Kändis tuttar..

Läser Expressen om att den ensamma mamman hittade en knöl i bröstet.. och nu går hon ut och säger att vi alla ska känna igenom våra bröst.. precis som alla andra gör den här månaden.. för att sluta i det stora jippot ”Rosa Bandet galan 2009” som går av stapeln i Malmö..

Hon säger så här:

– När jag kom dit gjorde de en mammografi och därefter en biopsi (ett vävnadsprov). Sedan fick jag vänta på svar, det var två väldigt långa timmar. Men det var skönt att slippa gå hem och vänta på svar på posten.

Jag säger två saker om det här:
1. De skickar ALDRIG ut ett brev med svar på en biopsi.. dessa berättas alltid av en läkare.. för de vet aldrig hur en patient tar ett besked..
2. Två timmar.. jag fick vänta från den 22 maj när jag gjorde biopsin.. fram till den 8 juni.. då snackar vi ångest… Den tiden har jag förträngt.. glad att jag faktiskt bloggade då.. så jag har lite av mina tankar nedskrivna…

En tumör är alltid en tumör.. den kan vara snäll (benign) eller elak (malign).. en tumör är en knöl.. och behöver alltså inte vara cancer..

Artikeln fortsätter att berätta att Ulrikas läkarna beslutade att p.g.a. tumörens storlek att operera bort den… och Ulrika säger att hon inte trodde att hon skulle få bröstcancer.. fast hennes mormor fick det på äldre dar…

Hon avslutar med att rekommendera alla kvinnor att känna på sina bröst.. vilket jag också gör… men jag tar med männen.. eftersom män också kan få bröstcancer..

Den andra kändisen som går ut och talar om sina tuttar är Lulu Carter.. Hon ska plocka ut sina.. enligt en stor intervju i Expressen..
Fast det gör hon egentligen inte.. hon plockar ut ett par… för att sätta in ett nytt par..
Hon säger så här:

Jag är bara en 164 centimeter och jag hade jättesmå bröst. Jag var helt nöjd med dem, men sen när jag blev gravid fick jag helt plötsligt större bröst och kände att det var härligt. Jag kände mig så kvinnlig. Efter att jag ammat klart mina barn så förvann de där mysiga, runda, kullarna och då saknade jag dem så mycket. Så jag bestämde mig för att få tillbaka mina tuttar och har haft dem i 15 år.


Jag
är 157 cm lång och har också alltid haft små bröst… utom då jag ammade.. och sen när man slutade så fick man en knöl i det ena bröstet och det var bara att ta bort det… för det första så vill jag känna mig kvinnlig… men framför allt vill jag känna mig hel.. vilket jag inte gör idag… så här kan man prata om saknad…

Till Media vill jag säga:
En artikel om möjlig bröstcancer.. en om fejkbröst… när ska ni skriva om alla kvinnor som har haft bröstcancer och som kan berätta den sanna historien bakom sjukdomen.. istället för det där glamorösa som alltid sägs i oktober..

Till alla kvinnor och män vill jag säga:
KLÄM och KÄNN en gång i månaden och inte bara i oktober!!!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Annonser

Fick ett kuvert

från Västra Götalandsregionen, Sahlgrenska sjukhuset, Plastikkirurgi igår.

Det är en remissbekärftelse.

Det står så här:

Vi har mottagit Din remiss från Dr HH
Du kommer att kallas till oss för bedöming och väntetiden för denna
bedömning är för närvarande c:a 2-3 månader.

Förvärras Dina besvär under väntetiden skall Du vända Dig till den
doktor som skickat remissen.

Med vänling hälsning
Dr CL
Överläkare

Jag har bara ett svar på det här brevet.. och mina besvär är förvärrade.. för jag vill

HA NYA TUTTAR NU!!!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Silicon, samhället och sjukdom

Idag går Peyre ut och talar om att hon ska plocka ut sina siliconisar.

Hon säger följande i artikeln, jag citerar:

– Jag tror det kommer att bli jättefint, vill inte vara en del utav det här sjuka idealet längre.

– Jag förstår inte hur jag har kunnat göra så här mot mig själv, har jag hatat mig själv så mycket? Varför vill man förnedra sig själv på det här sättet? Jag önskar att någon hade satt lite vett i huvudet på mig för några år sedan!

Det sjuka idealet är att stoppa in siliconisar i brösten… och gju större desto bättre…

Nu till mina tankar kring detta….
Genom min sjukdom så har jag inget bröst.. jag är enbröstad.
Jag kommer att få ett nytt bröst och samtidigt så lyfter de min andra tutte.

Nu har jag inte träffat plastiken ännu.. så jag vet inte vilken operation det blir. Om jag ska få en lambå (då man tar bukfet och flyttar upp) eller om jag ska få inplantat.

Får jag lambån så kommer jag att kunna göra en vanligt mammografi.. får jag inplantat så kommer min mammografi att förvandlas till MR (magnetröntgen).

Om det blir så att jag får inplantat så känner jag att jag inte förnedrar mig själv.. jag får nya bröst… jag vill vara hel….

Det är en sak att man som frisk stoppar in saker i brösten…
Det är en helt annan sak att som bröstcancer drabbad få nya bröst…

För som det är nu… så känner jag mig inte hel.. jag känner mig inte som kvinna…

Andra bloggar om: , , , , , , ,