har haft någon som helst kontakt.. och det är mycket som måste berättas.. det är ett halvt liv känns det som…

    Vi har funnit varandra igen.. och jag är så lycklig.. och det är så skönt i hjärteroten att vi står där vi står idag.. att vi har hittat varandra igen.. och denna gången ska ingenting få komma emellan oss.. det känner jag… och jag tror mig veta att den andra personen är lika lycklig som jag är över att vi har funnit en väg tillbaka till varandra…

    Livet ler.. och jag njuter av varenda minut…

    Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,