Vem gnäller mest?

Jag vill börja idag med att tycka till om gräs.. gräs är grönt.. dessutom så ska man inte skylla på gräset om man förlorar.. för det är samma gräs på hela planen.. antagligen har ni dålig kondis och då är det bra att skylla på något som inte kan försvara sig.. för det är väl inte konstgräs bara under vissa spelare???

Sen undrar jag vad försäkringskassan säger om det här.. för familjen lär ju på detta sättet förlora 3 månader av sin föräldraledighet.. för det är så många månader som är öronmärkta för pappan när det gäller att vara hemma med barnet.. och hur hade kommunen då tänkt göra med dagis… för de flesta dagis tar inte emot barn under året… och barnet har rätt till båda sina föräldrar… de hörs ju att de blivande föräldrarna tänker på barnets säkerhet i första hand… och som vanligt så är det pengar som styr.. när ska medmänsklighet och empati få lov att styra… det finns alltid undantag.. och när undantagen kommer så är de så lätträknade.. låt mannen få vara pappa…

När kan vi kvinnor få se ut så som vi är skapta.. för tydligen så duger vi aldrig hur mycket det plastikopereras… Dessutom anser han att han är Gud.. Han var inte ens attraherad av henne.. för mig sitter inte attraktionen i hur personen ser ut.. utan hur personen är inuti.. Kroppen är bara ett skal.. det är personligheten som är det viktiga.. och det kvittar hur mycket man än skär i en kropp.. för personligheten kan man aldrig skära i och göra om… inte ens om vi kvinnor stoppar in våra älskade bröst i en pyramid liknande form… för någon sådan protes lär vi aldrig få.. för det är det ingen som kommer att göra…

Det är bara att inse.. att som cancerpatient är man totalt ute.. utom möjligen under oktober månad.. då bröstcancer och cancer står högt upp på dagordningen.. och sen är det tyst resten av året…

Mina närstående.. mår dåligt de också.. för även om jag inte har en hjärntumör så ändras min personlighet också.. rädslan inför de olika undersökningarna.. oron och ångesten innan jag ska på återbesök.. döden som följer mig som en skugga.. tror ni inte kära läkare att detta förändrar en.. det är faktiskt inte bara närstående till hjärntumörspatienter som kan behöva hjälp och skottning… de ska stå där och heja på mig.. de ska stå där och ta hand om mig när jag faller ner i det mörkaste hål man kan hitta.. när ångesten kramar det sista glada ur en och man bara gråter… när oron gör att man inte sover som man ska.. när biverkningarna av cytostatikan gör att man inte kan äta.. och när jag har mina sovedagar.. och maken nästan tror att nu är det bar döden kvar..
Jag tror att alla som lever i en cancerfamilj mår dåligt… i olika stunder.. och att alla närstående ska få hjälp.. inte bara i form av kuratorskontakt… för det kan vara så mycket annat som de kan behöva.. En resa för att vila upp sig.. en dag på spa.. för att återfå kraften att ta hand om den cancersjuke… Det finns så många sätt att göra att den närstående kan få mer kraft och tålamod med den cancersjuke…

Jag vet vilken häxa jag var när jag gick på mina antihormoner… och vilka saker jag kunde vräka ur mig.. vilket inte är jag.. Det var den där klimakteriehäxan som tog kommandot över mina tankar och min kropp.. och att Den älskade maken stod ut är för mig en stor gåta… fast jag vet ju svaret… det var kärleken till den jag var därinne.. den där kvinnan som han träffade för lite mer än 10 år sedan.. Att hon fanns därinne någonstans.. det var bara att vänta ut henne…

Bara för att det är hjärntumörsveckan denna vecka gör inte att de som har hjärntumörer har det värre än de som har någon annan form av tumörer.. under oktober månad så är inte vi bröstcancerpatienter bättre än andra tumörer… För det är så att alla behöver vi våra hjärnor för att fungera.. hur man sen använder den kapaciteten man har fått tilldelat sig är upp till en själv..

Jag har lite svårt att sätta mig in i den här bloggkategorin: Sjukdomsblogg..

KÄNNETECKEN: Har fått ett omvälvande besked om någon typ av sjukdom, till exempel cancer.
DRIVKRAFT: Använder bloggen som terapi och för att söka kontakt med människor i samma situation. Blir de framgångsrika går pengarna ofta till välgörenhet. Viker inte för att visa bilder på sina operationsärr och från sina svåraste stunder.

För jag känner mig inte sjuk.. och att kalla den en ”sjukdomsblogg”… tycker jag känns fel.. ska det vara en kategori så vill jag nog att det ska vara ”levanublogg”, ”ingamåstenblogg” eller varför inte den här kategorin.. ”Jävlaknöljävlasjukdomjävlaranammablogg”… och jag vill att det ska vara en personlig blogg.. jag vill inte buntas ihop med en massa andra bloggar i en kategori.. min blogg är min blogg och den är inte som alla andra… för är den det så slutar jag omedelbart att blogga… för jag vill inte vara som alla andra.. Jag är jag och jag är unik… dessutom flyter inte två tandborstar i samma sjö…
Jag tjänar dessutom inte ett öre på att jag bloggar… för jag tycker inte att det jag vräker ur mig är värt något…

Fast om någon nu tycker det så kan ni gå ihop och göra en insamling till mig så jag kan få en laptop.. så jag kan blogga under veckan jag är på Sahlgrenska… *hejdlöst fnitter*
Annars får ni glatt vänta… tills jag kommer hem.. om jag nu kommer hem…
Vet hur det var förra gången jag var iväg.. och hade bloggvakt och allt.. och jag kom inte hem.. för jag fick blodförgiftning och låg inne fem dagar… totalt isolerad… så jag hoppas att det inte blir så denna gången…

Nu ska jag ringa sjukresor.. för jag ska till Sahlgrenska på måndag.. *darrar*

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Annonser

Jag hatar

Jag hatar att ha kissedag..

Jag springer på toaletten si så där mellan 13-20 gånger/kissedag.. och jag är rätt så fångad i min lägenhet.. Jag kan alltså inte springa för långt bort.. eftersom det kan vara svårt att hitta en toalett när man går och handlar.. och jag vill helst inte använda toaletter som finns i affärer eller dylikt i dessa influensa tider…

Antagligen har jag kissedag eller så är jag förstoppad.. det finns liksom inget mellanläge.. för slutar jag med mina kissetabletter så kommer fötterna att svullna så jag definitivt inte kommer att kunna röra mig.. och då lär förstoppningen bli än värre än vad den är nu.. för jag klara fortfarande att slippa mina droppar.. men de är inte långt borta ifall jag behöver dem…

Rädslan börjar kännas i magtrakten nu.. den där som säger att jag inte kommer att bli opererad på Sahlgrenska… För att det är för nära avslutat cytostatika behandling och att de inte har lust att operera en bröstcancerpatient med skelettmetastaser… den är som små fladdrande fjärilar i magen på mig… och jag är rädd att jag ska försova mig på måndag morgon.. det är lite smått jobbigt… och jag tror aldrig att det går över förrän jag väl får ett ok även från Sahlgrenska.. och jag är livrädd att jag ska börja gråta av ren lättnad.. samtidigt så vet jag att jag kommer att få operationen.. för annars hade onkologen att jag inte skulle bli opererad så jag kunde ringa och avbeställa…

Packa har jag redan gjort i huvudet.. men inte ”på riktigt”.. och jag vet att jag ska ha lite personliga kläder med mig.. jag ska också ha böcker med mig.. dessutom har jag hittat något som är väldigt bra för mig.. jag målar… jag köper helt enkelt målarböcker/pysselböcker för barn.. men det ska vara men många små detaljer.. så där tunna att man helst inte kan måla med tusch.. för linjerna är för tunna… och jag målar med färgade blyertspennor… vilket är helt underbart… för kommer jag utanför så kan jag sudda ut det…

Min neuropati är som den är.. och det gäller att hålla fingrarna igång på bästa sätt och nu har jag hittat ett mycket bra sätt att göra detta.. och det är alltså att måla de här bilderna.. ju detaljerade desto roligare.. för då får jag försöka hålla fingrarna igång…

Jag hatar inte direkt min neuropati.. men ibland blir jag galen.. när jag tappar saker.. och när jag inte klarar av att hålla kvar saker i handen… för jag känner inte att jag har något i handen.. vet inte hur många gånger som jag har tappat saker.. för jag känner inte att jag har dem i handen… läskigt.. och man kan absolut inte förstå om man inte har varit i min situation.. för att det skulle vara så här hade jag inte en tanke på.. för att inte säga hur jobbigt det är med tangenterna… det är svårt att få ner själva tangenten.. och när jag sen väl lyckas trycka ner den så är det felstavat på ordet och jag måste gå in och ändra.. funderar helt klart på att skriva ett inlägg som jag bara skriver rakt av.. och sen hur det skulle vara… så ni får se hur jag skriver nu med mina fingrar.. höger hand är värst… undrar om det är för att jag är just högerhänt..

Det har tagit mig nästan 6 timmar att skriva det här inlägget.. för jag får ta så många pauser.. både för att gå på toaletten och för mina händer måste vila…

Så Göteborgsresan lär bli uppdelad i flera delar… för att jag ska kunna skicka det i vettig tid…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Omröstning om bröstcancer

Jag har skapat en omröstning på fnul och den lyder så här..
Är du rädd att få bröstcancer?

Ni får gärna gå in och rösta…
Jag gör en rapport om läget om 28 dagar.. alltså tisdagen den 24 november.. och då kommer en rapport…

Känner ni att ni på något sätt vill utöka ert svar så skriv en kommentar under det här inlägget…

Det kommer att bli fler sådana här omröstningar här i min blogg.. och jag vill ha förslag på vilka frågor som jag kan ställa… skriv också de i kommentarerna… eller maila mig på vem_e_vimsig@yahoo.com…

Rösta på nu!!!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Jag jublar

Jag är så glad.. jag har fått till ytterligare ett a.. men det var inte ett G A idag.. utan ett vanligt hederligt stort A… men ändå.. det har varit på gång sen igår.. men idag kom det… Jippie-kay-ejj

Nu hoppas jag att jag kan äta lite under dagens lopp.. för jag har varit illamående sen jag fick cytostatikan i tisdags.. Jag som aldrig mått illa tidigare.. men det var som sköterskan frågade… om jag börjat må illa än.. och förra gången jag fick cyto.. nummer 19 alltså.. då började det.. och nu efter nummer 20 så är det lite värre.. och jag bävar lite för sista gången med cyto.. ifall jag blir illamående då också.. alltså efter själva behandlingen.. för illamåendet blir ju bara värre och värre efter varje omgång jag får..

Det finns nämligen inget som jag tycker är så vidrigt som att kräkas..rent kroppsligt alltså.. för det finns saker som jag tycker är vidrigare än lite kräks,, (men det skulle ta lång om jag skulle rabbla upp alla dem sakerna…) och jag håller mig helst ifrån att göra det.. och jag brukar klara av det rätt så bra.. kanske inte när jag har magsjuka.. men annars.. jag kräks aldrig… *ryser*

Har varit till affären och fått med mig ett paket hem till mig.. det var från Panduro.. och det är rena julafton här.. när jag nu ska öppna det.. sen var det lite post i brevlådan också när jag kom hem.. och förutom lite elräkningar så fick jag även en kallelse till min ”kära” onkolog…

Tiden för återbesöket var den 2 november klockan 11:00.. och nu har jag fått en ny tid.. Den 16 oktober klockan 11:30 ska jag träffa den ”käre” onkologen.. Det är nu… Rädslan kommer.. att det ser för jäkligt ut i ryggen och jag lika bra kan lägga mig själv i sängen för jag lär aldrig komma upp igen… han kommer att tala om för mig att jag ska plocka ut alla mina besparingar och åka iväg ett halvår med familjen.. för det är så länge ungefär jag har kvar..
Eller så är det för att jag ska fortsätta med cytostatika.. fast då i tablettform och de vill att jag ska börja med det så fort som möjligt.. och därför får jag en tid så nära sista cytotillfället de bara kan hitta åt mig.. för den 2 november är ju så långt tills dess… och de vill inte förhala något…
Fast det kan ju också vara så.. att det inte har hänt någonting med metastasjävlarna.. och att jag måste byta cytostatika… eller så är de helt borta och vill glädja mig… eller så är det någon annan av det en miljon tankar som kommer upp om varför de har bytt tid för mig…
Ångesten bjuder upp mig till dans.. problemet är att jag inte vet vilken sorts dans det blir.. och för det andra så vet jag inte hur ångesten är på att föra.. och det visar sig vara en eldig tango.. jag kan inte dansa tango.. och ångesten är en skit på att föra.. vet inte åt vilket håll vi ska.. och det ser garanterat inte ut som tango.. det vi försöker att dansa… fast jag kommer inte därifrån.. ångesten håller så hårt i mig att jag får märken i min själ… och jag känner hur alla tittar på mig.. och ångesten som kramar mer och mer energi ut ur kroppen på mg.. och ändå.. ändå släpper h*n inte taget om mig… och som tur är så behöver jag inte dansa så länge… bara en vecka i ångestens klor.. glad att de flyttade fram tiden…

Det är ju så här att vara cancersjuk.. man ser hela tiden saker som kommer i en grådaskig ton.. inte helt svart.. men heller inte helt vit.. utan det är mer eller mindre grått… och jag försöker tänka så positivt jag kan.. för jag behöver inte vänta tills den 2:a november… jag får besked nästa fredag..

David.. denna otroliga man.. som skriver så bra om sin cancer (lymfom-blodcancer) har en insamling till förmån för barncancerfonden.. Vill ni inte bidra till Rosa Bandet så kan ni gå in där istället.. för när man läser det här så inser man lite av vidden hur det är att förlora ett syskon.. Att när man är två år.. få veta att ens storasyster är sjuk i cancer.. och att hon går ut genom grinden tre år efteråt.. hon minns ju bara sin syster som en sjukling… inte som det glada och pigga syster som hon måste ha varit innan hon blev sjuk…. Jag hoppas att barnboken är bra.. och jag kan ibland önska att det fanns något för lite större barn.. men ändå inte så stora att de är tonåringar.. (för det finns många böcker för tonåringar om cancer, där tonåringar själva har drabbats).. En bok för de kring 8-12 någonstans.. antagligen att ha ett sjukt syskon… eller en förälder..

Jag har varit sjuk 1/3 del av min sons liv.. och jag lära aldrig bli frisk.. i alla fall inte friskförklarad.. för min cancer är numera kronisk.. och kan plötsligt dyka upp någon annanstans i kroppen på mig.. lever, lungor och hjärna är de organ som ligger närmans tankemässigt.. för det är ju dit de där små ”kompisarna” kan dyka upp på efter en bröstcancer diagnos.. för skelettet har jag redan betat av..

Nu ska jag öppna mitt paket från Panduro.. Hörs!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Idag är det

Idag är det exakt 3 år sedan jag fick veta att knölen jag hade var en cancertumör..
Jag hade cancer… Det var svårt att riktigt förstå.. att min kropp bråkade med mig på detta sättet… jag som var livrädd..

Rädslan kommer fortfarande.. men inte på samma sätt.. det är inte så mycket ångest längre…
Min kropp fungerar fortfarande…
Men jag fick inte fira… istället går jag med min kallelse bort till vårdcentralen och tar rör.. idag blir det ett grönt och ett lila… för att veta att jag är ok inför morgondagens övningar…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Tron kan försätta berg

Det finns en blogg.. en blogg om att vara kristen..

Om detta säger jag ingenting.. de som är kristna får gärna skriva hur många bloggar de vill… men när det går till överdrift… när det inte blir sant.. då blir man rädd…

Jag är rädd för att den här lilla killen i det här inlägget inte får adekvat behandling.. Utan att alla sätter sin tillit till någon högre makt.. men om den högre makten inte lyssnar och den lille pojken dör.. vems är då felet? Är det pojken som syndat eller är det något annat som man kan skylla på.. att den högre makten ville ha ”hem” honom?

Får pojken behandling? Om han inte får det.. då är det nästan så att det går under misshandel… ingen ska behöva lida för att det finns människor runt om en som inte förstår bättre…

Eller den här.. Samma blogg.. och samma högre makt…

Jag vet att när jag först fick cancer.. 2006 så vet jag att det hölls förbön för mig.. och inte hjälpte det… Det var människor som tror på just den kraften.. men jag kan inte tro på den makten.. för det är just det.. en makt.. en makt som ska få människan att bli liten.. att den ska följa de som tycker att de kan bestämma när den högre makten har annat för sig..
Så de där människorna som ser sig vara lite mer värdiga bestämmer att så här och så här ska man leva.. annars är man inte värdig.. annars tror man inte.. då syndar man…

Händer det något.. så kan de där människorna som tycker att de är värda lite mer kan säga att se nu.. nu hände den där olyckan för att h*n inte trodde på den där högre makten.. men människan som satt vid sidan om överlevde för att h*n tror på makten.. Det är rädsla.. man vågar inte gå emot.. för man vågar inte.. man vet inte…

Kom inte och säg att någon Gud har botat någon från cancer.. Jag vill i så fall ha mycket klara bevis.. och det ska inte vara från andra.. utan från personen som verkligen blivit frisk… utan någon form av behandling…

För om nu det är så många barn som dör av cancer.. varför räddar då inte makten barnen först.. i stället för vi vuxna.. eller är det för att den makten är så självisk att den vill ha alla barn och unga omkring sig… ??

Nää.. att det är en högre makt som botar svåra sjukdomar finns inte…

Däremot behandling.. ett jävlar anamma och en tro på att jag fixar det här med människor omkring mig och vettiga och underbar sjukvårdspersonal som vet vad de pratar om…

Se även detta som Eva hittade.. finns också ytterligare en nere bland kommentarerna..

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Skrämmer och skrämmer.. eller sanningen

Läser på Aftonbladet om att läkemedelsföretaget har gått ut med information om livmoderhalscancer.. Att de vill att tonårstjejer ska vaccinera sig..

De skriver så här i sitt brev:

”Minst en kvinna varje dag får diagnosen livmoderhalscancer i Sverige”

Detta är sant!! Ca 400 kvinnor varje år får livmoderhalscancer.. och av dem dör HÄLFTEN!!

Vaccination är en livförsäkring.. Jag tycker inte att det skrämmer att de skriver så… för det är dagens sanning.. Hade det varit bättre att inte gå ut och att man som tjej ska söka information själv..
Skriv då livmoderhalscancer på google och se vad som händer.. Det är lika skrämmande läsning det..

Minns själv när jag var tonåring… jag fick ett grönt kuvert från något företag och när jag öppnade det så ramlade det ut ett par bindor.. Fan va rädd jag var.. jag ville inte ha mens… men jag visste att jag skulle få det.. Det var läskigt…
Här är det inte rädsla.. här är det så att här är något som är ett skydd.. ett skydd mot en, i många fall, rädsla som kommer att finnas under resten av livet… inte bara för cancern.. utan för metastaser.. återfall och kanske förtidig död…

Sen är det då också så att artikeln är skriven och vinklad.. Jag citerar:

Och tusentals andra unga tjejer.

Texten från läkemedelsföretaget förklarar att man för säkerhets skull bör ta en spruta. Med en total kostnad på tusentals kronor.

Nu undrar jag om 1800 räknas som tusentals kronor. För det är så att vaccinet ingår i högkostnadsskyddet för läkemedel. Du betalar alltså medicin upp till 1800.. kvittar sen hur många barn du har under 18 år.. för de går på samma kort allihop…

Mamma Anna Kettner, socialdemokratiskt landstingsråd i Stockholm, är upprörd över utskicket.
– Flera av min dotters kompisar har läst det här och blivit oerhört rädda.
Läkemedelsreklam till minderåriga är inte bara olagligt. Kampanjen skapar även oro i mindre välbeställda familjer, tror hon.
– Jag som tjänar bra har ju råd med vaccin. Men för många av mina grannar i Rinkeby är det värre.

Även om man inte har 1800 så kan man faktiskt ta på faktura.. och då betalar man som lägst 170 kronor i månaden..

Genom att både jag och sonen har stora medicin kostnader och inte alltid kan hosta upp så mycket så har jag det på faktura.. jättebra.. vill jag betala mer än 170 kronor är det ok..

Så det är inte en fråga om att det är dyrt.. utan någon känner rädsla.. för att det finns något som heter CANCER….

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,