Nu kommer det

Läser man i media under den här månaden så är det den ena berättelsen efter den andra om kvinnor som fått bröstcancer.. och det är bra..
Läser man dem så ser man att alla har en röd tråd.. alla artiklarna är så lika varandra…

Alla berättelserna är snarlika.. och media skriver på samma sätt.. men de använder ju det där ordet som jag inte gillar.. Fast det lär aldrig media sluta med.. för det ordet låter så hemskt…och det är väl därför de gillar det…

Artikeln jag länkar till är bra.. fast där är en del saker som jag kan haka upp mig på.. men det är alltid så.. media får inte HELA bilden.. och det lär de aldrig få..
Det är Evas tankar.. mina är lite annorlunda.. som det där med döden.. hon visste att hon hade cancer när hon mådde dåligt.. och det var under två dagar….

Redan efter två dagar fick jag en operationstid. Dagarna fram till operationen var nog de värsta på hela tiden. Jag kunde inte sova, tankarna bara snurrade. Jag var rädd för att dö och för hur det skulle kännas att inte ha något bröst.

..

Mina dödstankar om att jag nu kommer att dö.. och att jag inte sov vissa nätter för jag trodde inte att jag skulle vakna.. var kom och gick från den 25 april till den 8 juni.. då jag fick reda på att jag hade cancer.. och då var det som om en stor mörk och mycket tung skugga lyftes från mina axlar och jag kunde börja andas igen.. Denna tid i mitt liv.. var avgörande.. för det var då jag började att blogga.. för att känna att jag inte är ensam.. jag kommer inte att dö.. för det vet man att som cancer patient så lägger man sig inte bara ner och dör.. utan man försvinner sakta men säkert..

Två dagar är ingenting i ett helt liv.. och det är inte 1½ månad heller.. men ångesten som jag hade har inverkat på mitt liv.. jag hade varit fruktansvärt glad om jag hade detta bara i två dagar… för den tiden då jag inte visste.. då var livet ett helvete… och jag menar det..

Här har ni ju slående exempel på hur cancervården fungerar i Sverige… vi får alla vänta… vänta på besked.. kallelser.. undersökningar och återbesök..
Återbesöket som jag ska göra på fredag.. flyttades faktiskt fram.. och det med 17 dagar… om de har tänkt till.. eller om det är så att min tid är utsatt vet jag inte.. men om det skulle vara det sista så kommer jag att skrika mig till behandling… allt som finnas kan.. allt.. för hoppet om att överleva är inte slut… mitt jävlar anamma är inte heller slut.. fast det sista går lite på sparlåga… men det ligger så till… att det bara är att plocka fram det på ett par sekunder…

Sen har jag faktiskt fått en annan sak på posten.. jag har inte hunnit läsa allt.. men pappret ligger här… och jag ska blogga om det så fort jag har varit hos doktorn.. när jag vet hur mitt liv i framtiden ska se ut.. så nu mina kära bloggläsare får ni vänta… vänta på att jag ska tala om det vita kuvertet som låg i brevlådan som jag blev både fruktansvärt glad för.. men också så där härligt nervös.. när man vet att något ska hända.. något som man längtat efter.. och som nu.. nu äntligen ska ske…

Nu ska jag fylla dosetter….

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Annonser

Olycka, överraskning och flytt

Idag flyttar vi det sista från lägenheten.. vilket betyder att min dator kopplas ner och flyttas över till den nya lägenheten…
När jag är online igen vet jag inte.. men enligt telia så ska det vara klart den 8 maj.. så tills dess får ni hålla er…
Jag ska försöka att ta mig till biblioteket för att blogga lite därifrån.. men det är ju som det är.. alltid lite tid.. om det finns någon tid till mig alltså.. för de har inte hur många datorer som helst…. men jag ska se vad jag kan göra…

De säger ju att en olycka inte kommer ensam.. idag höll det på att bli dikeskörning och då hade det räknats som singelolycka… jag tappade nämligen vänster bakhjul på rollatorn.. och där stod jag vackert… som tur var så var maken i närheten… och han bara skrattade åt min situation..

Eftersom jag nu kommer att försvinna några dagar från bloggen och jag inte vet exakt när jag kommer jag när jag väl är tillbaka med en liten överraskning till alla min bloggläsare…
Nä, det är ingen idé att försöka muta mig till att tala om vad det är.. det ända som kan vara bra att muta mig med är en laptop.. en sån där liten minidator som har Windows och internet.. så jag kan blogga även när jag är på sjukan.. då kanske jag säger vad det är jag håller på att göra…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,