Jag jublar

Jag är så glad.. jag har fått till ytterligare ett a.. men det var inte ett G A idag.. utan ett vanligt hederligt stort A… men ändå.. det har varit på gång sen igår.. men idag kom det… Jippie-kay-ejj

Nu hoppas jag att jag kan äta lite under dagens lopp.. för jag har varit illamående sen jag fick cytostatikan i tisdags.. Jag som aldrig mått illa tidigare.. men det var som sköterskan frågade… om jag börjat må illa än.. och förra gången jag fick cyto.. nummer 19 alltså.. då började det.. och nu efter nummer 20 så är det lite värre.. och jag bävar lite för sista gången med cyto.. ifall jag blir illamående då också.. alltså efter själva behandlingen.. för illamåendet blir ju bara värre och värre efter varje omgång jag får..

Det finns nämligen inget som jag tycker är så vidrigt som att kräkas..rent kroppsligt alltså.. för det finns saker som jag tycker är vidrigare än lite kräks,, (men det skulle ta lång om jag skulle rabbla upp alla dem sakerna…) och jag håller mig helst ifrån att göra det.. och jag brukar klara av det rätt så bra.. kanske inte när jag har magsjuka.. men annars.. jag kräks aldrig… *ryser*

Har varit till affären och fått med mig ett paket hem till mig.. det var från Panduro.. och det är rena julafton här.. när jag nu ska öppna det.. sen var det lite post i brevlådan också när jag kom hem.. och förutom lite elräkningar så fick jag även en kallelse till min ”kära” onkolog…

Tiden för återbesöket var den 2 november klockan 11:00.. och nu har jag fått en ny tid.. Den 16 oktober klockan 11:30 ska jag träffa den ”käre” onkologen.. Det är nu… Rädslan kommer.. att det ser för jäkligt ut i ryggen och jag lika bra kan lägga mig själv i sängen för jag lär aldrig komma upp igen… han kommer att tala om för mig att jag ska plocka ut alla mina besparingar och åka iväg ett halvår med familjen.. för det är så länge ungefär jag har kvar..
Eller så är det för att jag ska fortsätta med cytostatika.. fast då i tablettform och de vill att jag ska börja med det så fort som möjligt.. och därför får jag en tid så nära sista cytotillfället de bara kan hitta åt mig.. för den 2 november är ju så långt tills dess… och de vill inte förhala något…
Fast det kan ju också vara så.. att det inte har hänt någonting med metastasjävlarna.. och att jag måste byta cytostatika… eller så är de helt borta och vill glädja mig… eller så är det någon annan av det en miljon tankar som kommer upp om varför de har bytt tid för mig…
Ångesten bjuder upp mig till dans.. problemet är att jag inte vet vilken sorts dans det blir.. och för det andra så vet jag inte hur ångesten är på att föra.. och det visar sig vara en eldig tango.. jag kan inte dansa tango.. och ångesten är en skit på att föra.. vet inte åt vilket håll vi ska.. och det ser garanterat inte ut som tango.. det vi försöker att dansa… fast jag kommer inte därifrån.. ångesten håller så hårt i mig att jag får märken i min själ… och jag känner hur alla tittar på mig.. och ångesten som kramar mer och mer energi ut ur kroppen på mg.. och ändå.. ändå släpper h*n inte taget om mig… och som tur är så behöver jag inte dansa så länge… bara en vecka i ångestens klor.. glad att de flyttade fram tiden…

Det är ju så här att vara cancersjuk.. man ser hela tiden saker som kommer i en grådaskig ton.. inte helt svart.. men heller inte helt vit.. utan det är mer eller mindre grått… och jag försöker tänka så positivt jag kan.. för jag behöver inte vänta tills den 2:a november… jag får besked nästa fredag..

David.. denna otroliga man.. som skriver så bra om sin cancer (lymfom-blodcancer) har en insamling till förmån för barncancerfonden.. Vill ni inte bidra till Rosa Bandet så kan ni gå in där istället.. för när man läser det här så inser man lite av vidden hur det är att förlora ett syskon.. Att när man är två år.. få veta att ens storasyster är sjuk i cancer.. och att hon går ut genom grinden tre år efteråt.. hon minns ju bara sin syster som en sjukling… inte som det glada och pigga syster som hon måste ha varit innan hon blev sjuk…. Jag hoppas att barnboken är bra.. och jag kan ibland önska att det fanns något för lite större barn.. men ändå inte så stora att de är tonåringar.. (för det finns många böcker för tonåringar om cancer, där tonåringar själva har drabbats).. En bok för de kring 8-12 någonstans.. antagligen att ha ett sjukt syskon… eller en förälder..

Jag har varit sjuk 1/3 del av min sons liv.. och jag lära aldrig bli frisk.. i alla fall inte friskförklarad.. för min cancer är numera kronisk.. och kan plötsligt dyka upp någon annanstans i kroppen på mig.. lever, lungor och hjärna är de organ som ligger närmans tankemässigt.. för det är ju dit de där små ”kompisarna” kan dyka upp på efter en bröstcancer diagnos.. för skelettet har jag redan betat av..

Nu ska jag öppna mitt paket från Panduro.. Hörs!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Annonser

Förstår inte

GT idag skriver om pojken som dog av en hjärntumör. Föräldrarna ska nu anmäla läkarna till HSAN.

Varför förstår jag inte?

Det man får veta i artikeln är föjande:

  • November 2007 blir pojken sjuk och kräks i två dagar.
  • Tredje dagen åker de till sjukhus och läkare 1 tittar på honom.
  • Fast pappan påtalar att sonen varit okontaktbar och skelar på ena ögat så blir diagnosen: Magsjuka.
  • Dag fyra åker de till akuten på KSS i Skövde och läkare 2 konstaterar att pojken har magsjuka.
  • Föräldrarna ger sig inte utan kräver att sonen ska få ytterligare undersökning och han får genomgå en DT.
  • En tumör på hjärnan, stor som en klementin, hittas.
  • Ambulans till Sahlgrenska.
  • Operation dagen efter  och hela tumören opereras bort och vad jag förstår så har det gått 5 dagar sedan han började kräkas.
  • Pojken tillfrisknar och vad jag förstår så får han varken cytostatika eller strålning.
  • Komplikationer tillstöter och han får återigen åka till Sahlgrenska i januari 2008.
  • Han gick bort en knapp månad senare.
  • Mamman säger så här:- Man blir frustrerad när två läkare säger att det är maginfluensa. Det kan inte vara det, det är inte fel i huvudet på oss, resonerade vi.
  • Pojken dog knappt en månad efter det att han hade kommit till Sahlgrenska.

    Mamman har lämnat in en anmälan till HSAN för att de två första läkarna sa att sonen hade magsjuka.Jag förstår inte varför hon gör detta.. för vad jag förstår av artikeln så är det för att sonen dog i hjärntumören och att de:

    Vi fick krångla två dagar i onödan. Man ska inte behöva kämpa med näbbar och klor mot vården för att få vård, det är fel!

    Jag hade kunnat anmäla hur mycket som helst då.. de anmäler för två dagar.. två dagar som inte har någon som helst betydelse… ibland undrar man vad det är för personer som anmäler till HSAN.. och kommer det in en massa såna här anmälningar så kan jag förstå att inte fler läkare blir föremål för varningar, erinran eller blir av med sin läkarlegitimation..

    En varhärd är en varhärd.. en röntgen är en röntgen.. och aldrig förenas de två!

    Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Magsjuka ställer till med problem

Jag blev magsjuk i lördags.

Det kom bara den ena vägen, jag slapp kräkningar.

Det som sker då är att jag inte får lov att jobba på 48 timmar efter sista gången på toaletten… För jag jobbar inom vården och de har sina restriktioner. Detta är bra.. fast samtidigt så hade jag chans att få jobb ikväll… Nu var jag ju tvungen att tacka nej och det är inte kul det heller… I morgon får jag jobba igen.. om jag får något…

Annars så är det bra här.. var på julskyltning igår och vann en julkorv.. Maken vann en burk pepparkakor och en julost… Dessutom vann jag tre påsar på chokladjulet och maken vann en påse julskum… så vi hade en hel påse med oss hem med vinster i..

Det händer inte mycket i mitt liv just nu..

Dagarna rullar på och jag har inte mycket att skriva om… lusten har försvunnit lite..

Jag kommer nog igen.. ha bara förståelse med mig…

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Julklappsinhandling slutade i tragedi

Idag skulle familjen åka och köpa julklappar i den stora staden några mil söderut.

Vad händer då?

Jo, jag blir magsjuk…

Så nu ska jag gå och lägga mig igen…

Det är så himla typiskt, det drabbar alltid mig när det är något kul på gång…

Så nu blir det ingen resa..

Andra bloggar om: , , ,