En hjälte

Aftonbladet har just nu sin kampanj att man ska välja hjälte..

De flesta är människor som har gjort något bra som exempel räddat människoliv..

Men så har de ju den här tjejen.. Inget ont om henne..
Hon bloggar om sin cancer precis som många andra..
Dessutom är hon nu friskförklarad..

Jag är inte friskförklarad.. jag kämpar på och kommer att göra så till 2012.. dessutom blir jag inte friskförkarad förrän 2016.. men min dag kommer…

Fast idag skriver Aftonbladet om en cancersjuk kvinna..  Hon har spridd cancer, hon är kroniker..

Hon väntar nu på döden.. Hon är en HJÄLTE i mina ögon.. för hon står där.. hon pratar om att lämna sina barn.. aldrig se dem växa upp… det är Hjältemodigt i mina ögon.. Hon fixar livet fast hon inte har döden flåsande i ryggen längre.. hon har döden vid sidan om med armen kring hennes axlar..
Mycket av det som står i artikeln känner jag igen.. nä.. jag har inte spridd cancer.. men tankarna jag har är detsamma.. bara det att prata med sina barn.. och det första de frågar är om man ska dö… Det är tufft att få cancer.. det är tufft om man är mamma… det är tufft om man är pappa.. (i båda fallen om man har mindre barn) och det är ännu tuffare att vara föräldrar till ett cancersjukt barn.. Jag tänker på den där lille tuffe killen på Jubileums kliniken på Sahlgrenska som skuttade omkring där om om han ägde stället.. utan hår.. och visste precis vad som väntade..

En annan hjälte i mina ögon var William.. Länken till honom hittar ni till vänster..

En liten kille som fick en jävla knöl.. som till slut tog över… William somnade in den 1 september iår.. samma år som min son fyllde 8 år..

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,