Tuttealisering… del 2 (operationen)

Idag var dagen O ifall mina värden var bra (kalium och Hb)…

Blev väckt kl. 06.25 för temptagning.. Jag som e lågtempad så var den 36.2 grader.. och så fick jag ordern jag väntat på: sätt dig upp på sängkanten.. och lägg dig inte ner.. så där satt jag med dinglande ben.. och målade sen..

Klockan 09.00 forsar plötsligt SSK M som en ljum sommarvind.. in och i handen har hon lite saker och säger att nu ska du premedicinera.. Hurra.. det blir op!!!
Jag frågade om proverna..  och de var 3,4 för kaliumet (jag vet faktiskt inte normalvärdet… men ska försöka få tag på det av SSK Å… hon är aldrig omöjlig.) och Hb:t som var 90 sist… hade fått frispel.. så det var, håll i er nu… 101
Hon bad mig att klä om till op kläder.. vilket betyder en vacker helvit sak med två armar som knöts lite vackert bak i nacken.. man känner sig riktigt fin.. och så strumporna.. de där knälånga sakerna som gör att man känner sig nästan som en ”Pinuppa”..

Var på op. klockan 09.25 och fick komma till salen direkt.. och det var bara att sätta på sig det där som e pricken över i:et… en liten fin mössa av pappersnät.. som träddes över min vackra frisyr.. så fick jag krypa över till op-bordet och la mig i mitten.. och så en arm åt varje håll så det blev nästan som en viss ”Brian” i en mycket rolig film… och så kommer det in en kvinna som jag inte uppfattade namnet på och dessutom så gnällde hon att de inte satt en nål… men hon har ju en port och den är till för att användas och där sitter redan en slang.. men jag ska komma åt och tvätta där.. och den sitter i vägen.. vem har satt den just där.. hade varit bättre ett par cm uppåt… och så fick jag masken över munnen och det var bara syrgas… och så efter ett tag så säger narkosen plötsligt.. ”Go´natt Pysan och sov så gott” och så somnade jag så gott.. så gott..
Vad de gjorde med mig under tiden har jag ingen aning om…

Vaknade av att jag låg och kved.. och hade fruktansvärt ont.. det drog, stramade, sved, värkte och gjorde ont som fan!!! Så jag fick morfin… och så tog det ett tag i drömmens rike… tills det var tid att vakna av smärtan igen…. och så rullade det på… jag fick till slut paracetamol (1 g) i droppform… för det kan ibland hjälpa med morfin och efter ett tag paracetamol… och nu sov jag nog i över en timme utan att det gjorde ont.. och så nästa gång jag hade ont så fick jag inte morfin.. utan oxynorm (som också är ett morfin preparat)…

Klockan 17.00 fick jag så äntligen komma upp på avdelningen.. till min snarkande granne… som just då inte var ”hemma”..
Väl här tog de bort droppet och så kom Dr C och Dr H… vi pratade och Dr H berättade att operationen gått som han ville.. men han hade inte kunnat fylla i någon vätska för det hade inte huden tålt utan spruckit.. och spruckna bröst vill vi inte ha.. Dr H tittade och det såg bra ut.. och så skulle USKorna ha på mig Bh och det där bandet som ska göra att det inte expandern kryper upp till hakan.. för det är inte där jag vill ha mina bröst… och sen skulle jag lägga mig…

kom en smärta så jag trodde att någon stack x antal knivar i bröstet… inte så där jättelångt in.. om jag ska försöka att beskriva smärtan… pannan blev kallsvettig och jag hyperventilera.. ingen trevlig känsla alls… för doktorerna satt och tittade på min läkemedels lista.. och om något behövde ändras… och jag låg och kved och fick en kall småfuktig tvättlapp (de där stora mjuka) som är hur tjocka som helst… men så bra… Medans jag låg där kom plötsligt SSK in och ville att jag skulle plocka fram mina mediciner… Tjena.. det var väl det sista ni kunde bett mig om där jag låg och led… Hon fick helt enkelt ner i lådan och leta upp dem.. för jag var inte direkt så ledad just då att jag kunde vrida mig åt höger.. dra ut en låda och därefter lyfta de grejer som låg ovanpå dosetterna… de kunde de glömma direkt.. hon gjorde sålunda och därefter så försvann hon.. med mina dosetter.. min smärta var outhärdlig… att jag knappt kunde prata.. bara nicka eller skaka på huvudet… så jag fick lite extra morfin… i väntan på doktorn..

kom de då hela gänget.. Dr C, Dr H och SSK M (inte den M som var på morgongen).. de stod runt sängen och jag frågade då om jag var tvungen att ha Bhn och bröstbandet på.. vilket jag inte behövde.. eftersom där inte är någon vätska i… det blir när vätskan kommer i..

Nu fick jag beröm.. för att jag hade sådan ordning på mina mediciner och skrivit upp allt jag tar på lappen som ligger i.. och hur mycket och när jag tar dem… det var tre personer som sa att om alla patienter hade det som jag skulle deras arbete bli så mycket enklare när det gäller mediciner och delningen av dessa… Nu hade också smärtan börjat avta och det var fruktansvärt skönt.. första och enda gången jag får det här.. för det var verkligen inte kul… då är det roligare att deklarera…

Sedan gick de… och jag slappade lite för att se om smärtan var borta.. vilket den i praktiken var.. så jag gjorde mina nattbestyr och sen gick jag och la mig…

VT: Har idag klippt ner allt dött som inte överlevt vintern.. jag var jätteledsen för att min julros dog… och tänkte att bra.. då kan jag plantera något annat i den krukan.. så jag sätter spaden i jorden.. och så gräver jag.. då ser jag något grönt.. och mer grönt.. de är Julrosen som kommer igen… Tjohej…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Annonser

Mycket händer men ändå ingenting..

Det händer mycket i mitt liv.. men inte som direkt har med cancern att göra och jag har fortfarande skrivkramp.. och jag får inte till det.. jag vet inte hur många gånger jag varit inne på bloggen och börjat skriva men raderat.. då jag inte fått till texten… eller så har jag somnat och när jag vaknat och läst vad jag skrivit så har jag inte förstått vad jag har skrivit.. för minnet är skralt.. men nu har jag sovit och pratat i telefon med cytoavdelningen och nu känner jag att jag måste skriva.. dessutom kommer hårrapporten i morgon.. för förra veckans hårrapport får ni idag…

Jag var och fick pamidronat (stärker mitt skelett) igår.. och då träffade jag min kära kurator.. jag stordiggar henne.. hon är bara så där jättecool… och alltid snyggt klädd… Jag gav henne en lapp med en hel del fonder jag har hittat för jag är fortfarande sjukskriven och det är jag till den 1 juni… så jag hoppas att hon fixar till de där blanketterna så jag kan shoppa loss.. känner att jag vill det.. för jag har så många planer… Jag har nämligen alltid önskat mig en himmelssäng och nu finns ju organzatyg så nu ska jag bara ha en… men hur jag ska göra den vet jag inte riktigt.. för någon ny säng har jag inte lust att handla.. däremot så har jag sängknoppar som man kan ta bort varvid det finns ett hål och detta hade jag tänkt att försöka utnyttja.. hålen alltså..

Jag fick min behandling och satt naturligtvis i sängen och somna.. som jag brukar gör vid datorn hemma.. Jag hade glömt att ta proverna på fredagen.. så ett nytt HB togs.. för jag skulle till smärtenheten kl. 14.15… och pamidronaten var ju klar 12.15 och sen ska det ju rinna igenom lite koksalt också och så ska allt plockas bort från min kropp.. slangen alltså.. och allt det ta tar den tid det tar.. så ca 12.45 kom jag därifrån och gick till apoteket och beställde lite medicin och hämtade också omeprazol… så nu klarar jag mig ett tag till… Sen var det tid att gå iväg till ”mannen med de håriga underarmarna”.. och när jag kommer dit får jag veta att så fort jag var klar där så skulle jag upp till avd. 73.. och jag fick inte åka hem innan detta… och det lät lite hotfullt.. vad hade hänt?.. Men det löste sig.. för syster G kom ner istället… och det visade sig att jag hade ett HB89… Så jag fick en spruta NeoRecormon på plats.. för en spruta hade jag redan fått för att ta nästa måndag.. och nu fick jag en till.. så nu var väskan full av xeloda (för jag tycker att det är onödigt att jag ska åka 4,2 mil enkelresa med taxi bara för att fylla min dosett, så det gör jag själv hemma.. dessutom är den dosetten stor och klumpig att ha med sig till sjukhuset.. och jag vet hur mycket jag ska ha.. så jag doserar hemma själv..och det funkar kanon…), omeprazol och två sprutor med NeoRecormon… Jag känner mig nästan som den värsta drogdealern när jag går från apoteket.. speciellt om jag har hämtat ut morfin.. så som jag gjorde i fredags… då jag gick hem med morfin meda 10 mg + 20 mg och Depolan (långtidsverkande morfin) 10 mg + 30 mg + 60 mg + 100 mg.. och det gick inte ner i en liten anonym apotekspåse.. utan jag fick en stor en som det nästan lyste om..

Det är inte så konstigt att jag sitter och somnar framför datorn när Hb:t är 89.. så idag ringde syster G mig.. sjukskrivingen är fixad fram till den 1 juni.. jag har fått remiss till fotvården vilket betyder att jag slipper att betala för dessa besök… för det kostar mig 250 kronor utan remiss.. men genom att jag för det första har svårt att sköta mina naglar.. jag kan ju inte klippa dem med högerhanden p.g.a. de problem jag har med den handen.. och så att jag numera har lätt för att få nageltrång.. det är ju en biverkning av xelodan.. Så nu har jag fått remissen.. för då är vi två som kan hålla koll på alla mina tår.. så jag slipper att få fler nageltrång.. För som det känns nu så är det mycket, mycket långt till den 4 då jag ska opereras…

Sen är det ju det där Hb:t.. jag ska ju ta nya prover på torsdag.. och har det inte hänt så mycket på detta område så ska jag få komma in och få blod.. och jag vet ju hur pigg man blir om man får en sån.. för jag fick en när jag strålades.. och har man ett Hb på 89 så är det ju nästan så att jag kommer att få blod.. för jag tror inte att Hb:t kommer att öka så där jättemycket till på torsdag.. men jag får sätta mig ner och ta en diskussion med mitt blod.. så de kan öka och att jag då blir piggare.. för det är nästan så att man blir speedad av att få blod… Så en blodtransfusion på fredag.. sen kan jag dansa så gott jag kan med klut, stödstrumpor och en förstående make som håller hårt i mig så jag inte tappar balansen.. för jag har balanssvårigheter.. och det är läskigt att blunda.. då är risken stor att jag trillar framåt.. och på tal om att trilla..

Jag måste också sätta mig ner och göra en skrivelse till grannkommunens tekniska nämnd.. för jag föll i söndags rakt ner i asfalten… och rollatorn föll den också… för under det där snöslasket som ser ut som pepparkaksdeg.. fanns det nämligen en isklump med en hög iskant som inte syntes under pepparkaksdegen.. och det tog tvärstopp… Jag hade nämligen lite bråttom då jag varit hos svärmor och skulle handla och så efter maten skulle son och make gå på bio och se ”Prinsessan och Grodan”.. men genom att jag trillade och knappt kom upp på fötterna igen.. så blev jag ju sen.. och naturligtvis så låg mobilen hemma.. jag glömmer den ibland nämligen.. så vi fick äta när bion var slut.. för jag mötte son och make när jag var på väg hem.. och tårarna kom igen… och så fick jag lite skäll att jag inte hade mobilen på mig och att jag skulle se mig ordentligt ner i marken.. så det inte hände igen.. men det var som jag sa till maken.. att inte heller han hade sett den där kanten som jag gått på..
Så nu ska jag sätta mig och utarbeta en skrivelse till tekniska nämnden.. och hur 17 ska jag veta hur man skriver en sådan.. men jag skriver som jag tycker.. och hoppas på det bästa…

Hårrapport var det ja.. här kommer förra veckans vackra hårrapport.. för det växer… och växer och växer… så håll tillgodo…

Dagens mening: Ta hand om varandra!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Sovedag

Vissa dagar har jag vad jag kallar ”sovedag”.. Det är dagar då jag är tröttare än vanligt.. och det är inte så konstigt om man tänker på vad sjukvården stoppar i mig…

För att inte prata om det jag får stoppa i mig här hemma.. för att överhuvudtaget komma upp ur sängen… Morfinet gör att jag blir trött.. cytostatikan gör att jag blir trött.. och då är det inte konstigt att jag har de här sovedagarna..

Jag kan utan större problem sitta och somna framför datorn.. jag drömmer mycket tydliga drömmar.. och kommer någon in och frågar mig något så kommer ofta ett mycket konstigt svar.. eller så frågar jag något konstigt för jag har ju just blivit väckt från en dröm där det hände konstiga saker…

Den älskade maken har ibland tyckt att det har varit lite obehagligt när jag blir mer sovande än vaken.. men jag har lugnat honom om att det är så och det får han helt klart acceptera.. och får han konstiga frågor eller konstiga svar.. så får han fråga igen eller så får han fråga vad jag menar när jag är lite mer vaken och lite mer med…

Att kunna sitta och sova har jag aldrig kunnat innan.. men nu kan jag.. och visst kunde jag också ibland kunna känna att det var lite läskigt.. men nu har jag lärt mig och jag gillar faktiskt att kunna göra så.. en liten nap bara så där… tyvärr blir det så att det blir inte en liten nap utan ett helt pärlband av små napar.. fast sist gick jag och la mig och sov i 1½ timme.. och det tänker jag göra nästa gång jag börjar få de där små naparna.. för nu vet maken.. och jag vet..

Dessutom vet jag hur jag ska göra i fortsättningen.. för så fort jag börjar känna att jag får de här så ska jag gå och lägga mig och sova en timme eller så länge som kan behövas.. för jag blir inte helt sovande.. och min kropp kräver ju nästan att jag ska göra de här som naparna.. annars hade jag inte fortsatt att små sova vid datorn… så det ska bli intressant att se hur det blir nästa gång jag får en sovedag…

Jag ska också räkna hur länge det är mellan varje sovedag.. alltså.. hur många dagar som det går emellan de där sovedagarna.. om det finns ett mönster i det… för det kan faktiskt hjälpa mig.. att jag sover lite längre just de dagarna… om jag inte har behandling inbokat… eller någon undersökning… för de är viktigare.. för jag kan sova under det att droppet går.. om jag inte har besök… och jag kan sova i taxin dit och hem… för det tar i alla fall ca 40 minuter med taxi till sjukhuset…

Det har alltså hänt att jag har suttit och bloggat och somnat.. så fint framför datorn.. och så har jag drömt något.. och det måste jag skriva ner.. för det ska in i mitt inlägg.. och så läser jag som tur är inlägget.. för då visar det sig att det jag tycker att jag ska skriva inte alls passar in i just det inlägget.. utan det får bli ett helt nytt blogginlägg… lite konstigt det där med mina drömmar… just nu kan jag inte ge ett konkret exempel.. men jag ska försöka få till ett när jag har nästa sovedag…

Nu väntar facebook på mig.. om ni vill veta vem jag är där… maila.. eller leta själva…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

God morgon världen

Är uppe.. har druckit mitt morgonkaffe.. och tagit mina mediciner.. och jag har gjort vissa justeringar ibland mina mediciner.. för jag måste öka på morfinet emellanåt..

Vädret kunde varit betydligt bättre än vad det är.. det är molnigt och jämn grått och inte allt tilltalande..

Kattbusen kom igår.. och man vakna i morse av att det var en som låg och försökte ”snutta” på mina fingrar.. och när det inte kom något så var man tvungen att nafsa lite.. Ja, kattungar är roliga… hon tog sats och skulle hoppa på den älskade maken.. men felbedömde avståndet.. och tog satts och hoppade.. varvid hon landade en decimeter framför honom… hon såg så förvånad ut… :-).. dessutom bytte hon namn på feedreadern.. till genvägen som är på mitt ”skrivbord”… så när jag klev upp så hete den 3k22222 osv. det såg rätt så kul ut.. för hon gick omkring på mitt tangentbord när den älskade maken skulle skriva morgonlappen till mig…

Var tvungen att gå upp runt två inatt, för jag hade så ont i ryggen.. och jag gick runt lite och så skrev jag ett morgonbrev till Den älskade maken… vi gör så.. fortfarande… att vi skriver små lappar till varandra om vi ska iväg någonstans… ska jag jobba så skriver jag en lapp.. ska den älskade maken jobba så skriver han till mig.. vissa kvällar skriver jag en lapp redan på kvällen.. så maken har något att läsa innan han går till jobbet.. och inatt satt jag vid mitt skrivbord och skrev…

Jag måste hitta fler av min favoritpenna.. för bläcket i min håller på att ta slut.. och jag kommer att gråta floder när bläcket tar slut.. om jag inte har fått tag på en ny… för den är helt enkelt ljuvlig.. den är skön att skriva med.. det blir exakt rätt mängd med bläck.. dessutom är den lätt.. det blir text utan att jag direkt behöver anstränga mig.. alltså jag behöver inte lägga så mycket tyngd när jag skriver.. och en sån penna är rena himmelriket..
Jag VILL inte att bläcket ska ta slut.. innan jag har hittat samma penna igen… Jag brukar få favoritpennor.. men denna slår allt… så nu ska jag ut och leta efter just denna typen av pennor.. jag har en vanlig blå.. och så har jag en röd.. och de är så perfekta båda två…

Nu har jag en sovande liten kisse i knät.. så jag har lite svårt att skriva.. så jag får återkomma…

Have a nais day!!!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Livet just nu

Nu är man uppe.. har premedicinerat det som ska premedicineras:
16 betapred 0,5 mg som har fått smälta i ett halvt glas med vatten.. och så Ranitidin 150 mg och så Cetirizin 10 mg.. för att inte nämna de andra tabletterna jag trycker i mig..

  • 2 st Depolan 30 mg
  • 1 st Depolan 10 mg (fast jag får nog höja nu känns det som)
  • 2 st Morfin Meda 10 mg
  • 1 st Postafen 25 mg
  • 1 st Omeprazol 40 mg
  • 2 st Panodil 500 mg
  • 1 st Furosemid 40 mg (kissetabletten)
  • Så det är inte konstigt att man känner sig som ett apotek.. Det är rena frukosten.. När det gäller kissetabletten så tar jag ju den bara varannan dag.. för det har inte varit mycket kvar av mig och jag tagit varenda dag.. har gått ner nästan 10 kg sen jag började använda den.. och då förstår man hur mycket vätska som jag har samlat på mig…

    Att solen lyser idag är bara skönt.. dessutom blåser det.. och jag vill ha kring 25 grader.. men att ligga och sola har aldrig varit något för mig.. och hade det varit det hade jag haft lite problem.. för det är så att huden just nu är solkänslig.. mer än vanligt alltså.. för cytostatikan tar alla snabbväxande celler… det är därför som håret rycker.. och jag får näsblod.. Här är det ju hårceller och slemhinneceller som är inblandade.. båda två är snabbväxande.. och så är det också med blodet.. en röd blodkropp lever i ca 120 dagar.. och de vita vet jag inte riktigt livslängden på.. men jag vet att det görs många per dygn.. utom då man har cancer… Så hudceller räknas också som snabbväxande och man ska undvika solen om man inte vill få pigmentförändringar… Jag har lite pigmentfläckar sedan förra gången som jag gick på cyto.. för naturligtvis så får jag alltid cancer på våren.. och alltid när det är festival… Jag har sagt att jag vill inte ha fler festivaler.. men det blir nog en ändå 2012… och vem vet vad jag drabbas av då… för ska det här fortsätta så kanske jag får cancer igen.. lite trist.. men jag vill ju kunna göra allt som jag kunde innan.. jag känner inte igen min kropp..

    Jag orkar inte så mycket längre.. varken kroppsligt eller mentalt… Kroppen är som en 90-åring.. jag har blivit bättre.. jag har inte samma smärta längre.. men det är mycket morfinets skull.. jag är nästan lite rädd att sluta med morfinet.. men jag vet att jag kommer att trappa ner.. sakta men säkert.. Och jag är mer rörlig nu än jag var tidigare.. men vissa saker klarar jag fortfarande inte… och det kan reta mig… jag vill så mycket men jag kan så lite..
    Den mentala biten har också blivit bättre.. jag är inte så mycket klimakteriehäxa längre.. jag får inte samma utbrott som jag kunde få innan.. då när det bara sa pang och jag blev skitsur och jättegrinig..
    Jag har blivit snällare.. jag tjôtar inte på samma sätt.. jag har blivit mer tolerant.. men ändå är det långt kvar… och det får ta den tid det tar.. men hormontabletterna gjorde att jag blev hemsk.. och dessa äter jag ju inte längre.. vilket är en mycket skön känsla faktiskt… Jag tänder till fortfarande.. men inte på samma sätt och inte lika ofta.. och oftast känner jag på mig att nu är det något.. och jag hinner stoppa mig själv innan jag flyger i luften.. det hände aldrig innan.. då sa det bara pang och så var jag en stor sur och grinig kärring.. som staplade runt i lägenheten med ett stort svart åskmoln ovanför huvudet… om man nu skulle rita en serie om mig alltså…

    Jag börjar faktiskt känna att det är jobbigt med cyton.. och jag hoppas att onkologen säger att jag ska ha en behandlingsomgång till.. och att det ser bra ut i ryggen.. för jag vet inte hur mycket till jag orkar… fast jag vet att när det kommer till kritan så kommer jag att orka… men vissa stunder är tuffa.. eftersom cancern tar så otroligt mycket kraft och tankeverksamhet… och jag vill kunna komma ihåg saker utan att behöva ha block och penna så fort jag är iväg någonstans.. för att inte glömma… För jag är otroligt glömsk.. och det är inte kul.. att ha gått från den där som har ett halvårs planering i huvudet så glömmer jag saker som jag ska komma ihåg inom 5 minuter.. så det är block och penna som gäller.. och jag är glad att jag får mina tider på en rosa lapp.. annars hade den där lappen snabbt försvunnit..

    Nä, nu ska jag försöka att gå på huset… måste bli resultat idag!

    Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

    Smärtan som håller mig i ett skruvstäd

    Smärtan griper tag i kroppen på en när man minst anar det.. det bara kommer en svag förnimmelse av att det inte är som det ska.. och så kommer den.. den griper tag om kroppen på en.. och man känner att nu..

    Vatten.. vatten.. och det är så att man knappt gå ut i köket och fylla på glaset.. utan man ropar på sonen.. för jag kommer inte upp från stolen.. där jag sitter.. för då är smärtan så intensiv att det snurrar för ögonen på mig… sonen som har hjärtat där han ska.. och verkligen har känsla för andra och medmänsklighet gör vad han blir tillsagd.. och hämtar ett glas kallt vatten till mig.. två morfin á 10 mg åker ner.. och magen gör inget för att protestera.. för den är så van nu..

    Det tar några minuter innan tabletterna verkar.. och den tiden är jobbig…. smärtan har ändå blivit bättre.. och jag undrar om det är så att morfinet verkar.. eller om det faktiskt är så att de där ”vännerna” jag har i ryggen.. antingen har lämnat ryggen.. eller så är det så att morfinet har den kraften att ta bort smärtan… för det är så.. att kroppen vänjer sig vid morfinet.. och då kommer smärtan tillbaka.. sakta.. men den kommer.. och om det är så att mina ”kompisar” fortfarande sitter där.. och kanske har de bjudit in fler.. eller så är de så att de har skrumpnat ihop och inte direkt existerar.. i alla fall inte i den där elaka formen… och att de inte orkar mer.. att de ger upp.. eller så har de helt enkelt flyttat härifrån.. jag vet ju inte hur det ser ut… och det vet ingen annan heller…

    måndag ska jag ligga i kistan igen… jag bävar.. jag hatar den… det är otroligt jobbigt… och sen kommer den där lite smått kaotiska tiden i väntan på att få träffa doktorn.. i 11 dagar får jag vänta.. för jag gör ju röntgen den 13.. och ska träffa ”mannen som går runt kring het gröt” den 24.. och som vanligt så får ju cancerpatienter vänta… och den är ju lika hemsk.. och smärta på annat sätt.. för det är en mental smärta som man absolut inte önskar någon.. inte ens den värsta fiende.. för det är en totalt omänsklig smärta… som är fruktansvärd att behöva gå igenom… men så är det hela tiden… du får vänta.. det är bara att sätta sig ner och acceptera det… fast man vill veta direkt… men det kan man bara glömma…

    Fast det kan ju inte bli värre.. jag har mina metastaser.. och har de spritt sig till lungor och lever så lär inte doktorn se det.. eftersom jag gör en scint.. och det är skelettet de tittar på…

    Vad jag gör under de där tre timmarna i väntan på att få ligga i kistan vet jag inte… men det är nog så att jag får besök… men jag vet inte än.. det lär ju visa sig… och smärtan att inte ha mina nära omkring mig under denna väntan kan också vara tuff.. för jag vill ju ha dem omkring mig… men maken hatar sjukhus (konstigt :-)).. och vill helst av allt inte följa med.. och då blir det så att jag åker själv.. för sonen är lite för busig att ha med sig.. utan någon som kollar honom när jag ligger i kistan.. och jag kan tänka mig att han är på allt då… för han är sån.. allt ska undersökas… men jag reder mig.. de har som tur är ett bra bibliotek på sjukhuset.. så jag kan alltid gå in där och läsa… eller så går jg och sätter mig och ta en glass någonstans…

    Smärtan att inte vara samma glada och rörliga mamma gör ibland ont.. det är inte kul.. jag har redan skrivit att jag vill ha tillbaka min kropp.. och det vill jag… den där som faktiskt kröp runt på alla fyra.. och som fixar att städa och göra fint… jag har rätt så fint.. men det behövs snart gå en rejäl städrunda…

    Nä.. nu ska jag vila…

    Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

    Mediciner

    Så här ser mitt nattduksbord ut på morgonen innan jag ska till sjukhuset.

    mediciner

    1. Är glas vatten
    2. Är 16 betapred som ska ner i vattnet under punkt 1 tillsammans med
    3. Ranitidin och denna tillsammans med
    4. Cetirizin ska jag tas innan jag får cytostatika…
    5. Är Depolan (långtidsverkande morfin)
    6. Är Morfin Meda
    7. Är Postafen mot illamående p.g.a. morfinet.
    8. Helt vanliga panodil..
    9. har ställt lypsylen där för jag hittade inte laxoberaldropparna… eftersom de står i badrummet…
    10. Detta är omeprazolen.. för min mage…

    Och idag så har man då fått ytteligare en liten tablett.. som jag ska ta varannan dag….

    Furosemid Copyfarm

    För mina fötter har svullnat så…

    cancern

    Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,