Min kropp.. min själ.. och mina tankar..

Mymlan ville denna vecka att vi skulle blogga om kroppen… och därför tänker jag göra detta nu.. för jag får ju börja med att säga att det är min hjärna.. min cytohjärna som totalt hade glömt bort att jag skulle göra detta.. den där cytohjärnan som gör att man glömmer hälften av det man tänkt att man ska göra..

Glömmer saker.. glömmer ord.. fast inte det där som är urviktigt.. som läkartider och behandlingstider.. de glömmer man inte.. men jag kan glömma ord.. som jag ska skriva i bloggen… och då har jag maken som bollplank.. och det kan vara vanliga normala ord som man använder dagligen.. och det kan bli fruktansvärt frustrerande.. Det kanske inte låter så farligt.. men det är hemskt.. att glömma helt vanliga ord.. och jag kommer inte på ordet.. tänk er själva.. ni sitter och bloggar och så är plötsligt ett ord bara borta ur hjärnan.. man försöker på alla sätt komma ihåg det.. och till slut finns ingen annan råd än att fråga den älskade maken om råd… han blir nästan lite fnissig att jag glömmer såna där vanliga vardagliga ord… men han hjälper mig ändå..

Dessutom så fryser jag om huvudet just nu.. inget hår som skyddar och värmer mitt huvud… men nu ska det börja växa ut igen.. och jag bara längtar..

Om vi sen fortsätter från den där hjärnan som går på halvfart neråt mot fötterna.. så kommer vi till de där två som män och bebisar gillar… brösten… jag har varit enbröstad sedan den 14 augusti 2006… men nu ska jag bli hel igen… det där att vara amputerad.. för det är faktiskt det man är.. när de har tagit bort en kroppsdel.. tänker inte folk på.. att vara amputerad är ofta när man saknar ett ben eller en arm.. men man tänker inte på brösten då.. men de är också en form av amputation när man blir av med bröstet… för det är en kroppsdel.. man tar bort… och så ska man lära sig att leva utan bröstet.. vilket kan vara lika svårt som om man tagit bort ett ben eller en arm.. man måste lära sig att leva med detta… för mäns blickar faller ofta på kvinnans decotage.. och om där då bara finns en.. då ser man att de tittar än mer… även om jag inte är storbystad.. så saknar jag mitt bröst.. fast nu.. nu ska jag bli hel igen..

Vi fortsätter vår resa neråt i min kropp.. eller rättare sagt.. vi får göra en liten avstickare upp mot vänster nyckelben.. där det sticker ut en liten rund knöl.. detta är min lilla port-a-cath som syns.. en liten plastdosa.. som de sticker i när jag får cytostatika och som gör att jag kan få medicinen utan att mina blodkärl i armen tar stryk… för cytostatikan är kärlretande.. och jag har inte lust att mina kärl ska bli hårda och ha lätt för att spricka.. när det finns saker som underlättar både för kärlen och för mig… jag älskar min port..

kommer vi då till magen.. detta som kvinnor gärna inte vill ha.. men som man kan få.. speciellt om man har fött barn.. då får man en sån där vacker bebismage.. fast det ligger inte någon liten bebis där… men magen har man… vilket är lite konstigt… men denna kommer på mig att bli ett nytt bröst.. magen min flyttas alltså bara två våningar upp.. jag får ett nytt bröst.. och får en platt mage på köpet.. fast jag får också en ny navel… jag älskar min navel.. man kan gömma småsaker i den.. och jag hoppas att min nya navel kommer att se likadan ut som den jag har nu… inuti min mage är det lite si och så.. det är ju så att cytostatikan är duktig på att se till att man får förstoppning… och genom att jag även går på morfin så blir förstoppningen än värre… så jag pratar med min mage.. jag hotar den med droppar… laxoberaldroppar.. för att få igång magen.. bara detta hot gör att magen faktiskt sköter sig ett par dagar… sen är det dags igen… och så håller vi på…

Ryggen då.. det är ju där jag har tre av mina ”kompisar”.. de där små knölarna som de upptäckte i mars.. de där små som betyder att min cancer har spritt sig.. att jag är kroniskt sjuk i cancer.. att jag aldrig blir frisk… men jag har sagt det en gång.. och jag säger det igen.. jag ska hoppa fallskärm när jag fyller 90.. om de så är det sista jag gör på den här jorden.. innan jag går ut genom grinden…

Den fjärde och sista kompisen sitter i bäckenet..

har vi då armar och ben… Benen är två relativt bra fungerade spiror… och jag kan ju ta mig fram bra mycket bättre nu… sen jag fick min rollator… Jag knallar på… med neuropatin som gör att det kliar och lite bortdomningar i fötterna.. så ibland känns det som om de inte är med… fast de är det.. eller när det känns som att de sover.. den där kliandet och stickandet… så har jag det dygnet runt… och så även i fingrarna och händerna… men det kommer ju att bli bättre nu när jag slutat med idegrans dekokten..

Annars är min kropp full av diverse ärr.. jag och sonen räknade en dag.. och kom fram till följande resultat:
1 ärr i bakhuvudet efter hundbett
1 ärr i pannan sen jag gick in i en skylt
2 ärr ovanför vänster armhålla för insättning gånger 2 av port-a-cath…
3 ärr ovanför nyckelbenet för insättning, utplockning och insättning igen av port-a-cath.
1 ärr modell större där bröst och lymfkörtlar suttit..
1 ärr på höger ben för bortplockandet av en fettknöl.
1 ärr på utsidan av vänster överarm för bortplockande av en fettknöl.
1 ärr på undersidan av vänster överarm för bortplockande av en fettknöl.

Nu kommer min lista på ärr att bli längre… eftersom jag ska få ett nytt bröst.. så uppdatering lär komma…

Jag är ändå himla nöjd med min kropp.. fast alla skavanker och annat som finns där.. så fungerar den tillfredsställande och utan den hade jag inte varit den jag är idag…

Jag tänker alltså finns jag till!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Annonser

Ja.. om det nu skulle vara så lätt

Jag har aldrig gillat de sk. ”foppatofflorna”.. de är fula och alla har dem..
Dessutom får man stötar av dem..
Usch så vidriga de är

Men så hände en sak.. jag fick mina små ”kompisar” i ryggen.. och jag kunde inte böja mig ner.. detta gjorde att jag plötsligt fick be maken att knyta skorna på mig.. eller hjälpa mig med mina sandaler.. för jag kunde ju inte få på dem själv och absolut inte spänna dem…

Det var då jag var tvungen.. jag var tvungen att vika mig för foppatoffeln.. för nu var jag tvungen att ha ett par skor som jag kom i själv… och som inte behövdes knäppas, snöras eller på annat sätt sättas fast på min fot… för gamla hederliga trätofflor har jag absolut INTE på mig.. för det var längesen jag slutade med dem.. det var när jag höll på att slå av hälsenan som jag slutade med tollorna…

Foppatoffeln – Pysan 1-0

Så jag fick ge vika och helt enkelt gå och köpa mig ett par ”foppa”.. fast jag har inte originalet.. men jag har ett par skor som gör att jag kommer ut utan att be maken om hjälp.. för jag vill till allt pris klara mig själv.. och det gör jag ju faktiskt tack vare den där foppatoffeln..

Fast det tar emot

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Nu har dom skitit i det blå skåpet

Vem? Jo, Ali…

Nu undrar du vem Ali är.. och jag ska berätta vem Ali är.. snart…

Jag ska bara ta morgonens övningar från början..

Jag vaknar och trogen som jag är så tar jag mina mediciner innan jag kliver upp.. för att överhuvudtaget komma upp ur sängen…

Det blir en del ju.. och det går väl rätt så bra.. och jag försöker nu ta mig upp ur sängen.. då det hugger till i sidan på mig.. och nu pratar jag inte om ett litet hugg.. inte som håll.. utan som en rejäl jävla sammandragning…

Efter ett tag kommer jag upp.. då jag inser att jag måste ut på toa.. för det börjar bli lite bråttom om jag ska hinna dit…
Så väl uppe så tar jag min älskade lilla gripklo som käpp och vi börjar vandra iväg… ut i hallen och när jag har tagit ett par steg i hallen så smäller det till.. och gör så vansinnigt ont att jag bara ser vitt och går på tårna och skriker rakt ut och småvinglar framåt som en döende svan…

Får så grepp om min kropp igen… och kan vingla in på toaletten.. naturligtvis så hinner jag inte helt.. utan det blive en droppe i trosorna.. så det är bara att hiva av dem… och de blir liggande på golvet…

Så efter mina övningar på toa så tar jag mig sakta men säkert tillbaka till sängen.. och där faller jag i hopp i kramper.. magen och ryggen krampar.. och det gör ont.. svetten sprutar och jag har inte koll på någonting… jag skriker rakt ut och smärtan vrider sig som en orm omkring mig… tror att nu är det slut….

Liggande på sängen med min gripklo i ena armen och hålla hårt om kudden med den andra handen.. så får jag tag på min mobil som ligger på makens nattduksbord…

Efter ett tag lyckas jag få till ett SMS till honom.. där det står: Jag har OMNT!

Hörde inget ifrån honom och bara låg och vred mig i smärta.. krampliknande både i ryggen och magen… och totalt okontrollerbart när det satte igång…
Till slut ringer jag maken och bara vrålar rakt ut.. för han måste komma hem.. han måste.. jag fixar inte detta här hemma.. jag ligger och svettas och har ont och tappar tidsbegreppet…

Han kommer.. det första han får göra är att hjälpa mig på med trosorna.. gillar inte att ligga så bar.. ifall jag måste åka in.. han börjar ringa runt och det är jobbigt som fan…

Efter ett tag kommer jag på att han ska försöka ringa BröstSSK för där finns ju någon nu, då de har telefontid nu… Fan, vad man ändå kan tider och telefonnummer när man ändå är så borta i tokmoset…

Så får han prata med BröstSSK L.. och hon tar tag i saken.. och hon ska ringa tillbaka…

Det som är på tapeten är att jag ska komma in och bli inlagd på Kirurg avd. men de visar sig att de inte har plats.. så ska jag in så får det bli KAVA..

BröstSSK L ringer upp efter en stund då hon har pratat med kirurg avd. som inte vill ha dit mig.. och hon har pratat med cytotjejerna.. och de hade bara skrikit rakt ut när de fick veta om hur jag numera medicinerar…

Det är nämligen så att Burana Ibuprofen och Paclitaxel ABSOLUT INTE SKALL TAS TILLSAMMANS!!!!

För det klarar inte magen av…

Så därför har Ali skitit i det blå skåpet… han som är så stolt för att han är narkosläkare och kan allt om smärta… och gör att patienten får ännu mer smärta än vad som är normalt…

Läkare tror att de kan så mycket.. men de kan inte ett skit…

Glad att jag faktisk kom ur det här med livet i behåll.. och jag har lite småkramper fortfarande.. men inte alls i samma styrka och intensitet som i morse…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Tror inte det

Det står så här på Aftonbladet:

Aaaaj… Stramar det i ryggen när du läser detta?

Jag måste ju svara ”Ja!” på den frågan.. men jag tror inte att pilates är svaret…

Tyvärr så står det inte att man måste först veta varför man har ont i ryggen och nacken innan man börjar träna…

Tänk om jag satt igång och tränat som en galning… då hade jag kanske brutit ryggen med en mindre katastrof som följd… För benen blir ju ur kalkade vid metastaser…

Så det är jätteviktigt att veta VARFÖR man har ont…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Trött

Idag är jag trött..

Uppe ett par gånger i natt.. då ångesten satt på mig.. och då är det lika bra att gå på toa när jag ändå är uppe och vandrar…

Dammsög faktiskt lägenheten igår och det behövdes… vet inte när det gjordes sist…

Och idag har jag ont i höfterna.. men inte ont i ryggen..

Ska lägga mig ett tag med Bäckström tror jag…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,