En sällsynt dag

Läser den här artikeln på Aftonbladet.

Jag som är en sån där sällsynt en.. Genom mitt syndrom.

Det som står i artiken hade om det blir så varit himmelriket. För det funkar inte så.. ser man på vår familj så är det tre specialister som vi åker till med sonen. Har vi otur så får vi kallelser samma månad.. men aldrig samma dag.. Det är något som sjukhuset är mycket dåliga på. Om vi får en kallelse så hade det varit fan så mycket lättare att ta allt när vi ändå är iväg till sjukhuset.

Vi går ju både på barnavdelningen, ögon och hos tandläkaren. Varför man inte kan ta och ge oss samma dag kan jag fortfarande inte förstå. Det är inte svårt att ringa till de olika instanserna inom sjukhusets väggar och samordna våra besök till en och samma dag. Det hade underlättat både för oss, skolan och för sjukhuset.. för som det är nu.. så måste jag ringa återbud i alla fall någon av gångerna för att tiden kolliderar med något annant..

Jag som vuxen med mitt syndrom har aldrig fått någon hjälp. Eftersom jag fick diagnosen samtidigt med sonen. Jag har fått klara mig själv…

Nu ska jag göra mig iordning för kvällens begivenheter..

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Annonser

Helgen jobbig på alla plan…

Tankarna har gått.. telefonen och msn har gått varm…

Igår tog hon beslutet…

Jag kommer nu att ha två barn här.. en med autism och en med Noonan.. Den ende som möjligen är helt normal är den älskade maken…

Så nu har jag att göra.. mycket måste fixas.. och bloggen kommer nog att dra lägsta strået ett tag framöver…

Andra bloggar om: , , , , ,