Jag är ledsen, besviken, heligt förbannad.. och jag känner mig lurad in på bara skinnet..

Jag är hemma igen.. det blev en liten tur till Göteborg.. och ett besök uppe på avdelning 37…

Jag blev inskriven av syster C och så fick jag träffa plastikkirurgen M…

Sen började helvetet… det sanna helvetet.. och det är fortfarande jobbigt att skriva ner det som hände..

En sak vet jag i alla fall.. jag vill aldrig mer ha något att göra med min onkolog.. för nu har han bränt sina skepp… bränt sina broar.. och dessutom har han skitit i det blå skåpet…
Jag vill aldrig mer se hans nunna… För gör jag det så vet jag inte vad jag gör… de får helt enkelt skaffa mig en ny onkolog… vad det kosta vill.. jag har rätt som patient att få byta doktor.. även om det bara finns en.. för regionen är stor.. och det finns andra i regionen… Det är bara för sjukhuset att se till att få dit en annan.. för jag vägrar träffa åbäket fler gånger…. Han kan ta sitt pick och pack och dra till något varmare ställe..

Jag har svårt för ordet hat och att hata någon.. men det finns faktiskt ett par personer som jag hatar.. Vilka personer det är jag hatar.. så kommer här en lista.. och jag skriver också varför jag hatar dem…

  1. Adolf Hitler – för vad han gjorde mot många av Europas befolkning.. och då inte bara judarna, utan också homosexuella, romer, oliktänkande och förståndshandikappade på olika sätt…
  2. Idi Amin – och det han gjorde mot sitt eget folk i Uganda…
  3. De människor som tycker och tänker att alla andra ska tycka och tänka som dem.. och det som gör sig roliga på andras bekostnad…
  4. Min onkolog (J-H S) – för all den smärta och besvikelse som han givit mig..

 

Det gör ont.. det svider.. det smärtar… även om jag nu har dubbel förtur till operation.. så gör det ändå ont… det svider.. det smärtar..

Jag vet inte hur många tårar som har trillat sedan igår.. Jag vet hur ont det känns i själen.. hur det smärtar i min själ att jag inte får bli hel än på ett tag.. att jag åter igen måste stå i kö.. Fast jag har dubbel förtur.. så känns det ändå.. för i kö står jag.. och det lär jag få göra ett tag.. för inte 17 lär jag bli opererad i morgon…

Dessutom blir det absolut inte den operation jag ville ha.. och den jag faktiskt blivit lovad… utan det blir en operation som min kropp hade klarat.. och hade jag vetat detta innan så hade jag redan varit opererad och inte behövt vänta i 1½ år på något som jag i slutänden inte fick… för att vissa personer inte kan lyfta en telefonlur och ringa ett visst nummer för att på detta sättet kontrollera att det är ok.. nä.. det är för mycket jobb.. istället säger man okej till patienten så den får kliva upp kl. 05.15 och ta taxin 06.25 till stan för att sedan ta en buss i 3 timmar lite drygt för att upptäcka att det inte blir den operation som patienten väntat på i 1½ år… för att patienten har fått fyra små metastaser i skelettet.. så det är bara för patienten att försöka ta sig tillbaka samma väg.. samma buss.. och samma taxiresa.. fast omvänt.. För han behöver inte bry sig.. utan det är inte han som råkar illa ut.. det är inte han som blir besviken.. det är inte han som har problem med kroppen och därmed svårt att ta sig upp på bussen.. det är inte hans tid.. det är min.. det är en hel dag i mitt liv som gått till spillo… det är jag som blev besviken.. och väldigt lurad.. för att han den där som sa ”en elak liten jävel” om min knöl i bröstet… och när jag frågade igen så sa han ”elak som fan”.. det var personen som skickar mig till Sahlgrenska.. en liten enkel resa20 mil.. för det är inte hans kropp.. det är inte han som drabbas…

Det är jag.. det är patienten.. det är bara ”den där cancersjuka kvinnan”.. ja, nästa gång kan vi försöka skicka henne till Uppsala och se om hon går på det en gång till.. Tjohoo.. vad det är roligt att skicka små sargade kvinnliga patienter än hit och än dit.. och så kan jag sitta här och gotta mig åt att de far land och rike kring och förlorar värdefull tid för dem.. för de lär inte få de det vill ha ändå.. tjohoo va kul jag har..

Jag får alltså inte min diep Lambå.. Utan nu blir det silicon och med expanderprotes.. fast jag är strålad så gör de så här.. och det blir på KSS.. så jag behöver inte åka till Sahlgrenska.. Fast jag ska be att få storleken större på tuttarna.. för de får det faktiskt ge mig som kompensation på detta helvete jag har haft sista dygnet..

Finns det någon som kan hjälpa mig att anmäla läkare!!!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Livet just nu

Nu är man uppe.. har premedicinerat det som ska premedicineras:
16 betapred 0,5 mg som har fått smälta i ett halvt glas med vatten.. och så Ranitidin 150 mg och så Cetirizin 10 mg.. för att inte nämna de andra tabletterna jag trycker i mig..

  • 2 st Depolan 30 mg
  • 1 st Depolan 10 mg (fast jag får nog höja nu känns det som)
  • 2 st Morfin Meda 10 mg
  • 1 st Postafen 25 mg
  • 1 st Omeprazol 40 mg
  • 2 st Panodil 500 mg
  • 1 st Furosemid 40 mg (kissetabletten)
  • Så det är inte konstigt att man känner sig som ett apotek.. Det är rena frukosten.. När det gäller kissetabletten så tar jag ju den bara varannan dag.. för det har inte varit mycket kvar av mig och jag tagit varenda dag.. har gått ner nästan 10 kg sen jag började använda den.. och då förstår man hur mycket vätska som jag har samlat på mig…

    Att solen lyser idag är bara skönt.. dessutom blåser det.. och jag vill ha kring 25 grader.. men att ligga och sola har aldrig varit något för mig.. och hade det varit det hade jag haft lite problem.. för det är så att huden just nu är solkänslig.. mer än vanligt alltså.. för cytostatikan tar alla snabbväxande celler… det är därför som håret rycker.. och jag får näsblod.. Här är det ju hårceller och slemhinneceller som är inblandade.. båda två är snabbväxande.. och så är det också med blodet.. en röd blodkropp lever i ca 120 dagar.. och de vita vet jag inte riktigt livslängden på.. men jag vet att det görs många per dygn.. utom då man har cancer… Så hudceller räknas också som snabbväxande och man ska undvika solen om man inte vill få pigmentförändringar… Jag har lite pigmentfläckar sedan förra gången som jag gick på cyto.. för naturligtvis så får jag alltid cancer på våren.. och alltid när det är festival… Jag har sagt att jag vill inte ha fler festivaler.. men det blir nog en ändå 2012… och vem vet vad jag drabbas av då… för ska det här fortsätta så kanske jag får cancer igen.. lite trist.. men jag vill ju kunna göra allt som jag kunde innan.. jag känner inte igen min kropp..

    Jag orkar inte så mycket längre.. varken kroppsligt eller mentalt… Kroppen är som en 90-åring.. jag har blivit bättre.. jag har inte samma smärta längre.. men det är mycket morfinets skull.. jag är nästan lite rädd att sluta med morfinet.. men jag vet att jag kommer att trappa ner.. sakta men säkert.. Och jag är mer rörlig nu än jag var tidigare.. men vissa saker klarar jag fortfarande inte… och det kan reta mig… jag vill så mycket men jag kan så lite..
    Den mentala biten har också blivit bättre.. jag är inte så mycket klimakteriehäxa längre.. jag får inte samma utbrott som jag kunde få innan.. då när det bara sa pang och jag blev skitsur och jättegrinig..
    Jag har blivit snällare.. jag tjôtar inte på samma sätt.. jag har blivit mer tolerant.. men ändå är det långt kvar… och det får ta den tid det tar.. men hormontabletterna gjorde att jag blev hemsk.. och dessa äter jag ju inte längre.. vilket är en mycket skön känsla faktiskt… Jag tänder till fortfarande.. men inte på samma sätt och inte lika ofta.. och oftast känner jag på mig att nu är det något.. och jag hinner stoppa mig själv innan jag flyger i luften.. det hände aldrig innan.. då sa det bara pang och så var jag en stor sur och grinig kärring.. som staplade runt i lägenheten med ett stort svart åskmoln ovanför huvudet… om man nu skulle rita en serie om mig alltså…

    Jag börjar faktiskt känna att det är jobbigt med cyton.. och jag hoppas att onkologen säger att jag ska ha en behandlingsomgång till.. och att det ser bra ut i ryggen.. för jag vet inte hur mycket till jag orkar… fast jag vet att när det kommer till kritan så kommer jag att orka… men vissa stunder är tuffa.. eftersom cancern tar så otroligt mycket kraft och tankeverksamhet… och jag vill kunna komma ihåg saker utan att behöva ha block och penna så fort jag är iväg någonstans.. för att inte glömma… För jag är otroligt glömsk.. och det är inte kul.. att ha gått från den där som har ett halvårs planering i huvudet så glömmer jag saker som jag ska komma ihåg inom 5 minuter.. så det är block och penna som gäller.. och jag är glad att jag får mina tider på en rosa lapp.. annars hade den där lappen snabbt försvunnit..

    Nä, nu ska jag försöka att gå på huset… måste bli resultat idag!

    Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

    Min kropp och själ (Mösseberg) del 1

    Har varit iväg till Mösseberg..

    Jag hade fått 14 dagar av mitt landsting.. så jag skulle varit där från den 24 augusti till den 7 september.. men jag hade sådan hemlängtan så jag åkte hem redan den 5 september då alla andra också åkte hem..

    Kurorten ligger helt ljuvligt en bit upp på berget som också heter Mösseberg. Där finns ett utsiktstorn som är väl värt att besöka.. Vid klart väder så har man en mycket vacker utsikt över slätta och om man tittar åt rätt håll så ser man Hornborgarsjön.. kan tänka mig att när det är trantider så ser man hur fåglarna kommer i ett stolt V och landar..

    Djurparken finns också i närheten och gör att det är kul att gå uppför den där backen.. För där händer det alltid någonting..

    Vad gjorde jag då på Mösseberg?

    Jag fick ett fint rum, som den tur jag har så fick jag ett handikapp anpassat rum med två sängar varav en var en sådan där elektrisk sjukhussäng så man kunde sitta i sängen med skönt ryggstöd om man så ville.. Jag fick teve och telefon på rummet.. dessutom var toaletten handikappvänlig och gjorde att man nästan kunde ha picknick i den.. Vals kunde man dansat om man haft någon att dansa med..

    Då man kom på söndagen fick vi gå en runda gemensamt för att vi allihop skulle hitta i omgivningen på själva kurorten. Det var en hel del information som skulle landa inför nästa dag då det skulle börja hända grejer..

    Så klockan 18 fick vi äta.. med bordsplacering, vilket betydde att vi fick en lapp med vårt namn och så sätta den vid vår plats vid bordet.. sen hade man den här platsen hela vistelsen..

    Det var nu som man lärde känna de där andra.. ”Den finska sisun”, ”E”, ”J” och så ”S”..
    E fick ingen mat.. för maten tog slut.. så hon fick vackert vänta tills kocken kom tillbaka.. och hon fick en middag värd att vänta på.. Eller vad tycker ni om ”Entrecote med tzatsiki”? Enligt E så var det en konstig smakupplevelse.. och jag får hålla med..

    Så gick man och la sig för natten… Det var då.. jag hörde.. stegen i rummet ovanför..

    Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,