Vem gnäller mest?

Jag vill börja idag med att tycka till om gräs.. gräs är grönt.. dessutom så ska man inte skylla på gräset om man förlorar.. för det är samma gräs på hela planen.. antagligen har ni dålig kondis och då är det bra att skylla på något som inte kan försvara sig.. för det är väl inte konstgräs bara under vissa spelare???

Sen undrar jag vad försäkringskassan säger om det här.. för familjen lär ju på detta sättet förlora 3 månader av sin föräldraledighet.. för det är så många månader som är öronmärkta för pappan när det gäller att vara hemma med barnet.. och hur hade kommunen då tänkt göra med dagis… för de flesta dagis tar inte emot barn under året… och barnet har rätt till båda sina föräldrar… de hörs ju att de blivande föräldrarna tänker på barnets säkerhet i första hand… och som vanligt så är det pengar som styr.. när ska medmänsklighet och empati få lov att styra… det finns alltid undantag.. och när undantagen kommer så är de så lätträknade.. låt mannen få vara pappa…

När kan vi kvinnor få se ut så som vi är skapta.. för tydligen så duger vi aldrig hur mycket det plastikopereras… Dessutom anser han att han är Gud.. Han var inte ens attraherad av henne.. för mig sitter inte attraktionen i hur personen ser ut.. utan hur personen är inuti.. Kroppen är bara ett skal.. det är personligheten som är det viktiga.. och det kvittar hur mycket man än skär i en kropp.. för personligheten kan man aldrig skära i och göra om… inte ens om vi kvinnor stoppar in våra älskade bröst i en pyramid liknande form… för någon sådan protes lär vi aldrig få.. för det är det ingen som kommer att göra…

Det är bara att inse.. att som cancerpatient är man totalt ute.. utom möjligen under oktober månad.. då bröstcancer och cancer står högt upp på dagordningen.. och sen är det tyst resten av året…

Mina närstående.. mår dåligt de också.. för även om jag inte har en hjärntumör så ändras min personlighet också.. rädslan inför de olika undersökningarna.. oron och ångesten innan jag ska på återbesök.. döden som följer mig som en skugga.. tror ni inte kära läkare att detta förändrar en.. det är faktiskt inte bara närstående till hjärntumörspatienter som kan behöva hjälp och skottning… de ska stå där och heja på mig.. de ska stå där och ta hand om mig när jag faller ner i det mörkaste hål man kan hitta.. när ångesten kramar det sista glada ur en och man bara gråter… när oron gör att man inte sover som man ska.. när biverkningarna av cytostatikan gör att man inte kan äta.. och när jag har mina sovedagar.. och maken nästan tror att nu är det bar döden kvar..
Jag tror att alla som lever i en cancerfamilj mår dåligt… i olika stunder.. och att alla närstående ska få hjälp.. inte bara i form av kuratorskontakt… för det kan vara så mycket annat som de kan behöva.. En resa för att vila upp sig.. en dag på spa.. för att återfå kraften att ta hand om den cancersjuke… Det finns så många sätt att göra att den närstående kan få mer kraft och tålamod med den cancersjuke…

Jag vet vilken häxa jag var när jag gick på mina antihormoner… och vilka saker jag kunde vräka ur mig.. vilket inte är jag.. Det var den där klimakteriehäxan som tog kommandot över mina tankar och min kropp.. och att Den älskade maken stod ut är för mig en stor gåta… fast jag vet ju svaret… det var kärleken till den jag var därinne.. den där kvinnan som han träffade för lite mer än 10 år sedan.. Att hon fanns därinne någonstans.. det var bara att vänta ut henne…

Bara för att det är hjärntumörsveckan denna vecka gör inte att de som har hjärntumörer har det värre än de som har någon annan form av tumörer.. under oktober månad så är inte vi bröstcancerpatienter bättre än andra tumörer… För det är så att alla behöver vi våra hjärnor för att fungera.. hur man sen använder den kapaciteten man har fått tilldelat sig är upp till en själv..

Jag har lite svårt att sätta mig in i den här bloggkategorin: Sjukdomsblogg..

KÄNNETECKEN: Har fått ett omvälvande besked om någon typ av sjukdom, till exempel cancer.
DRIVKRAFT: Använder bloggen som terapi och för att söka kontakt med människor i samma situation. Blir de framgångsrika går pengarna ofta till välgörenhet. Viker inte för att visa bilder på sina operationsärr och från sina svåraste stunder.

För jag känner mig inte sjuk.. och att kalla den en ”sjukdomsblogg”… tycker jag känns fel.. ska det vara en kategori så vill jag nog att det ska vara ”levanublogg”, ”ingamåstenblogg” eller varför inte den här kategorin.. ”Jävlaknöljävlasjukdomjävlaranammablogg”… och jag vill att det ska vara en personlig blogg.. jag vill inte buntas ihop med en massa andra bloggar i en kategori.. min blogg är min blogg och den är inte som alla andra… för är den det så slutar jag omedelbart att blogga… för jag vill inte vara som alla andra.. Jag är jag och jag är unik… dessutom flyter inte två tandborstar i samma sjö…
Jag tjänar dessutom inte ett öre på att jag bloggar… för jag tycker inte att det jag vräker ur mig är värt något…

Fast om någon nu tycker det så kan ni gå ihop och göra en insamling till mig så jag kan få en laptop.. så jag kan blogga under veckan jag är på Sahlgrenska… *hejdlöst fnitter*
Annars får ni glatt vänta… tills jag kommer hem.. om jag nu kommer hem…
Vet hur det var förra gången jag var iväg.. och hade bloggvakt och allt.. och jag kom inte hem.. för jag fick blodförgiftning och låg inne fem dagar… totalt isolerad… så jag hoppas att det inte blir så denna gången…

Nu ska jag ringa sjukresor.. för jag ska till Sahlgrenska på måndag.. *darrar*

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Annonser

Idag mår jag bra

Efter gårdagens illamående och att jag mådde som jag gjorde…

pratade jag och maken om det idag.. då jag kunde äta en hel middag idag.. och färsk pasta med bacon gick ner utan några problem… Det blev bacon för mig eftersom Den älskade maken och sonen åt köttfärssås och det vågar inte jag än.. eftersom köttfärssås har fått mitt smaksinne att tala om att det smakar metall…. så jag har ätit stekt bacon istället.. vilket har gått jättebra…

Pratet handlade idag om mitt illamående och vi hade kommit fram till samma slutsats.. att jag är nervös… jag är så nervös inför både morgondagen och inför min operation… För i morgon ska jag göra min årliga mammografi.. och sen kommer jag att kallas på återbesök till bröstsköterskan på kirurgmottagningen.. Och operationen vet vi ju hur det ska gå till.. jag blir av med bukfettet och av det får jag ett nytt bröst… jag är rädd att jag inte ska få göra den… för jag är för nära cytostatikabehandlingen.. och jag är rädd att jag inte ska vakna efter operationen…

Så det är inte konstigt att jag mår som jag gör…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Nobelpris, Lodjur, Rosa Bandet och patienters välbefinnande

Visst är den här killen en hjälte.. men att bara göra så som Aftonbladet har gjort.. plockat fram en ung kille som kämpar mot cancern.. när det finns så många som gör det.. både barn och vuxna.. i olika stadier av cancer och olika cancerformer.. man kan inte plocka ut en.. en särskild cancerpatient.. för vi andra då.. är vi inga hjältar Aftonbladet?? Jag bara undrar.. För jag tycker att ni kan skärpa till er.. jag tyckte likadant förra året.. då ni också plockade fram en enskild cancerpatient.. för det finns inga som är såna hjältar som vi som har cancer.. för ingen mer än vi själva vet hur det är att genomgå en cancerbehandling.. våra närstående förstår.. men aldrig helt… aldrig till 100%.. det går inte.. de kan det inte.. Fast här kan ALLA bli hjältar..

Och nu kommer det att bli värre för de cancerpatienter som inte kommer att klara sig.. för det är en stor rädsla i hela landet när det gäller det där med smärtlindring när man vet att patienten ska dö.. och jag dör hellre i ett litet rosa moln än med ångest och smärta.. för hur ska personalen veta om jag har ont eller inte.. bara för att någon anmälde att en dödssjukt litet flickebarn fick lite för mycket.. men bättre med en för stor dos än en för liten.. och jag dör hellre i ett rosa moln som jag sa.. med häftiga drömmar.. än med smärta.. och en otrolig ångest.. vem vill veta att man gav en för liten dos.. och att människan som man hade framför sig dog.. med en otrolig ångest.. som man själv aldrig hade velat ha själv?? Nej, skärpning.. den dagen jag ska dö… vill jag inte ha ont någonstans.. jag vill glida bort på ett rosa moln.. med mina kära omkring mig.. och tänk på en sak.. hörseln är ett av det sista som lämnar människan.. och tänk dig själv att du ligger där.. ångesten griper om halsen på dig.. och då hör du i fjärran någon som säger att mer lugnande får patienten inte nu.. för vi VÅGAR inte ge en högre dos.. för då kan det räknas som dödshjälp… Hur hade man mått då.. för du kan inte tala om det.. men du hör det… Vadå ångest??? Det blir en psykisk smärta som jag inte vill önska någon..

Det är med glädje jag ser att tre personer, varav två är kvinnor som får dela på Nobelpriset i Medicin/Fysiolog..

De tre forskarna prisas för att ha löst en av biologins stora gåtor: hur kromosomerna, som innehåller vår arvsmassa, kan kopieras på ett fullständigt sätt vid celldelning och hur de skyddas mot nedbrytning. De har visat att förklaringen finns i kromosomernas ändar, telomererna, och i ett enzym, telomeras, som bildar dem.

Det visar att telomererna har betydelse när en cancertumör bildas.. och detta genomslag och att de tre får Nobelpriset gör att nu kan det forskas ännu mer på detta…

Ett stort område är en behandling mot cancer. Cancerceller har en förmåga att kunna dela sig i all oändlighet.
Men frågan är hur de kan bevara sina telomerer och därmed undgå cellåldrande. Många cancerceller har visat sig ha förhöjd telomeras-aktivitet och det har väckt ett hopp om att man ska kunna behandla cancer genom att slå ut telomeraset.
I dag pågår sådana studier och även kliniska prövningar där man testar vacciner som riktar sig mot celler med förhöjd telomeras-aktivitet.

Min hemstad Helsingborg har haft en Rosa Lördag.. och då har de sprungit omkring med bössor och lösbröst för att samla in pengar till Rosa Bandet..
Lösbrösten tyckte jag var häftiga.. då de känns som riktiga.. och dessutom har de knölar.. som inte är snälla.. så alla kan känna på hur det INTE ska kännas.. och om det känns så så ska man ta kontakt med vårdcentralen eller bröstmottagningen…

Jag måste ju ha lite roliga nyheter också.. som den här.. det slutade lyckligt för två i alla fall.. och jag hoppas att de växer upp och blir fina djur.. fast för vildsvinen i Skåne är det värre..

Nu ska jag vila lite.. är trött efter ”stick i fingret” som faktiskt avlöpte rätt bra idag..

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Bröstkontroll blev en het debatt

Jag skrev inlägget ”Nej.. tro inte på dem!!!” och idag kan man läsa om reaktionerna som har kommit till DN..

Det som forskarna är inne på är att självkontroll är skadligt för oss kvinnor… att vi i princip blir fast i ett mönster att vi klämmer på tuttarna konstant och att vi blir skiträdda så fort vi hittar en liten knöl…
Det är en nervärdering av mig som kvinna.. för vem känner sina bröst bättre än jag själv.. inte ens maken känner dem på det sättet som jag gör.. och då är det inte heller konstigt att jag en dag hittar något som aldrig varit där tidigare..

Enligt den kanadensiske bröstcancerkirurgen Nancy Baxter så är det så här:

– Därför råder vi kvinnor att undersöka brösten utan evidens. Det vore väl okej om det inte skadar någon, men det gör det!

Man kan ju undra på vilket sätt det skadar mig genom att jag kollar mitt bröst en gång i månaden.. är det oro för att få bröstcancer.. nej, det är mer att jag genom detta kan känna om det är några förändringar.. hade jag inte hittat min knöl själv hade jag inte suttit här och bloggat idag… jag hade legat six foot under..

Nancy säger också så här om oss kvinnor som faktiskt hittar våra knölar:

– Men de hittar ofta knölen av en slump och inte genom att de månad efter månad letar efter cancer, säger hon.

Jag är ett levande bevis på motsatsen.. jag hittade den.. för att jag kände varje månad.. och jag kunde mina bröst utan och innan..

Det som retar mig är att Nancy går ut och säger så här:

– Att kontrollera sina bröst varje månad är något som många anser stärka kvinnor. Det ger en känsla av kontroll över både kropp och sjukdom. Men ger vi läkare kvinnor ett sådant verktyg så måste det vila på vetenskaplig grund, annars lurar vi dem.

Jag har en undran.. hur gör hon själv? Kontrollerar hon sina bröst en gång i månaden? För det skulle inte förvåna mig om hon gjorde detta.. för hon vet hur man gör.. och hon vill inte dö hon heller.. eller har hon sån stor tilltro till mammografi apparaterna att hon inte litar till sitt eget omdöme av sin egen kontroll av brösten?? Hade varit kul att få veta hur hon gör.. fast jag kan tänka mig att hon som läkare istället rusar in och gör mammografi i tid och otid..

Visst fan stärker det oss.. när man kan sina bröst så vet man om där kommer något som inte hör dit… och ska det vara genom forskning så måste varje kvinna som har fått en bröstcancerdiagnos få ett formulär att fylla i.. där en mycket viktig fråga ställs och det är den här:

Hur hittades din bröstcancer?

Först då kan de gå ut och kräva att det ska komma riktlinjer om hur man ska göra undersökningarna.. ska man fortsätta med självkontroll.. eller inte.. och om de bestämmer att det inte ska vara så så får landstingen börja att mammografera kvinnor redan från 30 år och uppåt.. och betydligt oftare än mellan 18-24 månader… för jag har hört många som har hittat en knöl bara några månader efter att de har gått igenom mammografi..

Att en person ska kunna gå in och förstöra för så många kvinnor.. det är inte konstigt att kvinnor dör i bröstcancer.. för att cancern hittas försent och att metastaser redan har hunnit bildas.. För om inte läkarna litar på oss vars kropp bröstet sitter på.. vem litar på oss då.. om vi säger att vi har hittat en knöl.. för det vet jag en hel del kvinnor som har blivit ifrågasatta.. när de säger att de har hittat en knöl.. och som inte syntes på mammon x antal månader tidigare.. eller att de är för unga…

Snälla läkare och andra inom vården.. ni måste ta oss kvinnor på allvar.. annars så kommer oron som Nancy beskriver fast det gäller självkontrollen..

– Sedan dess har fler studier bekräftat detta. Satsningar på att lära kvinnor att undersöka sina bröst en gång i månaden leder inte till minskad dödlighet i bröstcancer. I stället leder det till oro hos kvinnor, läkarbesök med problem som inte beror på bröstcancer och onödiga biopsier

Eller som självaste Stefan Emdin, bröstcancer kirurg och en av Socialstyrelsens experter och även en av författarna till Socialstyrelsens nationella riktlinjer för bröstcancervården i Sverige, uttrycker sig:

– Forskningen visar att självundersökning sannolikt leder till mer skada än nytta. Därför valde vi att inte ta med det som en del av våra rekommendationer.

Han fortsätter och säger även följande:

– Vi delar ut en broschyr om det här på sjukhuset. Det är viktigt med tidig upptäckt av bröstcancer. Men man ska inte kolla sina bröst varje dag, det mår man inte bra av. Det handlar om att hitta en balans.

Det har aldrig varit prat om att kolla brösten varje dag.. en gång i månaden är det som har sagts.. och så har det alltid varit.. Men här är det rätt så kul.. för här motsäger han sig själv.. för först så pratar han om att det inte finns något vetenskapligt belägg för självkontroll.. och i nästa mening så säger han att de har en broschyr på sjukhuset som uppmanar till självkontroll.. hur ska han ha det???

Jag säger som så här: Kvinnor.. välj att lära känna era bröst.. för en dag kanske ni känner något som inte funnits där tidigare.. kolla upp den där knölen en gång för mycket än en gång för lite.. sjukvården är till för oss.. och ett par nålstick är värt livet.. för vad gör det om man blir stucken ett par gånger i ett bröst och det visar sig vara något ofarligt… för tänk om det inte är ofarligt.. tänk om det är en liten ”knöl jävel” som sitter där.. och då har du hittat den..

Ska man kunna lite på de vetenskapliga rönen.. och på forskningen så måste varje bröstcancerdrabbad kvinna få svara på frågan hur deras knöl hittades.. för vem har inte sagt att de som är med i just den studien så har all cancer hittats på mammografin.. och då är det ju ingen idé med självkontroll.. men om alla knölarna hade hittats av kvinnan själv då hade det nog sett annorlunda ut när det gäller vad forskarna skriker om… för jag tycker inte att de tar oss kvinnor på allvar… och Nancy.. du måste tro på dina patienter.. och inte förlita dig helt på forskarrön och undersöknings apparatur..

Kan bara hålla med Metros redaktionschef Ann Olrin:

Visst händer det att kvinnor hittar ofarliga cystor och visst är det svårt att känna knölar i brösten och visst är mammografi viktigt men att själv undersöka sin kropp och att vara vaksam på förändringar i brösten kan inte vara fel.
Oroar sig gör man ändå och all forskning visar att ju tidigare en bröstcancer upptäcks desto större är chansen att patienten blir helt frisk. Att hävda något annat är ett hån mot alla de 7000 kvinnor som drabbas av bröstcancer i Sverige varje år.

Kvinnor.. fortsätt kläm.. och ni män.. ni gör likadant..

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Att äta som en häst och andra djur

Att äta som en häst har fått en ny innebörd.. Jag som är vuxen äter inte så här mycket.. och jag kan inte förstå att tösabiten kan få i sig allt detta… utan att gå upp i vikt… något måste göras.. men tydligen hittar de inget fel på flickan..

Pingviner är häftiga djur.. men jag har redan mina favoritdjur.. jag är lite knäpp nämligen.. för jag har såna som ingen annan gillar..

  • Sengångare ~ Detta är roliga djur och så söta så..
  • Grodor ~ små kräldjur som hoppar
  • Älgar ~ Stora djur som ser dumma ut..
  • Ödlor/salamandrar ~ Kräldjur som också är rätt så häftiga..
  • Spökdjur ~ Nattlevande sak med stora ögon
  • Lemur ~ Det finns inget mjukare än en lemurhand..
  • ja.. det var mina favvis djur.. Däremot är jag inte så förtjust i spindlar.. så den här safarin får de göra utan mig.. men ändå blir man lite nyfiken när man läser det här:

    Han berättar hur manliga hoppspindlar brukar dansa för honorna, och hur honorna äter upp dem om de dansar fel.

    Det hade jag helt klart velat se.. och jag är glad att jag är människa och inte äter upp min partner om han dansa mig på tårna.. tänk om detta var ett beteende som vi människor gjorde.. då hade det varit rena massakern när dansbanden spelade upp…

    Eller det här:

    Så förklarar han att kärrspindeln, som är en av Sveriges största spindlar, kan fånga och äta små fiskar på ett par centimeter.

    Den spindeln är nog så stor att jag kommer att backa… och i värsta fall springa iväg långt in i skogen.. och då har jag inte uppsikt över vart jag riktigt tar vägen..

    Jag måste också tala om att det jag skrev om igår inte har med min cancer att göra.. inte direkt.. Det händer andra saker i mitt liv som får mig att tänka till.. och detta var en sån sak.. Dessutom har det inte heller med nätet att göra överhuvudtaget.. Det är helt och hållet personligt.. och har bara med mig att göra… fast det blev så att det sammanföll med andra grejer.. så ni behöver inte oroa er över mig.. men jag är väldigt glad att ni gjorde det… och en tanke och en kram är aldrig fel… så gulligt så av er alla..

    Svampskogen idag?

    Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

    Festival

    Torget i byn är inte längre sig likt.. det står bänkar.. och det står ett öltält i vinkel där annars bilarna parkerar när de ska till en av våra livsmedelsaffärer och handla.. Är det någon av mina kära bloggläsare som också ska gå på festivalen? Ge mig då en liten kommentar.. för det är alltid kul att få kommentarer.. Fast lite sur är man.. här är det festival vart 3:de år.. och inte skrivs det något om det.. i alla fall inte här.. för vad är väl Hultsfred, Arvika, Uppsala eller Roskilde.. jämfört med Töreboda??

    Det är staket lite överallt… och det börjar bli trångt att komma in i affären.. så nu kommer man att få gå på baksidan.. men det gör vi alltid… för det är närmast det huset som jag tar hissen i…
    Det är nämligen så att vi har en backe i den här byn… en lång och seg en… och den är jätterolig att cykla nerför… och vid sidan om denna backe ligger mitt jobb.. alltså går man igenom mitt jobb och där inne tar man hissen upp… och så ut genom den ingången där… och på det sättet slipper jag uppförsbacken med rollatorn.. vilket underlättar en hel del för mig.. gör jag gillar inte uppförsbackar.. och speciellt inte när jag har rollatorn med mig…. då försöker jag undvika varenda backe jag vet.. och det kvittar vart jag går.. för på baksidan av jobbet finns en bra cykelväg.. men även där är det en backe.. ”fortbacken” som sonen kalla den… Och resten av vägarna är inga direkta från A till B… utan då ska jag få gå långt… för att slippa någon uppförsbacke… då är det lättare att gå igenom jobbet…

    Så nu sitter man här och har börjat ladda inför kvällens stora begivenhet.. sonen har vi sagt att han ska ta det lugnt och bara vila.. för det blir inte att gå hem under konserten…

    Jag har också pratat med smärtenheten.. och i morgon kan jag hämta ut mer morfin.. både långtidsverkande och korttidsverkande.. för det börjar ta slut.. och sen har de semester.. och bättre att ha medicin hemma.. än att mitt i alltihop stå där med smärtan och så utan några mediciner… det hade inte varit kul… och man måste vara beredd..

    Vi har laddat med pasta… tagliatelle med crabsticksstuvning.. vilket var mycket, mycket gott… och ger mycket energi…

    Smärtan i kroppen sitter mest på vänster sida.. lite orolig att inte cyton har tagit… För just det att det gör ont… men jag har tre omgångar kvar av cyton.. innan jag ska träffa onken.. och om det är det att jag vet att jag ska träffa honom och orolig att det inte har hänt något med mina små ”vänner” eller att de har blivit fler och vuxit.. kan ju göra att jag spänner mig och därför har jag ont… för det gör inte ont när jag sitter.. men däremot när jag går.. och när jag lägger mig i sängen..
    Fast jag är dålig på att ta mina morfintabletter vid behov.. de andra tar jag ju morgon och kväll.. men det är bara för att jag har det i ryggmärgen nu.. att jag ska ta dem.. men de där vid behovsmedicinen som jag är dålig på att ta.. eller rättare sagt.. jag glömmer bort det… och jag har försökt med allt.. men nu ska jag skriva en självlysande post-it lapp och sätta på datorn.. så jag INTE glömmer de där tabletterna… blir så trött på mig själv…

    Nä.. nu ska jag på hemlighuset.. sen ska jag sätta på mig min vackraste klänning och gå på festival..

    Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

    Tiden är som en snigel

    Den släpar sig sakta framåt…

    För jag vill att det blir den 20 och då gärna imorgon.. men nädå… jag får så snällt vänta på att få komma dit… och det är så långt till på fredag….

    Så jag måste ju göra något…
    Ha något annat att se framemot..

    Så nu ska vi åka till min födelseort och hälsa på lite…
    Vi åker den 26 och kommer hem den 29 och på något sätt så ska det bli rätt så skönt…

    Dessutom har jag beställt biljetter till det här:
    Walking with dinosaurs som kommer till Scandinavium i höst.

    Så sonen vill att tiden går jättefort…

    Sen är det ju melodifestival ikväll… och vi satt och pratade om den igår… Det lutar mellan två här… och det är Malena och Caroline Af Ugglas..

    Sonen har beställt bakad potatis till festivalen..

    Så här är faktiskt rätt så lugnt…

    Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,