Jag jublar

Jag är så glad.. jag har fått till ytterligare ett a.. men det var inte ett G A idag.. utan ett vanligt hederligt stort A… men ändå.. det har varit på gång sen igår.. men idag kom det… Jippie-kay-ejj

Nu hoppas jag att jag kan äta lite under dagens lopp.. för jag har varit illamående sen jag fick cytostatikan i tisdags.. Jag som aldrig mått illa tidigare.. men det var som sköterskan frågade… om jag börjat må illa än.. och förra gången jag fick cyto.. nummer 19 alltså.. då började det.. och nu efter nummer 20 så är det lite värre.. och jag bävar lite för sista gången med cyto.. ifall jag blir illamående då också.. alltså efter själva behandlingen.. för illamåendet blir ju bara värre och värre efter varje omgång jag får..

Det finns nämligen inget som jag tycker är så vidrigt som att kräkas..rent kroppsligt alltså.. för det finns saker som jag tycker är vidrigare än lite kräks,, (men det skulle ta lång om jag skulle rabbla upp alla dem sakerna…) och jag håller mig helst ifrån att göra det.. och jag brukar klara av det rätt så bra.. kanske inte när jag har magsjuka.. men annars.. jag kräks aldrig… *ryser*

Har varit till affären och fått med mig ett paket hem till mig.. det var från Panduro.. och det är rena julafton här.. när jag nu ska öppna det.. sen var det lite post i brevlådan också när jag kom hem.. och förutom lite elräkningar så fick jag även en kallelse till min ”kära” onkolog…

Tiden för återbesöket var den 2 november klockan 11:00.. och nu har jag fått en ny tid.. Den 16 oktober klockan 11:30 ska jag träffa den ”käre” onkologen.. Det är nu… Rädslan kommer.. att det ser för jäkligt ut i ryggen och jag lika bra kan lägga mig själv i sängen för jag lär aldrig komma upp igen… han kommer att tala om för mig att jag ska plocka ut alla mina besparingar och åka iväg ett halvår med familjen.. för det är så länge ungefär jag har kvar..
Eller så är det för att jag ska fortsätta med cytostatika.. fast då i tablettform och de vill att jag ska börja med det så fort som möjligt.. och därför får jag en tid så nära sista cytotillfället de bara kan hitta åt mig.. för den 2 november är ju så långt tills dess… och de vill inte förhala något…
Fast det kan ju också vara så.. att det inte har hänt någonting med metastasjävlarna.. och att jag måste byta cytostatika… eller så är de helt borta och vill glädja mig… eller så är det någon annan av det en miljon tankar som kommer upp om varför de har bytt tid för mig…
Ångesten bjuder upp mig till dans.. problemet är att jag inte vet vilken sorts dans det blir.. och för det andra så vet jag inte hur ångesten är på att föra.. och det visar sig vara en eldig tango.. jag kan inte dansa tango.. och ångesten är en skit på att föra.. vet inte åt vilket håll vi ska.. och det ser garanterat inte ut som tango.. det vi försöker att dansa… fast jag kommer inte därifrån.. ångesten håller så hårt i mig att jag får märken i min själ… och jag känner hur alla tittar på mig.. och ångesten som kramar mer och mer energi ut ur kroppen på mg.. och ändå.. ändå släpper h*n inte taget om mig… och som tur är så behöver jag inte dansa så länge… bara en vecka i ångestens klor.. glad att de flyttade fram tiden…

Det är ju så här att vara cancersjuk.. man ser hela tiden saker som kommer i en grådaskig ton.. inte helt svart.. men heller inte helt vit.. utan det är mer eller mindre grått… och jag försöker tänka så positivt jag kan.. för jag behöver inte vänta tills den 2:a november… jag får besked nästa fredag..

David.. denna otroliga man.. som skriver så bra om sin cancer (lymfom-blodcancer) har en insamling till förmån för barncancerfonden.. Vill ni inte bidra till Rosa Bandet så kan ni gå in där istället.. för när man läser det här så inser man lite av vidden hur det är att förlora ett syskon.. Att när man är två år.. få veta att ens storasyster är sjuk i cancer.. och att hon går ut genom grinden tre år efteråt.. hon minns ju bara sin syster som en sjukling… inte som det glada och pigga syster som hon måste ha varit innan hon blev sjuk…. Jag hoppas att barnboken är bra.. och jag kan ibland önska att det fanns något för lite större barn.. men ändå inte så stora att de är tonåringar.. (för det finns många böcker för tonåringar om cancer, där tonåringar själva har drabbats).. En bok för de kring 8-12 någonstans.. antagligen att ha ett sjukt syskon… eller en förälder..

Jag har varit sjuk 1/3 del av min sons liv.. och jag lära aldrig bli frisk.. i alla fall inte friskförklarad.. för min cancer är numera kronisk.. och kan plötsligt dyka upp någon annanstans i kroppen på mig.. lever, lungor och hjärna är de organ som ligger närmans tankemässigt.. för det är ju dit de där små ”kompisarna” kan dyka upp på efter en bröstcancer diagnos.. för skelettet har jag redan betat av..

Nu ska jag öppna mitt paket från Panduro.. Hörs!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Annonser

Blommor och läkare…

Det står på Aftonbladet om hur man ska göra med sin Amaryllis..

Jag har lyckats.. för vi ska inte vara hemma i jul och därför är jag glad att de blommar nu…

Här kommer bildbevis:

bild-008 bild-005 bild-004

Sedan det där med läkare…

För det första så är detta något mycket glädjande.. tänk vad de kan göra och vad bra att detta fungerar.. men jag vill inte att det nu ska bli så att det ska skapas elitmänniskor.. att så fort man känner att nu börjar jag bli gammal så byter man ut det organet… Utan det ska vara om man på något sätt är sjuk.. för ålderdom är ingen sjukdom.. det är fullt normalt..

Däremot det här är väl inte direkt glädjande för läkarna..
De har tid att prata privat med sina anhöriga.. men de har inte tid med patienten och dennes anhöriga när det gäller frågor om vård etc. SKÄRPNING Läkare!!

Nu har vädret övergått från snö till regn… vill inte…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Cancer nu igen

Så är Aftonbladet igång igen.. På något sätt så blir jag rätt så less på dem.. då de nästan bara tar fram de där ovanliga fallen.. Idag är det om tjejen som är 31 som fått lungcancer.. Lungcancer är jätteovanligt i den ålder…

Lungcancer är enligt Aftonbladet den nya kvinnosjukdomen.. men är den det? För lungcancer kan även drabba män.. och den drabbar ungefär lika många män som kvinnor.. eller rättare sagt.. antalet kvinnor som drabbas har ökat och närmar sig männens siffror med stormsteg..

Det finns cancerformer som drabbar alla.. det finns lungcancer som drabbar människor fast man inte har rökt eller varit passiv rökare..
Cancer är ändå cancer..

Det är en sjukdom vi aldrig kommer att komma ifrån..

Samtidigt så är det en himla massa tabun kring just cancer.. varför förstår jag inte.. och en hel del osagda regler..
Som att lungcancer bara drabbar rökare.. vilket vi vet är fel.. fast du som rökare har lättare att få cancer i lungorna.. men alla kan drabbas av lungcancer..
Att kvinnor får bröstcancer.. men det är faktiskt så att även män drabbas.. ok, de är inte lika många.. men de drabbas av bröstcancer de också.. och det talas det knappt om.. är det så skämmigt? Jag undrar.. för rent anatomiskt så har män också bröst.. och det är lätt att få cancer där också..

Det enda vi vet är att vi kvinnor inte kan få prostatacancer.. och män kan inte få äggstock-, äggledar-, livmoder- eller livmoderhalscancer. För dessa organ har inte..

Samtidigt är jag glad att det kommer en glad och positvi artikel om cancer..att det finns hopp.. att det inte behöver vara nattsvart.. för det är det inte… hur det än ser ut på röntgenplåtarna..

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,