Ett förlåt hade varit på sin plats.. och sköterskor som inte gör sitt jobb..

Jag har pratat två gånger med cytoavdelningen nu.. för första var ju direkt efter Göteborg… och det andra var i onsdags.. då de ringde för att förhöra sig om hur det går med xelodan ..

Än har jag inga biverkningar.. mer än lite rodnad i vänster handflata.. men ingen diarré.. det är fortfarande mer åt förstoppningshållet än åt det andra.. så på ett sätt är jag glad.. men hade varit mycket gladare av att få det lite mera löst.. om man nu kan prata så mycket skit så som jag kan.. men det är ju en biprodukt av cyton, morfinet.. och att jag faktiskt inte är så rörlig som jag har varit innan…

Kan också meddela att min smak är på väg tillbaka.. och det är jätteskönt… trocadero smakar trocadero.. och vem är gladare än jag över detta…

För att återgå till de där samtalen.. så blir jag så arg på sköterskor som håller läkare bakom ryggen.. för det är inte deras jobb.. de ska stå på patientens sida i förhållande till läkaren.. men nu har det alltså hänt att två sköterskor på samma avdelning stöttar onken.. och bara ”kan beklaga” att de har ändrat rutinerna på Sahlgrenska.. men det är ändå onkologens skyldighet att ta reda på vad som gäller innan han säger ok till en patient.. även om det är så att det har varit så förut… så kan faktiskt rutinerna ändra sig.. och det ska han veta som läkare..

Nu vill jag inte veta av honom.. men han har inte bemödat sig med att ringa eller skriva en lapp för att förklara sig.. jag vill ha en personlig ursäkt att han skickade iväg på en enkel resa 20 mil.. för att väl där inse att man fick ta bussen hem igen.. de där 20 milen.. en dag totalt borta… då jag hade kunnat haft värdefull tid med familjen istället.. och sluppit nedvärdera mig.. sluppit sitta och må dåligt i 4 timmar.. som det tog innan jag var hemma…
Ett litet förlåt hade inte suttit fel..

Eftersom jag inte vill ha med honom att göra så får ju avdelningen mer jobb.. För nu plötsligt är jag en ”jobbig” patient.. en patient som vill ha mitt välbefinnande och inte må dåligt varje gång jag ska iväg och träffa honom.. för han har satt sin sista potatis och det är upp till sjukhuset att se till så jag får träffa en annan onkolog.. För det är inte jag som patient som ska ta mig till onkologen.. det är onkologen som ska komma till mig.. alltså mitt sjukhus.. men sköterskorna säger hela tiden att de bara har en onkolog bunden till sjukhuset.. men det är så att jag tillhör en stor region.. och i Göteborg finns en massa onkologer.. och det är väl bara att bunta ihop oss som inte gillar den som finns där nu.. för jag vet att jag inte är ensam om att inte tycka om honom.. och nu är det ju än värre…

Kan också meddela att jag blir mörk igen.. för nu syns håret… bild kommer på onsdag..

Det sista jag skriver för ikväll är att min ”Till minne” lista har fyllts på.. för inte så länge sen gick ju David bort.. och nu har även Victoria (Vickeli, Vera) fått öppna grinden och gått igenom den.. till en bättre värld.. utan behandlingar och smärta.. och jag vet att det står många där och tar emot henne med öppen famn… Fast jag blir bara så ledsen att cancern har vunnit en gång till… helvetes sjukdom..

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Jag är här

Fast det har varit liten för mycket den här veckan.. har inte haft lust att blogga.. och jag har inte varit inne på bloggen överhuvudtaget..

Jag mår bättre.. men jag är fortfarande inte glad över hur jag har blivit behandlad…
Jag pratade med cytostatika tjejerna.. om det där med att jag inte har något förtroende längre för min läkare.. vilket jag som patient faktiskt kan kräva.. jag kan kräva att h*n vet hur rutinerna är.. jag kan kräva att de ska veta hur operation går till.. och vilka kriterier som spelar in för att man ska få den operationen…
Det är inte jag som patient som måste ringa runt och ta reda på fakta.. speciellt när läkarna på regionens ledande sjukhus talar om att alla onkologer faktiskt ska veta vilka kriterier som gäller för mig.. när det ser ut som det gör för mig… Det var som kirurgen sa till mig när jag satt där på sängen i rum 8 på avdelning 37 på Sahlgrenska… att det är onkologen som ska veta.. vet han inte så ska han ringa och fråga oss.. innan han ger positiva besked till patienten.. och han hade en månad på sig att göra detta… och sen hade ju syrrorna på avdelningen kunnat ringa mig och då hade jag blivit ledsen.. men inte lika ledsen som jag blev nu.. för att jag faktiskt åkte 20 mil enkel resa för att få ett nej… Det är alltså onkologen som gjort fel..

Jag har även pratat med min kurator.. hon om någon förstår hur det är och känns där inne i hjärteroten…
Hon skulle ta ett prat med syrrorna på avdelningen.. för hon tyckte också att det var dåligt gjort av onkologen..

Det stora problemet som alla säger är det att de bara har en onkolog bundet till avdelningen.. men det är inte jag som gjort fel.. och som gör att jag idag inte längre litar på honom/henne… för det är h*n själv som satt sig i den situationen… vilket faktiskt är lite skrämmande.. för tankarna blir så många fler hos mig.. för jag har tappat allt förtroende för honom/henne.. är det något mer de undanhåller för mig… för det blir lätt så.. att de andra tankarna också kommer.. hur ser det egentligen ut där bak i min rygg… har ”mina kompisar” där bak i ryggen vuxit fast doktorn säger att de inte har gjort det… är metastaserna fler.. Som ni ser så har tankarna bara blivit fler och mer obehagliga sen det här hände.. för som jag sa tidigare.. tankarna har vuxit till sig.. och jag litar inte längre på min onkolog.. vilket jag tror att alla vill.. alla vill väl kunna lita till vad deras läkare säger… eller..

Jag vägrar ha något med denna onkolog att göra.. de får på något sätt fixa detta.. för det är inte heller mitt jobb.. onkologen har lön och det är hans/hennes jobb att veta.. eller ta reda på hur det är.. genom att lyfta en telefonlur och ringa till dem och prata med dem…

Jag ska ha en annan läkare.. så det så…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Jag är ledsen, besviken, heligt förbannad.. och jag känner mig lurad in på bara skinnet..

Jag är hemma igen.. det blev en liten tur till Göteborg.. och ett besök uppe på avdelning 37…

Jag blev inskriven av syster C och så fick jag träffa plastikkirurgen M…

Sen började helvetet… det sanna helvetet.. och det är fortfarande jobbigt att skriva ner det som hände..

En sak vet jag i alla fall.. jag vill aldrig mer ha något att göra med min onkolog.. för nu har han bränt sina skepp… bränt sina broar.. och dessutom har han skitit i det blå skåpet…
Jag vill aldrig mer se hans nunna… För gör jag det så vet jag inte vad jag gör… de får helt enkelt skaffa mig en ny onkolog… vad det kosta vill.. jag har rätt som patient att få byta doktor.. även om det bara finns en.. för regionen är stor.. och det finns andra i regionen… Det är bara för sjukhuset att se till att få dit en annan.. för jag vägrar träffa åbäket fler gånger…. Han kan ta sitt pick och pack och dra till något varmare ställe..

Jag har svårt för ordet hat och att hata någon.. men det finns faktiskt ett par personer som jag hatar.. Vilka personer det är jag hatar.. så kommer här en lista.. och jag skriver också varför jag hatar dem…

  1. Adolf Hitler – för vad han gjorde mot många av Europas befolkning.. och då inte bara judarna, utan också homosexuella, romer, oliktänkande och förståndshandikappade på olika sätt…
  2. Idi Amin – och det han gjorde mot sitt eget folk i Uganda…
  3. De människor som tycker och tänker att alla andra ska tycka och tänka som dem.. och det som gör sig roliga på andras bekostnad…
  4. Min onkolog (J-H S) – för all den smärta och besvikelse som han givit mig..

 

Det gör ont.. det svider.. det smärtar… även om jag nu har dubbel förtur till operation.. så gör det ändå ont… det svider.. det smärtar..

Jag vet inte hur många tårar som har trillat sedan igår.. Jag vet hur ont det känns i själen.. hur det smärtar i min själ att jag inte får bli hel än på ett tag.. att jag åter igen måste stå i kö.. Fast jag har dubbel förtur.. så känns det ändå.. för i kö står jag.. och det lär jag få göra ett tag.. för inte 17 lär jag bli opererad i morgon…

Dessutom blir det absolut inte den operation jag ville ha.. och den jag faktiskt blivit lovad… utan det blir en operation som min kropp hade klarat.. och hade jag vetat detta innan så hade jag redan varit opererad och inte behövt vänta i 1½ år på något som jag i slutänden inte fick… för att vissa personer inte kan lyfta en telefonlur och ringa ett visst nummer för att på detta sättet kontrollera att det är ok.. nä.. det är för mycket jobb.. istället säger man okej till patienten så den får kliva upp kl. 05.15 och ta taxin 06.25 till stan för att sedan ta en buss i 3 timmar lite drygt för att upptäcka att det inte blir den operation som patienten väntat på i 1½ år… för att patienten har fått fyra små metastaser i skelettet.. så det är bara för patienten att försöka ta sig tillbaka samma väg.. samma buss.. och samma taxiresa.. fast omvänt.. För han behöver inte bry sig.. utan det är inte han som råkar illa ut.. det är inte han som blir besviken.. det är inte han som har problem med kroppen och därmed svårt att ta sig upp på bussen.. det är inte hans tid.. det är min.. det är en hel dag i mitt liv som gått till spillo… det är jag som blev besviken.. och väldigt lurad.. för att han den där som sa ”en elak liten jävel” om min knöl i bröstet… och när jag frågade igen så sa han ”elak som fan”.. det var personen som skickar mig till Sahlgrenska.. en liten enkel resa20 mil.. för det är inte hans kropp.. det är inte han som drabbas…

Det är jag.. det är patienten.. det är bara ”den där cancersjuka kvinnan”.. ja, nästa gång kan vi försöka skicka henne till Uppsala och se om hon går på det en gång till.. Tjohoo.. vad det är roligt att skicka små sargade kvinnliga patienter än hit och än dit.. och så kan jag sitta här och gotta mig åt att de far land och rike kring och förlorar värdefull tid för dem.. för de lär inte få de det vill ha ändå.. tjohoo va kul jag har..

Jag får alltså inte min diep Lambå.. Utan nu blir det silicon och med expanderprotes.. fast jag är strålad så gör de så här.. och det blir på KSS.. så jag behöver inte åka till Sahlgrenska.. Fast jag ska be att få storleken större på tuttarna.. för de får det faktiskt ge mig som kompensation på detta helvete jag har haft sista dygnet..

Finns det någon som kan hjälpa mig att anmäla läkare!!!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

I morgon

Ska jag träffa onkologen.. mannen som inte säger någonting utan man får försöka gissa sig till hälften.. han som går som ”katten kring het gröt”.. mannen som inte kan säga hur det är rakt ut, utan försöker linda in det i ord så han till slut inte vet vad han har sagt eller vad han ska säga…

Jag frågade honom om min förra knöl.. om aggressiviteten.. och då svarade han att det var en ”elak liten jävel”… och jag frågade igen hur elak den var och då sa han att den var riktigt elak… Det jag ville veta var någonstans på den här skalan som jag hamnade.. Min var i stadium III och det var ju kul att jag hittade det där med stadiet på cancerfonden..:

Olika stadier

* Stadium 0 eller cancer in situ (cancer på platsen) innebär att cancern endast växer i de cellager där den uppstått. Det är en mycket tidig cancerform som kan betraktas som ett förstadium till bröstcancer.
* Stadium I innebär att tumören är mindre än två centimeter i diameter när den upptäcks och att cancern inte spridit sig till lymfkörtlarna.
* Stadium II är tumören två till fem centimeter och även lymfkörtlarna kan vara angripna.
* Stadium III avses tumörer som är fem centimeter eller större.
* Stadium IV innebär att cancern spridit sig och bildat dottertumörer, metastaser.

För av onkologen fick jag ju inte veta direkt vart jag hamnade.. bara att knölen var en elak liten jävel… hur man nu kan säga så till en cancerpatient som vill försöka veta hur ens liv i fortsättningen ska se ut.. och denna man ska jag träffa i morgon.. för att få min dom.. om jag nu får någon… för jag kommer säkert inte att förstå hälften av det mannen säger till mig..

Inte kan jag byta onkolog heller.. för de har ingen annan.. det finns bara han.. och jag blir så trött på sjukvården ibland.. när de märker att ingen patient tycker om honom.. och att de får en massa klagomål på honom.. och ändå har de kvar honom.. han är kanske duktig.. vad vet jag.. han har i alla fall inte gett mig det intrycket av att ha den kunskap som jag tycker att en läkare som jobbar med cancerpatienter ska ha… för någon patientkännedom har han inte.. och jag förstår inte att de inte anställer en till.. för det tror jag att sjukhuset hade mått lite bättre av.. för det kan inte bara vara jag som inte gillar mannen i fråga… för det märker man när man pratar med sjuksköterskorna.. att de förstår precis vad jag menar när jag nämner honom…

Så nu får ni tänka på mig i morgon.. när jag ska till mannen som inte vet om han har läkarrocken på sig eller inte…

Taxin kommer 12.05!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Nu har dom skitit i det blå skåpet

Vem? Jo, Ali…

Nu undrar du vem Ali är.. och jag ska berätta vem Ali är.. snart…

Jag ska bara ta morgonens övningar från början..

Jag vaknar och trogen som jag är så tar jag mina mediciner innan jag kliver upp.. för att överhuvudtaget komma upp ur sängen…

Det blir en del ju.. och det går väl rätt så bra.. och jag försöker nu ta mig upp ur sängen.. då det hugger till i sidan på mig.. och nu pratar jag inte om ett litet hugg.. inte som håll.. utan som en rejäl jävla sammandragning…

Efter ett tag kommer jag upp.. då jag inser att jag måste ut på toa.. för det börjar bli lite bråttom om jag ska hinna dit…
Så väl uppe så tar jag min älskade lilla gripklo som käpp och vi börjar vandra iväg… ut i hallen och när jag har tagit ett par steg i hallen så smäller det till.. och gör så vansinnigt ont att jag bara ser vitt och går på tårna och skriker rakt ut och småvinglar framåt som en döende svan…

Får så grepp om min kropp igen… och kan vingla in på toaletten.. naturligtvis så hinner jag inte helt.. utan det blive en droppe i trosorna.. så det är bara att hiva av dem… och de blir liggande på golvet…

Så efter mina övningar på toa så tar jag mig sakta men säkert tillbaka till sängen.. och där faller jag i hopp i kramper.. magen och ryggen krampar.. och det gör ont.. svetten sprutar och jag har inte koll på någonting… jag skriker rakt ut och smärtan vrider sig som en orm omkring mig… tror att nu är det slut….

Liggande på sängen med min gripklo i ena armen och hålla hårt om kudden med den andra handen.. så får jag tag på min mobil som ligger på makens nattduksbord…

Efter ett tag lyckas jag få till ett SMS till honom.. där det står: Jag har OMNT!

Hörde inget ifrån honom och bara låg och vred mig i smärta.. krampliknande både i ryggen och magen… och totalt okontrollerbart när det satte igång…
Till slut ringer jag maken och bara vrålar rakt ut.. för han måste komma hem.. han måste.. jag fixar inte detta här hemma.. jag ligger och svettas och har ont och tappar tidsbegreppet…

Han kommer.. det första han får göra är att hjälpa mig på med trosorna.. gillar inte att ligga så bar.. ifall jag måste åka in.. han börjar ringa runt och det är jobbigt som fan…

Efter ett tag kommer jag på att han ska försöka ringa BröstSSK för där finns ju någon nu, då de har telefontid nu… Fan, vad man ändå kan tider och telefonnummer när man ändå är så borta i tokmoset…

Så får han prata med BröstSSK L.. och hon tar tag i saken.. och hon ska ringa tillbaka…

Det som är på tapeten är att jag ska komma in och bli inlagd på Kirurg avd. men de visar sig att de inte har plats.. så ska jag in så får det bli KAVA..

BröstSSK L ringer upp efter en stund då hon har pratat med kirurg avd. som inte vill ha dit mig.. och hon har pratat med cytotjejerna.. och de hade bara skrikit rakt ut när de fick veta om hur jag numera medicinerar…

Det är nämligen så att Burana Ibuprofen och Paclitaxel ABSOLUT INTE SKALL TAS TILLSAMMANS!!!!

För det klarar inte magen av…

Så därför har Ali skitit i det blå skåpet… han som är så stolt för att han är narkosläkare och kan allt om smärta… och gör att patienten får ännu mer smärta än vad som är normalt…

Läkare tror att de kan så mycket.. men de kan inte ett skit…

Glad att jag faktisk kom ur det här med livet i behåll.. och jag har lite småkramper fortfarande.. men inte alls i samma styrka och intensitet som i morse…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,