JAG och lite annat…

Jag mår bra.. jag känner att jag lever och att jag faktiskt har en chans att reda ut det här..

Inte för att cancern är borta.. för det är den inte.. utan för att de faktiskt inte har vuxit.. och att smärtan inte längre är sån att det gör så vansinnigt ont.. för det gör det inte.. för jag tror att det är en kombination.. av att inte metastaserna växer och att morfinet gör sitt jobb.. att jag måste öka på morfindosen är för att kroppen tyvärr vänjer sig vid morfinet.. annars skulle ingen ha hållit på med droger..

Näsblodet är inte heller lika intensivt som det var ett tag.. visst.. jag blöder ibland.. men inte varje dag som det var ett tag…
Naglarna ser ut som de gör.. men de kommer att växa ut igen.. och den dagen den sorgen…
Ögonfransar och ögonbryn.. Ja, jag är glad att jag inte behöver noppa mina ögonbryn.. men jag har inte ett hårstrå… och ögonfransarna.. nu märker man att allt kroppshår faktiskt har en viktig del… för när det väl är borta så märker man faktiskt vilket jobb som de utför..
Som det där med ögonbryn.. de ska hålla bort svett och regn från ögonen.. tji fick jag.. nu rinner det rakt ner.. i stället för att följa ögonbrynas hår mot tinningen.. och jag har aldrig fått så mycket skit som jag får i ögonen nu… ögonfransarna gör ett jättejobb med att hålla borta så mycket som far runt i luften och som kan komma in i ögat…
Näsan då.. jo, snoret rinner och rinner och rinner.. för det finns inget hår där som tar emot… snor ska ju sätta sig i håret och hålla luftvägarna rena från skräp.. och hur lätt är det om man inte har något hår i näsan.. jo, det bildas hela tiden nytt snor.. som ska lägga sig i håren och fånga upp allt skärp.. men nu har jag inget hår.. alltså flödar snoret rakt ut ur näsan.. och jag är numera storkonsument på näsdukar… för jag måste snyta mig och snyta mig och snyta mig…
Vet ni hur mycket öronvax som man producerar under ett dygn… jag vet.. för det rinner ut det också.. för mina öron saknar också håret.. och då är det frittfram även för öronvaxet att rinna ut.. och öronvax och snor har samma funktion i kroppen.. att sitta i håret och fånga upp partiklar som inte ska in i diverse kroppsöppningar…

Alltid lär man sig något.. bara det att det hade varit roligare att lära sig detta genom att läsa sig till det.. och inte behöva gå igenom det rent kroppsligt..

Fötter och ben mår faktiskt rätt så bra nu.. sen jag började med mina kissetabletter och stödstrumpor så svullnar inte fötterna lika mycket.. och de blir inte som att vandra iväg med två aladåber som hänger fast från knät och neråt..

Håret på huvudet får fortfarande folk att tappa hakan.. speciellt inne på sjukhuset.. men jag ger dem en blick.. ibland ger jag dem fingret också.. men ofta så stannar jag till och blänger tillbaka på dem..
ger de sig inte då så går jag fram och frågar om soppan är god… och då ser de ut som ett stort frågetecken… ja, glosoppan…

Mentalt så mår jag bra.. vi åker snart till Spanien.. vi åker med svärföräldrarna.. och det ska bli skitskoj… men jag kan inte riktigt glädja mig än… för jag vet att det är så mycket som kan hända.. innan vi sitter på den där bussen som ska föra oss ner till värmen.. och innan dess så är det ingen idé att jag hetsar upp mig.. för om det nu skulle gå åt pipan.. för det lär det göra om jag ser framemot det och pratar om det jämnt… för jag vet hur fort det kan gå.. att från en dag vara friskt till att komma in på ett rum på infektion med blodförgiftning.. och med min normala tur så lär väl jag få det lagom till vi ska dit.. om jag nu hoppar rundor och gläds och har mig… så det är ingen idé att glädjas i förväg… den dagen när jag sitter på bussen och tittar ut över landskapet vi passerar.. då kan jag glädjas.. inte förr….

Och jag har sån tur faktiskt.. att vi har planerat in Spanien när jag har min sista frivecka… och redan där ligger turen… och jag har inte all tur i världen… känner jag..

Att döden finns här märker jag.. men det luktar inte död om mig än.. och det är jag glad för.. det betyder att jag kan hålla stången ett tag till.. men ändå.. den finns här.. och den gömmer sig i skrymslen och vrår.. och nu håller jag på i min älskade lägenhet.. jag vill inte flytta ifrån den här.. inte för några pengar i världen…

Min hylla ska upp idag… min älskade hylla.. den som kommer från ett tryckeri.. en sån dom de har haft bokstäver i.. jag vet inte vad det kallas.. men jag bara älskar den.. stor är den 122 hyllor innehåller den och den är så fin..

vill ni väl ha lite ”Dagens Artiklar” kan jag tänka mig.. de kommer här.. och det är nog både dagen och gårdagens och antagligen ett par dagar tillbaka också…

För det första så blir jag glad om Anne Lundberg får kristallen igen..för den serien hon gjorde om människorna som är i samma sitts som mig är så himla underbar…
Himlen kan vänta var så skön att både titta och lyssna till och jag är lite ledsen att det blev så att det är bortplockat från SVT.. för serien är så bra och ger människor tankeställare.. att livet är lätt att bli av med.. och att döden är det som kommer emot en.. och inte ens framtid..

Vill man bli miljonär.. då räcker det att man fotograferar en sjöjungfru.. så se upp Köpenhamn.. ni lär få besök..

Ölpriser i världen.. finner ni här.. det är dyrast och billigast..

Är det här rättvist eller orättvist? Jag vet vart jag står.. men det säger jag inte..

Ibland skulle man vilja ha en dörr till sin blogg.. där ”vissa” människor var tvungna att knacka på innan man kunde släppa in dem… eller inte släppa in dem…
Fast jag vet att jag kan göra det.. men då blir dörren stängd för alla.. och det vill jag inte.. Det är trist.. för det hade varit kul om en del hade den etiketten att faktiskt fråga först.. om det var ok att läsa det man skriver… för det märks ibland av kommentarerna.. att en del inte tänker efter innan.. och går på i ullstrumporna… Be snällt.. och det kan hända underverk..

Örgryte-spelaren Johan Sjöberg har fått en tumör i buken.. trist är det.. men den är tydligen godartad.. och inte en elak sak.. så han har tur.. tyvärr så står c-ordet med.. men det är väl så.. att man måste se det positiva i allt.. och då kan man inte prata om gifter.. för gifter är inte positivt.. det har en så negativ klang att det nästan gör ont i huvudet när ordet sägs..
men man märker ju på media att de kan publicera vad som helst.. bara i den här artikeln.. jag ryser..

”den radikala islamismens cancer”

.. hur kan man överhuvudtaget uttrycka sig på det här viset.. jag förstår det inte.. jag ryser.. från nacken och ner till fötterna..

Nu är Lotta med i Aftonbladet.. (det är en Plusartikel och man måste ha Plus för att läsa den).. och artikeln är bra.. förutom c-ordet.. och jag kommer att fortsätta att kritisera dem som använder det… för det är fortfarande behandling.. det är skillnaden mellan liv och död.. det är inte GIFT..
Trist men sant…

Att sen ge sig på ett barn.. som nästan är helt blind och dessutom har cancer.. hur djupt har mänskligheten sjunkit… jag bara undrar.. för så gör man bara inte.. och tydligen så var det inte första gången som de här barnen gav sig på henne.. och jag undrar vem som har lärt dem det.. för barn kommer inte på sådana saker själva.. vad har de vuxna sagt under middagarna.. när familjen sitter och pratar.. ”att hon utan hår är inte värd att leva”.. eller har de sagt att ”hon är en skam för byn”.. eller ”det hade varit bättre om hon inte fanns längre”.. jag ryser ännu mer.. för så här får det inte vara.. medmänsklighet.. lite empati.. och faktiskt människovärde.. alla är lika mycket värda.. eller är de inte det… jag bara undrar?

Nu har jag skrivit så långt och jag har så ont i mina fingrar.. och jag är så himla trött.. så nu går jag och lägger mig ett tag.. och vilar…

Ha det gött!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Smärtan som håller mig i ett skruvstäd

Smärtan griper tag i kroppen på en när man minst anar det.. det bara kommer en svag förnimmelse av att det inte är som det ska.. och så kommer den.. den griper tag om kroppen på en.. och man känner att nu..

Vatten.. vatten.. och det är så att man knappt gå ut i köket och fylla på glaset.. utan man ropar på sonen.. för jag kommer inte upp från stolen.. där jag sitter.. för då är smärtan så intensiv att det snurrar för ögonen på mig… sonen som har hjärtat där han ska.. och verkligen har känsla för andra och medmänsklighet gör vad han blir tillsagd.. och hämtar ett glas kallt vatten till mig.. två morfin á 10 mg åker ner.. och magen gör inget för att protestera.. för den är så van nu..

Det tar några minuter innan tabletterna verkar.. och den tiden är jobbig…. smärtan har ändå blivit bättre.. och jag undrar om det är så att morfinet verkar.. eller om det faktiskt är så att de där ”vännerna” jag har i ryggen.. antingen har lämnat ryggen.. eller så är det så att morfinet har den kraften att ta bort smärtan… för det är så.. att kroppen vänjer sig vid morfinet.. och då kommer smärtan tillbaka.. sakta.. men den kommer.. och om det är så att mina ”kompisar” fortfarande sitter där.. och kanske har de bjudit in fler.. eller så är de så att de har skrumpnat ihop och inte direkt existerar.. i alla fall inte i den där elaka formen… och att de inte orkar mer.. att de ger upp.. eller så har de helt enkelt flyttat härifrån.. jag vet ju inte hur det ser ut… och det vet ingen annan heller…

måndag ska jag ligga i kistan igen… jag bävar.. jag hatar den… det är otroligt jobbigt… och sen kommer den där lite smått kaotiska tiden i väntan på att få träffa doktorn.. i 11 dagar får jag vänta.. för jag gör ju röntgen den 13.. och ska träffa ”mannen som går runt kring het gröt” den 24.. och som vanligt så får ju cancerpatienter vänta… och den är ju lika hemsk.. och smärta på annat sätt.. för det är en mental smärta som man absolut inte önskar någon.. inte ens den värsta fiende.. för det är en totalt omänsklig smärta… som är fruktansvärd att behöva gå igenom… men så är det hela tiden… du får vänta.. det är bara att sätta sig ner och acceptera det… fast man vill veta direkt… men det kan man bara glömma…

Fast det kan ju inte bli värre.. jag har mina metastaser.. och har de spritt sig till lungor och lever så lär inte doktorn se det.. eftersom jag gör en scint.. och det är skelettet de tittar på…

Vad jag gör under de där tre timmarna i väntan på att få ligga i kistan vet jag inte… men det är nog så att jag får besök… men jag vet inte än.. det lär ju visa sig… och smärtan att inte ha mina nära omkring mig under denna väntan kan också vara tuff.. för jag vill ju ha dem omkring mig… men maken hatar sjukhus (konstigt :-)).. och vill helst av allt inte följa med.. och då blir det så att jag åker själv.. för sonen är lite för busig att ha med sig.. utan någon som kollar honom när jag ligger i kistan.. och jag kan tänka mig att han är på allt då… för han är sån.. allt ska undersökas… men jag reder mig.. de har som tur är ett bra bibliotek på sjukhuset.. så jag kan alltid gå in där och läsa… eller så går jg och sätter mig och ta en glass någonstans…

Smärtan att inte vara samma glada och rörliga mamma gör ibland ont.. det är inte kul.. jag har redan skrivit att jag vill ha tillbaka min kropp.. och det vill jag… den där som faktiskt kröp runt på alla fyra.. och som fixar att städa och göra fint… jag har rätt så fint.. men det behövs snart gå en rejäl städrunda…

Nä.. nu ska jag vila…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,