Bävar lite redan..

Jag hoppas att försäkringskassan kan förstå ordet ”metastaser” och att man faktiskt är kroniskt sjuk och inte vet om jag lever nästa sommar eller om jag har 10-tals år kvar.. För jag vet ju inte..

Jag ska inte ha ekonomin att oroa mig för.. det räcker att jag oroar mig för att jag ska dö i förtid.. än att jag ska oroa mig för den ekonomiska biten.. för välbefinnandet för mig är ju så viktigt.. att jag ska överleva… att faktiskt kunna unna sig lite ”lyx” ibland.. som en flaska vin eller något annat gôtt.. för det är välbefinnande för mig.. att äta gott (det jag kan) och dricka gott..

Det ända jag vet är att jag har metastaser och att jag har ont så jag går på morfin.. och vem vill låta någon gå och jobba med en massa morfin i kroppen..? Ja, jag bara undrar.. för jag är inte sjukskriven för ryggont.. utan för ”sprid Bröstcancer med skelettmetastaser”..

Jag hoppas att försäkringskassan den dagen då det har gått ett år förstår vilken sits jag sitter i.. men jag vet ju hur de är och hur de tänker.. och en cancersjuk med morfinberoende är kanske inte värt att sätta i arbete..

Dessutom är det onsdag idag… och min veckoliga hårvisning.. för nu kan vi börja att faktiskt prata HÅR…
Denna gången blir det två bilder..

Ha en fortsatt bra dag!!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Jag jublar

Jag är så glad.. jag har fått till ytterligare ett a.. men det var inte ett G A idag.. utan ett vanligt hederligt stort A… men ändå.. det har varit på gång sen igår.. men idag kom det… Jippie-kay-ejj

Nu hoppas jag att jag kan äta lite under dagens lopp.. för jag har varit illamående sen jag fick cytostatikan i tisdags.. Jag som aldrig mått illa tidigare.. men det var som sköterskan frågade… om jag börjat må illa än.. och förra gången jag fick cyto.. nummer 19 alltså.. då började det.. och nu efter nummer 20 så är det lite värre.. och jag bävar lite för sista gången med cyto.. ifall jag blir illamående då också.. alltså efter själva behandlingen.. för illamåendet blir ju bara värre och värre efter varje omgång jag får..

Det finns nämligen inget som jag tycker är så vidrigt som att kräkas..rent kroppsligt alltså.. för det finns saker som jag tycker är vidrigare än lite kräks,, (men det skulle ta lång om jag skulle rabbla upp alla dem sakerna…) och jag håller mig helst ifrån att göra det.. och jag brukar klara av det rätt så bra.. kanske inte när jag har magsjuka.. men annars.. jag kräks aldrig… *ryser*

Har varit till affären och fått med mig ett paket hem till mig.. det var från Panduro.. och det är rena julafton här.. när jag nu ska öppna det.. sen var det lite post i brevlådan också när jag kom hem.. och förutom lite elräkningar så fick jag även en kallelse till min ”kära” onkolog…

Tiden för återbesöket var den 2 november klockan 11:00.. och nu har jag fått en ny tid.. Den 16 oktober klockan 11:30 ska jag träffa den ”käre” onkologen.. Det är nu… Rädslan kommer.. att det ser för jäkligt ut i ryggen och jag lika bra kan lägga mig själv i sängen för jag lär aldrig komma upp igen… han kommer att tala om för mig att jag ska plocka ut alla mina besparingar och åka iväg ett halvår med familjen.. för det är så länge ungefär jag har kvar..
Eller så är det för att jag ska fortsätta med cytostatika.. fast då i tablettform och de vill att jag ska börja med det så fort som möjligt.. och därför får jag en tid så nära sista cytotillfället de bara kan hitta åt mig.. för den 2 november är ju så långt tills dess… och de vill inte förhala något…
Fast det kan ju också vara så.. att det inte har hänt någonting med metastasjävlarna.. och att jag måste byta cytostatika… eller så är de helt borta och vill glädja mig… eller så är det någon annan av det en miljon tankar som kommer upp om varför de har bytt tid för mig…
Ångesten bjuder upp mig till dans.. problemet är att jag inte vet vilken sorts dans det blir.. och för det andra så vet jag inte hur ångesten är på att föra.. och det visar sig vara en eldig tango.. jag kan inte dansa tango.. och ångesten är en skit på att föra.. vet inte åt vilket håll vi ska.. och det ser garanterat inte ut som tango.. det vi försöker att dansa… fast jag kommer inte därifrån.. ångesten håller så hårt i mig att jag får märken i min själ… och jag känner hur alla tittar på mig.. och ångesten som kramar mer och mer energi ut ur kroppen på mg.. och ändå.. ändå släpper h*n inte taget om mig… och som tur är så behöver jag inte dansa så länge… bara en vecka i ångestens klor.. glad att de flyttade fram tiden…

Det är ju så här att vara cancersjuk.. man ser hela tiden saker som kommer i en grådaskig ton.. inte helt svart.. men heller inte helt vit.. utan det är mer eller mindre grått… och jag försöker tänka så positivt jag kan.. för jag behöver inte vänta tills den 2:a november… jag får besked nästa fredag..

David.. denna otroliga man.. som skriver så bra om sin cancer (lymfom-blodcancer) har en insamling till förmån för barncancerfonden.. Vill ni inte bidra till Rosa Bandet så kan ni gå in där istället.. för när man läser det här så inser man lite av vidden hur det är att förlora ett syskon.. Att när man är två år.. få veta att ens storasyster är sjuk i cancer.. och att hon går ut genom grinden tre år efteråt.. hon minns ju bara sin syster som en sjukling… inte som det glada och pigga syster som hon måste ha varit innan hon blev sjuk…. Jag hoppas att barnboken är bra.. och jag kan ibland önska att det fanns något för lite större barn.. men ändå inte så stora att de är tonåringar.. (för det finns många böcker för tonåringar om cancer, där tonåringar själva har drabbats).. En bok för de kring 8-12 någonstans.. antagligen att ha ett sjukt syskon… eller en förälder..

Jag har varit sjuk 1/3 del av min sons liv.. och jag lära aldrig bli frisk.. i alla fall inte friskförklarad.. för min cancer är numera kronisk.. och kan plötsligt dyka upp någon annanstans i kroppen på mig.. lever, lungor och hjärna är de organ som ligger närmans tankemässigt.. för det är ju dit de där små ”kompisarna” kan dyka upp på efter en bröstcancer diagnos.. för skelettet har jag redan betat av..

Nu ska jag öppna mitt paket från Panduro.. Hörs!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Flicka död av bröstcancer

Enligt media så har den unga kvinnan som blev vaccinerad mot livmoderhalscancer och som dog ett par timmar senare.. inte dött av vaccinet utan av en svår bröstcancertumör..

Hon var 14 år.. och hade alltså bröstcancer.. denna sjukdom kryper ner i åldrarna.. och när ska sjukvården förstå det här.. har hon kollats.. har hon hittat en knöl och ingen har trott på henne.. hur gick det till att hon dog så fort.. frågorna är många.. och jag vill helt klart ha mer information om detta..

Vad jag kunde få ut så har hon tydligen varit sjuk till och från enligt föräldrarna.. och det kan tyda på att hon hade en tumör.. fast jag vet att en del är skeptiska… att de säger att läkemedelsverket försöker mörka skandaler som det här..

Vem vet?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Jag vill bara ha.. och rejält skitsnack

Igår var det en relativt skön dag.. jag tog det lugnt och så på kvällen så kände jag att jag behövde uppsöka ett styck bekvämlighets inrättning.. vilket jag gjort ca 13 gånger innan.. eftersom jag har kissedag som sonen kallar det.. det är varannan dag.. när jag tar min vätskedrivande.. och den gör ju att en hel del vätska lämnar min kropp.. och därför är det så att det finns en skylt inne på toaletten som talar om att inte lampan ska släckas…

Nu till mitt besök.. och det gick rent ut sagt skitbra… det blev inte ett stort a.. utan det blev ett megastort jätte A… och jag kände mig nog 1 kg lättare.. och jag blev det nog också… och det kändes så skönt…

Annars så lagade jag ett styck dunkudde som gått sönder.. och det är inte heller så kul.. för smådun åker hela tiden in i näsan på en.. och genom att jag inte har något som stoppar upp dem.. så blev det lite nysningar… och samtidigt försöka laga något när man har neuropati är inte heller jättebra.. det gör ont i fingrarna att sy.. och nu var jag tvungen att laga den… för den ska med i bussen… filt och kudde är så skönt att krypa in i när man ska sova ombord på bussen…
Men det gick.. med lite hjälp av ett skrivbord och en pincett så går det galant att sy.. såna saker.. men brodera kan jag inte… och inte sticka heller… så nu ska jag testa det där med scrapbooking… så idéer tar jag gärna emot.. och då kan ni maila till adressen som står till vänster.. där det står E-mail…

Jag har också hittat ett skåp som jag vill ha.. jag vill ha ett sk. flugskåp.. om man googlar på flugskåp.. så hittar man jättemånga.. och de är så fina så.. men så är det ju det där med ekonomin… jag har inte råd med att både beställa grejer som jag ska ha om jag ska scrapa… och till ett flugskåp.. så nu känner jag mig så där jättedelad…

Det var då jag kom på det.. jag ska naturligtvis göra ett eget flugskåp… jag får jobba med mina händer och jag kan göra det så som jag vill.. utan att någon kan komma och säga något.. och bräddgårdar har alltid en massa spill.. som jag säkert kan få för en relativt billig penning.. för jag måste ha något att göra… allt för att mina fingrar ska få jobb..

Det är ju så mycket jag bara vill ha… jag vill ha en laptop.. jag vill ha en klänning från bubbelroom.. som är som en dröm… För att inte tala om det här… den här är så fin.. eller den här tunikan.. eller den här blusen.. eller den här.. och den här kjolen.. eller den här..

Jag skulle bli glad att få en så där 5 000 som jag kan få lov att köpa vad jag vill för.. och då kommer jag att bli så fin.. för jag vill vara fin… och sen då gärna en 5 000 för att kunna köpa mig en laptop.. för jag vill ha en sån där liten en.. en mini PC..

Men som sjukskriven så har man inte så mycket i ersättning.. och i mars så är det ju tid för mig att gå ut i arbetslivet.. det har den kära regeringen bestämt… det kvittar hur sjuk man är.. för ut ska man..

Nu ska jag käka.. så det kan bli mer skitsnack framöver..

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

Så var Försäkringskassan igång igen..

Läser idag på Aftonbladet om försäkringskassans hårdhet mot folket..

Jag vet att förra gången jag blev sjuk.. då gick allt som smort.. och allt var frid och fröjd..

Denna gången så när jag blev sjukskriven så ringde försäkringskassan upp mig.. och det var bra tyckte jag.. tills jag fick veta genom sjukhuset att när jag skulle förnya min sjukskrivning så var det så att jag fick sjukskrivningen hemskickad och SSK gick in i datorn för att skriva in att jag behövde ett nytt sjukintyg från min doktor.. och då låg där också en extra försäkran som försäkringskassan skulle ha om mig.. varför jag inte kunde jobba.. och det ska doktorn skriva.. jag vet inte vad det gällde.. och hur mycket som doktorn måste fylla i för att jag överhuvudtaget ska få vara sjukskriven…

Detta behövdes inte 2006… men tre år senare så behövs det alltså ytterligare komplettering från doktorn på varför jag ska vara sjukskriven…

Fattar inte försäkringskassan att jag är kroniskt sjuk i cancer.. att jag har skelettmetastasering efter en bröstcancer.. och att det gör att man inte kan jobba.. förstår de inte detta så känns det nästa som att det inte är människor som jobbar på försäkringskassan… utan det är robotar.. för robotar har inga känslor.. och de kan göra vad och hur de vill med oss som är sjuka…

Tror ni inte att vi inte vill jobba.. jag hade faktiskt hellre jobbat än att sitta hemma med den smärta och det ontet jag har.. för att inte prata om den mentala biten… det är tufft.. både kroppsligt och själsligen att ha cancer.. och speciellt cancer som har spritt sig… Jag kan tala om att jag tjänar mer pengar på att jobba än att vara sjukskriven.. så då är ju valet lätt.. om det nu var så att jag kunde jobba.. men det kan jag inte…

Jag tror inte att de som jobbar på försäkringskassan har ett hum om hur jag har det.. jag tror inte att de kan sätta sig in i hur jag har det med min smärta, mitt ont.. min ångest.. och allt annat som kommer när man har fått beskedet att man har kronisk cancer… sorry.. men jag tror faktiskt inte detta.. i alla fall inte de läkare som anlitas av försäkringskassan.. för de ser det bara som ett välbetalt extraknäck..

Jag kommer att få det kärvt den 20 mars 2010.. men jag tar en dag i sänder.. för vem vet… jag kanske dansar över ängarna där på andra sidan grinden.. eller så står jag och hänger över den och bara vill in… eller så står jag på behörigt avstånd ifrån grinden på en kulle och betraktar nejden.. vem vet??

Nä.. stick i fingret var det, ja!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Sjuk av att titta sig i spegeln…

Läste redan i går på aftonbladet om att man kan titta sig själv i spegeln och upptäcka om man är sjuk.. det är uppdelat i två delar.. en som är allmän och en som man måste vara Plusmedlem

På plussidan står följande om hår:

Tunt och livlöst hår:
Järn är viktigt för tillväxten av hår och tunt hår kan bero på brist av just järn. Om du tappar mycket hår ovanpå huvudet och ögonbrynen tunnas ut kan det bero på hormonbrist, inaktiv tyreotropin. Andra tecken på inaktiv tyreotropin är torr hud, trötthet och viktminskning.

Jag vet varför jag tappar håret.. och jag vet varför jag inte har några ögonbry eller ögonfransar… jag har torr hud.. jag lider av trötthet.. och jag har gått ner i vikt.. men ändå har jag inte inaktiv tyreotropin… för jag går ju på cytostatika och detta ger ju samma symtom.. som biverkningar.. och alla tappar vi lite hårstrån varje gång vi borstar håret… och när man läser alla dessa saker som man kan se i spegeln så kan man bli sjuk av mindre..

Jag läser också följande:

Fläckar på tungan:
Krämiga vita fläckar på tunga och tandkött är ofta tecken på muntorsk. Om fläckarna inte ömmar, inte går att skrapa bort eller försvinner själva kan det dock vara tidiga tecken på cancer.

Detta är alltså svamp i munnen (torsk=svamp).. och sen står det om att om det ej går att få bort så kan det vara ett tidigt tecken på cancer.. vilken sorts cancer står det däremot ingenting om… och tungcancer vet jag är väldigt ovanligt…

Allt det där som står kan man faktiskt se i spegeln när man kliver upp… det räcker med att man har varit ute en kväll på krogen… för att man ska ha hälften av de där symtomen som står.. och sen varför det är så att det bara är för plusmedlemmar kan jag inte riktigt förstå.. för det är inga alarmerade saker som står.. och de som vill ha artikeln kan skicka mig ett mail så kan ni få det..

Jag blir sjuk av att se mig själv i spegeln..

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Döden nu igen

Läser Sofias inlägga på Bloggvärldsbloggen.. om döden.. den där som börjar räknas som min kompis.. och jag har redan här någonstans på bloggen talat om hur jag har fixat det jag kan än så länge…

Döden försöker fortfarande bjuda upp mig till en stilla vals.. eller om h*n hellre vill dansa en eldig tango.. det vet jag inte.. för jag har ännu inte sagt ja… för jag vet att om jag gör det så kommer jag aldrig att sluta dansa… jag kommer att dansa ut genom grinden och aldrig återkomma till de levande.. utan får strosa omkring på ängen och sitta i baren och ta ett eller två glas vitt…

Jag har redan förberett hur det ska bli den dagen jag faller ifrån.. jag har ett kuvert som jag har skrivit ner alla mina sidor.. och där jag har skrivit in mitt inloggningsnamn och mina lösenord… och det är bara för maken att gå in och radera.. och ta bort mig… och bloggen ska stå kvar som ett minne över mig.. och jag har redan börja att skriva ner vad det är maken ska skriva på bloggen den dagen som jag inte finns längre..

För rent teoretiskt sätt så är jag närmare döden än många andra… de som är friska som nötkärnor.. Risken för att dö gör mig inte rädd.. fast familjen vill jag inte lämna

Blogga om döden och att man är allvarligt sjuk är för oss som gör det en otroligt skön terapi.. det är mina ord som sätts på pränt.. jag skriver om döden.. och jag skriver om min ångest.. men jag skriver också med glimten i ögat.. vilket inte en del märker.. min humor är lite åt det morbida hållet.. det är skämt.. men med allvar ändå… eller hur jag nu ska uttrycka mig.. till skillnad från en del andra… som inte kan förstå hur det är att faktisk leva med döden som en skugga…

Om döden kan man säga så mycket.. om dödsångesten som kommer när man har lagt sig och just hittat en perfekt ställning för min onda kropp.. då kommer den.. den hoppar ut som en liten kanin ur trollkarlens hatt.. som den där gubben på en fjäder som när man snurrar på en vev kommer fram ur en kub… då…då passar fanskapet på att komma…

Det som jag fortfarande inte kan begripa är varför vi INTE kan tala om döden som något naturlig.. något som rör oss alla på ett eller annat sätt.. för alla kommer vi att dö.. det är det enda vi vet.. men när och hur är det ingen som vet.. Jag vet inte hur min död kommer att bli.. och jag vet inte när.. det ända jag vet är att jag är lite närmare döden än människorna runt omkring mig.. som det ser ut just nu.. men de kan gå ut och bli påkörda och faktiskt dö ifrån mig.. före mig…

Jag avslutar med att säga som Astrid Lindgren och hennes syskon alltid sa när de ringde till varandra:

Döden! Döden!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,