Smärta och åter igen ett styck hårrapport..

Yngsta döttra har varit här, för hon har påsklov och därför har jag inte haft tid eller lust att blogga.. för det har varit så mycket mer… så nu sitter hon på tåget och jag kan kavla upp ärmarna och blogga igen.. för annars säger hon bara att jag är ”bloggberoende” och det är jag ju.. och därför lovade jag henne att jag inte skulle blogga när hon var här.. och vi har pratat massor… om livet och döden och allt däremellan…

var det de där med det jag skrivit i rubriken.. om smärta.. och nu talar jag smärta…
Xelodan kan ge såna där blåser i munnen som man ibland får.. och de gör ju så satans ont att man bara har lust att skrika högt.. allt man äter tar just nu jättegärna den vägen.. för att inte tala om tandkrämen.. den vill också lägga sig över de där blåsorna.. och det gör ONT!!!!!
För de här ”förkylningsblåsorna” sitter rätt långt in på varsin sida om tungan.. och allt gör ont… från att äta till att borsta tänderna.. även dricka vatten gör ont… och då är det illa.. jag visade maken dem och den på höger sida är jättestor.. och den på vänster sida är mindre.. och gör inte lika som den på höger sida.. men den känns kan jag berätta utan att direkt överdriva… Hata biverkningar!

Och så håret.. det växer och är så mjukt att det är en fröjd åt det… Dessutom börjar det bli svårt att dra den finare delen av en kam igenom det… det brukar vara ett tecken på att krullorna är på gång.. och det känns skönt… håret runt ögonen har också börjat ta sig.. och så även mina ögonbryn… det är värre med håret ”där nere”.. det vill inte riktigt ta sig.. men lite fjun och strån är det.. fast jag hoppas att det kommer mer…

Förra veckan var jag in och fick behandling… och Hb:t strular fortfarande.. nu var det 99.. gången innan var det 104… Och då trodde jag att nu.. nu hade det vänt.. men så får jag det här.. och inser att de som kilar rumt i kroppen min så är det de röda man inte skall tro på.. så de får skärpa sig ett antal grader.. innan jag kan tro på dem igen…

Jag sökte också ett par fonder som jag hittat på nätet.. och vi får se om jag får någon utdelning på dessa.. fast jag inbillar mig att jag inte får något.. för då blir det ännu roligare om jag får några pengar…

Det är lättare att gå ute nu.. förutom det att all grus som de har hällt ut över snön ligger överallt.. och det blir nästan ”rullegrus” av det.. så det är också jobbigt att gå på.. och så får man nästan skak skador.. för rollatorn skakar rätt så friskt.. och det är nästan så att man snubblar lätt i detta gruset..

Jag ska också gnälla över en sak… vi har en gångstig som har varit plogad i år.. och den leder bort till vårdcentralen.. och då även till Den älskade makens jobb.. (han jobbar i centralköket som ligger i vårdcentralens källare)..
Idag jobbade han.. för han har jobbat hela påsken.. och nu var denna gång äntligen fri från snö.. så vi tog den vägen.. tjohoo.. det var inte kul.. man fick gå slalom mellan alla hundskitar.. det var väl ett trettiotal och gjort av en stor hund.. för det var inga småskitar vi pratar här utan rejäla blaffor.. så det som göms i snö kommer fram i tö… att man inte kan ta upp efter sin jycke… då ska man inte ha hund heller… och denna by är det en gata som de snart kan döpa om till ”hundskitgatan”.. för där är trottoaren alltid full av stora och små skitar (året om).. men i år så slår den här gångstigen den gatan med hästlängder…

Pamidronaten som jag fick den 29 var inga problem.. och kurator U har student.. så idag fick studenten ta hand om mig.. och det var bara kul.. alltid roligt med nya människor… och som kan bidraga med något vettigt… hade en fråga till henne som hon inte kunde svara på.. vilket jag nästan förstod.. men jag vet att kuratorn kan svaret.. så jag får snällt vänta tills hon är tillbaka.. det blir den 12 då jag ska få ytterligare pamidronat…. och den dagen blir en heldag på sjukan… mer om det den 12 april….

Annars händer det inte mycket… de vill ha lite koll på mig då jag har gått ner i vikt.. (11 kg sen jag fick metastasbeskedet).. Fast jag äter 3 gånger om dagen.. fast jag äter ju inga stora mängder.. för då känner sig kroppen konstig.. jag kan inte förklara det på annat sätt.. men jag har kommit på en sak som kan vara bidrag till viktminskningen.. jag dricker inte öl längre….

Nä, nu ska jag äta.. för klockan nio tar jag de sista xelodan för den här omgången av behandlingen..

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Nu har dom skitit i det blå skåpet

Vem? Jo, Ali…

Nu undrar du vem Ali är.. och jag ska berätta vem Ali är.. snart…

Jag ska bara ta morgonens övningar från början..

Jag vaknar och trogen som jag är så tar jag mina mediciner innan jag kliver upp.. för att överhuvudtaget komma upp ur sängen…

Det blir en del ju.. och det går väl rätt så bra.. och jag försöker nu ta mig upp ur sängen.. då det hugger till i sidan på mig.. och nu pratar jag inte om ett litet hugg.. inte som håll.. utan som en rejäl jävla sammandragning…

Efter ett tag kommer jag upp.. då jag inser att jag måste ut på toa.. för det börjar bli lite bråttom om jag ska hinna dit…
Så väl uppe så tar jag min älskade lilla gripklo som käpp och vi börjar vandra iväg… ut i hallen och när jag har tagit ett par steg i hallen så smäller det till.. och gör så vansinnigt ont att jag bara ser vitt och går på tårna och skriker rakt ut och småvinglar framåt som en döende svan…

Får så grepp om min kropp igen… och kan vingla in på toaletten.. naturligtvis så hinner jag inte helt.. utan det blive en droppe i trosorna.. så det är bara att hiva av dem… och de blir liggande på golvet…

Så efter mina övningar på toa så tar jag mig sakta men säkert tillbaka till sängen.. och där faller jag i hopp i kramper.. magen och ryggen krampar.. och det gör ont.. svetten sprutar och jag har inte koll på någonting… jag skriker rakt ut och smärtan vrider sig som en orm omkring mig… tror att nu är det slut….

Liggande på sängen med min gripklo i ena armen och hålla hårt om kudden med den andra handen.. så får jag tag på min mobil som ligger på makens nattduksbord…

Efter ett tag lyckas jag få till ett SMS till honom.. där det står: Jag har OMNT!

Hörde inget ifrån honom och bara låg och vred mig i smärta.. krampliknande både i ryggen och magen… och totalt okontrollerbart när det satte igång…
Till slut ringer jag maken och bara vrålar rakt ut.. för han måste komma hem.. han måste.. jag fixar inte detta här hemma.. jag ligger och svettas och har ont och tappar tidsbegreppet…

Han kommer.. det första han får göra är att hjälpa mig på med trosorna.. gillar inte att ligga så bar.. ifall jag måste åka in.. han börjar ringa runt och det är jobbigt som fan…

Efter ett tag kommer jag på att han ska försöka ringa BröstSSK för där finns ju någon nu, då de har telefontid nu… Fan, vad man ändå kan tider och telefonnummer när man ändå är så borta i tokmoset…

Så får han prata med BröstSSK L.. och hon tar tag i saken.. och hon ska ringa tillbaka…

Det som är på tapeten är att jag ska komma in och bli inlagd på Kirurg avd. men de visar sig att de inte har plats.. så ska jag in så får det bli KAVA..

BröstSSK L ringer upp efter en stund då hon har pratat med kirurg avd. som inte vill ha dit mig.. och hon har pratat med cytotjejerna.. och de hade bara skrikit rakt ut när de fick veta om hur jag numera medicinerar…

Det är nämligen så att Burana Ibuprofen och Paclitaxel ABSOLUT INTE SKALL TAS TILLSAMMANS!!!!

För det klarar inte magen av…

Så därför har Ali skitit i det blå skåpet… han som är så stolt för att han är narkosläkare och kan allt om smärta… och gör att patienten får ännu mer smärta än vad som är normalt…

Läkare tror att de kan så mycket.. men de kan inte ett skit…

Glad att jag faktisk kom ur det här med livet i behåll.. och jag har lite småkramper fortfarande.. men inte alls i samma styrka och intensitet som i morse…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,