Bara tankar..

Har tänkt en del.. jobbiga tankar.. om de som skrev boken ”Livet kan inte vänta”.. och att två inte klarade kampen visste vi.. men för några dagar sedan fick jag veta att även den tredje gått igenom den där grinden som jag ser i ögonvrån.. men som jag varken tittar emot eller går emot… och det hade tydligen gått fort… från att vara full av liv till att gå igenom grinden tog en vecka.. då går det undan… man får nästa själv panik… för jag SKA inte närma mig den där grinden på flera år.. jag har ju lovat både mig själv och min omgivning att jag ska hoppa fallskärm när jag fyller 90 år.. för då gör det inget om det går åt helvete…

Dessutom så såg jag att Sabinas bok om henne och cancern har kommit ut.. ”Sabina och draken” heter den.. och 10 kronor per såld bok går till Sabinas barn… De kan beställas här och här..

Fast jag blir lite ledsen när jag ser priset.. 169 kr resp. 186 kr och då att bara 10 kronor per såld bok går till barnen… halva priset till Sabinas barn.. det hade varit något.. eller en 50 lapp.. men futtiga 10 kronor.. det verkar som de där prylarna som säljs till förmån för ”Rosa bandet” och bara en skitsumma går till Rosa bandet.. (Tänker speciellt på Viledas hink och mopp som kostade lite över 200 kronor och 10 spänn gick till ”Rosa bandet”).. det ska skos på andras olycka… grymt…
Barnen kan ju undra om inte de är värda mer.. eller att mamma inte var värd mer än 10 kronor…

Livet är grymt.. och cancern är både grym och lömsk.. och vi som har den kan bara fortsätta att kavla upp skjortärmarna.. dra ett djupt andetag.. spotta i handflatorna … spänna musklerna och ta fram vårt jävlar anamma… för här skall kämpas med allt vi har.. Ingen jävla sjukdom ska komma och tro att den är något.. för den är bara en liten fis i rymden…

Nä.. jag får fortsätta att kopiera webbadresser.. för jag ska formatera mitt gamla tröskverk… för det behövs.. helt klart…

Lev livet NU.. ingen annan kan göra det åt er.. och en dag är det försent…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , href=”http://bloggar.se/om/liten+fis”>liten fis

Vita papper.. ingen tutteallisering idag..

För jag orkar bara att skriva ett blogginlägg om dagen.. för mina fingrar är som de är och efter ett tag så börjar det göra ont och jag får vila fingrarna lite… innan jag kan skriva en bit igen… varvid det kan ta långtid innan ett inlägg kommer…

Och idag blir det ingen tuttealisering för det låg tre vita kuvert i brevlådan.. och det ena visste jag vad det var för det hade jag och Onken redan prata om en vanlig röntgen av höftbenet för att se om det föreligger risk för fraktur.. för då ökar vi bara pamidronaten till var tredje vecka…
Vad de två handlade om visste jag inte.. och det första jag öppnade var från den ”förtjusande” onken.. som skrev att han hade tänkt till och genom min viktminskning så ville han ha ett ultraljud över buken och detta kan jag förstå… men ändå så kommer de där ”dumma tankarna” att varför vill han detta… misstänker han att det kan vara något.. alltså, metastasering till levern??

Jag
försöker att tänka logiskt eftersom kirurgen kände på min mage och hade jag haft något så hade han kanske reagerat och skjutit upp min operation innan jag gjort en buköversikt.. och jag har ätit lite.. och slutat med ölen… så på något sätt så tror jag att det är helt naturligt att jag faktiskt gått ner i vikt.. för det är ju sen april som jag gått ner 15 kg.. fast jag är rätt glad att jag har gått ner.. men inte så här môe.. måste gå upp i vikt… så en 5 kg..

Dessutom så har jag en make som kryper in under ett svart skynke av tankar och känslor.. för han förstår inte det medicinska och han blir livrädd så fort det kommer en kallelse till något och det är för att han inte är helt införstådd med vad som händer i kroppen vid cancer.. viket gör det betydligt jobbigare för honom.. så där försöker jag lugna honom och därmed mig själv när jag plockar fram mitt sjukdoms kunnande.. hjälper ju både honom och mig själv.. och jag har/håller på att slå in i huvudet på mig själv att det bara är en extra kontroll och onken vill vara på den säkra sidan…

Tur är så är mina undersökningar den 26, 27 och 28 april.. och sen hoppas jag att jag slipper vänta en halv evighet innan jag får resultatet….

Metastaser i levern efter det bombardemang som de har utsatt min kropp för.. har jag svårt att se att det skulle vara så.. eller om det har varit så att den cyton jag fått inte fungerar på levermetastaser.. eller så är det så att cyton ger åverkan på min lever… det vet jag ju inte..

Tempen visar på 25 grader.. men det blåser kallt från norr..

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Födelsedag..

Jag har den äran för mig idag.. och jag är så glad att jag har överlevt hit.. nu är det Tossa som gäller.. har jag överlevt dit så lär jag fortsätta leva till jul.. något att se fram emot hela tiden..

Ikväll åker jag till sjukhuset.. och jag hoppas att jag blir opererad i morgon.. allt beror ju på mitt kalium och Hb… Hb:t kan man alltid korrigera med att jag får blod..

Det har varit en lång väntan för mig för det här.. för två (2) år sedan träffade jag plastiken för första gången.. så det har tagit mer än två år innan jag fick min operation… Det är väntetid som heter duga.. varför jag kommer ihåg detta.. jo.. jag hade nämligen tid hos läkaren det året då jag fyllde 44.. och då på min födelsedag.. alltså den 11 april 2008.. och sen satte ju allt i rullning.. och under dessa två åren har mycket vatten hunnit rinna under broarna… och mycket har hänt…

Väl på sjukhuset så kommer jag att få duscha.. och det är nog det som är jobbigast.. för först ska jag duscha en gång i descutan och sedan skölja av mig.. och sen ska jag göra om hela proceduren.. en gång till… Som tur är så får man ett schampoo numera.. för innan när man duscha även i descutan.. och då blev håret som svinto.. så det undviker jag helst..

Nervositeten är idag värre än den var igår.. så det måste vara fler puppor som har kläckts under natten.. för det fladdrar rätt så bra kan jag meddela.. men det är ju fjärilar och inte den där stora gråstenen.. som man knappt kan lyfta..

Nu ska jag packa.. för jag får ingen ordning på mina tankar och vet inte riktigt vad jag ska skriva mer..

Solen skiner även på mig idag…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Så var den beställd och bävan inför ”kistan”

Idag har maken beställt vår resa.. så nu bär det av till Tossa de Mar i höst igen.. Jag älskar Tossa.. Det är lugnt och skönt där.. och inte alls som grannstaden där discoteken ligger på rad.. Jag vill ha lugn och ro om jag åker på semester och åker inte för att gå ut och roa mig.. Tossa har ett disco.. men det är stängt sedan långt tid tillbaka.. och det är så skönt så att åka dit.. och samla kraft och ladda batterierna som behövs i höst när det blåser och regnar och man kan sätta sitt och minnas tillbaka… Till dagarna i Spanien… och vi bor på ett riktigt mysigt familjehotell.. förutom sängarna som är lite hårda.. men man kan inte få allt…

är det de där med ”Kistan”.. Jag hatar den.. och den där helvetes apparaten ska man in i dagen efter det att man har fyllt år.. hade jag fått födelsedagen hade jag vägrat att kliva in i skiten… Jag hatar korset man ser… och jag hatar kanterna man känner… jag hatar hela skiten… att man sen är bunden till sjukhuset i tre timmar är heller inte kul.. Jag hatar kistan.. och sen ska jag tillbaka för att få veta resultatet av tiden i kistan.. och bara de tankarna kan få mig att nästan krypa ut ur skinnet.. för det blir jobbiga dagar från den 12 till den 20 då återbesöket är inplanerat… Det är då jag kommer att få veta hur mina små vänner har det.. och jag vet hur stor en metastas kan bli bara genom att man tänker på den… för är den en centimeter och man tänker på den i fem minuter så är den plötsligt stor som en normal kastanj.. och efter ytterligare tankar så är den som en golfboll.. och sen dröjer det inte länge förrän den blir en tennisboll, handboll, fotboll, medicinboll.. för att sluta som en pilatesboll.. och de är inte fyra (4).. utan fyrtiofyra (44).. nej, just de.. de är ju fyrahundrafyrtiofyra (444)… små vänner jag har.. och de är döda… nä.. halvdöda.. de är livsdugliga.. nej, vakna… Nä.. tror inte det.. de är pigga… nä, de är jätteaktiva och skickar ut x antal små nya vänner var 10 dels sekund… så många blir det.. jag kommer snart att se ut som en stor metastas….

Nä.. nu måste jag göra annat för att tankarna ska inte få ta överhand..

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Hår och livsandar och en kropp som leker med lab

Mina livsandar har börjat att vakna i mig.. det börjar bli ljusare och jag ser småfåglarna som har börjat att kvintulera..
Jag oroar mig lite för mina blommor på balkongen.. om de har överlevt eller om de inte klarat vintern…

Tankarna är inte så dumma längre utan jag inser att jag antagligen kommer att överleva detta och jag har inga direkta biverkningar.. mer än torra fötter, en dum högerhand och nageltrång.. Ja, ni läste rätt.. nageltrånget kommer av att jag äter cytostatikan… xekloda är min överlevnad.. men samtidigt så måste jag sköta om mina fötter på ett helt annat sätt än vad man ska göra i vanliga fall..

För jag har ju träffat Mannen som jag har så svårt för… Onkologen som inte ens gav mig ett förlåt för att han skickade iväg mig till Göteborg utan han försvarade sig att så har de gjort innan… Men som överläkare på onkologen så ska han vara upptodate… och inte försvara sig med att de har opererat kvinnor med metastaser innan.. Det är ingen ursäkt…. Maken var med och han är en bra människokännare och det han sa om onken stämmer så bra… och det var inga snälla ord han sa om onken.. vilket gläder mig väldigt mycket..

Jag var och tog prover i torsdags inför samtalet med en av sköterskorna på 73:an… och det var både positivt och negativt…
Det dåliga var att mina prover inte var så bra… utan det såg ut så här:
Neutrofila 1,4
Vita 2,6 (gränsen för cytostatika ligger på 2,5)…
Trombocyter 64 (gränsen för att få cyto är 75.. och normalvärdet är 130 och uppåt..)… Så nu ska jag ta en ordentlig diskussion med mina trombocyter så de lär sig att de ska stiga även om jag äter xeloda… och att xeloda inte är farligt.. utan de ska uppföra sig som vanligt… och inte bry sig om vad jag stoppar i munnen,,,
Hb:t var inte heller mycket att hurra för.. värdet var nämligen 98.. så det är inte konstigt att jag sitter och somnar framför datorn på förmiddagarna och tidig kväll..
Det positiva var att nu får jag en vecka till utan cyto.. och dessutom sa onken att jag ska gå ner från fyra (4) till tre (3) tabletter både morgon och kväll…

Det värsta just nu är nageltrånget och min högerhand…

Vi tar nageltrånget först.. jag var till vårdcentralen och distriktssköterskan.. och när hon såg tån förstod hon att jag har ont..
Svallköttet täcker nästan halva nageln.. Hon tog bort lite och så gick hon och hämtade en läkare.. det var samma doktor som kände på min knöl och som skickade iväg mig till mammografi en gång i april 2006.. Hon tittade på min tå och sa att den där måste opereras.. så nu har jag två operationer att se framemot.. Sen satte sköterskan på lapis (silvernitrat) för att få ner svallköttet.. detta gör att huden blir svart.. och att man sen kan dra bort bitar av köttet.. och så skickade hon remiss för operation av mitt nageltrång..

var det ju min högerhand..
Den fungerar inte som jag vill.. känselbortfall och stickande känsla.. tänk dig att du klär hela handen i plåster.. så känns det på ett ungefär.. när jag känner på saker… Långfingret vill inte alls vara med.. jag kan inte kupa handen.. och jag har väldigt svårt att skriva.. både förhand och på tangentbordet.. dessutom gör det ont när jag har skrivit mycket som nu..

Jag avslutar detta inlägg med en bild av håret vecka 14… så håll till god:


(Klicka på bilden för att se den större… )

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Första blogginlägget det här året..

Idag är det tid att få pamidronaten igen.. det där droppet som tar 1½ timme att rinna in i min kropp… fast innan dess ska jag gå till isotopavdelningen och ta stick i fingret..

Jag ska be dem kolla mitt nageltrång.. eller rättare sagt jag vet att de vill se det.. och då är det bara att ta av sig stödstrumpor och de vanliga strumporna och så bandaget…

Hur är det då med håret.. jo, jag duschade på nyårsafton och använde schampoo för första gången sedan i april.. kändes faktiskt konstigt.. på samma sätt som att det har varit konstigt att inte schampoonera sig… så det växer.. se själv här..

Så nog händer det grejer här… och håret har hunnit bli ännu längre.. betänk att kortet är taget den 30 december.. och det är 5 dagar sedan.. och snart är det tid för att återigen ta kameran och förevig min hjässa…

Annas händer det inte mycket.. mina tankar över jul och nyår har varit jobbiga.. det är nog där skon klämmer att jag inte har orkat blogga.. och jag får se när bloggandarna vill ge sig till känna igen…

Tankarna på att detta kan vara min sista jul och nyår har gjort att jag inte direkt har varit social.. och att gå ut har varit jobbigt då kommunen är dåliga på att skotta så man kommer över vägen.. för visst har de skottat både trottoar och gata.. men inte skottat upp en öppning vid övergångsställena… och det har satt käppar i hjulen rent bokstavligt för mig… så jag har helt enkelt hållit mig inomhus…

Nä.. nu ska jag fixa smörgås.. ska ju äta innan jag tar mina xeloda tabletter.. så det är lika bra att jag går iväg och fixar till dem… undrar om jag ska ha marmelad på mackan eller något annat smarrigt..

Klockan 09.00 kommer taxin..

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Jag får väl tala om gårdagen..

Igår var jag till sjukhuset.. för min sista behandling med cytostatika i droppform.. så nu kommer jag att varje tisdag fotografera mig.. för att visa hur mitt hår utvecklas veckovis under ett år… så ni får hålla tillgodo.. just nu är jag mer eller mindre flintis.. ett och annat litet vitt hår spretar iväg… men det är för lite att fotografera.. och de kommer inte att synas på kortet ändå… Första inlägget om hårväxt kommer v. 43.. håll tillgodo…

Sen pratade jag med min sköterska igår om att jag skulle på återbesök till min ”kära” onkolog den 16.. istället för den 2 november.. och efter ett tag kom hon och frågade om jag efter behandlingen kunde stanna kvar och träffa onken.. vilket jag kunde.. eftersom onken inte är där på fredag.. och dessutom var det så att den tiden jag hade från början hade någon annan fått… och nästa tid var den 10 november.. och då är jag bevisligen inte anträffbar..

EPO sprutan slapp jag.. då mitt Hb var 116 och de vita blodkropparna var 3,6.. så det rör på sig åt rätt håll..

fick jag då träffa honom, min kära onkolog.. som idag faktiskt var mycket trevlig och faktiskt (kors i taket) inte svor en enda gång…

Min behandling i framtiden ser ut så här.. jag ska ta cytostatika i tablettform i 14 dagar.. sen har jag en vilovecka.. och så 14 dagar cyto igen.. dessa kommer jag att få i en 14-dagars dosett från sjukhuset (bild kommer när jag fått den).. och jag kommer att få ta blodprover för att se hur mina värden är.. det är så mycket man kan läsa av hur en kropp mår bara genom ett litet blodprov.. håret kommer som jag sa tidigare att växa ut.. men jag kommer att få lite andra biverkningar av denna cytostatika.. men inte alls i den omfattning som jag fått nu… men det är inte så konstig när de har kört in en massa idegran i kroppen på mig.. det kan ta död på den starkaste.. så inte konstigt att min kropp har förfallit så till den milda grad som den har..
Jag ska en gång i månaden åka till avdelning 73 och mina älskade cytotjejer.. för att få benstärkande…. och det lär jag få göra livet ut… men vad är väl det.. för jag väljer ju livet.. och inte döden.. och då är ett besök på sjukan ingenting i sammanhanget..

Det mest fantastiska är att jag får åka till Göteborg.. vilket jag var tvungen att fråga onken om först innan jag sa något till någon.. För jag visste inte om mina metastaser kunde strula till det för mig.. Jag fick ju kallelsen för en vecka sen.. men har inte velat läsa eftersom jag inte visste om jag var godkänd för det.. men jag har fått OK från onkologen.. så jag reser…

Vad ska jag då göra i Göteborg.. jo, jag ska besöka Sahlgrenska.. för den 10 november blir jag opererad…
Jag ska äntligen få mitt nya bröst.. kan ni förstå.. jag ska bli två tuttad.. efter att ha gått enbröstad sen den 14 augusti 2006.. så ska jag bli HEL.. Jag ska bli en hel kvinna.. jag ska inte gå omkring med ett bröst.. och en äcklig silicon imitation av mitt riktiga bröst… Jag ska bli HEL.. jag är så lycklig så tårarna trillar och tankarna var tvungna att stillas och jag landa i tanken på allt detta.. och jag kunde inte skriva det igår.. för då hade ni inte förstått någonting av mitt svammel.. men nu har jag landat.. men jag kan inte riktigt förstå att det är på gång.. att jag har fått en operationstid.. att jag ska bli hel.. att jag ska bli två tuttad igen… ni kan säkert läsa min lycka i texten.. Jippie-kay-ejji… Tjohoo.. och jag vet inte alla glädjeyttringar som fälldes igår.. och jag klarade även av att hoppa jämfota.. inte så högt men ändå.. jag klarade det…

Kan ni fatta.. jag ska bli hel…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Tankar, känslor, smärta, små och stora A:n

Jag mår relativt bra.. smärtan finns där.. men inte alls på samma sätt som det har varit innan.. och därför mår jag ju bra… jag har mina morfinpiller som gör att jag dövar bort smärtan.. men inte så att jag själv blir lullig..

Har fixat ett mellan a idag.. det var faktiskt på tiden.. eftersom jag har lite problem med min mage.. så måste jag ju åstadkomma någonting mellan cytogångerna.. och jag vill att den ska var igång ordentligt när vi åker.. för annars blir det inte roligt… en hel vecka utomlands… utan att skita.. kan nog göra den mest optimistiska sur och grinig.. så nu är det ”operation göra-ifrån-sig-ett-stort-A-varje-dag” som gäller.. det är annat det är Amerikas operation ”Ökenstorm”… för Amerikanarna kan slänga sig i vägen.. det har inget att komma med i min operation..

Såg att Ima har skrivit och tackat mig.. jag blir glad över att få en liten uppmuntran ibland.. och detta var en.. jag skrev en kommentar till henne.. och den skriver jag också här.. det är om kärleken som man märker när man har fått diagnosen bröstcancer..

Det finns en kärlek.. en kärlek mellan kvinnor som har fått bröstcancer.. en kärlek som är ren sann och faktiskt ganska självklar.. och den kommer smygande.. den där dagen när man fått beskedet.. och så möter man den första som har samma diagnos som en själv.. den där första som faktiskt förstår till 100%… den där som vet vad det rör sig om.. den där med samma blick.. samma tankegång.. samma sätt att se på livet… de finns där.. plötsligt.. och plötsligt så ser du dem på stan.. de där som tittar på det där andra sättet.. det där sättet som säger: Jag förstår precis.. jag är också drabbad…

Ima skriver så bra.. och mycket av det hon skriver har jag själv upplevt.. och upplever fortfarande.. för det är så konstigt.. att när man får barn.. så kommer mycket av ens minnen tillbaka om hur mina föräldrar var mot mig.. och mycket om vad jag fick göra och inte… Dessutom så hade man vissa regler.. och det var inte många.. men de man hade rättade man sig faktiskt efter.. för man visste att straffet blev hårt om man inte följde de där reglerna…
När man får ett cancerbesked.. så vet man inte hur länge man kommer att leva.. varvid andra minnen dyker upp.. inte direkt några bra minnen.. utan nu pratar vi om de där tunga sakerna.. de där man vill ha gått igenom… och helst av allt har löst till dagen efter som tanken kom upp i hjärnan på mig.. för det är som att öppna ett stort arkiv.. men många mappar.. och i varje mapp ligger det ett eller flera A4 ark.. som är fulla av just det minnet.. man läser det och förhoppningsvis så gör man något åt det.. och så kan man lämna det.. ibland kanske man behöver hjälp med att lösa det.. och då får man säkert behålla vännen.. eller så förlorar man den för evigt…
Som min far.. han finns därute.. men han hör aldrig av sig.. och vad händer om jag dör.. hur gör han då??? Då står han där vackert med skägget i brevlådan.. men nu är relationen som den är.. trist men förbannat sant…

Syrran du vet vart jag finns.. om du orkar.. om du vill.. om du känner för det.. för det är lättare att du ringer när du har tid.. än att jag ska ringa och du inte har tid.. jag har tid.. nästan hela tiden.. Jag har två saker jag ska göra… jag ska ta ”stick i fingret” i morgon och jag ska ha behandling.. no. 17 på onsdag… annars är jag för det mesta himma…

I fredags så fick jag ett paket.. ett stort paket.. vägde 6,2 kg.. och kom från Leaf AB.. och var utställt till mig.. jag fattade ingenting.. inte ett jota.. men glad som är är så går jag upp och hämtar det stora paketet.. Ingen i familjen förstår någonting de heller.. gissningarna är otroliga.. allt från att de ska innehålla allt deras sortiment.. till bilar eller dylikt.. bara för att jag inte gillar bilar…
Väl hemma öppnar jag paketet.. och det visar sig att det innehöll fyrtiotvå (42) påsar med BILAR.. Jag äter inte bilar.. jag tycker inte om bilar..
Den älskade maken som är en handlingens man sätter igång att maila till Leaf.. och idag har vi fått svar… jag har varit med i en tävling.. jag har inte vunnit första pris som var en campingsemester.. och det jag hade gjort var att ”stajla en husvagn”..

Det stora problemet är: Jag har inte gjort detta.. jag har inte stajlat någon husvagn.. jag har inte varit med.. jag gillar inte bilar.. och vem är med i en tävling där man kan vinna något man inte gillar.. ??
Någon måste ha gjort detta i mitt namn.. men vem.. för den personen ska ha minst två påsar bilar.. det har jag bestämt…

nu är det så att jag vill veta.. jag vill veta vem det är som överöser mig med bilar… Fast här är det inte jag.. utan sonen som sitter i bilhavet..
Bil fan.. Fast vi vet ju alla att meningen med livet är 42

Fast det är inte bara jag som får saker.. Helsingborgs lasarett fick också en massa saker.. och det är ju bra att de kommer till användning.. än att ligga och ruttna..

Tydligen så har nu forskarna upptäckt att det inte finns ett samband mellan bröstcancer och svår bröstkörtelinflammation.. men ändå är det fler kvinnor som har haft en svår bröstkörtelinflammation som får bröstcancer.. så de har mer att nysta i här.. eftersom det i hälften av fallen inte var det bröstet som inflammationen hade varit i.. så forskarna tror sig veta att det kan vara för att kvinnan slutade amma.. och att det är där boven ligger.. för det är ju bra att amma.. Det märkte ju jag… sonen ammade jag i 3,5 år.. och ändå fick jag bröstcancer.. det kanske är så att man ska amma exakt en viss tid.. ammar man för länge så ökar risken igen… kanske något att forska på..

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Att äta som en häst och andra djur

Att äta som en häst har fått en ny innebörd.. Jag som är vuxen äter inte så här mycket.. och jag kan inte förstå att tösabiten kan få i sig allt detta… utan att gå upp i vikt… något måste göras.. men tydligen hittar de inget fel på flickan..

Pingviner är häftiga djur.. men jag har redan mina favoritdjur.. jag är lite knäpp nämligen.. för jag har såna som ingen annan gillar..

  • Sengångare ~ Detta är roliga djur och så söta så..
  • Grodor ~ små kräldjur som hoppar
  • Älgar ~ Stora djur som ser dumma ut..
  • Ödlor/salamandrar ~ Kräldjur som också är rätt så häftiga..
  • Spökdjur ~ Nattlevande sak med stora ögon
  • Lemur ~ Det finns inget mjukare än en lemurhand..
  • ja.. det var mina favvis djur.. Däremot är jag inte så förtjust i spindlar.. så den här safarin får de göra utan mig.. men ändå blir man lite nyfiken när man läser det här:

    Han berättar hur manliga hoppspindlar brukar dansa för honorna, och hur honorna äter upp dem om de dansar fel.

    Det hade jag helt klart velat se.. och jag är glad att jag är människa och inte äter upp min partner om han dansa mig på tårna.. tänk om detta var ett beteende som vi människor gjorde.. då hade det varit rena massakern när dansbanden spelade upp…

    Eller det här:

    Så förklarar han att kärrspindeln, som är en av Sveriges största spindlar, kan fånga och äta små fiskar på ett par centimeter.

    Den spindeln är nog så stor att jag kommer att backa… och i värsta fall springa iväg långt in i skogen.. och då har jag inte uppsikt över vart jag riktigt tar vägen..

    Jag måste också tala om att det jag skrev om igår inte har med min cancer att göra.. inte direkt.. Det händer andra saker i mitt liv som får mig att tänka till.. och detta var en sån sak.. Dessutom har det inte heller med nätet att göra överhuvudtaget.. Det är helt och hållet personligt.. och har bara med mig att göra… fast det blev så att det sammanföll med andra grejer.. så ni behöver inte oroa er över mig.. men jag är väldigt glad att ni gjorde det… och en tanke och en kram är aldrig fel… så gulligt så av er alla..

    Svampskogen idag?

    Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

    Inte blogga

    Vill inte blogga idag… känner inte för det.. har fått veta en del saker som gör att jag måste sätta mig ner och tänka.. tänka på framtiden…

    Det är många tankar som far runt i skallen på mig.. och som jag inte kan prata om heller.. saker som gör att jag måste sätta mig ner och omvärdera saker som jag innan trott har varit helt bra.. men nä.. en liten kalldusch.. och så förstod jag varför det var som det var…

    Lite för många saker som jag inte vill skulle hända.. men de hände.. fast jag gjorde mycket för att det inte skulle bli så… och jag hoppades in i det sista att det inte skulle bli så.. (M jag tänker på dig vet du(.. och då tar det ännu mer på min själ och mina tankar…

    Nu är livet dock sånt… så det är bara att hänga med.. och hoppas att det blir bättre…

    Kissa ~ Har ju kissedag idag!

    Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,