Idag mår jag bra

Efter gårdagens illamående och att jag mådde som jag gjorde…

pratade jag och maken om det idag.. då jag kunde äta en hel middag idag.. och färsk pasta med bacon gick ner utan några problem… Det blev bacon för mig eftersom Den älskade maken och sonen åt köttfärssås och det vågar inte jag än.. eftersom köttfärssås har fått mitt smaksinne att tala om att det smakar metall…. så jag har ätit stekt bacon istället.. vilket har gått jättebra…

Pratet handlade idag om mitt illamående och vi hade kommit fram till samma slutsats.. att jag är nervös… jag är så nervös inför både morgondagen och inför min operation… För i morgon ska jag göra min årliga mammografi.. och sen kommer jag att kallas på återbesök till bröstsköterskan på kirurgmottagningen.. Och operationen vet vi ju hur det ska gå till.. jag blir av med bukfettet och av det får jag ett nytt bröst… jag är rädd att jag inte ska få göra den… för jag är för nära cytostatikabehandlingen.. och jag är rädd att jag inte ska vakna efter operationen…

Så det är inte konstigt att jag mår som jag gör…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Döden och håret (inget för klökmagade)

Jag läser på Davids blogg om döden

De lite äldre (30-50), gruppen jag själv tillhör, känner nog mest en sorg för att man förlorar alla sina nära och kära.

Jag kan så väl förstå vad det är han menar… för jag är inte rädd för döden i sig… eller att dö.. Det jag INTE vill är att lämna maken och barnen utan att jag ska kunna finnas där för dem… Ja, det kan låta väldigt egoistiskt.. men jag vill inte lämna dem..
För jag vill se mina barn växa upp.. jag vill hålla mina barnbarn i famnen.. jag vill se alla mina barn vuxna och med små barn omkring sig.. och se att alla jobbar och trivs med livet som de har skapat.. med man/fru och allt annat… Jag vill vara med när mina barn tar studenten… jag vill se att det löser sig för min dotter som har Asperger.. med boende och jobb…

Jag vill inte lämna Den älskade maken… jag vill alltid få lov att somna i hans famn.. och jag vill alltid kunna komma och pussa på honom… jag vill leva.. och jag har alltid sagt att jag ska hoppa fallskärm när jag fyller 90… det sa jag redan när jag gick på högstadiet…

Sen tar David också upp det här med hår

Att vara utan hår är praktiskt. Det är allt det andra håret på kroppen, det som man alltid undrat varför man har. När ögonfransarna försvinner och ögonen börjar rinna konstant, när näshåret försvinner och det droppar ur näsan så fort du lutar dig framåt listan kan göras lång, det enda hår som inte egentligen spelar någon roll är det på huvudet. Visst en viss värme på vintern och solskydd på sommaren. Men för övrigt är det mest fördelar med flinten.

Jag kan också här hålla med till 100%… för det är inte kul när näsan rinner konstant… jag är storkonsument när det gäller näsdukar i affären… för de där gamla tyglapparna man hade som näsdukar förr i tiden.. är ingen idé att använda.. för då hade jag fått tvätta flera gånger per dag… så därför köper jag engångs.. och jag använder många per dag… och så har man sköra slemhinnor ovanpå det… vilket gör att det inte bara är snor.. utan det är snor och blod som kommer när man snyter sig.. och jag vet inte hur många gånger som det blir ”snytepaus” när vi är ute och går… och på morgonen när man vaknar så har man stora hårda blodiga snorkråkor som gör att det kliar.. och dessa måste ut.. och så pillar man bort dem.. varvid det naturligvis börja blöda igen… så det är en evig kretsgång…
Håret i öronen blir man ju också av med.. och det kliar när det växer ut.. och försvinner nästan direkt.. och det är inte kul med konstant öronkli… så näsdukar och tops ligger konstant vid min dator och på mitt nattduksbord..

Ögonbryn och ögonfransar har också fallit.. och detta gör att ögonen mår som de gör.. och svetten rinner lättare ner i ögonen.. vilket får dem att rinna..

Sen att jag inte har ett hårstrå varken på huvudet eller ”därnere”… gör ju att jag fryser… på ett helt annat sätt än jag gjorde innan…

Jag vill ha tillbaka min päls!!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Dagen efter olyckan

Jag är uppe…
Efter olyckan igår så är det så här med mig:
Jag har ont i min högra stortå.. och den är lite svullen och lite blå…
Vänster knä har ett rejält blåmärke.. och där gör det också ont…
I höger knä gör det inte ont längre… och det känns bra…
I vänster hand gör det knappt ont.. vissa rörelser gör ont…

Jag tar mig fram i lägenheten.. men det blir ingen längre promenad idag.. för jag har ont.. och jag haltar fram här..

Jag hade väl det på känn att det skulle hända någon gång
För det är inte första gången jag höll på att trilla över katten.. och nu hände det.. och jag blev nog mest rädd.. fast jag har ont på diverse ställen.. men jag är inte bruten någonstans…

Så nu ska jag ringa så att katten kommer härifrån.. för detta vill jag inte vara med om igen..
För en liten är på ingång.. och den kan jag lära upp.. att inte gå framför fötterna på mig…

Nu ska jag läsa bloggar..

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

25 april 2006 Vs. 25 april 2009

Det är tre år emellan.. tre år av ett liv jag inte trodde fanns.. ett liv som jag innan inte trodde att jag skulle fixa att leva..

Jag börjar från början..

25 april 2006

  • Jag pluggar till SSK (sjuksköterska) och är snart klar.
  • Jag är livrädd och har sagt att jag aldrig ska jobba med cancerpatienter.
  • Jag har varit hos läkaren på vårdcentralen.
  • Hon har känt på min knöl och hittat en svullen lymfkörtel.
  • Orden CANCER blinkar emot mig hela vägen hem.
  • Jag gråter en skvätt.

25 april 2009

  • Jag har levt med cancer i tre år.
  • Jag har skelettmetastaser (fjärrmetastaser från den där knölen)
  • Jag är inte klar SSK.
  • Jag är inte rädd för cancer längre.
  • Jag vill jobba med cancerpatienter.
  • Jag lever mer i nuet.
  • Jag är glad att få leva och uppleva allt det jag gör.
  • Jag älskar livet.

Så mycket som kan ändra sig bara för att man får en sjukdom..

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Ett flyttinlägg

Jag har internet ett tag till.. hur länge sen jag är utan nätet vet jag inte.. maken har idag fixat flytten nämligen… och vi ska ju vara ute här den förste maj..

Så kommer det inte ett inlägg någon dag så blir inte rädda att något har hänt.. och är det så att jag inte svarar på några kommentarer när jag skrivit ett inlägg så bli inte heller rädda.. för då är det ner stängt…
Jag kommer att skriva svar på alla kommentarer.. jag lovar..

Jag ska försöka att gå upp en gång om dagen från det att nätet är stängt och läsa och skriva på biblioteket… tills dess att jag får tillbaka det på nya stället.. och då kommer jag ju att sitta där.. och inte här…

Vilken glädje att komma ner.. och vilken glädje det kommer att bli.. det blir så fint så fint…

Så får ni inte kontakt så bli inte rädda.. jag kommer åter när jag gör det…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Bo här och lev.. eller bo där och dö…

Det har sagts på radion. Här är länkarna till artiklarna hos Sveriges Radio och även här.

Jag blir rädd när jag läser det här:

I Cancerfondens årsrapport konstateras att trots att svensk cancerforskning står sig väl i internationell jämförelse så får man inte ut tillräckligt för pengarna. Det leder i förlängningen till att viktig kunskap inte kommer patienterna till del och att både behandling och överlevnad varierar över landet, vilket professor Bengt Westermark vid Cancerfonden är starkt kritisk mot.

– Ja alltså, det beror ju på att sjukvården bedrivs av de olika landstingen och landstingen har helt enkelt olika policy för hur man hanterar olika sjukdomar.

Är det alltså så att, om man överlever kan bero på vilket landsting man bor i?

– Så kan det vara, ja.

Här sägs det igen.. fast nu lite mer klart:

Det här leder till att viktig ny kunskap inte når ut i vården och det gör i sin tur att patienterna får olika behandling i olika delar av landet. En cancerpatient i Norrbotten får inte samma vård som i Blekinge och även överlevnaden varierar.

– Ja alltså, det beror ju på att sjukvården bedrivs av de olika landstingen och landstingen har helt enkelt olika policy för hur man hanterar olika sjukdomar.

Är det alltså så att, om man överlever kan bero på vilket landsting man bor i?

– Så kan det vara, ja.

Så ni kvinnor.. som ännu inte fått bröstcancer.. Jag hoppas att ni bor i RÄTT landsting.. och att ni får all den behandling som ska ges.. för tydligen ges den inte till alla.. och det bloggade jag om här..

Det är alltså så här.. mellan 6 500 och 7 000 kvinnor drabbas varje år av bröstcancer…
1 500 dör.. hur många dör i onödan?? Eftersom behandlingen finns.. men att de olika landstingen har olika praxis för behandlingen.. och så är det en KOSTNADSFRÅGA… Hur mycket döljer sjukhuset för mig.. finns det något fel och jag blir rädd.. tänk om det är så att jag ändå har metastaser.. men de har inte lust att ge mig mer behandlingar eftersom det är så dyrt.. och det är inte deras praxis att behandla skelettmetastaser.. för det är ju ändå försent.. eller???

Jag trodde att det var lika vård för ALLA!! För det var väl så regeringen sa…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,